Hoppa till innehållet

Harald Hjärne

Från Wikipedia
Harald Hjärne
Född2 maj 1848[1][2][3]
Skövde landsförsamling[1][4][5], Sverige
Död6 januari 1922[1][2][6] (73 år)
Uppsala församling[1][6][7], Sverige
BegravdUppsala gamla kyrkogård[8]
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[1][7]
SysselsättningHistoriker[1], politiker[7], universitetslärare[9]
Befattning
Andrakammarledamot, Uppsala valkrets (1903–1908)[7]
Stol nummer 10 i Svenska Akademien (1903–1922)[10]
Förstakammarledamot, Västernorrlands läns valkrets (1913–1918)[1][7]
ArbetsgivareUppsala universitet
Politiskt parti
Lantmannapartiet (–)[7]
Första kammarens nationella parti (–)[7]
MakaEva Maria Rezelius[1][7]
BarnErland Hjärne (f. 1887)[11][12][7]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1911)[13]
Redigera Wikidata

Harald Gabriel Hjärne, född 2 maj 1848 i Kyrketorps församling, Skaraborgs län,[14] död 6 januari 1922 i Uppsala församling,[15] var en svensk historiker, politiker, samt ledamot av Svenska akademien. Han var gift med Eva Maria Rezelius, far till professor Erland Hjärne, och är begravd på Gamla kyrkogården i Uppsala.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Hjärne var son till postmästaren Harald Hjärne och Ida Richert. Efter studentexamen 1865, som en i den första kullen studenter vid det nya läroverket i Umeå, blev han hösten 1865 inskriven vid Uppsala universitet, där han 1871 blev filosofie kandidat och 1872 promoverades till filosofie doktor med första hedersrummet (primus) på avhandlingen Om den fornsvenska nämnden enligt Götalagarne.

År 1872 blev han även docent i historia. Under det därpå följande årtiondet företog han på egen bekostnad, som stipendiat och med särskilt statsanslag vetenskapliga resor bland annat till Danmark (1879) och Ryssland (1880, 1883) samt till Tyskland, Österrike och Italien (1881–1882). Från september 1882 till och med januari 1885 förestod Hjärne extra ordinarie professuren i historia vid Uppsala universitet samt utnämndes 1885 till extra ordinarie professor och 1889, efter Hammarstrand, till professor i nyss nämnda ämne. Vid jubelfesten i Uppsala 1893 kreerades han till juris hedersdoktor, och till teologie hedersdoktor där 1911.

Hjärne blev ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1880, 1889 av Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, 1899 av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, 1901 av Vetenskapssocieteten i Uppsala och Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, 1903 av Svenska Akademien (efter Carl Snoilsky) och 1905 av Vetenskapsakademien samt var dessutom ledamot av flera utländska akademier och lärda samfund. Som ordförande i Historiska föreningen i Uppsala (sedan 1884), skapare av det historiska seminariet samt nitisk arbetare för och vid de 1893 första gången anordnade så kallade sommarkurserna verkade han, utom på ämbetets vägnar och som historisk författare, för sin vetenskap. Genom sitt eget varma intresse för vetenskapen och genom sin sällsporda förmåga att väcka andras bidrog han också till ökat intresse för de historiska studierna i Uppsala.

I den politiska diskussionen gjorde Hjärne i tal och skrift uppmärksammade inlägg, särskilt rörande rösträtts-, försvars- och unionsfrågorna. Han representerade vid riksdagen 1902–1908 Uppsala stad i andra kammaren, vilken vid 1905 års båda urtima riksdagar valde honom till ledamot av särskilda utskottet för norska frågans behandling. Under 1890-talet propagerade Hjärne för allmän rösträtt för de som fullföljt en ettårig värnplikt[16][17] samt var flera gånger de liberalas riksdagsmannakandidat; invald i Andra kammaren blev han en ledande röst för De moderata reformvännernas grupp[18] som 1906 gick upp i Nationella framstegspartiet. I fråga om kvinnors politiska rösträtt var dock Hjärne motståndare och argumenterade mot densamma från sin plats i Första kammaren 1918. I norska frågan uppträdde Hjärne 1895 kraftigt mot den så kallade unionsrevisionismen, och 1905 var han den förste, som – redan före unionsbrottet – offentligen framhöll de norska gränsfästningarnas slopande som ett oeftergivligt villkor för Sveriges samtycke till en unionsupplösning.

I den svenska nationalismdebatten strax efter sekelskiftet 1900 företrädde Hjärne en stockholmsbaserad anglofil liberal nationalism, i motsats till den av Rudolf Kjellén företrädda göteborgsbaserade germanskt konservativa nationalismen. Bland Hjärnes studenter märks bland andra sedermera borgarrådet Yngve Larsson[19] och historikern Olof Palme.

Bibliografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Hjärne utövade ett mångsidigt författarskap på det historiska och politiska området. Bland hans skrifter kan nämnas:

  • Semiterna (i "Illustrerad världshistoria", utgiven av Ernst Wallis, 1875)
  • Statsreglering och konungamakt (i Svensk tidskrift, 1874)
  • Våra ståndsriksdagar (i Svensk tidskrift, 1875)
  • Skandinavisk laghistoria (i Svensk tidskrift, 1876)
  • Antinormannismen i den ryska historieskrifningen (i Historiskt bibliotek, 1879)
  • En rysk emigrant i Sverige för tvåhundra år sedan (den bekante Grigorij Kotosjichin; i Historisk tidskrift, 1881; översatt till ryska i kejserliga vetenskapsakademiens handlingar, 1882)
  • Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det habsburgska huset 1589-1604 (i Historisk tidskrift, 1883)
  • Om förhållandet emellan landslagens båda redaktioner (i Uppsala universitets årsskrift 1884)
  • Till belysning af Polens nordiska politik före och efter kongressen i Stettin 1570 (1884)
  • Sigismunds svenska resor (1884)
  • Öfversikt av Sveriges ställning till främmande makter vid tiden för 1772 års statshvälfning (1884)
  • Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder (i "Historisk tidskrift", 1884)
  • Rysslands omdaning (2 häften, oavslutat, 1888-1889)
  • Storpolitiska villobilder från Frihetstiden (1889; i Nordisk tidskrift)
  • Rysslands historia (i Nordisk familjebok, samma år)
  • Ryssland under nordiska krigets återverkan (i Nordisk tidskrift, 1892)
  • Helsingelif under Helsingelag (1893; ny upplaga 1902)
  • Reformationsriksdagen i Västerås (1902)
  • Sveriges statsskick under reformationstiden (1902) och
  • Sveriges statsskick i 17:e århunradet (1895), bägge utgörande "grundlinjer till föreläsningar",
  • Svensk-ryska förhandlingar 1564-72. Erik XlV:s ryska förbundsplaner (1897; i Humanistiska vetenskaps-samfundets i Uppsala skrifter)
  • Gustaf Adolf, protestantismens förkämpe (1901, även i tysk upplaga i samlingsverket Der Protestantismus am Ende des neunzehnten Jahrhunderts, 1900–1902) och det för den moderna Karl XII:s-forskningen banbrytande arbetet
  • Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697–1703 (1902).
  • Från försvarsstriden 1914. Uppsala: Askerberg. 1914. Libris gwcw30f5d965g7kr. https://gupea.ub.gu.se/2077/73473 

Hjärne utgav dessutom:

  • Medeltidens statsskick omkr. 800-1350. Valda texter (1895) och flera källskrifter till svensk-rysk historia, till exempel
  • Utdrag ur ryska krönikor, hufvudsakligen ang. Jakob De la Gardies fälttåg" (i Historiskt bibliotek, 1879-1880)
  • Ur brefvexlingen emellan konung Johan III och tsar Ivan Vasilievitsch" (i Historiskt bibliotek, 1880) samt
  • De äldsta svensk-ryska legationsakterna (1884) och publicerade i olika tidskrifter många smärre uppsatser i rysk och svensk-rysk historia.

Bland Hjärnes skrifter märks dessutom essaysamlingarna:

  • Blandade spörsmål (1903)
  • Östanifrån, minnen och utkast (1905) och
  • Svenskt och främmande (1908)
  • Minne af Carl Snoilsky (i Svenska Akademiens handlingar ifrån år 1886, del 18, 1904)

samt ett stort antal broschyrer, tidnings- och tidskriftsuppsatser av politiskt innehåll. Åren 1874–1876 utgav Hjärne först i förening med Hans Forssell, sedermera ensam Svensk tidskrift, och 1892–1896 var han en av redaktörerna för den i tvångsfria häften utgivna publikationen Svenska spörsmål. På Hjärnes sextioårsdag 1908 tillägnades honom av hans lärjungar en vetenskaplig festskrift, Historiska studier, tillegnade professor Harald Hjärne, med bidrag av 27 olika författare. Dess inledning utgörs av ett Bidrag till en Hjärne-bibliografi (av Anders Grape).

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h] Harald G Hjärne, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13668, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Harald-Gabriel-Hjarnetopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Skövde landsförsamlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13488/C/2 (1827-1849), bildid: C0052502_00197, sida 333, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 27 maj 2019.[källa från Wikidata]
  4. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1870, läs onlineläs online, läst: 2 april 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 2 april 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Uppsala domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/ULA/11632/F/13 (1918-1926), bildid: 00150930_00199, sida 196, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 27 maj 2019.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e f g h i] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 313, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgfEQ, läst: 4 april 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 27 maj 2019.[källa från Wikidata]
  9. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: js2015857297, läst: 16 december 2022.[källa från Wikidata]
  10. ^ Svenska Akademin ledamotsregister: hjarne-harald, läst: 20 juli 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1900, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 2 april 2018.[källa från Wikidata]
  12. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 2 april 2018.[källa från Wikidata]
  13. ^ Teologiska fakultetens hedersdoktorer, läs onlineläs online, läst: 30 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  14. ^ Skövde landsförsamlings födelse- och dopbok 1827–1849, s. 333
  15. ^ Uppsala församlingsbok 1904–1923, s. 2933
  16. ^ ”Harald Gabriel Hjärne | Swedish politician | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/biography/Harald-Gabriel-Hjarne. Läst 8 juli 2023. 
  17. ^ ”Harald G Hjärne - Svenskt Biografiskt Lexikon”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13668&forceOrdinarySite=true. Läst 8 juli 2023. 
  18. ^ Tvåkammarriksdagen, band 1, sidorna 288 och 313
  19. ^ Larsson, Yngve (1977). Mitt liv i Stadshuset – Första delen: Från fåvälde till demokratisk ordning (1900–1954). Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning. sid. 55. Libris 7751621. ISBN 91-85676-00-4  (Digital version, s. 1–342)
  20. ^ [a b c] Sveriges Statskalender 1921

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Robert Sundelin 		Inspektor för Norrlands nation
1896–1899 		Efterträdare:
Arvid Högbom


v • r
Ledamöter av Svenska Akademien, stol 10
Anders af Botin (1786) · Christoffer Bogislaus Zibet (1790) · Gustaf Lagerbielke (1819) · Carl Fredrik af Wingård (1838) · Henrik Reuterdahl (1852) · Paulus Genberg (1872) · Carl Snoilsky (1876) · Harald Hjärne (1903) · Fredrik Böök (1922) · Erik Lönnroth (1962) · Peter Englund (2002)
Lista över ledamöter
v • r
Konservatism i Sverige
Filosofer
Christopher Jacob Boström (1797–1866).
Politiker
Partier
Rörelser
Tidningar
Övrigt
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Harald_Hjärne&oldid=55872634”