6256 Canova
| 6256 Canova | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (6256) Canova |
| Alternativnamn | 4063 P-L, 1981 EH44[1] |
| Uppkallad efter | Antonio Canova[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,849 AU |
| Perihelium | 2,025 AU |
| Halv storaxel | 2,437 AU |
| Excentricitet | 0,1690959 |
| Siderisk omloppstid | 3,8 år |
| Medelomloppshastighet | 19,08 km/s |
| Medelanomali | 352,4° |
| Inklination | 4,185° |
| Longitud för uppstigande nod | 328,3° |
| Periheliumargument | 108,7° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Absolut magnitud (H) | 15,55[3] |
6256 Canova eller 4063 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den italienska skulptören Antonio Canova.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 6256 Canova” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=6256. Läst 15 mars 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 6256 Canova” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=6256. Läst 15 mars 2020.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||