2412 Wil
Utseende
2412 Wil | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 17 oktober 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2412) Wil |
Alternativnamn | 3537 P-L, 1955 MK, 1969 TD4, 1973 TD, 1981 GJ1[1] |
Uppkallad efter | Wil van de Hulst[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,079 AU |
Perihelium | 2,283 AU |
Halv storaxel | 2,681 AU |
Excentricitet | 0,1483826 |
Siderisk omloppstid | 4,39 år |
Medelomloppshastighet | 18,19 km/s |
Medelanomali | 58,48° |
Inklination | 7,124° |
Longitud för uppstigande nod | 303,5° |
Periheliumargument | 343,4° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 11,6 km |
Albedo | 0,296 |
Absolut magnitud (H) | 11,87[3] |
2412 Wil eller 3537 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 17 oktober 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Wil van de Hulst.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 11 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2412 Wil” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2412. Läst 12 april 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2412) Wil. Springer Berlin Heidelberg. sid. 196. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2413. Läst 12 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|