Ester Eriksson
svensk seriskapare
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ester Eriksson, född 1987 i Södertälje, är konstnär och serietecknare. Under 2020 belönades hon tillsammans med Kristina Sigunsdotter med Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok för Humlan Hansson[1] utgiven på Natur & Kultur där även uppföljaren Hola Humla Hansson publicerades 2021[2].
Ester Eriksson har studerat på Serieskolan i Malmö och Gerlesborgsskolan i Stockholm. Hon debuterade 2016 med serieromanen Det finns ingenstans att fly[3], utgiven av Kartago förlag. År 2017 kom boken som gav henne genombrottet, Esters rester[4].
Källor
redigera- ^ 2020 års Augustpris tilldelas ... Arkiverad 21 februari 2022 hämtat från the Wayback Machine., Augustpriset, nyheter 2020-11-23, läst 2021-01-18
- ^ ”Hola Humlan Hansson”. www.nok.se. https://www.nok.se/titlar/allmanlitteratur-barn-och-ungdom/hola-humlan-hansson/. Läst 19 oktober 2021.
- ^ Eriksson, Ester (2016). Det finns ingenstans att fly (1. uppl.). ISBN 978-91-7515-114-4. https://libris.kb.se/bib/18542010. Läst 19 oktober 2021
- ^ Eriksson, Ester (2017). Jag, Esters rester (Första upplagan). ISBN 978-91-7515-219-6. https://libris.kb.se/bib/20010595. Läst 19 oktober 2021