Erland Josephson

svensk skådespelare, regissör och författare

Erland Josephson, född 15 juni 1923 i Kungsholms församling, Stockholms stad, död 25 februari 2012 i Adolf Fredriks församling, Stockholms kommun,[1][2] var en svensk skådespelare, regissör och författare samt chef för Dramaten 1966–1975.[3] Han var verksam vid Helsingborgs stadsteater 1945–1949, Göteborgs Stadsteater 1949–1956 och Dramaten från 1956. Han arbetade ofta tillsammans med gode vännen Ingmar Bergman och var under en period svärson till Edvin Adolphson. Josephson har även medverkat i en rad utländska produktioner. Han skrev såväl romaner som lyrik och dramatik. Josephsons sista roll på Dramaten var som Sagoberättaren i Sultanens hemlighet (2005).

Erland Josephson
Erland Josephson som nybliven Dramatenchef 1965.
FöddErland Josephson
15 juni 1923
Kungsholms församling, Stockholms stad
Död25 februari 2012 (88 år)
Adolf Fredriks församling, Stockholms kommun
NationalitetSvensk Sverige
Andra namnBuntel Eriksson (författarpseudonym för Erland Josephson och Ingmar Bergman i samarbete)
Yrke/uppdragSkådespelare, regissör, författare
År som aktiv1946–2008
MakaKerstin Wahlbom
(1947–1951; skild)
Kristina Adolphson
(1959–1989; skild)
Ulla Åberg
(2000–2012; hans död)
UtmärkelserGuldbaggen för bästa manliga huvudroll
1986 Amorosa, Offret
Hedersguldbaggen
2003
Erland Josephson i Kärlekens maskerad av William Congreve 1950.

Biografi

redigera

Erland Josephson föddes i Kungsholms församling[4] och växte upp på Kammakargatan[3]Norrmalm i Stockholm. Han var son till Gunnar Josephson och Maud, ogift Boheman. Fadern ägde och drev Sandbergs bokhandel på Sturegatan.[5]

Som skådespelare förknippades Josephson ofta med Ingmar Bergman, genom sitt mångåriga samarbete med denne på film och teater alltsedan 1940-talet. Erland Josephson hade ingen skådespelarutbildning, men var verksam vid Stockholms studentteater innan han 1945 anställdes vid Helsingborgs stadsteater.[5] År 1956 kom han till Dramaten.[3] Han spelade ofta intellektuella rollfigurer.

På 1970-talet inledde han en internationell filmkarriär med ett antal främst europeiska filmer, oftast av en smalare, mer konstnärligt inriktad karaktär. Han spelade bland annat i Andrej Tarkovskijs Nostalghia (1983) och dennes, på Gotland inspelade, sista film Offret (1986). Detta blev till underlag för Josephsons pjäs En natt i den svenska sommaren.

Han arbetade med ett antal produktioner av författare som Lars Norén och P.O. Enquist på scen och TV/film och skrev och regisserade en del egna filmer, såsom den originella Marmeladupproret (1980).

I Sverige och utomlands filmade han med regissörer som István Szabó, Peter Greenaway, Liliana Cavani, Philip Kaufman, Theo Angelopoulos, Liv Ullmann (vars film Sofie han erhöll flera internationella skådespelarpriser för 1992), Mai Zetterling, Jörn Donner, Lars Molin, Suzanne Osten, Mikael Håfström, Stig Björkman och Unni Straume.

Josephsons parallella yrkesbana som författare inleddes på 1940-talet. Han gav ut diktsamlingar, romaner, noveller, dramatik, bilderböcker och självbiografiska böcker. 1993 och 2007 var han också sommarpratare i Sveriges Radios P1, sistnämnda gången tillsammans med sonen Ludvig. År 1986 fick han en Guldbagge för bästa manliga skådespelare i Offret och Amorösa, och 2004 tilldelades han en Hedersguldbagge för sitt samlade arbete. Ett antal år tidigare tilldelades han även ett hederspris i italienska Rimini. Erland Josephson fick Parkinsons sjukdom 1999 och bidrog till att sprida kunskap om denna sjukdom.[6]

 
Erland Josephson, 1984.

Erland Josephson var gift med Kerstin Wahlbom (1922–2014), dotter till skådespelaren Nils Wahlbom, från 1947[7] till 1951.[8] Han fick 1951 tvillingsöner i ett förhållande med skådespelaren Annika Tretow (1919–1979).[9][4] Tillsammans med skådespelaren Barbro Larsson fick han 1957 dottern Charlotta Larsson, som även hon är skådespelare. Från 1959[10] till 1989[8] var Josephson gift andra gången med skådespelaren Kristina Adolphson. De fick barnen Ludvig och Fanny Josephson, som är verksamma på teaterns respektive filmens område. Från år 2000 och fram till sin död var Josephson gift för tredje gången med dramaturgen Ulla Åberg.

Regissören och teatermannen Ludvig Josephson var bror till Erland Josephsons farfarsfar, och han var även släkt med konstnären Ernst Josephson, diplomaten Erik Boheman samt konsthistorikern och chefen för Dramaten, Ragnar Josephson.

Filmografi, i urval

redigera

Filmmanus

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1940 Antonio Köpmannen i Venedig
William Shakespeare
Ingmar Bergman Stockholms studentteater[11]
1942 Oberon En midsommarnattsdröm
William Shakespeare
Ingmar Bergman Stockholms studentteater[12]
1943 Professorn Vem är jag eller När fan ger ett anbud
Carl Erik Soya
Ingmar Bergman Stockholms studentteater[13]
Fiskaren Strax innan man vaknar
Bengt Olof Vos
Ingmar Bergman Stockholms studentteater[14]
Boronowsky Tivolit
Ingmar Bergman
Ingmar Bergman Stockholms studentteater[15]
1945 Blockchefen Jacobowsky och översten
Franz Werfel
Ingmar Bergman Helsingborgs stadsteater[16]
Sven Rabies
Olle Hedberg
Ingmar Bergman Helsingborgs stadsteater[17]
Pastorn Ett puzzlespel
Kaj Munk
Sture Ericson Helsingborgs stadsteater
1946 Första kavaljeren Eklöv och lavendel
Seán O'Casey
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Valterson Krigsmans erinran
Herbert Grevenius
Sture Ericson Helsingborgs stadsteater
Studenten Den ljusnande tid
Alf Henrikson
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
1947 Bernardin
Frogg
Lika för lika
William Shakespeare
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Gårdssångare Peppar och salt
Siegfried Geyer och Paul Frank
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Jörgen Stordal Kranes konditori
Cora Sandel
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Oscar Nilsson Melodi på lergök
Lars-Levi Læstadius
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Richard Ljuva ungdomstid
Eugene O’Neill
Sture Ericson Helsingborgs stadsteater
Albert Höst
Bengt Blomgren
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Medverkande Fängslande men flyktigt, revy
Gunnar Ekström
Sture Ericson
Lars-Levi Læstadius
Helsingborgs stadsteater
1948 Hygum Efteråt
Carl Erik Soya
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Artemij Zemljanika Revisorn
Nikolaj Gogol
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Hugo All världens rikedom
Jean-Paul Sartre
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Medverkande Titt in på Tittut, revy
Rune Moberg och Tylle Herlin
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
1949 Munsjör Loyal Tartuffe
Molière
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
Kit Neilan Diana går på jakt
Terence Rattigan
Gunnar Ekström Helsingborgs stadsteater
1950 Blinde från Gondar Guds ord på landet
Ramón del Valle-Inclán
Ingmar Bergman Göteborgs stadsteater[18]
1959 Henrik, von Bremens dräng Den politiske kannstöparen
Ludvig Holberg
Rune Carlsten Dramaten/
Folkan
1960 Rosenkrantz Hamlet
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Confessorn Till Damaskus, del I
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
Mr Mulleady Gisslan (The Hostage)
Brendan Behan
Per-Axel Branner Dramaten
1961 Salisbury Kung John (The Life and Death of King John)
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
1963 Pater Riccardo Fontana Ställföreträdaren
Rolf Hochhuth
Stig Torsslow Dramaten
Gerhard Sagan
Hjalmar Bergman
Ingmar Bergman Dramaten[19]
1972 Kammarherre Balle Vildanden
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten[20]
1989 Doktor Rank Ett dockhem
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten
1993 Julius Rummet och tiden
Botho Strauss
Ingmar Bergman Dramaten
1994 Goldberg Goldbergvariationer
George Tabori
Ingmar Bergman Dramaten
1997 Firs Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Peter Langdal Dramaten
1998 Pleberio Celestina
Fernando de Rojas
Robert Lepage Dramaten
2000 Bengtsson Spöksonaten
August Strindberg
Ingmar Bergman Dramaten
2005 Sagoberättaren Sultanens hemlighet
Tawfiq al-Hakim
Eva Bergman Dramaten
År Produktion Upphovsmän Teater
1973 Den dubbla trolösheten
La double inconstance
Pierre de Marivaux Dramaten
1985 Broder Eichmann
Bruder Eichmann
Heinar Kipphardt Dramaten

Bibliografi

redigera

Prosa (romaner, noveller)

redigera
  • 1946Spegeln och en portvakt
  • 1947Spel med bedrövade artister
  • 1948Ensam och fri
  • 1952De vuxna barnen
  • 1957En berättelse om herr Silberstein
  • 1986Loppans kvällsvard
  • 1987Kameleonterna
  • 1994Gubbröra
  • 2009Reskamrater
  • 2010Livets mening och andra bekymmer (med Ulf Peter Hallberg)

Självbiografiskt

redigera
  • 1989Rollen
  • 1990Sanningslekar
  • 1991Föreställningar
  • 1993Självporträtt
  • 1995Vita sanningar
  • 1996Svarslös

Dramatik

redigera
  • 1950Kvartett
  • 1952Villorna
  • 1953Domaredans
  • 1956Sällskapslek
  • 1958Vår egen park
  • 1959Lille Emanuel och hans faster
  • 1960Kungen ur leken
  • 1960Den sköna Helène
  • 1963Benjamin
  • 1963Generalskan
  • 1964Doktor Meyers sista dagar och Kandidat Nilssons första natt
  • 1964Om vi leker
  • 1965Dialoger på en avsides ort
  • 1967Flimmer
  • 1968Journalisten och poeten
  • 1976Fladder
  • 1981Hans och Greta
  • 1981Lejon i övergångsåldern
  • 1984En talande tystnad
  • 1984En hörsägen
  • 1985Janna, Chris och Charlotte
  • 1995Magasinet
  • 2002En natt i den svenska sommaren
  • 2006Blomsterplockarna

Övrigt

redigera

Bilderböcker

redigera
  • 1987Konrad på teatern
  • 1989Peter åker traktor
  • 1991Konrad på gubbdagis
  • 1993Konrad tar semester

Priser och utmärkelser

redigera

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbund
  2. ^ ”Erland Josephson död”. Dagens Nyheter. 26 februari 2012. http://www.dn.se/kultur-noje/erland-josephson-dod. Läst 6 juli 2012. 
  3. ^ [a b c] TT (26 februari 2012). ”Erland Josephson död”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/erland-josephson-dod. Läst 26 februari 2012. 
  4. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970
  5. ^ [a b] Atrium förlag - Erland Josephson
  6. ^ Parkinsonfonden, minnesord om Erland Josephson och hans insatser för uppmärksamhet omkring sjukdomen
  7. ^ Stockholms stadsarkiv, Matteus kyrkoarkiv, volym E I a:49 (lysningsbok 1947), nr 411
  8. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990
  9. ^ Strömberg, Niklas (23 juli 2007). ”"Det är svårt att tala om"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article11144616.ab. Läst 26 februari 2012. 
  10. ^ Stockholms stadsarkiv, Kungsholms kyrkoarkiv, volym E I:59 (lysnings- och vigselbok 1957–1961), s 89
  11. ^ ”Köpmannen i Venedig”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/k%C3%B6pmannen-i-venedig. Läst 16 oktober 2015. 
  12. ^ ”En midsommarnattsdröm”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/en-midsommarnattsdröm-0. Läst 16 oktober 2015. 
  13. ^ ”Vem är jag eller När fan ger ett anbud”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vem-är-jag-eller-när-fan-ger-ett-anbud. Läst 16 oktober 2015. 
  14. ^ ”Strax innan man vaknar”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/strax-innan-man-vaknar. Läst 16 oktober 2015. 
  15. ^ ”Tivolit”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tivolit. Läst 16 oktober 2015. 
  16. ^ ”Jacobowsky och översten”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/jacobowsky-och-översten. Läst 16 oktober 2015. 
  17. ^ ”Rabies”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/rabies-0. Läst 16 oktober 2015. 
  18. ^ ”Guds ord på landet”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/guds-ord-på-landet. Läst 17 oktober 2015. 
  19. ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-1. Läst 20 oktober 2015. 
  20. ^ ”Vildanden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vildanden. Läst 14 oktober 2015. 
  21. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 221, digital avbildning.

Webbkällor

redigera

Externa länkar

redigera