En valsmelodi är en av Nils Ferlins mest kända dikter publicerad i hans debutsamling En döddansares visor 1930.[1]

Dikten som börjar "Dagen är släckt, mörkret har väckt" tonsattes redan i början av 30-talet av Gunnar Turesson, men den melodi som för alltid förknippas med texten är komponerad av Lille Bror Söderlundh och trycktes i hans vissamling När skönheten kom till byn 1939. Redan innan dess hade visan fått spridning genom Söderlundhs framträdanden i olika sammanhang, i radio och på film. En grammofonutgåva med Söderlundhs egen insjungning till gitarr kom 1942 (HMV X 6751). Ett stort antal svenska artister hade visan på sin repertoar, bland andra Karin Juel, Zarah Leander, Anders Börje, Sven-Bertil Taube och Monica Zetterlund.[2] Ferlins dikt har intresserat många översättare. En av dem som tolkat visan är Wolf Biermann.[3]

Ett flertal tolkningar av En valsmelodi finns, bland annat kategoriseras den som en dödsdikt. Ferlin nämner bland annat samhället olycksbarn i stycket[4]

Dagen är släckt, mörkret har väckt,
stjärnor och kattor och slinkor,
fyllda av skarn, slödder och flarn,
sova polishus och finkor.[5]

I följande stycke beskriver Ferlin integriteten och döden samt ges en bild av Ferlins yttre[4]

Jag har ingenting alls här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om ben'a,
tillika om armar och hals.[5]

Referenser

redigera