Efterfrågan på kakao i världen ökar snabbare än utbudet. Vi äter allt mer choklad samtidigt som svampsjukdomar och skadeinsekter effektivt tar kål på en tredjedel av kakaoskördarna varje år.
Om fem år kan efterfrågan på kakao vara så mycket större än utbudet att det kan börja inverka på chokladtillverkningen. Men det gäller att inte misströsta. Det finns en plan B och den finns i England.
Mitt ute på den engelska landsbygden, i Reading en halv timmes tågresa västerut från London, finns alla chokladälskares räddning. I stora växthus bland åkrar och ängar gömmer sig garantin för att vi också i framtiden ska kunna njuta av choklad i alla former. Här vid det Internationella karantäncentret för kakao vakar man över kakaons, och indirekt chokladens, framtid.
-Det här centret ser till att olika sorters kakaoplantor tryggt kan transporteras från en del av världen till en annan.
Det säger doktor Andrew Daymond vid universitetet i Reading. Han basar för karantäncentret och känner precis varenda kakaoplanta som kommer till centret.
Kakaoträdet är oerhört känsligt för sjukdomar och därför jobbar man runt om i världen med att ta fram kakaoplantor som är mer resistenta och som producerar mer kakaobönor.
Lyckas man i till exempel Ghana ta fram en sådan planta, så vill andra kakaoproducerande länder också ha den. Men svampsjukdomar kan lura i plantorna i flera månader utan att bryta ut och skadeinsekter kan lägga sina ägg i dem.
Om en sjukdom eller insekt som finns bara i Ghana skulle sprida sig till andra kakaoproducerande länder skulle det betyda slutet för chokladen. Därför skickas alla kakaoplantor först hit till karantäncentret.
Insekter bannlysta
-När vi får plantor utomlands ifrån så får vi dem som ympade kvistar, berättar Andrew Daymond. Vi gör sen ett antal tester på dem, speciellt testar vi för virus eftersom virus kan vara latenta i en planta länge. Sammanlagt måste plantorna hållas i karantän i två år innan vi kan exportera från dem.
När en planta har fått grönt ljus skickas en ympad kvist till ett kakaoproducerande land, där den sedan kan planteras.
Det här karantäncentret är det enda i världen och man har under årens lopp exporterat kakaoplantor till 30 olika länder. Kring 400 olika sorters kakao odlas här.
Alla sorts insekter är bannlysta i växthusen för att kakaoplantorna inte ska ta skada. Säkerheten är rigorös med två olika dörrar som man måste gå igenom för att komma in i växthusen. Flugpapper hänger längs med taket för att fånga ovälkomna inkräktare och en flaska med insektsspray står redo på ett bord.
Eftersom det inte finns några insekter i växthusen så måste kakaoplantorna pollineras för hand. Det är ett noggrant arbete där man med en liten pincett för över pollen från en kakaoblomma till en annan.
Forskarna här gör också utförliga tester för att se hur motståndskraftiga kakaoplantorna är mot sjukdomar eller hur väl de tål torka.
Olika klimatförhållanden kan simuleras i växthusen och doktor Andrew Daymond berättar att man också har forskat i hur klimatförändringen inverkar på kakaoplantor.
-En ökning av koldioxid har en positiv effekt på kakaoplantor, men torka klarar de inte av speciellt bra. Så om man kan se till att kakaoplantor får tillräckligt med vatten så kan plantorna växa bättre i förhållanden där koldioxidvärdet är högt. En del kakaosorter tål ändå torka bättre än andra.
Karantäncentret finansieras av det amerikanska jordbruksministeriet och flera stora chokladtillverkare, bland annat Mars.
Vi smäller i oss för mycket choklad
Efterfrågan på kakao ökar i en hisnande fart. År 2013 konsumerades 70 000 ton mera kakao än det producerades. Och om fem år beräknas siffran vara en miljon ton.
Européerna äter i medeltal ett kilo choklad per person per månad. Och i takt med att välfärden ökar så börjar allt fler äta choklad, som tidigare ansågs vara en lyxvara i till exempel Kina och Indien.
Och kakaoproducenterna kämpar för att hålla jämn takt med vårt chokladbegär.
Men torka, svampsjukdomar och skadeinsekter sätter käppar i hjulen. Och det är därför som karantäncentret i Reading gör ett viktigt jobb.
-Vi hjälper till med att förse odlare med nya typer av kakao som de kan använda till att producera bättre kakaosorter och förbättra skörden. Så vi är en del av en global ansträngning för att garantera ett framtida utbud av choklad, säger Andrew Daymond.
Kakaoodlare lägger av
Många kakaoodlare har under åren sadlat om och börjat odla majs eller gummi som är lättare att odla och tåligare. Och som ger mer vinst. För sjukdomar och skadeinsekter är inte det enda problemet.
Trots att priset på kakao stiger på världsmarknaden så får kakaoodlarna ofta bara en bråkdel av inkomsterna. Så för att på lång sikt säkra kakaoproduktionen måste man också göra odlingen en lönande affär för odlarna.
Någonting som man har lyckats med på ön São Tomé, som ligger över 230 kilometer väster om den Västafrikanska kusten.
São Tomé var en gång i tiden världens största exportör av kakao, men på 90-talet kraschade priset på kakao och förstörde industrin på ön.
-Ingen köpte vår kakao. Vi skördade kakaon och hämtade den till byn och den bara låg här och ruttnade tills vi måste kasta bort den, säger kakaoodlaren João Linda José.
Men när efterfrågan på ekologisk choklad ökade i början av 2000-talet så betydde det också nya möjligheter för kakaoodlarna.
På São Tomé odlar man nu kakao ekologiskt inom Rättvis handel och odlarna förtjänar 40 procent mer än de gjorde förut.
-Det är frågan om en hållbar utveckling. Hållbar med tanke på skydd av miljön, uteckling av samhället, och i att människor förtjänar mera, säger Andrea Serpagli vid Internationella fonden för jordbruksutveckling
Och kakaoskördarna på São Tomé har ökat massivt.
-År 2005 var det första produktiva året efter att vi började med ekologisk odling. Då producerade vi 67 ton kakao per år. Nu producerar vi 1 200 ton, berättar kakaoodlaren Higino do Sacramento Catarina.
Se ett reportage från karantäncentret för kakao i Tv-nytt ikväll, torsdag kl.19:30