Tamokdalen är mycket tystare idag. Efterspaningarna efter de saknade har avbrutits för veckoslutet och sökmanskapen har åkt hem.
Stand by-läge gäller trots allt - om väderförhållandena plötsligt förbättras ska sökoperationen kunna sätta igång före måndag.
Den mest påtagliga skillnaden jämfört med igår är att helikoptrarna inte flyger. De är inte ens på plats på den lilla parkeringsplats där de landade med jämna mellanrum igår.
Det kännspaka ljudet av en räddningsinsats, som sedan tyvärr övergick till att vara en sökoperation, är oftast helikoptrarnas rotorblad.
Poliser, hundpatruller, medicinsk personal och journalister jobbar överraskande tyst och koncentrerat också när läget är på. Det är helikoptrarna som står för ljudet. Och vädret om det blåser eller regnar.
Idag snöar det lätt och det är vindstilla. Igår var det också stilla och det kom såvitt jag kommer ihåg ingen nederbörd förutom ett kort regn under sen eftermiddag.
Överläkare Mads Gilbert poängterar att det nuförtiden i Troms fylke faktiskt dör fler personer i fjällen under vintern än i trafiken.
Förhållandena uppe i de norska fjällen är alltid bedrägliga i januari. De saknade hade otur såtillvida att vädret slog om här under tisdagens och onsdagens lopp.
Ännu på tisdagen var många skidåkare på fjället och åtminstone så länge det var ljust på onsdagen fanns det andra vandrare på tur.
Den här tragedin i Tamokdalen beror inte på exceptionellt väder i sig. Varje år försvinner mänskor i fjällen och i och med ökad turism har antalet dödsfall ökat markant under det senaste decenniet.
Överläkare Mads Gilbert poängterar att det nuförtiden i Troms fylke faktiskt dör fler personer i fjällen under vintern än i trafiken.
När jag landade i Tromsö på torsdag kväll var det mörkt, vilket det också var på fredag morgon när jag vaknade.
Det var först när det blev ljust när jag började köra upp mot Tamokdalen jag uppfattade hur höga fjälltopparna runt omkring är. I Tamokdalen går vägen bokstavligen mellan fjälltopparna.
I de relativt goda förhållandena som rådde på fredagen var en del av topparna täckta av låga moln, medan andra låg öppna i ljuset.
Sikten var bra på ett ställe, medan vissa toppar försvann i intet bakom molntäcket. Efter halv-två-tiden började det sedan bli mörkt igen.
Polisen uppger att mörkret inte i sig har så stor betydelse eftersom till exempel ekoloden och lavinsändarna fungerar lika bra hur som helst. Det har de förstås rätt i.
Men det här förutsätter att platsen är lokaliserad. Annars är mörkret ett stort problem om det inte går att landa.
Precis som med långljuset på bilen blir sikten nästan noll för den som använder strålkastarljus från helikopter under pågående snöfall.
Lavinhundsgrupperna som räddningstjänsten försökte flyga in i lavinområdet på fredag eftermiddag klarar sig också bra med bara starka ficklampor och strålkastarljus.
Men för sinnet måste det vara tungt att jobba med räddnings- och sökarbete i mörkret. Vi talar ju tyvärr om en mänsklig tragedi.
Sökoperationen uppskjuten - ingen av de fyra har hittats