Intresset för biodling har ökat, men de flesta som har bisamhällen har biodling som hobby eller bisyssla.
Det är Finska hushållningssällskapet FHS som kartlagt biodling i skärgården.
Initiativet kom från biodlare i Kimitonejden, berättar Riitta-Liisa Pettersson. De ville veta hur många biodlare det finns i skärgården, och ifall det finns intresse för utveckling och gemensam marknadsföring.
- Ska man till exempel börja med gemensam marknadsföring och gemensamt varumärke, eller satsa på gemensamma anskaffningar?
FHS var i kontakt med ett trettiotal biodlare i skärgården, 22 av dem deltog i undersökningen.
Enligt Pettersson räknar man ändå med att det finns många fler som sysslar med biodling, eller som skulle vilja göra det.
- Det har utbildats ganska många de senaste åren. En del har redan börjat, andra har inte ännu kommit igång.
Merparten av biodlarna i skärgården har endast några bisamhällen. Några få har över 10 bisamhällen.
"Inte blir man rik"
Lönsamheten i biodling är en utmaning och för många är det antingen en hobby eller en bisyssla.
- Extra inkomster kan man få, men inte blir man rik på det. Det är uppfattningen jag fått, säger Pettersson.
- Största delen har biodling som binäring eller hobby, man får nog jobba för att det ska bli någonting i handen också.
Ett bra år ska ett bisamhälle enligt Pettersson i bästa fall kunna ge kring 60 kilogram honung och en avkastning på närmare 1 000 euro. Men i praktiken blir det oftast mycket mindre skörd, mellan 20 och 40 kilogram och under sämre år kan inkomsterna bli låga.
Det händer också att bisamhällen dör under vintern, att bin får någon sjukdom eller att blomningsperioder blir för korta, berättar Pettersson.
Att nå upp till en bra avkastning kräver mycket arbete, kunnande och utbildning.
Förädling ger nya möjligheter
De flesta biodlare producerar vanlig honung. En del satsar på honung som får smak av vissa växtarter kring bisamhället, till exempel äppelblom eller bärodling. Honung kan också kryddas i efterhand.
Förädlingen kan vara ett sätt att höja lönsamheten.
Det finns också intresse för att utveckla produkter, till exempel bivax eller bibröd.
- Det finns oändliga möjligheter. Nuförtiden har man också börjat krydda öl med honung i Kimito.
På butikshyllorna finns det mycket utländsk honung.
Men konsumenterna köper gärna också finländsk honung, speciellt på marknader där producenterna själva säljer sin honung.
- I vår kartläggning kom det fram att deras produktion går bra åt. Efterfrågan är större än mängden honung de hinner producera.
För att biodlarna ska kunna utvecklas och producera mer krävs utbildning. Också samarbete och delade kostnader kan vara till hjälp.
Enligt Pettersson behövs det inte hemskt många hundralappar för att komma i gång. Men för att få bättre skörd och utvidga verksamheten behövs ofta möjlighet till fortbildning.
- Det är bra att gå grundkursen, men de som börjar odla märker ofta att man hela tiden behöver lära sig mer.
För den som bor i skärgården kan det enligt Pettersson på grund av långa avstånd ändå bli svårt att delta i utbildningar, speciellt om man också har ett annat jobb och håller på med bin vid sidan om.
Eftersom efterfrågan tillsvidare verkar vara större än utbudet tror Pettersson att en gemensam marknadsföring och ett gemensamt varumärke inte ännu är aktuellt.
- Men eftersom produktionen ser ut att öka ganska kraftigt inom några år, så borde biodlare kanske bygga upp goda nätverk och börja fundera på marknadsföringen och ett gemensamt varumärke. Biodlarna borde kanske ta fasta på att det är skärgårdshonung som de producerar.