På grannholmen skulle man börja med ekologisk äppelodling av ett större format. Då sa Titti Edfelt: "Då kommer jag med bina, nu börjar jag med biodling".
I Vikbo torp på Mielisholm i Pargas skiner solen.
Där bor Titti Edfelt med sin familj som nyligen fått en ny familjemedlem, en liten ankunge.
I köket finns en låda med en mängd olika honungssorter. Honungen kommer från de över 30 bisamhällena som Edfelt har runtom i Pargas.
Egentligen är Edfelt ganska ny i branschen. Allt började för bara några år sedan.
"Jag bestämde mig på Vånofärjan, sådär pang bara"
På grannholmen skulle det för några år sedan startas upp en ekologisk äppelodling modell större och Edfelt hade kontakt med den blivande äppelodlaren.
– Han sa att jo, vi ska ha bin eller humlor eller någonting som pollinerar. Då sa jag att jaha, men då kommer jag med bina, nu börjar jag med biodling. Och det bestämde jag mig på Vånofärjan, sådär pang bara.
Men tanken var inte ny. Edfelt hade redan för 30 år sedan, när hon utbildade sig till trädgårdsmästare, gått en biodlingskurs tillsammans med sin bror.
Att bo på Vikbo torp lockade fram känslorna igen och 2014 skaffade hon och mannen sina första bin.
– Vi bestämde att vi startar med två avläggare. För blir det inte till någonting så är det inte hela världen.
"Vi förstod absolut ingenting"
Det är ändå något helt annat att syssla med biodling i praktiken än att läsa det i en bok, märkte Edfelt ganska snabbt.
– Vi fick våra avläggare efter midsommar och vi gjorde inte så mycket först. Vi gick och tittade försiktigt och undrade vad de gjorde, vi förstod ju absolut ingenting.
Sommaren 2014 var också väldigt besvärlig, med både regnperioder och torka, men lite honung fick de i alla fall.
"Det var nog en verkligt härlig känsla, när man kände doften av honung"
Och honungsdoften älskar Edfelt.
– Det var nog en verkligt härlig känsla när man kände den här doften, när man slungade och det liksom bara väller fram honungsdoftande vindar. Åh.
Efter det beslöt de sig för att köpa fem till övervintrande samhällen.
– Sedan gick jag på kurs igen och så är man fast.
Knepiga första år, men nu börjar det kännas bra
Även om Edfelt haft bisamhällen i flera år nu, så är det först i år som hon känner att hon inte bara utbildar sig själv, utan att hon faktiskt börjar kunna något.
– Det här är första sommaren som jag känt att jag någotsånär förstår vad bina gör, vad jag håller på med och vad jag behöver göra för att det ska bli som jag har tänkt.
Vädret kan man ändå inte påverka och det är också enligt Edfelt den mest utmanande faktorn.
"Bina var helt utmattade och stressade och samlade som dårar"
Hon berättar lite om årets honungsskörd och vädret.
– Vi hade vår under bara en eftermiddag och sedan var det sommar. Den sommarblomningen som var i maj och början av juni var magisk.
Edfelt säger att allting har blommat väldigt mycket, men tyvärr på samma gång, vilket ledde till bråda tider för bina.
– Bina var helt utmattade och stressade och samlade som dårar. Men det gör ju också att jag i år har en ganska stor portion vårhonung – den är jättegod. Gyllengul och har allt i smaken. Den smakar som maskrosen doftar, det är helt kul.
Torrt har det också varit. Knappa 60 millimeter med regn sedan våren, berättar Edfelt.
"Aldrig upplevt en så torr sommar"
Förra årets honungsskörd i Egentliga Finland var hyfsat bra.
Det berättade Aimo Nurminen, som jobbat som biodlare i över 30 år och har 170 bisamhällen, varav 120 är mörka bin.
När Yle Åboland nu ringer Nurmimen säger han att den här sommaren varit exceptionell.
– Sommaren har varit mycket speciell. Jag har aldrig upplevt en så torr sommar. Här torkar alla växter och de har inte heller producerat nektar på många veckor. Bina är även lite aggressivare för de tycker inte om den här värmen.
Sämre honungsskörd i år än medeltalet
På grund av torkan tror Nurminen att årets honungsskörd blir mindre än medeltalet, åtminstone i alla delar av Finland där det regnat lite i sommar.
Men för Nurminen var maj också likt Edfelts en bra månad.
– I maj månad var det rekordskörd. Det har aldrig kommit så mycket honung i maj. Alla växter blommade på samma gång, men i slutet av maj så tog allt slut.
Nu funderar Nurminen vad nästa steg är för hans biodlingar.
– Borde man ta honungen bort från kuporna och slunga den och ge bisamhällena vintermaten eller borde man vänta om det ännu skulle komma regn? Det är svårt att greppa vad som ska hända. Jag hade tänkt att vänta ännu lite i alla fall, så vi får se.
Bikupan är med ända till ålderdomshemmet
Tillbaka till Titti Edfelt på Vikbo torp.
Edfelt är helt nöjd med den mängd bisamhällen hon har just nu och den mängd honung hon skördar.
Edfelt deltar också ofta i tävlingar och flera av hennes produkter har vunnit pris i mathantverk.
Och det samhälleliga intresset för biodling växter hela tiden, likaså intresset för honung. Själv tror Titti att hon kommer ha kvar biodlingsintresset hela livet.
– Jag misstänker att jag kommer ha en bikupa när jag hamnar på ålderdomshem, det verkar så. Åtminstone kommer jag som dement att rusa runt i korridorerna och fånga svärmar. För man är nog fast. Det här är jätteintressant!
Intresset för biodling växer: "Utan våra pollinerare är vi i strilet”