Ovanligt, men otroligt tråkigt. Så reagerar Karolina Stenfors-Roiha på nyheten om att fyra 7–9-åriga barn som tränat redskapsgymnastik i Helsingfors fått belastningsskador.
Finlands Gymnastikförbund gick i slutet av mars själv ut med nyheten om flickorna som tränat i samma tävlingsgrupp i HIFK Gymnastics, och som inom loppet av några månader drabbats av stressfrakturer, eller förstadier till sådana, i ryggen. Fallet utreds gemensamt av förbundet och klubben, och en av gruppens tränare har bytts ut.
Stenfors-Roiha är chefstränare för två tävlingsgrupper i Grankulla gymnastikförening, där hon tränar unga från 12 år till gymnasieålder. Hon fungerar också som koordinator för grenen vid Finlands Svenska Gymnastikförbund.
– Det är alltid jättetråkigt när det kommer sådana nyheter, för dem det har drabbat och att höra att sådant har hänt. Belastningsskador är ändå vanliga, men det är mera i äldre ålder som det brukar komma – om det kommer, säger hon.
Tre saker i vardagen som skyddar
Under hela 2000-talet har belastningsskador hos barn och unga i åldrarna 12–18 ökat, oavsett gren och kön. Det rapporterade Yle i fjol.
Det går inte att peka ut en enskild orsak till ökningen. Tvärtom talar experter hellre om helheten som utgörs av träningen i kombination med levnadsvanorna överlag.
Karolina Stenfors-Roiha lyfter fram tre saker som är viktiga när man förebygger skador hos idrottande barn och unga, särskilt när det gäller träning på högre nivå.
1. Kost
För lite näring, fel sorts näring eller brist på enskilda näringsämnen kan hämma muskeltillväxt och leda till belastningsskador.
2. Vila
Att sova tillräckligt är viktigt för att kroppen ska återhämta sig till nästa träningspass. För barn räcker det ännu att se till att nattsömnen blir tillräckligt, men ju högre nivå man avancerar till, desto viktigare blir vilan.
– Många idrottare sover till och med på dagen för att få tillräckligt med vila, säger Stenfors-Roiha.
3. Motion
Små barn rekommenderas röra på sig tre timmar per dag, medan barn i lågstadieålder borde röra på sig mångsidigt minst 1,5-2 timmar per dag. Äldre barn och unga upp till 18 år borde röra på sig minst en timme per dag.
Många barn rör bara på sig när de går på sin hobby, och det är inte tillräckligt, påpekar Stenfors-Roiha. Särskilt inte om man tränar på tävlingsnivå. Rör man inte på sig i vardagen, räcker konditionen inte till för att klara av belastningen.
– Skolgymnastik, vardagsmotion, vad du gör tillsammans med familjen – allt sådant räknas och jag tror det är jätteviktigt att man har en tillräckligt stor mängd motion utanför träningarna, för att förbereda kroppen för den hårda träningen, säger Stenfors-Roiha.
Tränaren har också ansvar
Förutom dessa finns det mycket som tränaren kan göra för att minska risken för skador.
I Stenfors-Roihas egen gren, redskapsgymnastiken – eller artistisk gymnastik som det egentligen heter – börjar man ofta träna i väldigt ung ålder. Grenen är fysiskt krävande och innehåller rörelsemönster som behöver tränas in tidigt, för att gymnasten senare ska klara av att utföra de mer avancerade rörelserna.
– Grenen ger väldigt bra kroppskontroll och man använder hela kroppen, inte bara övre eller nedre kroppen. Den utvecklar styrka, balans, vighet och koordination, säger Stenfors-Roiha.
Men det gäller att ha koll på hur träningen läggs upp för att gymnasternas kroppar inte ska fel- eller överbelastas.
– Vi anpassar träningen efter ålder och nivå, och ökar träningsmängden lite åt gången så att kroppen anpassar sig och vänjs vid träningen.
Puberteten en känslig fas
När barnen är små gäller det att hålla träningen mångsidig och veta vilken typ av övningar som inte ännu är lämpliga att börja med.
För äldre gymnaster behöver man istället vara noggrann med att begränsa antalet repetitioner av sådana övningar som belastar kroppen, och vara noggrann med tekniken så att tränandet inte börjar belasta kroppen felaktigt.
Att utveckla styrka är viktigt, speciellt bålstyrkan.
Hur man än lägger upp träningen, så kommer allas kroppar inte att hålla
Karolina Stenfors-Roiha
Puberteten är en särskilt känslig fas, säger Stenfors-Roiha. Då händer det mycket i kroppen hormonellt och många växer samtidigt mycket och snabbt.
– Det är ju så individuellt också, så det är inte lätt. Men här lönar det sig att vara noggrann och kanske hellre göra för lite än för mycket.
I slutändan gäller det ändå att anpassa sig efter varje enskild gymnast. Benägenheten att drabbas av belastningsskador till följd av hård träning är högst individuellt.
– Hur man än lägger upp träningen, så kommer allas kroppar inte att hålla, säger Stenfors-Roiha.