Kampen för rätt far

Samboparet Jenni Ahola och Juuso Kiili i Åbo väntade sitt första barn i höstas.

Innan barnet föddes gick paret till rådgivningen för att fastställa föräldraskap.

Då hände något märkligt.

Juuso Kiilis erkännande av faderskapet accepterades inte. Han fick veta att han inte officiellt var far till barnet. I befolkningsdatasystemet hade Aholas ryska make, som dog 2019, registrerats som barnets far.

– Jag betraktar ändå barnet som min son och jag älskar honom som min egen son, vilket han ju är.

Kiili har inga som helst rättigheter till sin 4 månader gamla biologiska son. I lagens ögon är Juuso Kiili och hans barn främlingar för varandra.

– Det är ofattbart att det här kan hända. Det känns fruktansvärt.

Jenni Ahola berättar att familjen efter den första chocken kände sig hoppfull: När ärendet väl behandlas officiellt kommer allt att ordna sig snabbt. Men så blev det inte.

– Vi är fortfarande kvar på ruta ett. Ibland skulle man inte orka med det här. Det är sorgligt och jag känner mig besviken.

Faderskapspresumtionen har en stark status

Sanna Mustasaari, biträdande professor i familjerätt vid Östra Finlands universitet, säger att fallet är sällsynt, men inte helt exceptionellt.

Mustasaari uppskattar att det i Finland varje år förekommer situationer där den biologiska fadern inte får sitt faderskap fastställt. Det finns ingen exakt statistik på det här.

– Vanligtvis beror situationen på faderskapspresumtionens starka status.

Så är också fallet med Juuso Kiilis barn. Enligt föräldraskapslagen är fadern till ett barn som föds inom ett äktenskap automatiskt den äkta mannen till kvinnan som fött barnet.

Jenni Ahola gifte sig med en rysk man i Finland 2017, men paret separerade kort därefter och mannen återvände till Ryssland där han dog 2019.

– Jag fick aldrig någon dödsattest därifrån, säger Ahola.

Ahola trodde att de finska myndigheterna automatiskt skulle informeras om mannens död och att äktenskapet skulle upplösas. Detta skulle ha skett om mannen hade dött i Finland.

Ahola förstod inte att det var hennes ansvar att skaffa mannens dödsattest och skicka den till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.

Eftersom myndigheten inte har fått den ryska mannens dödsattest är han enligt det finska befolkningsdatasystemet fortfarande vid liv och gift med Ahola.

Därför blev han på pappret far till Jenni Aholas och Juuso Kiilis barn.

Så hur många avlidna personer har felaktigt registrerats som far till ett barn i befolkningsdatasystemet?

– Det finns ingen information om antalet. Det kan förekomma sådana fall, men de är sällsynta, säger Anne Aho Eagling, specialsakkunnig vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.

Allt hänger på dödsattesten

När Jenni Ahola och Juuso Kiili i höstas fick reda på att fadern till deras ofödda son var en död rysk man inleddes en kafkaartad kamp om faderskapet.

Ahola har gjort allt de kan för att få fram en dödsattest, men anfallskriget i Ukraina har gjort det svårt.

– Som småbarnsmamma skulle det vara svårt att åka till Ryssland för att pröva lyckan och se om jag på något sätt kunde få fram den där, säger Jenni Ahola.

Mannens anhöriga vägrar att ge originalexemplaret av dödsattesten.

– De sa bara att de inte ville ha några problem.

Jenni Ahola lyckades dock få en kopia av dödsattesten, men den dög inte för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.

– Att det är svårt, tidskrävande eller dyrt att få fram ett dokument är inget skäl för att göra ett undantag när det gäller dokument- eller laglighetskrav, säger specialsakkunnig Anne Aho Eagling.

Markku Helin, professor emeritus i privaträtt vid Åbo universitet, ställer sig frågande till myndighetens strikta linje när det gäller ett land som krigar.

– Visst kan man fråga sig om praxisen ibland är lite för strikt. Det är inte alltid möjligt att få en officiell dödsattest. Det finns länder i världen där läget är oroligt och det är svårt att få fram tillförlitliga dokument.

Enligt Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata kan man göra undantag i kraven endast i de fall där det är absolut omöjligt att få fram ett dokument och det finns en annan tillförlitlig utredning som kan användas som grund för den uppgift som ska registreras i befolkningsdatasystemet.

Det här undantaget gäller endast för Somalia, Jemen, Libyen, Pakistan och Afghanistan, enligt myndigheten.

– Enligt vår information kan intyg om familjerelationer och Apostille-intyg erhållas från Ryssland, säger specialsakkunnig Aho Eagling.

Ett Apostille-intyg är ett dokument som legaliserar och intygar riktigheten hos ett dokument.

Eftersom barnets mor säger att det inte går att få fram en dödsattest är det enda sättet, enligt Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, att få faderskapet upphävt av tingsrätten.

Efter det kan en barnatillsyningsman fastställa föräldraskapet med hjälp av ett dna-test.

– Därefter kan Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata bekräfta barnets biologiska far med hjälp av erkännande av faderskap, säger häradsskrivare Laura Kaanaa-Jönkkäri.

Sanna Mustasaari, biträdande professor i familjerätt, säger att frågor som gäller faderskap i allmänhet är dåligt kända.

Enligt Mustasaari borde de som kämpar med föräldraskap kontakta en advokat eller rättshjälpsbyrå så snart som möjligt efter barnets födelse.

– Föräldraskapsärenden har vissa tidsfrister. Därför är det viktigt att lösa ärenden så fort som möjligt, så att man inte förlorar rätten att väcka talan helt och hållet.

Den långa vägen till faderskapet

Jenni Ahola och Juuso Kiili har hittills försökt hantera faderskapsfrågan på egen hand och med sina släktingar. Nu har de fått juridisk hjälp av rättshjälpsbyrån.

– De har lämnat in en ansökan till tingsrätten om att få faderskapet upphävt.

Ahola och Kiili är beredda på flera månaders väntan. Jenni Ahola är hoppfull, men orolig.

Även om tingsrätten ogiltigförklarar hennes döda makes faderskap, hur ska hon då få sitt äktenskap ogiltigförklarat?

– Äktenskapet upplöses när maken dör, men om döden inte kan bevisas är situationen svår, medger biträdande professor Sanna Mustasaari.

Det faktum att Jenni Ahola fortfarande officiellt är gift har orsakat en hel del bekymmer. Många saker kräver samtycke av både pappan och mamman.

Till exempel tog det flera månader att ge barnet ett namn, eftersom det också skulle ha krävt tillstånd från den avlidna maken.

– Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata sa till mig att de inte kunde ge barnet det namn som jag hade angett eftersom den andra föräldern inte bekräftat det, säger Ahola.

Sedan gjorde myndigheten ett misstag. På grund av ett skrivfel fick barnet ett somaliskt namn. Som bevis på det här har familjen ett FPA-kort som Yle har sett.

När familjen klagade gjorde myndigheten ett undantag och barnet fick det namn som mamman ville ha.

Jenni Ahola är besviken på hur saker har gått med myndigheterna.

– Det fanns en stor förväntan kring att det förstfödda barnet skulle döpas och bli medlem i kyrkan. Inte det här heller kunde ordnas eftersom vi inte hade tillstånd från den andra officiella föräldern.

Artikeln är en översättning av artikeln Vauvan isäksi merkittiin ajat sitten kuollut mies av Yrjö Hjelt och Johanna Manu. Artikeln har översatts av Maria Lammassaari.