Just nu är det brist på nötfärs vilket syns i tomma butikshyllor. Fenomenet har pågått i någon månad och lär fortsätta länge eftersom det inte produceras tillräckligt med nötkött i Finland.
Samuel Ingves och hans kompanjon Marcus Teir är två som har försökt lösa problemet. Tillsammans driver de en gård i Härkmeri och Skaftung i Kristinestad, och är den största köttproducenten i landet.
De har satsat miljoner i ökad produktion och effektivitet men trots det är lönsamheten inte tillräcklig enligt Samuel Ingves.
– Det syns över hela linjen. Det vi har sått börjar vi skörda nu. Redan för 5-6 år sedan blev lönsamheten så dålig att nötköttsproducenter började minska och sluta, säger Ingves.
Oron är stor bland köttbönderna
Kurvorna pekar nedåt – och har gjort det ett bra tag. När antalet mjölkgårdar och gårdar med dikor minskar föds färre kalvar och därmed stiger inköpspriset på dem. En följd är att produktionen av nötkött minskar, nu är de gårdarna knappa 6 000. För fem år sedan var de 10 000.
Enligt Samuel Ingves är stämningen inte god på fältet. Ännu fler överväger att lägga av och oron gäller hela kåren.
– Nog vill bönderna fortsätta producera men det går ju inte om lönsamheten är i bottnen. Fortsätter det här så har vi snart ingen nötköttsproduktion mer i Finland. Det är illavarslande när unga jordbrukare börjar prata om sin plan för en exit, säger Ingves.
Samuel Ingves får 4,60 euro (utan moms) per kilo för ett slaktfärdigt djur som han har fött upp i ett år. Det är priset han får oberoende av om djuret blir köttfärs eller entrecote. Han får betalt för slaktvikten, det är ungefär halva djurets vikt.
Vi äter mer kött igen
Finländarna konsumerar ungefär 100 miljoner kilo nötkött per år. Produktionen är märkbart lägre än så (i år 83 miljoner) och det är länge sedan vi var självförsörjande på nötkött. Hittills har produktionen faktiskt inte minskat mycket trots att gårdarna blivit färre – de kvarvarande gårdarna har nämligen vuxit samtidigt som slaktvikten ökat per djur.
I branschen finns det en vana vid att konsumtionen varierar, som för ett par år sedan då Rysslands anfallskrig mot Ukraina gav extrema priser på konstgödsel, foder och bränsle. Köttpriset höjdes då och följden blev att flera miljoner kilo nötkött blev kvar i slakteriernas frysar.
I fjol ökade konsumtionen i stället märkbart, det gick åt fyra miljoner kilo mer än väntat. Frysarna tömdes då folk fick mer pengar att röra sig med tack vare sänkt ränta.
– Sedan finns en trend, åtminstone i vissa länder, att man äter mer kött igen. Kött har varit i motvind men nu ser vi det motsatta. Och det här kan man inte svara på bland producenterna. Responsen är för långsam, säger Roland Snellman, vd för Snellmans köttförädling.
Kor och tjurar är stora djur med en mycket mer utdragen livscykel än fågel eller svin.
Från att en kalv föds tills den är ett färdigt slaktdjur tar det ett och ett halvt år.
Även om vi skulle se ett trendbrott med fler dikor och mjölkgårdar igen så skulle det alltså ta lång tid innan det syns i hyllan för köttfärs i butikerna.
Vill ha minst en euro mer
Långsiktigt ser Samuel Ingves i Skaftung bara en lösning, och det är mer betalt till bonden.
För trots att nötkött är en bristvara i Finland får bönderna här sämre betalt. I Europa, och också i Sverige, får köttbönderna upp till två euro mer per kilo. Ingves, som också leder köttutskottet vid Österbottens svenska producentförbund, önskar samma prisjustering här. Prishöjningen borde, enligt Ingves, gå helt till bonden och inte till slakterier eller handeln.
Ingves resonemang är att en prishöjning på drygt en euro per kilo skulle ge jordbrukarna den lönsamhet som de behöver för att våga satsa igen, bygga ut och utöka den egna produktionen.
– Det är ju inte bondens fel att priset är dåligt då vi inte kan bestämma priset själva. Det här är slakteriernas och handelns fel, rätt och slätt. Det är upp till Atria, HK, Snellman och de andra att förhandla med handeln och få upp priserna. Annars blir det slut på det här, menar Samuel Ingves.
Hans och kompanjonens företag har flera anställda, och nu finns en oro för gårdens ekonomi. Hittills har de valt att inte ta ut någon lön från företaget, allt behöver gå tillbaka till produktionen och de anställdas löner.
– Vi har nog börjat fundera om satsningen var värd det. Men ännu tror vi på framtiden, säger Samuel Ingves.
Konsumenterna måste vara redo att betala mer
Kan då Roland Snellman betala mer för nötköttet? Det går åtminstone inte utan att det påverkar konsumenternas beteende eftersom det är kunderna vid köttdisken som ska stå för prisökningen.
– Jag håller med om att priset borde vara högre än i dag med tanke på mervärdet av vårt inhemska rena kött, säger Snellman.
Kan ni betala en euro mer per kilo, som producenterna önskar?
– Nej, inte direkt. Någonstans måste den där euron komma ifrån. Och det är från slutkunden, konsumenten, som ska vara beredd att betala mer. När priset har gått upp snabbt har konsumenterna minskat på sina inköp. Så det är en balansgång där vi måste tänka på hela kedjan.
Hur ska det gå till då?
– Vi måste göra konsumenterna medvetna om mervärdet av att köpa finländskt kött trots att det kostar.
Samuel Ingves skulle gärna se att köttproduktionen lyfts in under den civila försvarsberedskapen, som en del av vår strategiska beredskap inför krig.
– Som det är nu med sjunkande produktion så leker vi nog med elden. Vi kan inte förlita oss på importmat. Det vore livsviktigt att få självförsörjningsgraden i skick, säger Ingves.
Är du redo att betala mer för att få finländsk nötfärs? Berätta och motivera i kommentarsfältet!