Det är en gråmulen förmiddag i januari då Yle Österbotten kliver in på akuten i Vasa. Vi har bett om att få följa med arbetet på plats under ett så lugnt skift som möjligt. Tanken är att det ska finnas möjlighet att intervjua personal som jobbar och höra deras tankar efter de senaste veckornas uppståndelse och debatt.
För ett par veckor sedan valde en anställd på akuten att anonymt slå larm om situationen, som varit kaotisk under jul- och nyårshelgen. I ett brev adresserat till styrelsen för Österbottens välfärdsområde beskriver hen ett läge där patientmängden flera gånger överskridit smärtgränsen och personalen upplevt att de inte kunnat ge god vård.
Vasabladet har rapporterat om innehållet i brevet, och följt upp frågan med flera artiklar, bland annat genom att be läsare skriva in och berätta om sina egna erfarenheter av besök på akuten.
Det råder ett relativt lugn då vi anländer till akuten. Några patienter har övernattat inne på övervakningen. Men förvånansvärt snabbt fylls merparten av de lediga sängarna.
Flera ambulanser anländer med äldre som halkat ute på isiga trottoarer. Misstänkta benbrott väntar på röntgen.
En äldre dam har slagit sitt bakhuvud.
– Nu lyfter vi, jag räknar till tre!
Det är sjukskötare Christian Hed som räknar. Själv står han vid kortsidan av sängen och stabiliserar patientens huvud under lyftet. Fyra kollegor hjälper till så att det hela går smidigt, men damen jämrar sig ändå av smärta.
En sjukskötare frågar om patienten redan har hunnit få smärtstillande. En halv minut senare får damen en dos värkmedicin.
Patientsäkerhet äventyras
Christian Hed har jobbat i sammanlagt åtta år på akuten. Han säger att han trivs och att akuten är en bra arbetsplats. Mycket bra, rentav. Men arbetet har blivit klart stressigare med åren, säger han.
– De kaotiska dagarna blir fler och fler.
Hur ofta är det kaotiskt?
– Inte varje dag och kanske inte varje vecka heller. Men tidigare var det ganska ovanligt med så många patienter att här är fullt, eller att vi har patienter på överplats, men nu för tiden är det ganska vanligt.
För Hed innebär sådana dagar att han förlorar den kontroll han normalt har över helheten. Efter ett sådant arbetspass åker han hem med en känsla av att han inte har gjort bra ifrån sig, trots att han gjort så gott han kunnat.
Värst är känslan av otrygghet.
– Under julhelgen så var det ofta patienter på överplats här, rentav tio stycken. Och då blir nog patientsäkerheten lidande, enligt min mening.
I övervakningssalen på akuten finns 20 sängplatser. Utöver dessa finns fyra platser för kritiska patienter och sex platser för patienter som behöver isoleras. I förrådet finns några extrasängar att ta fram vid behov. Ute i väntsalen kan ytterligare patienter sitta och vänta.
Tidigare var det ganska ovanligt med så många patienter att här är fullt, eller att vi har patienter på överplats, men nu för tiden är det ganska vanligt
Christian Hed, sjukskötare
Om det är många patienter på extraplats inne i övervakningen kan inte varje patient kopplas till en egen monitor som håller koll på vitalvärdena.
– Då behöver man förstås manuellt hålla koll på patienten och mäta värdena. Men är det många på överplats så blir nog patientsäkerheten lidande, helt klart, säger Hed.
Nyligen fanns det 53 inskrivna patienter kvar på akuten då Hed åkte hem från ett kvällsskift klockan 22.30. Han berättar att han inte brukar ta med sig arbetet hem, men att sådana kaotiska dagar innebär en så hög belastning att det tar längre tid att återhämta sig.
Cheferna lyssnar, men det som behövs är tillräckligt med platser för eftervård
Både Christian Hed och hans kollega sjukskötare Merja Puskala upplever att de fått många chanser att berätta för sina chefer hur de har det på jobbet.
– Och jag upplever att cheferna också lyssnar, säger Puskala.
Hed håller med, men påpekar att Österbottens välfärdsområde är en stor organisation. Och läget på akuten påverkas av beslut som fattas kring helt andra vårdplatser inom organisationen.
– Ju mer platser som stängs ner runt om i Österbotten desto fler patienter ser vi här. Någonstans ska patienterna vara och det här blir lite som en samlingspunkt då, säger Hed.
Också Puskala har hunnit jobba ganska länge på akuten, omkring sju år. Hon delar Heds uppfattning om att belastningen på akuten har ökat, sakta men säkert.
– Vi hinner inte hjälpa patienterna så snabbt som vi skulle vilja eller så mycket som vi skulle vilja, säger Puskala.
Brådskan ökar, personalen hinner inte hjälpa med toalettbesök
När en del patienter ligger kvar i väntan på en avdelningsplats, länge efter att de borde ha skrivits ut från akuten, samtidigt som det hela tiden kommer nya patienter i behov av akut vård tvingas personalen prioritera det akuta.
– Det känns verkligen inte roligt om vi inte hinner hjälpa då vi hör att en patient skulle vilja gå på toaletten. Men vi måste göra det viktigare först. Vi vet att patienterna inte alltid är så nöjda, säger Puskala.
Strax därefter händer just det som Puskala beskrivit för oss.
Klockan inne på övervakningen visar nu halv två på eftermiddagen. 19 sängar på akuten är vid det här laget upptagna. 16 patienter finns inne på övervakningen, två patienter är på isoleringsplats och en patient befinner sig i så kritiskt tillstånd att hen behöver egen vårdare i ett separat rum.
Vi hinner inte hjälpa patienterna så snabbt som vi skulle vilja eller så mycket som vi skulle vilja
Merja Puskala, sjukskötare
Det är alltså inte fullsatt, men brådskan har helt klart ökat jämfört med läget någon timme tidigare.
En äldre dam försöker flera gånger få personalens uppmärksamhet. Rösten är stressad. Hon drar av sig manschetten som är fäst runt hennes arm för att mäta blodtrycket och försöker sätta sig upp, utan att lyckas. Till slut ropar hon från sin säng:
– Är det någon som kan hjälpa mig?
Just då hinner ingen vårdare dit och en liten stund senare gör damen ljudligt ner sig i sin säng.
Den mest akuta vården lyckas man alltid ge
Samtliga personer som vi intervjuar på akuten lyfter fram att man oavsett brådskan alltid lyckas ge den akuta vård som patienterna är i behov av.
Under en kort pratstund med läkare Teemu Pöytäkangas svarar han på frågan om han känner att han kan ge god vård.
– Jo, jag kan ge god vård här. Naturligtvis har det funnits värre dagar och tider när det varit svårt att ge den bästa tänkbara vården, men vi har ändå kunnat erbjuda den vård som de mest kritiskt sjuka patienterna har behövt, säger Pöytäkangas.
Vi träffar också tre personer i ledande ställning på akuten: Överskötare Saija Seppelin, avdelningsskötare Tarja Makkonen och koordinerande sjukskötare Arja Norrgård. De lyfter fram att det gjorts och görs en hel del arbete för att förbättra situationen.
– Vi har verkligen frågat personalen om vad vi kunde göra bättre för att öka trivseln här och där har vi lyckats, vi har fått mycket bra respons. Vi har inte heller någon personalbrist, alla befattningar är fyllda. Det största problemet är att vi inte får vidare de här patienterna som blir kvar här i väntan på eftervård, säger Seppelin.
Där kommer Arja Norrgård in. För att så effektivt som möjligt lägga det pussel som krävs för att få patienter vidare från akuten har man startat ett koordinationscenter och Norrgårds jobb är att ha koll på pusslet. Vilka platser är eller blir lediga på de avdelningar som finns på centralsjukhuset? Hur är det med platser på allmänmedicinska avdelningar runtom i Österbotten? Kan patienten klara sig hemma med hjälp av hemvård?
Norrgård lyfter fram att också antalet platser på olika typer av äldreboenden i förlängningen är en mycket viktig del i pusslet.
– Jag är verkligen ledsen över att antalet boendeplatser på äldreboenden skärs ner. Man kan inte skära ner innan man har ett skyddsnät under som fångar upp det som faller, säger Norrgård.
Idag saknas det skyddsnätet många gånger. Som exempel lyfter Norrgård fram hemvården, som bland annat i Vasa är så överbelastad att klienter köar för hjälp därifrån.
Personal som slagit larm straffas inte
Tarja Makkonen vill för sin del lyfta fram att ingen anställd kommer att straffas för att man valde att slå larm om den kaotiska situationen på akuten genom något så ovanligt som ett brev till politikerna i styrelsen.
– Hon eller han behöver inte vara rädd. Förstås får man inte sparken, alla har rätt att ta frågor vidare. Men jag var lite ledsen för jag skulle ha velat att personalen först kommer och pratar med mig, säger Makkonen.
Saija Seppelin vill också påpeka att det är viktigt att akuten fortsättningsvis har allmänhetens förtroende. Det är farligt om man är i behov av akutvård men stannar hemma i tron att akutens personal har för bråttom.
– Den risken finns. Men vi vill att alla söker vård då det behövs och vi vill påminna om att här finns en väldigt kunnig och bra personal som ger god vård, säger Seppelin.
Seppelin påminner också om att det lönar sig att ringa Jourhjälpens nummer 116 117 innan man söker sig till akuten.