Jyri Häkämies, verkställande direktör på Finlands näringsliv EK, skriver i en blogg att torsdagens och fredagens strejker kostar företagen minst 360 miljoner euro.
– Förlusten syns i vår BNP. Vi har frågat företagen hur de ser på sina förluster. Det är så vi har fått fram summan. Den har allmänt bedömts vara ganska korrekt. Om det blir fler strejker kommer också kostnaden för strejkerna att stiga.
Strejkerna är ändå protester mot sådana politiska åtgärder som EK aktivt har lobbat för.
Häkämies konstaterar att EK alltid hörs inför alla val och regeringsförhandlingar.
– Då förmedlar vi information. Så har det alltid varit. Reformerna som de strejkande protesterar emot har hört till EK:s mål redan i många år. I dem finns det ingenting nytt för någon.
Häkämies säger att det är nödvändigt att förbättra arbetsfreden och minska flitfällor så att det lönar sig bättre att ta emot jobb.
– Vi har också i åratal talat om vikten av lokala avtal. Det är klart att vi är glada över att de här målen nu så starkt är med i regeringens program.
”Sysselsättningen kräver dessa reformer”
Det är svårt att tänka sig att EK inte skulle ha förstått att de reformer som de nu fått med i regeringsprogrammet kommer att leda till strejker. Finlands industri har gått in i strejkvåren med öppna ögon.
– Fackets åtgärder är mycket drastiska. Därför hoppas vi att strejkerna inte skall fortsätta efter fredagen, säger Jyrki Häkämies.
Han tycker att arbetsfreden är betydligt bättre i Sverige än i Finland.
– Den typen av politiska strejker som vi ser i dag eller i morgon under fredagen skulle inte vara juridiskt möjliga i Sverige. Där är politiska stridsåtgärder begränsade till en eller två timmar.
Därför tycker han att Finland släpar efter Sverige.
– Ändå påstår ju ingen att det råder någon typ av husbondevälde i arbetslivet Sverige.
Jyri Häkämies påpekar också att vår lagstiftning om arbetsfred är från år 1946.
– Det visar att vi inte har kunnat få till stånd reformer ens under årtionden av förhandlingar. Därför har arbetsminister Arto Satonen konstaterat att regeringen har varit tvungen att gå framåt genom att stifta nya lagar.
Som EK ser det är regeringens reformer på arbetsmarknaden nödvändiga om man vill stoppa Finlands skuldsättning och förbättra sysselsättningen.
Frågan är ändå om tidpunkten kunde ha varit bättre vald. Var det klokt av EK att elda på en sådan här strid i ett läge då Finland upplever svåra ekonomiska tider?
– Vi har väntat på de här reformerna i årtionden. Vi måste minnas att de reformer som nu görs träder i kraft i slutet av året eller först nästa år. Jag hoppas att reformerna fungerar när ekonomin svänger uppåt. Därför tycker jag reformerna nu under lågkonjunkturen görs i sista stund.