Du kommer aldrig att bli en riktig kvinna. Du har ingen livmoder eller äggstockar. Du är en homosexuell man och konstgjorda hormoner är bara ett hån mot naturen.
Så börjar ett hatmeddelande som Jade Nyström fick i somras. Efter att hon gett sitt stöd till transkvinnan Laurel Hubbard, som tävlade i tyngdlyftning i OS, svämmade inboxen över på Instagram.
När Nyström visar upp texten för Sportliv i hemmet i Lappträsk börjar det krypa under skinnet.
Avsändaren – en vuxen person – beskriver i detalj hur Nyström kommer att drabbas av depression, hur potentiella partners kommer att avvisa henne. Hur hon till slut får nog.
Du köper ett rep, knyter en knut, lägger den runt nacken och dyker ner i den kalla avgrunden …
Så här ser den råa, ocensurerade vardagen ut för en tonårig transidrottare i Finland. Den är fylld av burop, smygfoton och trakasserier. Homo. Transu. Döda dig själv.
Men också av glädje.
Redan i åttonde klass insåg höjdhopparen från Lappträsk att hon är beredd att ta skit för att få vara sig själv. Så nu vandrar hon mot en ljusare framtid med den sminkade hakan höjd mot himlen.
– Jag har fått skinn på näsan och trakasserierna känns inte längre, säger Nyström, som tagit tre guld i junior-FM för pojkar.
Se Jade Nyström berättelse om svårigheterna med att vara tonårig transidrottare i Sportliv, i klippet nedan.
Systerns fråga inledde förändringen
Vissa spontana beslut kan förändra ett helt liv.
Det var en vanlig vardagsmorgon som Jade Nyström bestämde sig. Som så många gånger tidigare såg hon avundsjukt och trånande på då storasyster Erica sminkade sig inför skoldagen.
Jade sa att hon önskade att hon också kunde gå till skolan sminkad.
Erica svarade: vad är det som hindrar dig?
– Det kunde jag inte svara på, säger Jade Nyström.
Så hon sminkade sig i ett stundens infall.
När syskonen sedan färdades mot skolan längs de slingrande, spruckna asfaltsvägarna på den östnyländska landsbygden, förbi de övergivna ladorna med rostfärgat tak och de rödmålade stockhusen med vita knutar, började nervositeten sprida sig.
Syskonen visste farorna med att vara annorlunda på en liten ort. Jade Nyström gillade att klä sig i klänning och leka med dockor som liten, men slutade i lågstadiet på grund av mobbningen, som följt henne som en mörk skugga genom livet.
– Som liten var Jade en "pojke", men betedde sig som en syster. Det gillade jag, för jag har alltid velat ha en syster, säger Erica Nyström.
På skolgården sa Erica att Jade skulle leta upp henne om någon började bråka. Jade fick ta emot gliringar och folk stirrade då duon gick in genom dörren.
– Vissa tog foton på mig i smyg. Det var underligt och skrämmande. En lärare sa att jag borde vara som alla andra pojkar.
Reaktionen? Nästa dag återvände Nyström till skolgården med ännu mer smink.
– Jag gillade att vara sminkad och tyckte att det var värt alla påhopp.
Och det skulle bli fler påhopp – också på idrottsplanen.
"Hoppa bra så att inte Jade vinner"
Det var som 11-åring som Nyström förälskade sig i höjdhoppningen. Hon ställde upp i en tävling för 15-åringar och vann.
Hon älskar känslan av att hoppa. Hur de små precisa delområdena i ansatsen spelar samman och de hårfina gränserna mellan ett lyckat hopp och en rivning.
Utvecklingen gick snabbt. Nyström blev finländsk juniormästare i sin åldersklass tre år i rad, som 14-åring, 15-åring och 16-åring. I tävlingarna står hon ut bland pojkarna och männen, med sitt blonda hårsvall och sin kvinnliga klädsel.
Nyström – som kom ut som transkvinna i vintras – är tydlig: Idrotten är inte tolerant eller inkluderande, även om utvecklingen går åt det bättre hållet.
– På tävlingar har folk ropat, pekat och sagt allt mellan himmel till jord, säger hon och minns en episod under en final i junior-FM.
– Motståndarna hejade på varandra och sa "hoppa bra så att inte Jade vinner". Det gjorde att jag tände till och blev mer fokuserad på att vinna, och det gjorde jag också.
I somras debuterade Nyström i herr-FM, men tävlingen gick inget vidare. Hon rev ut sig på ingångshöjden 187 centimeter och brottades med stora fjärilar i magen. Pressen blev för stor för hopparen, som hissat upp rekordet till 195 centimeter i år.
Hon drömmer högt:
– Jag vill delta i stora tävlingar runtom i världen, göra rekord och ta mig över två meter inom kort.
Vill fortsätta tävla med män
Den senaste tiden har allt fler ställt sig frågan: Vad ska hända i januari då Nyström fyller 18 och kan inleda en könskorrigeringsprocess?
För det första tycker Nyström att folk ska strunta i det.
För det andra vill hon korrigera en feluppfattning:
– Folk tror att jag ska ta hormoner en gång och sedan direkt byta serie. Det fungerar verkligen inte så. Det handlar om en flerårig process.
Nyströms personbästa är bara en centimeter från Ella Junnilas finländska damrekord.
För att få tävla i damklassen måste transkvinnor hålla sina testosteronnivåer under gränsvärden en viss tid. För friidrottare är gränsen 5 nanomolar testosteron per liter i ett års tid.
En manlig idrottare brukar grovt taget ha 10–40 nanomolar testosteron per liter, medan nivån för kvinnor brukar ligga under 2 nanomolar per liter.
– När jag hört folk spekulera i att idrottare kan byta kön för att få idrottsliga fördelar … det är helt sjukt. Jag kan lova att ingen gör det.
– Först ska man köa länge till transpolikliniken och sedan kan kanske hormonbehandlingen börja. Det skulle betyda en tävlingspaus på flera år.
Och som det nu ser ut är ingen tävlingspaus aktuell för Nyström. Hon säger att hon helst fortsätter tävla med män.
– Jag kommer sannolikt inte ens att byta serie.
En vacker kvinna tittar tillbaka
För Nyströms del ligger fokus på att bara vara och njuta. Hon är väldigt intresserad av nagelvård och kosmetik och kunde tänka sig att studera det i framtiden. Utanför idrotten har hon också haft en del modelljobb.
Det enda hon vet är att hon vill genomgå hormonbehandlingar i framtiden.
– För att få den kvinnlighet jag förtjänar.
Och familjen kommer att vara stöttande, precis som alltid. Då utomstående hånat och härjat har de närmaste stått kvar som klippor i stormen. Köpt lösnagelset som present för tävlingsvinster och hejat på från sidan.
De har fått se Nyström blomma ut och bli nominerad till årets förebild på Idrottsgalan.
– Numera är Jade en väldigt utåtriktad människa, eftersom hon får vara den hon vill. Hon är en härlig, egenartad person, säger systern Erica och skrattar.
Jade säger att familjens stöd betytt allt och att hon var jättenervös för att komma ut, först som homosexuell, sedan som transkvinna.
Numera ler hon då hon ser sig själv i spegeln.
– Jag ser en vacker kvinna. Det är jag väldigt glad över, för tidigare kändes det som en omöjlighet.