Mathematical Techniques 4th Edition Dominic Jordan 2024 scribd download
Mathematical Techniques 4th Edition Dominic Jordan 2024 scribd download
com
https://ebookname.com/product/mathematical-techniques-4th-
edition-dominic-jordan/
OR CLICK BUTTON
DOWLOAD EBOOK
https://ebookname.com/product/warhammer-fantasy-roleplay-4th-edition-
dominic-mcdowall/
ebookname.com
https://ebookname.com/product/mathematical-techniques-for-wave-
interaction-with-flexible-structures-1st-edition-trilochan-sahoo/
ebookname.com
https://ebookname.com/product/astrophysical-techniques-4th-ed-edition-
c-r-kitchin/
ebookname.com
https://ebookname.com/product/photoshop-cs-quickstudy-computer-andre-
d-brisson/
ebookname.com
Creative Composites Modernism Race and the Stieglitz
Circle 1st Edition Lauren Kroiz
https://ebookname.com/product/creative-composites-modernism-race-and-
the-stieglitz-circle-1st-edition-lauren-kroiz/
ebookname.com
https://ebookname.com/product/the-global-genome-biotechnology-
politics-and-culture-1st-edition-eugene-thacker/
ebookname.com
https://ebookname.com/product/learner-centered-theory-and-practice-in-
distance-education-cases-from-higher-education-1st-edition-thomas-m-
duffy/
ebookname.com
https://ebookname.com/product/total-modernity-and-the-avant-garde-in-
twentieth-century-chinese-art-1st-edition-gao/
ebookname.com
Ritual Bones or Common Waste A Study of Early Medieval
Bone Deposits in Northern Europe 1st Edition J.
Thilderkvist
https://ebookname.com/product/ritual-bones-or-common-waste-a-study-of-
early-medieval-bone-deposits-in-northern-europe-1st-edition-j-
thilderkvist/
ebookname.com
Mathematical Techniques
An Introduction for the Engineering,
Physical, and Mathematical Sciences
Mathematical
Techniques
FOURTH EDITION
1
1
Great Clarendon Street, Oxford OX2 6DP
Oxford University Press is a department of the University of Oxford.
It furthers the University’s objective of excellence in research, scholarship,
and education by publishing worldwide in
Oxford New York
Auckland Cape Town Dar es Salaam Hong Kong Karachi
Kuala Lumpur Madrid Melbourne Mexico City Nairobi
New Delhi Shanghai Taipei Toronto
With offices in
Argentina Austria Brazil Chile Czech Republic France Greece
Guatemala Hungary Italy Japan Poland Portugal Singapore
South Korea Switzerland Thailand Turkey Ukraine Vietnam
Oxford is a registered trade mark of Oxford University Press
in the UK and in certain other countries
Published in the United States
by Oxford University Press Inc., New York
© D. W. Jordan and P. Smith, 2008
The moral rights of the authors have been asserted
Database right Oxford University Press (maker)
First edition 1994
Second edition 1997
Third edition 2002
Fourth edition 2008
Reprinted 2010
All rights reserved. No part of this publication may be reproduced,
stored in a retrieval system, or transmitted, in any form or by any means,
without the prior permission in writing of Oxford University Press,
or as expressly permitted by law, or under terms agreed with the appropriate
reprographics rights organization. Enquiries concerning reproduction
outside the scope of the above should be sent to the Rights Department,
Oxford University Press, at the address above
You must not circulate this book in any other binding or cover
and you must impose the same condition on any acquirer
British Library Cataloguing in Publication Data
Data available
Library of Congress Cataloging in Publication Data
Data available
Typeset by Graphicraft Limited, Hong Kong
Printed in Italy
on acid-free paper by
L.E.G.O S.p.A. – Lavis TN
ISBN 978–0–19–928201–2
3 5 7 9 10 8 6 4 2
Preface to the fourth edition
Supplementary material
The book has an associated Resource Centre at Oxford University Press which is
open access at
www.oxfordtextbooks.co.uk/orc /jordan_smith 4e
It includes a Solutions Manual with model solutions of over 3000 end-of-chapter
problems in Mathematical Techniques, and a Computer Program Companion
which lists Mathematica™ programs for use with Chapter 42. It also features
figures from the book in electronic format, for lecturers to use for teaching
purposes.
vii
The supplementary Chapter 42 comprises a list of over 120 projects, following
the text chapter by chapter, which can be used as possible questions to be solved
Acknowledgements
We should like to continue to acknowledge our thanks for help received from
individuals mentioned in previous editions. The development, writing and organ-
ization of textbooks together with colour printing, web-based resource centres,
and associated software has become a increasingly complex process. We wish to
express our appreciation of the helpfulness of the staff at Oxford University Press
during the production of this new edition.
Keele DWJ
March 2008 PS
Brief Contents
2 Differentiation 61
8 Determinants 179
8.1 The determinant of a square matrix 179
8.2 Properties of determinants 182
xiii
8.3 The adjoint and inverse matrices 189
Problems 190
CONTENTS
9 Elementary operations with vectors 193
9.1 Displacement along an axis 193
9.2 Displacement vectors in two dimensions 195
9.3 Axes in three dimensions 198
9.4 Vectors in two and three dimensions 198
9.5 Relative velocity 204
9.6 Position vectors and vector equations 206
9.7 Unit vectors and basis vectors 210
9.8 Tangent vector, velocity, and acceleration 212
9.9 Motion in polar coordinates 214
Problems 216
CONTENTS
18.1 Differential equations and their solutions 380
18.2 Solving first-order linear unforced equations 382
18.3 Solving second-order linear unforced equations 384
18.4 Complex solutions of the characteristic equation 388
18.5 Initial conditions for second-order equations 391
Problems 393
CONTENTS
27.1 Sine and cosine transforms 587
27.2 The exponential Fourier transform 590
27.3 Short notations: alternative expressions 592
27.4 Fourier transforms of some basic functions 593
27.5 Rules for manipulating transforms 596
27.6 The delta function and periodic functions 599
27.7 Convolution theorem for Fourier transforms 601
27.8 The shah function 605
27.9 Energy in a signal: Rayleigh’s theorem 607
27.10 Diffraction from a uniformly radiating strip 608
27.11 General source distribution and the inverse transform 612
27.12 Transforms in radiation problems 613
Problems 618
35 Sets 789
35.1 Notation 789
35.2 Equality, union, and intersection 790
xix
35.3 Venn diagrams 792
Problems 799
CONTENTS
36 Boolean algebra: logic gates and switching functions 801
36.1 Laws of Boolean algebra 801
36.2 Logic gates and truth tables 803
36.3 Logic networks 805
36.4 The inverse truth-table problem 808
36.5 Switching circuits 809
Problems 812
39 Probability 865
39.1 Sample spaces, events, and probability 866
39.2 Sets and probability 868
39.3 Frequencies and combinations 872
39.4 Conditional probability 875
39.5 Independent events 877
39.6 Total probability 879
39.7 Bayes’ theorem 880
Problems 881
Part 8 Projects
Appendices 948
A Some algebraical rules 948
B Trigonometric formulae 949
C Areas and volumes 951
D A table of derivatives 952
E Table of indefinite and definite integrals 953
F Laplace transforms, inverses, and rules 955
G Exponential Fourier transforms and rules 956
H Probability distributions and tables 957
I Dimensions and units 959
Index 962
Part 1
Elementary methods,
differentiation, complex
numbers
Standard functions
and techniques 1
CONTENTS
This is a long chapter covering a variety of subjects, some of which you will have
met before. It is not necessary to work through every section in detail; to a large
extent the chapter can be used for reference as required later on. However, you
should read it carefully in order to find what is in it, and to pick up terms and
notations used regularly in the rest of the book. If you find that a familiar subject
is treated in an unfamiliar way, try to understand the fresh approach since the
ideas behind it are liable to reappear in later chapters.
2. A rational number is any number that can be expressed as a fraction having the
form p/q, where p and q are integers. They consist of all numbers expressible
as finite or recurring decimals. Examples of rational numbers with recurring
decimals are 1/3, which has the decimal representation 0.3333… written as
0.3, and 1/7 which has the recurring decimal form 0.142 857 (the dots mark out
the decimal repetition pattern). Notice that the integers are rational numbers
in this definition.
3. The rest are irrational numbers. These are the numbers that cannot be
expressed as fractions made up of integers; they are represented by infinite,
non-recurring decimals. Although there is an infinite number of rational num-
bers, there is a sense in which there are infinitely more irrational numbers, so
they appear everywhere. For example, the hypotenuse of a right-angled triangle
with sides of unit length has length √2, and this is known to be an irrational
number. The number π is irrational, and so is the number e which we will meet
in Section 1.8. Irrational numbers can be approximated as closely as we wish
by rational numbers: retain the appropriate number of decimal places, and
1
1
The notations a –2 and √a always stand for the positive square root of a. If we
want the negative square root we must attach a minus sign. Thus the solutions of
the equation x2 = 2 are written separately as √2 and −√2, or as ±√2.
The condition a 0 is necessary if the rules are to apply to all exponents; for
1
example, (–2)–2 has no meaning in real-number terms since the square of any real
Discovering Diverse Content Through
Random Scribd Documents
Juli 20.
Gick om morgonen med shekh 'Ali till den för några dagar sedan
från Kairo hitkomna shekh Hariri. Hans hus är ett af de största och
vackraste här; vi blefvo der emottagna på en mastaba på gården,
öfver hvilken för oss utbreddes 2 seggader. Sedan vi der blifvit
serverade med kaffe, kom shekhen sjelf ner. Yi hade nemligen
kommit något bittida, så att han ännu ej hunnit väl upp eller
ajusterat sig. Vi suto ännu en stund här med honom, hvarunder han
frågade mig om mitt land m.m. Vi blefvo sedan bjudna att stiga en
trappa upp och sätta oss i en fasha, der samma mattor utbreddes
för oss. Shekhen började läsa för oss ur en liten bok, en tefsir på
suran Vaddoha; men som skriften var Persisk och något svårläst, gaf
han boken åt shekh 'Ali, som läste förklaringen till slut. Den räckte
temmeligen länge och var tråkig. Shekhen, som är son till den förra
muftin i Flanafi-sekten i Kairo, började nu tala om sina öden, om hat
och förföljelse som han lidit i verlden m.m. Han hade sjelf haft
drömmar och andra om honom, han hade rådfrågat Raml och
Mendel, alla hade lofvat honom kommande storhet och höghet; men
när han jemförde sin nuvarande ställning i verlden med hvad alla
dessa lofvat honom, visste han ej hvad han skulle tänka. Han tycktes
mig sjuk och högst ömklig i sin själ, med stora tankar om sig sjelf,
liksom han vore utvald af Herren till stora värf och hög plats. Han
liksom alla skrymtare och uslingar, så här som hos oss, bar Herrans
namn på tungan ständigt och var alltid färdig med en bön eller en
suck till honom, men bar honom föga i hjertat. Han är för öfrigt en
man af förmögenhet, med slafvar och qvinnor till stort tal. Shekh 'Ali
var hans ödmjukaste jabror. Vi åto hos honom en dugtig frukost på
ungefär midten af förmiddagen, drucko ännu kaffe och begåfvo oss
bort, nedföljda af honom, som begaf sig till sitt harim för att sofva,
sägande att nu just vore tiden för hans sönm, ty om natten fick han
ingen blund i sina ögon — stackare han! Sedan jag kommit hem och
väntat en stund till eftermiddagen, tog jag min gamla åsnedrifvare
Abo Salim och begaf mig ner till Nilen, der jag först simmade 2
gånger efter hvarandra och sedan tog mig en lur på min lebbade,
som jag tagit med mig och nu bredde ut under de stora
acacieträden. Sedan simmade jag ännu en gång och kom hem
mellan 'asr och maghrib. På vägen blef jag vid Ronamijeh anhållen
af några byns raska gossar och affordrad 10 fadda, ej utan det här
vanliga pocket. Jag pockade tillbaka, gaf dem ingenting, och slog till
en med den lilla käpp jag hade i handen för att jaga på åsnan, men
han böjde sig undan slaget. Jag förargades något, men det är här så
vanligt och jag lär nog ofta komma att möta sådant folk i Arabien.
Hemkommen suto här åtskilliga sjuklingar, som väntade mig. En lät
jag åder på; han var särdeles rädd för åderlåtningen, men då jag
gick bort och stack min lansett in, kom han tillbaka och bad mig
derom förfärligt. Ato qvällsvard hemma.
Juli 21.
Blefvo utkallade om morgonen bittida att dricka kaffe, och jag att
skjuta ett par foglar, som hvarje morgon plägade komma och sätta
sig här i några trän. Jag begaf mig ut med min bössa, men fann
ingenting annat än kråkor och dufvor, lossade derföre ej mina skott.
Sedan låg jag hela förmiddagen på mastaban och språkade med
Mustafa, äfvensom den andre hans gamle vän och slägtinge. Till
middagen blefvo vi utbjudna till f. d. kashifens hus och jag fägnade
mig med hoppet att få se mina 2 vackra flickor, men det slog felt. Vi
blefvo emottagna på mastaban i portgången, der redan före oss ett
sällskap af 5 personer hade lägrat sig. Bland dem var en man, som
tycktes hafva varit mycket hos Européer i Alexandria. Han talade
allehanda om deras bruk och hade funnit att deras lefnadssätt samt
institutioner voro i tvär motsats till Orientens. Han, liksom mycket
annat folk här, prisade mycket Frangerna, deras redlighet och andra
goda egenskaper. Den tid måste ock snart vara inne, då Frangernas
öfverlägsenket uti allt blir erkänd här, om ock religionshatet behöfver
kanske sekler för att mildras. Det vanliga samtalsämnet om mitt land
kom naturligtvis upp, och det hette nu att der var ingen natt alls. Jag
satt mest tyst och lät som vanligt shekh Ali berätta derom efter
godtycke. Slutligen kom måltiden fram, den var ymnig och god,
hvarföre all ära äfven bevisades den. Tvärtemot hvad jag hemma
föreställt mig om Arabernas måttlighet, har jag här öfverhufvud
funnit dem temligen glupska och svaga för kräslighet. Det är blott i
mat, qvinnor och kaffe, som de öfverflöda; men det är också nog!
Efter måltiden afhandlades ett mål mellan en gammal man och hans
svärson. Gubben tycktes vara utomordentligt gammal, darrade i alla
lemmar och hela sin kropp af ålderdomssvaghet, kanske nu äfven till
någon del af vrede, så att då han tog emot en pipa för att röka,
spillde han ut allt som var istoppadt. Han blossade som oftast upp af
vrede, steg upp från sin plats i sjelfva portgångens tröskel, stapplade
darrande i alla leder och vacklande fram till mastaban, och förde sin
sak med hög, förifrad stämma under häftiga rörelser med sina
darrande händer. Mig, som satt på sidan om honom, förekom hans
solbrända ansigte alldeles svart, och jag fann öfverhufvud särdeles
intresse, men äfven en viss hemskhet i att betrakta vreden och
öfverilningen hos en man, som stod så nära grafvens brädd. Jag
kunde ej nu, såsom vanligen vid dylika fall, skratta, och nedrigt
förekom mig det tvungna skratt jag såg på shekh 'Alis läppar, då han
for en sak förebråddes af gubben. Jag lemnade slutligen sällskapet,
gick ensam bort, tog min gamla Abo Salim och begaf mig ner till
floden, der jag, dels i den, dels på dess strand under träden
tillbragte eftermiddagen tills någon timma före _maghrib__. 'Ali_ var
ej hemma, men kom snart, vi åto allena vår qvällsvard och lade oss
omedelbart efter esha.
Juli 22.
Juli 23.
Juli 24.
Stego upp vid fagr och gjorde vår bön, hvarefter jag började
packa min kappsäck och ställa allt i ordning till resan. Sedan vi voro
färdiga fingo vi ännu länge vänta på vår åsnedrifvare, föran han kom
med våra åsnor. Han kom dock slutligen och vi begåfvo oss å väg. Vi
passerade Talie och Ashmon, ridande oupphörligt förbi stora hjordar
af boskap, hufvudsakligen kameler, som Maghrabi och Beduin Araber
förde till torget i Ashmon för att säljas och troligen, om de ej
lyckades der, sedan till Tanta. Genast efter Ashmon blef jag trött af
ridten på den svårridna och dåligt besadlade asnan, steg af och
vandrade till fots omkring en half timma med bara fötter. Jag kände
under vandringen ingenting och tyckte mig kunna så spatsera huru
länge mig behagade. Men då jag sedan satt upp och ridit en stund
och derefter åter steg af, kände jag mina fötter vara svullna och
hälarne så ömma, att jag ej kunde stiga på dem. Jag fann mig i en
särdeles svår ställning, kunde hvarken gå väl eller rida, men af solen
och hettan led jag just ingenting, ehuru shekh Ali måste binda duk
om sina ögon för att hindra solen. Vi passerade förbi en by
Samadom och åtskilliga andra, hvars namn jag ej lade på minnet; de
voro alla liksom stöpta i samma form, alla byggda af den här
oföränderligt brukade obrända tegelstenen. Fälten lågo nu nästan
öfverallt i träde och man var sysselsatt att släpa på dem spillning,
som dock här ej bestod af dynga, utan af grus från gamla hus m. m.
Här och der såg man ett tobaksfält, men mest battikh- och _'ägor-
_fält, lobia- och melohija samt andra grönsaker. Vägen gick nästan
oföränderligt längs kera' eller kanalerna, som leda vattnet ur floden
öfver fälten. Det är bedrÖfligt att se huru dåligt de äro underhållna,
ehuru årets hela gröda helt och hållet beror af dem; och dock
nödgas folket med våld från pashans sida att gräfva upp dem och
ålla dem åtminstone så pass i stånd. Der vägen gick in på fjälten var
jorden remnad i stora sprickor och tycktes likson gapa efter Nilens
öfversvämning. Hvar helst vi tågade fram fanns ingen skugga alls,
och utan det minsta skygd voro vi utsatta all middagssolens hetta.
Trän finnas här öfverhufvud föga, blott vid hvarje by omkring någon
sakijeh eller annars möjligen någon trädgård. Nu har man äfven till
stor del nedhuggit palmträden, sedan pashan satte 60 faddas firde
på hvart träd. Utsigten är öfverhufvud enahanda, men vackert
begränsad åt vester af de långa Sandbergen och öknarne, som
sträcka sig inåt Afrika och i fonden af dem de väldiga Gize-
pyramiderna. För öfrigt åt alla håll den fruktbara Nildalen, som liknar
ett haf med byar och deras små trädlundar liksom öar. Hvarje by,
eller åtminstone de flesta, står på någon liten upphöjning, ej berg,
utan någon sorts jordhöjd, som jag ej kan förstå huru den uppstått.
Kanske äro de qvarlefvor af hus och sophöhat från de äldsta
urminnes tiderna. Floden synes öfverhufvud ej, dess stränder ligga
högt öfver dess yta och i full jemnhöjd med det öfriga landet, så att
man måste vara nästan på dess brädd för att se dess vatten. Få byar
äro byggda vid dess strand, de flesta högre upp i dalen. Orsaken
dertill inser jag ej. Vägen var öfverhufvud väl befaren, ehuru der
ännu ej var någon trängsel, såsom man sade att det i morgon och
öfvermorgon skulle bli. Vi kommo middagstiden fram till Menof,
sedan vi visst öfver en timmas tid sett den och ridit mot den. Det är
en af Nildalens största och betydligaste städer eller byar, balad kursi
d. v. s. säte för kadi och kaskif, och derjemte äfven balad bender d.
v. s. här finnes torg och handel. Dess läge behagade mig isynnerhet
på afstånd, ovanligt mycket planteringar och träd sågos
rundtomkring och äfven ett teleskop. Den ligger på en temmeligen
stor höjd, under hvilken flyter en kanal af Nilen, med temligen brunt
och smutsigt vatten. Vid dess strand stod en stor, nästan oformlig
byggnad, med en jordvåning under och en annan deruppå. Den var
nu förfallen, hälft utan tak, här och der ramlande. Den hade tjenat
till kasern, men stod nu obegagnad och rucklig, liksom så många
andra af pashans inrättningar. Vi satte öfver den smala och grunda
kanalen på en färja, vandrade upp till staden, togo in hos en shekh
'Alis slägtinge, lemnade våra åsnor och våra saker der, samt företogo
oss en vandring inåt staden. Den var byggd i samma form och af
samma material som dess andra Nilsystrar, med en betydlig sok med
tak öfver. Vi rakade våra hufvuden här, drucko kaffe och begapade
en liten kavalkad af Turkar, som med trummor, tarer och pipor
begåfvo sig ut till Beduin Araber. Menof är för öfrigt bekant och
berömd för sina vackra mattor, som här förfärdigas af samar och
kash, två slags rör eller säfvexter som vexa på berg. Sedan vi
uträttat hvad vi hade att göra i staden, återvände vi till vårt qvarter,
åto der en god frukost och hvilade oss litet, dock utan att sofva.
Någon timma efter middagen begåfvo vi oss åter på väg i värsta
kejale och gumpade på åsnor. Jag bytte här åsna med shekh 'Ali och
fann någon liten ro på den nya, emedan den var lastad med vår
ressäck, som gjorde ridten litet beqvämare. Vi passerade åter
åtskilliga byar, bland andra Sershine, der en stor vacker palmlund
och andra trädplanteringar funnos. Här, sade vår åsnedrifvare, var
fordom under Faraonernas tid Egypternas magasin. En gammal
pelare syntes här ännu, som tycktes vara en qvarstod efter en
moské, ehuru vår åsnedrifvare försäkrade den vara från aflägsnare
tider och att man här ännu gräfde upp skatter. Kort före maghrib
passerade vi en by Tuli, som låg alldeles ovanligt högt på en jordvall
utan berg. Vi började nu påskynda vår ridt, för att hinna vårt
nattqvarter. Satte öfver kanalen på en färja och hunno i hälft mörker
kort före esha fram till byn Zurkan, der vi veko in hos en shekh 'Alis
vän shekh Ibrahim, en lärd och studerad man. Vi emottogos särdeles
vänligt och gästfritt uppe på ett tak eller fasha, som var fullt af stoft,
halm och mycket skräp. Aftonen tillbragtes här under prat, och bland
annat underrättade oss shekh Ibrahim att ryktet om en fånge, som
Essejid Ahmad Elbedavi säges i år hafva flyttat under en natt från
fångenskapen hos Druserna (der han försmäktat i 16 års tid) till
Gum vid Tanta, var fullkomligen grundadt, ehuru folket i Kairo
förklarade hela historien för lögn och en uppfinning af fången att
väcka medlidande. Vi åto en god qvällsvard af många rätter, gjorde
vår vodo och våra böner, som shekh 'Ali och jag försummat hela
dagen. Jag förkortade dem dock till blott maghrib och esha bön,
men shekh Ali gjorde dem alla. Vi bredde så ut våra mattor och lade
oss, jag ej utan fruktan för skorpioner och annan ohyra på den plats
jag valt mig i skräpet, sedan jag först drifvit undan en der sofvande
get. När jag klädde af mig mina byxor, takme, fann jag mina ben
från knäna alldeles röda, brända af solen och särdeles ömma. Jag
hade nemligen lemnät dem bara och obetäckta under resan, för att
få litet färg på dem. Jag sof dock särdeles godt under hela natten,
trött och utriden som jag var.
Juli 25.
Juli 26.
Juli 27.
Vandrade omkring dels i staden, dels utom staden, der vid branten
eller rättare brädden af den brant nedstupande höjd, på hvilken
staden är byggd, nu liksom en ny stad var uppförd af grofva
halmmattor, uppslagna i form af stånd på några pålar. Dessa sträcka
sig rundtomkring staden på norra och östra sidan samt till otal på
fältet åt norr, framför de der tältande skarorna. De äro uppförda alla
i rad, bilda ordentliga gator och upptagas hufvudsakligen af
trafikeraude, isynnerhet kockar och en stor mängd sådana, som
rosta tirmis i ngn samt göra hummus; ty det är vanligt att alla
besökande taga med sig en qvantitet sådant för att utdelas åt
hemmavarande slägtingar och vänner. Ibland andra såg jag här uti
ett litet stånd en, af hvars utseende jag genast igenkände en Tatar.
Han satt i sitt stånd med sitt Ryska thékÖk eller samovar framför sig
och bjöd ut thé i våra vanliga smärre koppar åt de förbigående. Allt
hade tycke af våra Ryska handelsmän, såväl théet som det småskräp
han hade i sitt stånd. Jag satte mig bredvid honom, drack en kopp
thé och frågade honom hvarifrån han var hemma. Han sade sig vara
från Bokhara, men bosatt i Moskwa; Ryska förstod han dock ej. Han
var högst treflig och jag satt länge hos honom, rörande tillsammans
Arabiska, Persiska och Turkiska, hvilket sistnämnda språk han
egentligen blott förstod. Näst mig var han säkert den längst bortifrån
komna. Jag köpte äfven af honom litet thé, som han sade sig hafva
hemtat med sig från Moskwa och som äfven var särdeles godt,
isynnerhet här. Vandrade för öfrigt omkring i folkmassan,
orienterande mig litet i staden och dess omgifningar, satt i cafén,
handlade åtskilliga småsaker och åt isynnerhet mycket vindrufvor,
som nu blifvit mogna och här säljas till 15 fadda marken. Var inne i
Sejids moské, som nu hade mera utseende af ett torg, än ett heligt
hus. Alla möjliga sorts skräphandlare och boksäljare hade här
utbredt sina småsaker till försäljning, emellan dem vandrade pojkar
och qvinnor med sina korgar fulla af vindrufvor och annan frukt,
jemtc pannkakor, bröd och all slags annan matprovision. Andra höllo
sin bön mellan den rörliga och brokiga skaran, som trängde sig
omkring, så att de knappt funno plats för sin sogod. Andra suto
sysslolösa deromkring och språkade. I medan var allt samma
trängsel af badande karlar, qvinnor och barn, troende, om de
händelsevis voro sjuka, sig skola återvinna helsan i det smutsiga
vattnet genom Sejids underkraft. I Sejids kobba var dock den värsta
trängseln af besökare, som dels vandrade omkring maksoran, dels
suto och läste surer till hans lof och anropade hans hjelp, dels
stannade och kysste det fina gallerverket eller berörde det med
handen och kysste den derefter. Fattige fokaha ansatte förfärligt
besökarne och erbjödo sig att för 5 fadda läsa Jasin till Sejids ära,
vattenbärare drogo dem i armarne erbjudande sig att för samma pris
låta tömma sina krukor och släcka fattiges törst af kärlek för Sejid. I
dörren suto andra tiggare, som begärde 5 fadda för zijare makboleh,
och man kunde i allmänhet ej taga ett steg, utan att höra en tiggare.
I trängseln skola flere förlorat sina turbaner och annat, hvilket äfven
förekommer mig ganska troligt. Moské-tjenare stodo öfverallt
omkring och slogo de trängande med i ändan mångklufna käppar.
Men desse voro nästan de värsta tiggarena. Det hände sig att jag
tog upp min börs for att utdela några 5 faddastycken åt fattiga, men
knappt blef jag observerad görande detta, förän jag blef omringad af
ett förfärligt otal tiggare, som ryckte mig hit och dit samt skreko mig
i örat, den ene ett, den andre annat, allt lihobb essejih. Af somliga
blef jag förföljd långt ut på gatan, isynnerhet af en, som följde mig
halfvägs hem genom halfva staden, oupphörligen läsande fathe och
besvärjande mig vid min kärlek till Sejid och profeten att ge honom
5 fadda. Han förekom mig så föraktlig att jag haft lust att spotta
honom i synen, men afhöll mig dock.
Juli 28.
Gick om morgonen ut och gjorde min vanliga tur, först till malab
och såg en stund på kämparnes och kappridarnes birgas. Vandrade
derifrån öfver boskapstorget, seende på handeln och skriket der, ner
till norra kanalen och simmade i den. Här var nu temmeligen fritt
från folk, men stranden hade under festen blifvit nedsmutsad, så att
det var mig svårt att finna någon ren plats. Vandrade sedan öfver
det oändliga fältet, der de resande tälta. Det är den egentliga
platsen för folknöjen, ty här är fullt med gungor, största delen
gående vertikalt. Sångare och konstmakare, havi, tamburister m.m.
äro äfven hufvudsakligen här församlade mellan tälten. Tälten åter
erbjuda en högst rörlig anblick af qvinnor, som koka eller sitta inne
och breda ut de saker de köpt på marknaden, gräla och skrika åt
hvarandra med den här vanliga häftigheten, samt slå händerna ihop.
Ibland dem hopar af barn, som springa omkring i deras fötter. Åfven
ser man dem roa sig med deras vanliga lilla tar eller tambour de
basque, till hvilken de sjunga sina enkla sånger, med sin vanliga
tremulerande och något hesa stämma, Högre upp otaliga kockar och
kokerskor, som i sina små usla mattskjul koka och sälja maten från
sina stora grytor åt hungrigt folk. Min afsigt var att vandra omkring
hela fältet, men det var så stort och vidsträckt att jag, isynnerhet i
min nuvarande usla och bedröfliga ställning, plågad af bölder och
äfven för öfrigt ej vid min vanliga välmåga, omöjligen såg mig vara i
stånd dertill. Jag begaf mig således inåt staden, tågade genom den i
den förfärligaste trängsel, som gjorde att jag som oftast måste
stanna samt sätta mig på kanten af någon bod_mastaba_ att vänta
och låta den värsta skocken passera. Hvad här liksom annorstädes
förundrade och uppbragte mig, var att unga karlar, mest saiser till
föregående hästar, för att öppna väg oförväget slogo in i folkmassan
med hippopotamos-piskor, käppar eller andra tillhugg, och att folket
ej gjorde något dervid, ehuru de ofta fingo sig dugtiga och gemena
hugg på ryggen, hufvudet eller ansigtet. Vid sidan af gatan åter suto
handelsmän, beväpnade med tjocka palmqvistar och slogo lika
oförväget det påträngande folket, för att skydda sina varor från att
krossas sönder. Pojkar och barn, ofta mödrar med sina småbarn
ridande grensle på deras axlar, nära nog trampades under folkets
fötter. Å andra sidan tyckes det rätt vara Arabens fröjd att få trängas
och bogsera sig fram genom skocken. De skrika och hojta dervid
som vanligt: hoa ja shekh, eller geda eller något dylikt. Skuffar man
till en sådan påträngare och förebrår honom derför, får man till svar:
är det ej molid nu och tycker du dig vara ensam på gatan? Jag kom
hem före middagen och tog mig en välgörande lur ända till 'asr, då
jag gick ut med shekh 'Ali och åt hos vår vanliga kock. Derefter satte
vi oss i ett café vid sjelfva brädden af den höjd, på hvilken staden
står och derifrån man har en vacker, vidsträckt utsigt öfver de östra
och norra fälten. Solen gick ner i vår rygg och månen steg upp
framför oss, men himmelen var till en del fördunklad af den rök och
de stoftmoln, som hvimlet i och omkring staden förorsakade.
Vid maghrib begåfvo vi oss hem och suto en stund, men jag begaf
mig åter ut på vandringar. Derunder träffade jag ihop med den lilla
skräddaren från Hossein i Masr och vandrade omkring med honom
hela natten. Suto länge i ett café invid bron, som ligger i hörnet af
kanalen, och sågo på de raketter som kastades från Hakims tält. Vi
hörde sedan på en äldre qvinna, som sjöng till en utmärkt god
zummara, den bästa jag här hört. Det var ej utan att jag fann stort
behag i den, men qvinnans röst var högst miserabel och alldeles
förställd af heshet. Dock fick hon, såsom alla andra, de vanliga
förtjusningsutropen. Derefter suto vi i ett annat stort café och hörde
Sejideh från Masr, som uppe i ett fönster, under det öfver gatan
spända tältet, turade om att sjunga med en nedantill i cafét sittande
sångare. Hon är ej af Masrs bästa sångerskor, dock gjorde hon här
effekt, så mycket mer som hon ej sjöng för betalning, utan blott she
lillah ja Sejid. Under det hon hvilade och sångaren vidtog, beställde
hon sig upp ifrån cafét shishe och kaffe. Det var under natten
samma trängsel som om dagen, isynnerhet på vissa platser. I nästan
alla cafén inne i staden funnos khoval, som dansade med sina
castagnetter vid någon viol och tambour de basque. Jag såg några
af dem, men jag kan ej finna mig vid att karlar utspökade till qvinnor
skola dansa qvinnodanser och passera för qvinnor. Ungefär såsom
då våra moderna operors hjeltar spelas af qvinnor. Sjelfva dansen är
högst sinnlig och utförd af en vacker flicka måste den förefalla
mycket retande. Vid midnattstid gingo vi in i moskén för att göra vår
zijaret hos Sejid, men maksoran var ej öppen. Vi vandrade således
blott omkring i moskén, samt sågo och hörde på några zikr, som här
höllos. De voro i allmänhet utan något egentligt värde och ej att
jemföras med dem jag hört i Masr. Dock funnos här dervisher, som
under zikran dansade, svängde och snurrade med sina små tarer i
sina händer. Dansen, liksom hela zikran och ceremonin hade något
särdeles vildt i sig, dansen ofta äfven den retande sinlighet man
finner hos khoval. För öfrigt var moskén full med folk, som dels
vandrade omkring och begapade, dels sofvo, dels åto, dels läste
böner. Qvinnor och karlar buro omkring bröd och annan provision,
fruktsäljare suto öfverallt med sina korgar, vindrufvor och andra
frukter. Häremellan ett otal af tiggare, hvilka plågade mig förfärligt
för att få 5 fadda för en sura till Sejids ära, och hemalijeh, som
ansatte mig att för samma summa låta dem utdela sina vattenbördor
åt den törstige. Om man låter honom "jesabbil" (som det heter) sin
kruka eller fårskinn, så får man en lång, ofta särdeles vacker bön
eller önskning att i paradiset bli törstsläclk af Herren. Golfvet i
moskén är slipprigt af vattnet som spillts och fullsudladt af halm eller
smolk efter det otal af alla slags månglarc, som sitta här dag och
natt. Vi vandrade ännu litet omkring, så oändligen trött jag än var,
och kommo hem först någon timma före morgonrodnaden.
Juli 31.
Aug. 1.
I dag, liksom redan de 2 eller 3 föregående dagarne, börja
folkhopar draga hädan med samma pomp och ståt som de tågat in,
dock icke fullkomligen så ståtligt. Man hör pukorna dunsa vid de
skrällande piporna och det ännu finare och hvinande qvinno
saghiret. Men äfven funnos de som i dag först anlände, ehuru till
ganska ringa tal. Jag tillbragte min dag som vanligt med att vandra
omkring, först på mal'ab för att se på kappryttarnes birgas och
sedan på malaka att se lifvet i tälten. Simmade i ter'an och dref
omkring i staden. Nästan i hvarje café var en eller två khoval, som
dansade sina lasciva danser för ett stort antal åskådare, icke allenast
inne i cafét, utan äfven för det sämre folket utanföre, som trängde
sig omkring dörren för att få se en glimt in. Trängseln var som
vanligt stor och nästan ogenomtränglig. Äfven funnos khoval som
gingo omkring, stannade utanför bodarne, dansade och öppnade
nätt sina castagnetter för att i dem fånga upp en 5 eller 10 fadda.
Äfven jag träffade ut för en sådan, då jag satt på en bod-mastaba,
köpte tobak och hörde på en Arabisk krigsman. Han berättade om
Frangernas barn- och fattighus-inrättningar, huru hos dem inga
tiggare eller fattiga alls funnes, utan alla bestämdes till något arbete
och om de voro lytta på någon lem t.ex. armar eller händer, lärdes
de och höllos till att arbeta med fötterna. Men deremot förebrådde
han de kristna att renlighet ej hörde till deras religion. Det är en
förebråelse som jag ofta hört, hvartill jag ej kan inse grunden, då vi
dock i allmänhet och utan motsägelse äro mycket snyggare och
renligare än de. Men kanske är det derföre att vi ej på våra afträden
tvätta oss bak och fram med vatten. För öfrigt var i afton inga
särdeles lustbarheter, såsom sällan hos musulmän aftonen före
fredagen, utom möjligen någon zikr eller någon kkatme.
Aug. 2.
Efter en liten morgonvandring kom jag bittida hem och blef
hemma sittande med shekh 'Ali ända till middagen, då hans
systerson Mohammad följde mig till moskén Bosa. I denna moské
hade nemligen Sejid under sin lifstid plägat hålla fredagsbönen och
till hans minne håller hans khalifeh den nu äfven under Sejids-festen
här. Tvagningen till bön hade jag förrättat hemma, behöfde således
ej här besvära mig dermed uti den trånga medan. I porten lemnade
mig Mohammad och jag inträdde, men fann alla 4 pelargångarne så
fullproppade med folk att jag omöjligen kunde finna någon plats i
någon rad. Midtpå gården stod ett träd och äfven derunder var fullt
med folk. Sedan jag sålunda vandrat en stund omkring, ej utan att
vara litet flat och utan att finna någon passlig plats, fann jag mig
tvungen sätta mig i en rad som intagit sin plats midtpå gården. Jag
bredde ut min näsduk på säfven och strået, som var lagdt på
marken, förrättade mina 2 knäböjningar, tahijat elmesgid, och satte
mig så midti den brännande middagssolen, utan det minsta skygd
och utan den minsta vindfläkt. Som det var temmeligen bittida och
man just hade sjungit selam, fingo vi sitta länge och vänta förän
bönen börjades- Jag plågades oändligen, icke allenast af hettan,
utan ock af en böld, som gjorde min sittning särdeles svår och
plågsam. Bönen förrättades dock slutligen och gick för sig som
vanligt, men i anseende till det långa afståndet från imamen kunde
jag ej höra just någonting af hans khotbe. Så snart bönen var slut
skyndade sig alla ut med största brådska, för att se och deltaga i
den procession, som khalifen nu företog, dels inuti, dels utanför
staden. Äfven jag trängde mig fram och kom, ehuru med stort
besvär, ut på gatan samt såg nu här män till häst eller ridande på
åsnor, utspökade och utklädda på det löjligaste, brokigaste sätt. Jag
kunde dock omöjligen tränga mig genom skaran, utan följde med
skocken, i hvilken folk grälade på hvarandra förfärligt. Bland annat
såg jag här en stor, tjock, väldig gumma slåss med en ung man, som
hon gaf dugtiga slag. Mannen tycktes af pur flathet ej kunna värja
sig från henne, utan lät henne i ro slå honom efter behag. Sedan jag
en stund så blifvit framskuffad i trängseln, vek jag af på en tvärgata,
för att slippa ur den verkligen svåra plåga hvari jag befann mig, och
kom efter några slag ut genom en stadsport, der jag af den stora
trängseln slöt att processionen snart skulle passera. Jag stannade
här på en temmeligen god plats och hade nu tillfälle att något bättre
skåda Öfver den pajazzo-lika, nu äfven af nya skaror ökade
processionen. De flesta voro brokigt målade i ansigtet, röda, blå eller
hvitfläckadc, med löjliga hufvudbonader, såsom en urhålkad battikha
med instoppade fjädrar eller något annat. Somliga voro helt och
hållet höljda uti halmmattor, somliga voro mest nakna blott med en
gördel om midjan, somliga voro grannt utstyrda med hvita, röda eller
rödrandiga mokler på sina hufvuden, eller med andra dyrbara
guldbroderade tyg. Flere hade framför sig på sina åsnor eller hästar
små gossar och barn, som voro lika grannt eller lika löjligt utstyrda.
Processionen föregicks af en stor skara män, beväpnade med
nebboter, hvilka som oftast stannade och gjorde med hvarandra en
låtsad kamp i luften, eller slogo de in i den hopträngda folkmassan
för att skaffa rum åt processionen. Kort efter dem följde de stora
pukorna på kameler, 4 som jag vill minnas till antal, och karlarne,
som suto på dem, dunsade dugtigt på pukorna. Jemte dem följde de
här i all fröjd oumbärliga skrällande piporna. Allt emellanåt syntes i
processionen en och annan ensam pajazzo, beväpnad än med en
stor oformlig nebot eller trädstam, än med någon annan knÖlig och
knotig stock, palmqvistar eller något annat. De flesta buro på sin
turban en tartosh, det vill säga en sockertoppslik spetsig strut af rödt
papper med några löst nedhängande guldpappersremsor. Icke
allenast de som deltogo i processionen, utan äfven andra buro
sådana. Långt inne i processionen kom först khalifen; han var klädd i
en lång röd mantel eller gibbe, med stor röd turban, utan något
slags fladder. Han blef oupphörligt kysst på sin högra hand af
bredvid stående fromma åskådare, utan att dock hindras i sin gång
på sin vackra häst. Tåget slutades med en liten trupp militär af det
vanliga nodsam eller fotfolket, föregångna af trummor och piccolo-
flöjter, ty annan militärmusik fanns här ej. Öfverallt på vägen,
utanför staden och på alla höjder, stod fullproppadt med åskådare,
äfven här hade man svårt att komma fram, utom på långa omvägar.
Solen brände hett och luften var full med dam, så att det
öfverhufvud var högst besvärligt. Jag följde ock derföre ej med tåget
längre än vidpass någon timme, utan begaf mig sedan ner till
kanalen och simmade. Gjorde om aftonen en tur omkring de
Arabiska horis hus, såg på lifvet der, hörde på deras castagnetter
och små tamburer samt betraktade deras dans.
Aug. 3.
Sedan vi för 2 dagar tillbaka ackorderat oss en liten båt att föra
oss från Tanta till Kairo, begåfvo vi oss i dag bittida på morgonen,
sedan vi druckit vårt kaffe, om bord med vår lilla tross och lade ut.
Vi hade hyrt båten enkom för vår räkning och utom oss två samt
shekh 'Alis systerson Mohammad, voro blott de 2 båtkarlarne jemte
en liten 7-årig flicka om bord. Vägen gick åt öster och sydost längs
Tanta- eller Sejids-kanalen; fram drogos vi till det mesta med liban, i
brist på vind. Middagstiden ungefär hunno vi fram till den så kallade
Sejids-bryggan, som är ny med ett hvalf och ganska vacker. Såsom
vanligt de första dagarne af en sjöresa, sof jag nästan oupphörligt
hela dagen och förlorade heller intet derpå, emedan den smala
kanalens stränder erbjödo ingenting att fröjda ögat med, så mycket
mer som de voro så höga, att de fullkomligen betogo utsigten af
landet deromkring. Om aftonen blåste en liten NVkåra upp, som
förde oss fram till en betydligare by eller småstad Meliq, der vi gingo
upp och köpte en förträfflig sötmjölk med ovanligt söt smak, så att
jag frågade om de blandat den med socker. Äfven en annan sorts
halfsöt mjölk köpte vi här, som mycket liknade vår gäsmjölk och här
kallas metarid, af de kärl hvari den göres. Det var från ett kristet
med vår rais bekant hus, som vi togo mjölken och den var derföre
särdeles ren och god. Ehuru det redan var fullkomligen mörkt,
stannade vi ej här öfver natten, utan begagnade oss af den lilla
vindfläkt vi hade och seglade vidare, passerade ett invid Meliq
beläget stort café vid stranden af floden, der största delen af de oss
från Tanta medföljande båtarne laggt till för att tillbringa natten.
Från dem hördes nu, såsom förut under hela vägen, starkt skrål,
dels af grälande och skrikande folk, hvilket här är så vanligt, dels af
pukor och pipor, hvilka fördes hem till Kairo, dels af sångare och
andra. Oväsendet och lifvet här var lika, om ej värre än på våra
Åländska Bomarsundsbåtar, då de återvända från Abo marknad;
äfven här förekom täflan mellan båtarne att komma framom och
segla förbi hvarandra, dock ej till den grad som hos oss. Egyptiern
och Araben är egentligen ej sjöfolk, blott så mycket som behöfves på
den alldeles ej farliga och ej skrämmande Nilen. Den del af floden vi
nu beforo kallar man Elbahr elvastani, och den skall genom Sejids
kanal gjuta sig ut i Medelhafvet genom 2 armar. Vi seglade om
aftonen ännu ett stycke fram förbi cafét, ehuru vår rais tycktes ha
stor lust att taga nattqvarter der. Vi kommo dock ej långt, förän vi
slogo vår lilla plugg i land och bundo båten vid den, i sällskap med
några andra.
Aug. 4.
Halade oss fram mest hela dagen under beständigt gräl mellan
raisen och hans karl, som var hans slägtinge och egentligen ingen
sjöman. Raisen var en gammal sol- och väderbiten man om några
och 70 år, som han sjelf sade, men ännu rask och dugtig. Han hade
från sitt 8:e år beständigt seglat och färdats på Nilen. Liksom alla
sjöfarande var han vresig och hojtande, isynnerhet då turen kom till
honom att draga liban. Då sökte han gräl i den simplaste småsak
med sin karl och röt åt honom förskräckligt. Han å sin sida, som ej
väl förstod sjömansspråket, hojtade tillbaka och sålunda var
beständigt gräl emellan dem. Också kan man ej gerna ha tyngre och
plågsammare arbete, än att dra liban i den förfärliga hettan,
barfotad på den brännheta marken. Äfven förtröt det honom, som
andra, att intet väder blåste. Deremot då god vind blåste upp och
han i fred fick sitta vid styret, isynnerhet i aftonsvalkan, var han
särdeles munter och berättade oss sagor &c. Vi hunno närmare
middagen fram till en af Egyptens betydligare städer Shebin, som
ställes i bredd med Menof och Tanta. Vi gingo blott som hastigast
upp i land och gjorde våra "orationer", såsom Ålänningen säger.
Staden var ungefär i Kairos smak, med fönster och melakif, och
förekom mig temmeligen stor. Rundtomkring funnos planteringar och
trädgårdar samt nära intill ett litet så kalladt palats, sätet för stadens
Turkiska domare. Det låg midti en trädgård och tycktes vara vackert.
I allmänhet förekom mig trakten här jemte flodstränderna mera
odlade än annorstädes, ty tätt och ofta, nästan beständigt, färdades
vi förbi trädgårdar och planteringar, som till största delen voro
anlagda af och tillhörande hela byar. De flesta frukter, isynnerhet
vindrufvor, sade man mig, hemtas hufvudsakligen härifrån. Sedan vi
efter middagen tillbragt den värsta hettan på land, i skuggan af en
trädgård, begåfvo vi oss vid asr vidare och hunno snart fram till
bryggan Karineir. Den är ny, med 6 små hvalf och på ena ändan en
Welcome to our website – the ideal destination for book lovers and
knowledge seekers. With a mission to inspire endlessly, we offer a
vast collection of books, ranging from classic literary works to
specialized publications, self-development books, and children's
literature. Each book is a new journey of discovery, expanding
knowledge and enriching the soul of the reade
Our website is not just a platform for buying books, but a bridge
connecting readers to the timeless values of culture and wisdom. With
an elegant, user-friendly interface and an intelligent search system,
we are committed to providing a quick and convenient shopping
experience. Additionally, our special promotions and home delivery
services ensure that you save time and fully enjoy the joy of reading.
ebookname.com