Det vackra men brutala berget, de frivilliga som ställde upp dygnet runt och polisen som informerade journalisterna trots den intensiva sökoperationen. Svenska Yles reporter Anna Ruda berättar om intrycken vid Blåbærfjellet som tog fyra skidturisters liv.
Min chef bad mig skriva ner mina intryck från Blåbærfjellet i Tamokdalen. Men hur ska jag beskriva fjället jag för en månad sedan aldrig hört talas om och som jag den senaste veckan stått och sett upp mot i många timmar?
Efter några dagar hemma är känslan som sitter kvar Tamokdalens skönhet och grymhet.
Bilden när solen färgar fjälltopparna rosa mot den ljusblåa himlen och den vita snön har etsat sig fast på näthinnan tillsammans med bilden på likbilarna parkerade vid Blåbærfjellets fot.
Tamokdalen kan vara oerhört vacker och brutalt obarmhärtig mot sina besökare.
Bland mina minnen från Tamokdalen finns också alla de människor jag mött.
Särskilt de frivilliga som i två veckor hade väntat på att kunna ta sig upp på fjället för att hitta de omkomna och föra hem dem till deras familjer.
För de frivilliga är det en självklarhet att ställa upp för sina medmänniskor
De frivilliga räddningsarbetarna från Röda Korset, Norsk Folkehjelp och Norska räddningshundar rycker ut och letar efter saknade dygnet runt, året runt. För de frivilliga är det en självklarhet att ställa upp för sina medmänniskor och räddningsväsendet i Norge är uppbyggt på de frivilligas krafter.
De frivilliga berättade att det för dem inte spelar så stor roll om de letar efter någon som de tror fortfarande är vid liv eller om de vet att den de letar efter redan har omkommit.
Insatsen och energin är den samma, möjligen är tempot ett annat.
När de omkomna kördes bort från Blåbærfjellets fot stod de frivilliga i hedersvakt.
Vid Blåbærfjellets fot fanns också många från det norska försvaret och polisen.
Den norska polisen har mycket de kunde lära ut till poliser jag har träffat i mitt arbete på hemmaplan.
Trots ett väldigt svårt uppdrag med fortsatt överhängande lavinfara, tiotals frivilliga, varierande väder och dessutom ett mål som med säkerhet innebär stor sorg tog polisen sig alltid tid att svara på journalisternas frågor.
Polisen berättade att de under de senaste åren insett att en stor del av deras arbete handlar om att ta hand om anhöriga och informera pressen.
En stor del av tiden i Tamokdalen bestod för journalisterna av väntan, väntan på ny information av polisen eller väntan på nästa direktsändning att medverka i.
Den tiden fyllde vi med att titta upp mot fjället och fundera på hur det går för manskapet i lavinområdet som vi inte kunde se därifrån vi stod.
En fråga vi talade om är hur en sådan här olycka påverkar skidturismen i området.
På grund av sökoperationen har polisen stängt Blåbærfjellet för obehöriga.
En journalist som själv åker mycket skidor i området berättade att fjällsidorna i Tamokdalen vid den här tiden på året brukar vara fulla med spår av skidåkare. Nu ligger snön orörd.
