hink

Svenska

Substantiv

Böjningar av hink	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hink	hinken	hinkar	hinkarna
Genitiv	hinks	hinkens	hinkars	hinkarnas

hink

hink

• uttal: hɪŋːk

1. ihålig handtagsförsedd behållare, oftast med cirkulär bottenyta och lätt utåtgående sidor, avsedd att inrymma vatten, jord, grus, sand etc.

   Synonymer: spann, ämbar

   Sammansättningar: brandhink, hinklista, plasthink, plåthink, skurhink, slaskhink, vattenhink

   Barnet lekte med spaden och hinken i sandlådan.

Översättningar

Översättningar

• amhariska: ባልዲ m sing
• bokmål: bøtte ^(no), spann n
• danska: spand ^(da)
• engelska: bucket ^(en)
• esperanto: sitelo
• finska: sanko ^(fi), ämpäri ^(fi)
• franska: seau ^(fr)
• färöiska: spann
• isländska: fata ^(is) f
• nederländska: emmer ^(nl) m
• nynorska: bøtte, spann n
• polska: wiadro ^(pl), kubeł ^(pl)
• portugisiska: balde ^(pt) m
• ryska: ведро ^(ru)
• tigrinska: ሸንኬሎ mf sing
• tyska: Eimer ^(de) m