Hoppa till innehållet

Sporrgås

Från Wikipedia
Sporrgås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljPlectropterinae
SläktePlectropterus
Stephens, 1824
ArtSporrgås
P. gambensis
Vetenskapligt namn
§ Plectropterus gambensis
Auktor(Linnaeus, 1766)
Utbredning
Underarter
  • P. g. gambensis (Linnaeus, 1766)
  • P. g. niger (Sclater, 1877)

Sporrgås[2] (Plectropterus gambensis) är en stor afrikansk fågel inom familjen änder.[3] Arten tros vara besläktad med svanar, gäss och gravänderna, men skiljer sig från dessa genom en rad distinkta anatomiska särdrag, och placeras därför i den egna underfamiljen Plectropterinae.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Sporrgåsen beskrevs taxonomiskt första gången 1766 av Carl von Linné under det vetenskapliga namnet Anas gambensis. 1824 flyttades den till det egna släktet Plectropterus av James Francis Stephens.[4] Under ganska lång tid placerades sporrgåsen i papperskorgstaxonet trädänder.

Arten förekommer vid våtmarker över hela subsahariska Afrika. Vissa populationer är flyttfåglar som vid torrperioden flyttar hundratals kilometer för att finna vatten. Den delas upp i två underarter:[3]

Illustration av adult hane i häckningsdräkt.

Den adulta sporrgåsen mäter 75–115 centimeter och väger i genomsnitt 4-6,8 kilogram, men kan sällsynt väga upp till 10 kilogram, och hanarna är mycket större än honorna.[5][6][7] Vingspannet är 150–200 cm och den har en sporre på vingknogen.[8] Sporrgåsen är den största afrikanska sjöfågeln och är, i genomsnitt, världen största "gås". Fjäderdräkten är övervägande svart, och den har vitt ansikte och stora vita partier på framkanten av ovan- och undersidan vingen. De långa benen är köttfärgade.

Nominatformen P. g. gambensis har mycket vitt på buk och kroppssidorna medan den mindre P. g. niger bara har ett litet vitt parti på buken.[8][9]

Hanen skiljer sig från honan, inte bara i storlek, utan även genom en knöl i pannan. I häckningsdräkt har även hanen ett stort rött köttigt parti i ansiktet som sträcker sig från basen av den röda näbben och även ned på halsen.[9] Juvenilens fjäderdräkt är varmt brun och svart och den saknar de vita partierna i ansiktet och på vingarna.

Arten är tystlåten men kan ge ifrån sig en tunn vissling i flykten.

Sporrgåsen häckar som enstaka par under eller mot slutet av regnperioden, det förekommer dock att den födosöker i mindre flockar under häckningen.[1] Den bygger ett stort rede som ofta döljs i tät vegetation i närheten av vatten, men redet placeras också ofta i trädhålor, andra håligheter och övergivna bon av exempelvis skuggstork.[1] Vingsporren används ibland under kamp för att avgöra dispyter. Efter häckningsperioden, i början av torrperioden, samlas de i stora flockar, då de ruggar sina vingpennor varför de blir flygoförmögna under cirka 50 dagar.[1] Hanarna ruggar före honorna.[1]

Sporrgåsen lever främst av att beta vegetation på land, som sädesslag, gräs och vattenväxter, men tar även frön, frukt och sötpotatis, och mer sällsynt även småfisk och insekter.[1] Den tillbringar långa stunder vilande på vattnet.[9] Vintertid vilar den på dagarna och födosöker tidigt på morgonen, i skymningen eller på natten.[1]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

På svenska har fågeln även kallats sporrvingad gås.[10]

  1. ^ [a b c d e f g h i] BirdLife International 2016 Plectropterus gambensis . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 18 maj 2019.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ ”Spur-winged Goose - Plectropterus gambensis : WAZA : World Association of Zoos and Aquariums”. WAZA. Arkiverad från originalet den 30 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120330000341/http://www.waza.org/en/zoo/visit-the-zoo/ducks-geese-pelikanes-and-relatives/plectropterus-gambensis. Läst 17 oktober 2011. 
  6. ^ Garst, Warren and Genevieve (Genny) (9 februari 2010). ”Spur-winged goose sitting in water”. Garst Wildlife Photographic Collection. Colorado State University. Arkiverad från originalet den 11 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120211195749/http://digital.library.colostate.edu/cgi-bin/pview.exe?CISOROOT=%2Fgarst&CISOPTR=380&CISORESTMP=%2Fgarst%2Fhtml%2Fgarst_template1.html&CISOVIEWTMP=%2Fgarst%2Fhtml%2Fgarst_template2.html&CISOROWS=2&CISOCOLS=4. Läst 18 december 2012. 
  7. ^ ”Plectropterus gambensis- Spur-winged goose (Species)”. Wildpro. Arkiverad från originalet den 5 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180605021402/http://wildpro.twycrosszoo.org/S/0AvAnserif/anatidae/1ACrAvAn_plectropterus/Plectropterus_gambensis/Plectropterus_gambensis.htm. Läst 18 december 2012. 
  8. ^ [a b] Ogilvie & Young, Wildfowl of the World. New Holland Publishers (2004), ISBN 978-1843303282
  9. ^ [a b c] Madge, Steve; Burn, Hilary (1988). Waterfowl: an Identification Guide to the Ducks, Geese, and Swans of the World. Boston: Houghton Mifflin. sid. 160–161. ISBN 0-395-46727-6 
  10. ^ Burridge, John T. (2009). Burridge's Multilingual Dictionary of Birds of the World: Volume X Swedish

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Sinclair, Ian; Hockey, Phil; Tarboton, Warwick (2002). SASOL Birds of Southern Africa. Struik. ISBN 1-86872-721-1 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]