Johan Sverkersson

Johan
Johan
	Mynt med Johan I, cirka 1220.
	Sveriges jarl
Regeringstid	1202–Före 1206
Företrädare	Birger Brosa
Efterträdare	Jon
	Kung av Sverige
Regeringstid	1216–10 mars 1222
Kröning	7 augusti 1219 i Linköping
Företrädare	Erik Knutsson
Efterträdare	Erik Eriksson
Ätt	Sverkerska ätten
Far	Sverker den yngre
Mor	Ingegärd Birgersdotter
Född	1201;
Religion	Romersk-katolska kyrkan
Död	10 mars 1222; Näs slott på Visingsö i Vättern
Begravd	Alvastra kloster

För sonen till Sverker d.ä., se Johan Sverkersson den äldre

Johan Sverkersson, Johan I, i äldre källor ofta Jon, född 1201, död 10 mars 1222, var svensk kung från 1216. Johan var son till kung Sverker den yngre och Ingegärd Birgersdotter, Birger Brosas dotter. Han dog ogift och barnlös. Johan Sverkersson var den siste regenten ur den Sverkerska ätten.

Biografi

1216 blev han vald till kung, förmodligen på grund av sin mäktiga mödernesläkts inflytande, och 1219 krönt i Linköping. Om honom sägs det i Västgötalagens kungalängd att han var "barnsker" till åldern och mycket välvillig samt att han regerade tre vintrar, dog strådöd på Visingsö och begravdes i Alvastra kloster.

Under hans korta regering företogs en svensk härfärd till Estland, varvid Johans frände, jarlen Karl döve, och hans kansler, biskop Karl Magnusson (Bjälboätten) i Linköping, stupade i slaget vid Leal (Lihula) 8 augusti 1220 mot de hedniska esterna, efter att kung Johan återvänt till Sverige. Johan och hans bundsförvanter gjorde visserligen en del erövringar i Estland, men inte något som blev bestående. Även kristnandet var ett misslyckande då det visade sig att såväl danskar som Tyska Orden redan varit där, kristnat och lämnat en tysk biskop.

Med den katolska hierarkin stod Johan på god fot, även om påven velat ha Erik Eriksson som kung istället, samt bekräftade och utvidgade flera av hans företrädare åt kyrkliga institutioner förlänade privilegier. Med honom utslocknade den sverkerska konungaätten.

Benämningen Johan den unge är inte samtida; den förekommer tidigast i Lilla Rimkrönikan och hos Ericus Olai samt torde i dessa krönikor närmast bero på missuppfattning av äldre latinska kungalängders "Johannes, Suercheri junioris filius", det vill säga "Johan, son till Sverker den yngre"