Harlekinvaktel

	Harlekinvaktel; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hönsfåglar; Galliformes
Familj	Fasanfåglar; Phasianidae
Släkte	Coturnix
Art	Harlekinvaktel; C. delegorguei
Vetenskapligt namn
	§ Coturnix delegorguei
Auktor	Delegorgue, 1847

Harlekinvaktel^[2] (Coturnix delegorguei) är en huvudsakligen afrikansk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.^[3] Den förekommer i öppna gräsmarker i Afrika söder om Sahara, men även på Madagaskar och på sydvästra Arabiska halvön. Beståndet anses vara livskraftigt.

Kännetecken

Utseende

Harlekinvaktel är en liten hönsfågel och med sin kroppslängd på endast 16 centimeter något mindre än sin nära släkting vakteln. Jämfört med denna är undersidan mer enfärgad och mycket mörkare brun. Den ses sällan annat än i flykten när den skräms upp, varvid man kan notera dess smalare vingar. Hanen har ett brett, svart fält mitt på bröstet, svartstreckade kastanjefärgade flanker samt svartvitt mönster på huvudet. Honan har en otecknad beige strupe samt varmare rostbrunt på nedre bröst och buk utan svartaktiga fläckar.^[4]

Läte

Harlekinvaktelns läte liknar vaktelns, men är mer metalliskt.^[4]

Utbredning och systematik

Harlekinvaktel delas in i tre underarter med följande utbredning:^[3]

Coturnix delegorguei delegorguei – förekommer i gräsmarker i Afrika söder om Sahara och på Madagaskar
Coturnix delegorguei histrionica – förekommer på São Tomé (Guineabukten)
Coturnix delegorguei arabica – förekommer i sydvästligaste Saudiarabien och västra Jemen^[5]; möjligen är taxonet giltigt eftersom de flesta fynd kan röra flyttfåglar^[3]

Arten har även tillfälligt setts i Oman.^[1]

Levnadssätt

Arten ses i öppna gräsmarker upp till 1850 meters höjd^[1] med spridda buskar eller palmer, men även i jordbruksbygd. Häckningen sker oregelbundet i samband med kraftigt regnfall. Arten lever av frön från gräs och ogräs.^[6]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller till och med mycket vanlig i vissa områden.^[7]^[8]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Louis-Adulphe-Joseph Delegorgue (1814-1849), fransk jägare och naturforskare i tropiska Afrika 1839-1849.^[9]

Noter

^ [a b c d e] Birdlife International 2024 Coturnix delegorguei . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ [a b] Hollom, P. A. D., Porter, R. F., Christensen, S. & Willis, Ian (1988) Birds of the Middle East and North Africa, T & AD Poyser, Calton, England.
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 45. ISBN 978-84-941892-9-6
^ McGowan, P.J.K. & Kirwan, G.M. (2018). Harlequin Quail (Coturnix delegorguei). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53435 27 september 2018).
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Fuller, R.A., Carroll, J.P. and McGowan, P.J.K. 2000. Partridges, Quails, Francolins, Snowcocks, Guineafowl, and Turkeys. Status Survey and Conservation Action Plan 2000 –2004. IUCN and World Pheasant Association, Gland, Switzerland and Cambridge, UK.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör harlekinvaktel.
Bilder & media
Wikispecies har information om Coturnix delegorguei.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e] Birdlife International 2024 Coturnix delegorguei . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[middleeast-4] [a b] Hollom, P. A. D., Porter, R. F., Christensen, S. & Willis, Ian (1988) Birds of the Middle East and North Africa, T & AD Poyser, Calton, England.

[Mitchell-5] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 45. ISBN 978-84-941892-9-6

[6] McGowan, P.J.K. & Kirwan, G.M. (2018). Harlequin Quail (Coturnix delegorguei). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53435 27 september 2018).

[7] Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[8] Fuller, R.A., Carroll, J.P. and McGowan, P.J.K. 2000. Partridges, Quails, Francolins, Snowcocks, Guineafowl, and Turkeys. Status Survey and Conservation Action Plan 2000 –2004. IUCN and World Pheasant Association, Gland, Switzerland and Cambridge, UK.

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]