Hoppa till innehållet

Sten Ljunggren (skådespelare)

Från Wikipedia
Version från den 14 november 2024 kl. 11.27 av 2001:2044:15f3:2700:5961:bc99:c79d:b3e4 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | visa nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
För andra personer med samma namn, se Sten Ljunggren.
Sten Ljunggren
Sten Ljunggren som Gloucester i Kung Lear på Stadsteatern i Stockholm 2014.
Sten Ljunggren som Gloucester i Kung LearStadsteatern i Stockholm 2014.
FöddSten Ivar Ljunggren[1]
16 oktober 1938 (86 år)[1]
Engelbrekts församling i Stockholm[1]
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
Aktiva år1967
MakaMarianne Dyfverman
(1962–1967; skilda)
Barbro Oborg
(1968–1979 och 1991– )
Betydande roller
Fritz Müllweiser i Jönssonligan får guldfeber
Henrik i Svenska hjärtan
Rektorn i Kenny Starfighter
Dr Axel Holtman i Skärgårdsdoktorn
Birger i Tillsammans
Stor-Erik i Pistvakt–serien och Pistvakt–filmen
IMDb SFDb

Sten Ivar Ljunggren, född 16 oktober 1938 i Engelbrekts församling i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare.[2]

Ljunggren växte upp i Sigtuna som nummer tre i raden av fem syskon. Hans far var lärare och hans mor hemmafru.[3] Han spelade teater i skolan och detta intresse tog så småningom överhanden och var en bidragande orsak till att han övergav sina studier i språk i Stockholm. Under studenttiden medverkade han i studentteatern och spelade där i pjäsen Lycko-Pers resa.[2] Sin medverkan i pjäsen har Ljunggren beskrivit som "en oerhörd befrielse, en eufori. Som att jag bröt en väg mot omvärlden och kom ut ur min isolering och ensamhet. Det framstod som självklart att bli skådespelare."[3]

Han började studera vid Axel Witzanskys teaterskola. 1964–1967 studerade han vid Statens scenskola i Malmö.[4] Efter examen började han på Norrbottensteatern dit teaterchefen George Fant tagit med sig några elever från scenskolan. Där spelade han bland annat drängen i Herr Puntila och hans dräng Matti och Lennie i Möss och människor. Han stannade i Luleå till 1973 då han kom till Göteborg där han fram till 1989 växlade mellan Folkteatern och Stadsteatern, då han flyttade till Stockholm och Stockholms stadsteater och senare frilans med engagemang på Dramaten.[2]

På TV och i film har Ljunggren gjort sig känd genom sina biroller och har kallats för "de stora birollernas man". Han har ofta gestaltat tragiska rollfigurer som illustrerar det sårbara i mansbilden. Som exempel kan nämnas läraren Henrik i TV-serien Svenska hjärtan (1987–1998) och den frånskilde Birger i Tillsammans (2000). Han är även känd för rollen som den buttre och konservative före detta provinsialläkaren Axel Holtman i Skärgårdsdoktorn (1997–2000).[2]

Vid Guldbaggegalan 2021 tilldelades Ljunggren Hedersguldbaggen. Motiveringen löd "Årets pristagare har under snart femtio år gjort en rad fina rolltolkningar, på både film, tv och scenen. Ofta har han spelat sårbara och komplicerade män, som han aldrig moraliserar över. Han har blivit folkkär genom att tala direkt till svenska hjärtan, och ger publiken en känsla av trygghet. Han får det svåra att se så enkelt ut – ett kännetecken hos varje briljant skådespelare."[5]

Sten Ljunggren var Sommarvärd i P1 6 augusti 2021.[6]

Sten Ljunggrens första äktenskap varade 1962–1967 med Marianne Dyfverman (1939–2010), dotter till distriktslantmätaren Carl Johan Dyfverman.[7] Andra och tredje äktenskapet är med skådespelaren Barbro Oborg (född 1941). De gifte sig 1968, skildes 1979 och gifte om sig 1991. Alla deras barn Petter (född 1968), Matti (född 1971) och Maria (född 1973) har förekommit i TV-teatersammanhang.[2]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1973 Tok-Olle Sköt dig själv och skit i andra
Lars Molin
Christian Lund Norrbottensteatern[10]
1989 Ett resande teatersällskap
August Blanche
Elisabeth G. Söderström Riksteatern[11]
1990 Greve de Koefeld Kean
Alexandre Dumas den äldre
Jan Maagaard Stockholms stadsteater
1992 Ragnar Cheek 2 cheek
Jonas Gardell
Claire Wikholm Stockholms stadsteater
1995 Biskop Pandulf
Hov
Pamp
Fyllo
Svikare
Vigseln
Witold Gombrowicz
Karl Dunér Dramaten[12]
1999 Ralph Nickleby Nicholas Nickleby
David Edgar efter Charles Dickens roman
Georg Malvius Stockholms stadsteater
2001 Rubasjov Natt klockan 12 på dagen
Sidney Kingsley
Georg Malvius Stockholms stadsteater
2002 Alfieri Utsikt från en bro
Arthur Miller
Carl Kjellgren Stockholms stadsteater
Serebjakov Morbror Vanja
Anton Tjechov
Thommy Berggren Stockholms stadsteater
Hertigen/Fredrik Som ni vill ha det
William Shakespeare
Johanna Garpe Stockholms stadsteater
Riddar Kato Mio, min Mio
Kristina Lugn
Stina Ancker Stockholms stadsteater
2003 General Jepantjin Idioten
David Fishelson
Alexander Mørk-Eidem Stockholms stadsteater
2004 Gajev Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Lennart Hjulström Stockholms stadsteater
2005 Svante Sture
Måns Knekt
Erik XIV
August Strindberg
Lennart Hjulström Stockholms stadsteater
2008 Hans Brask
Mäster Olof som gammal
Mäster Olof
August Strindberg
Lennart Hjulström Stockholms stadsteater
Balthasar Conner Lögn i helvete
Anthony Neilson
Lars Amble Vasateatern,
senare flyttad till Chinateatern[13]
2012 Serebrjakov Onkel Vanja
Anton Tjechov
Eirik Stubø Stockholms stadsteater
2015 Mäster Tid Momo eller Kampen om tiden
Michael Ende
Allan Svensson Stockholms stadsteater[14]
Jonathan Farmor och vår Herre
Hjalmar Bergman
Maria Löfgren Stockholms stadsteater[14]
2017 Stilla liv
Lars Norén
Lars Norén Dramaten[12]
G Vintermusik
Lars Norén
Sofia Jupither Kulturhuset Stadsteatern
2018 Blyger 436 år Snövit – för vuxna
Staffan Valdemar Holm
Staffan Valdemar Holm Kulturhuset Stadsteatern
2019 C Andante
Lars Norén
Lars Norén Dramaten
2021 Korten på bordet
Per Naroskin
Sissela Kyle Kulturhuset Stadsteatern
2024 Regementsläkare Tjebutykin Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry)
Anton Tjechov
Eirik Stubø Kulturhuset Stadsteatern
  1. ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1990: Ljunggren, Sten Ivar
  2. ^ [a b c d e] ”Sten Ljunggren”. Svensk Filmdatabas. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=71735. Läst 11 november 2013. 
  3. ^ [a b] Sharon Krafft/, Eyal (14 oktober 2013). ”Jag fortsätter så länge det går”. Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/familj/2013/10/14/jag-fortsatter-sa-lange-det-gar/. Läst 14 november 2013. 
  4. ^ ”Tidigare studenter, 1967”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1967.pdf. Läst 23 november 2017. 
  5. ^ ”2020 års Guldbaggevinnare” (på amerikansk engelska). Guldbaggen 2020. https://guldbaggen.se/2020guldbaggevinnare/. Läst 26 januari 2021. 
  6. ^ ”Sten Ljunggren”. Sommar i P1. SR. 6 augusti 2021. https://sverigesradio.se/avsnitt/sten-ljunggren-sommarprat-2021. Läst 6 augusti 2021. 
  7. ^ DYFVERMAN, CARL JOHAN, distriktslantmätare, Uddevalla i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 260.
  8. ^ Sten Ljunggren, Sök medaljförläningar, läs online, läst: 14 november 2013.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.svenskfilmdatabas.se , läst: 22 juni 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ Mauritz Edström (18 januari 1973). ”Lars Molins nya pjäs: Norrbotten går vidare med frän reportageteater”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-01-18/11171-16/18. Läst 6 januari 2024. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 11. 8 juli 1989. https://arkivet.dn.se/tidning/1989-07-08/181/49. Läst 5 maj 2018. 
  12. ^ [a b] Sten Ljunggren i Dramatens rollbok
  13. ^ ”Lögn i helvete”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 29 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170629215518/http://www.chinateatern.se/show/logn-i-helvete/. Läst 3 september 2015. 
  14. ^ [a b] Sten LjunggrenStockholms stadsteaters webbplats

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]