Marit er eit kvinnenamn som går tilbake til norrønt Margrét. Lenger bak kjem det av Margareta laga til det greske ordet margarites som tyder ‘perle’. Dette ordet er opphavleg lånt frå persisk.
Marit (kvinnenamn)
Personar med namnet Marit
Kulturell bruk
- Marit i Bjørnstjerne Bjørnsons «En glad gut» (1860).
Kjende personar med namnet Marit
Eit utval personar med namnet Marit, og som er omtalt i Store norske leksikon:
- Anne Marit Jacobsen (1946)
- Marit Nicolaysen (1953)
- Marit Myrmæl (1954)
- Marit Tingleff (1954)
- Marit Breivik (1955)
- Marit Kaldhol (1955)
- Marit Arnstad (1962)
- Marit Mikkelsplass (1965)
- Marit Adeleide Andreassen (1966)
- Anne Marit Bjørnflaten (1969)
- Mette-Marit (1973)
- Marit Bjørgen (1980)
Namnestatistikk
Utvikling i bruk av namnet
Til liks med ein del andre namn som har fått ei justert form på nordisk grunn av eit helgennamn (Marit av Margareta), har Marit hatt ein gradvis tilbakegang sidan tidleg på 1800-talet (etter 7. plass på ranglista 1800–1804). Men i byrjinga av 1900-talet fekk Marit eit oppsving fram til det nådde eit toppnivå 1945–1949. Kurveprofilen til Marit liknar på den til Berit (begge justerte namn som endar på -rit).
Utvikling i bruk av namnet Marit frå 1800
Av
Gulbrand Alhaug / Erik Bolstad/Store norske leksikon.
Lisens:
CC BY SA 4.0
Geografisk variasjon på 1800-talet

Marit var mest brukt i Oppland og Sør-Trøndelag.
Geografisk variasjon i bruk av namnet Marit på 1800-talet.
Av
Gulbrand Alhaug / Erik Bolstad/Store norske leksikon.
Lisens:
CC BY SA 4.0
Marit var mest brukt i Oppland og Sør-Trøndelag. (I talgrunnlaget for søylene inngår det også ein eller fleire stavevariantar, til dømes Marith.)
Historisk bruk av namnet Marit
Av
Gulbrand Alhaug / Erik Bolstad/Store norske leksikon.
Lisens:
CC BY SA 4.0
Kommentarar
Kommentarar til artikkelen blir synleg for alle. Ikkje skriv inn sensitive opplysningar, for eksempel helseopplysningar. Fagansvarleg eller redaktør svarar når dei kan. Det kan ta tid før du får svar.
Du må vere logga inn for å kommentere.