Return to Recent Changes
| Changes made to fstal/1k - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.0 | 0 words | ||||
| 1.1 | 1190 | 0 = 0% | 1190 = 100% | 0 = 0% | |
<h1>Sandels</h1>
<p>Sandels han satt i Pardala by,
<br>Åt frukost i allsköns ro.
<br>"I dag, ett slaget, blir striden ny,
<br>Det skall gälla vid Virta bro. -
<br>Herr pastor, jag låtit kalla er hit. -
<br>Var god, foreller en bit!
<p>Jag tänkt behålla er hos mig i dag,
<br>Det är så min önskan och plikt;
<br>Ni känner trakten här bättre än jag
<br>Och kan ge mig notiser av vikt.
<br>Var trygg, vi skola ej lukta blod. -
<br>Ett glas? Maderan är god.
<p>Tutschkoff har sänt mig ett vänligt bud,
<br>Att vår vapenvila är slut.
<br>Låt maten smaka er! Sås, min Gud!
<br>Då vi ätit, rida vi ut. -
<br>Vi måste nöjas med vad vi få, -
<br>Kanske ni befaller margå?"
<p>Det kom ett bud, ett ilbud kom:
<br>"Den är bruten, vår konvention;
<br>Brusin har vänt med vår förpost om,
<br>Man hinner ej riva bron.
<br>Vårt ur var tolv, och vi följde det,
<br>Men den ryska klockan är ett."
<p>Sandels han satt och smorde sitt krås,
<br>Åt friskt, som om intet hänt.
<br>"Försök herr pastor! En dåb på gås?
<br>Den äter man excellent.
<br>Det är Dolgoruki, som brådskar igen;
<br>Ett glas till hans ära, min vän!"
<p>Men budet talte: "Herr general,
<br>Får jag bringa tillbaka ett svar?"
<br>"Jo, säg Fahlander, att bron är smal
<br>Och att batterier han har.
<br>Han må hålla ut där en timme, en halv. -
<br>Herr pastor, kotlett av kalv?"
<p>Ilbudet for, en sekund förlopp,
<br>Och en ryttare syntes igen:
<br>Som en blixt han sprängde till trappan opp,
<br>I ett språng var han nere på den;
<br>Hans yttre röjde en ung löjtnant,
<br>Det var Sandels' adjutant.
<p>Han skyndade in i salen, han stod
<br>För sin chef med lågande blick.
<br>"Herr general, det har flutit strömmar av blod,
<br>Blod kostar vart ögonblick.
<br>Vår här har mod, men den hade det mer
<br>På en halv mil nÄrmare er."
<p>Sandels han såg på den komne förstrött:
<br>"Bevars, ni är varm som en ugn.
<br>Ni har säkert ridit er hungrig och trött,
<br>Kom, vila en stund, var lugn!
<br>Man måste tänka på hunger och tÖrst,
<br>Se här, genever till först?"
<p>Löjtnanten dröjde. "Vår kamp blir hård,
<br>Man forcerar med framgång bron,
<br>Vår förtrupp sviktar i Kauppila gård,
<br>Där den trycks av en hel bataljon,
<br>Armén är bestört, allt går på sin hals;
<br>Vad order ges, vad befalls?"
<p>"Jo, att ni sätter er vackert ned
<br>Och får er kuvert i skick;
<br>Och sen ni fått den, så ät i fred,
<br>Och sen ni ätit, så drick,
<br>Och sen ni druckit, så ät än mer,
<br>Där har ni order, jag ber."
<p>Harm brann i den unge krigarens själ,
<br>Av dess flammor hans öga sken.
<br>"General, jag är skyldig er sanning, nåväl,
<br>Ni föraktas av hela armén.
<br>Hos varenda soldat den tanke jag fann,
<br>Att ni är vår fegaste man."
<p>Sandels han fällde sin gaffel, han teg,
<br>Brast äntligen i gapskratt ut.
<br>"Hur var det, herre, är Sandels feg,
<br>Säger man så? Åh hut!
<br>Min häst, låt sadla min Ädla Bijou!
<br>Herr pastor, ni följer ej nu."
<p>Det var storm, det var brak, det var strid på den strand,
<br>Där den Sandelska hären var ställd.
<br>I ett rökmoln svepte sig vatten och land,
<br>Och ur molnet blixtrade eld,
<br>Som av åskor dånade rymdens valv,
<br>Och den blodiga marken skalv.
<p>Där stod vid sitt bröstvärn Finlands tropp,
<br>Såg trotsigt faran emot;
<br>Men från rote till rote en viskning lopp,
<br>Man hörde ett dämpat knot:
<br>"Han är borta, han gömmer sig undan igen,
<br>Generalen synes ej än."
<p>Men han syntes, han kom. Vid sitt främsta standar
<br>På redutten han stannade nu,
<br>Och hans öga var lugnt, och hans panna var klar,
<br>Och han sken på sin ädla Bijou,
<br>Och han satt orörlig med tub i sin hand
<br>Och betraktade brygga och strand.
<p>Och han sågs på sin springare långtifrån,
<br>Och som tusendes gällde hans fall,
<br>Och fördubblat hördes kanonernas dån
<br>Från fientliga strandens vall,
<br>Och det ljöd kring hans hjässa av kulor ett vin,
<br>Men han ändrade icke en min.
<p>Och den tappre Fahlander, han dröjde ej mer,
<br>Till sin chef på redutten han red:
<br>"General, man har märkt er, man måttar på er,
<br>Det gäller ert liv, rid ned!"
<br>"Ned, ned, general, er fara är vår",
<br>Skrek stormande hela hans kår.
<p>Sandels han rörde sig ej från sin ort,
<br>Till sin överste talte han stolt:
<br>"Är det fruktan, det skriker, ert folk, så förgjort?
<br>Om det sviktar i dag, är det sålt.
<br>Men välan, ett försök! Var beredd till affär,
<br>På minuten är fienden här."
<p>Den ringa hop, som vid Kauppila stod,
<br>Av tusen fiender tryckt,
<br>Den hade kämpat med hjältemod,
<br>Men den nalkades nu i flykt.
<br>Den hann generalens batteri,
<br>Den störtade honom förbi.
<p>Han rörde sig ej, stolt dröjde han kvar,
<br>Som han sutit, satt han ännu,
<br>Och hans öga var lugnt, och hans panna var klar,
<br>Och han sken på sin ädla Bijou,
<br>Och han mätte den här, som i segrande lopp
<br>Mot hans eldar rusade opp.
<p>Och han såg den komma, den kom helt när,
<br>Men på faran ej akt han gav,
<br>Och han söktes av dödar från tusen gevär,
<br>Men han tycktes ej veta därav;
<br>Han såg på sitt ur, han bidde sin tid,
<br>Han satt som i djupaste frid.
<p>Men den kom, den minut, som han väntat, och nu
<br>Till sin överste sprängde han ned:
<br>"Är det färdigt, ert folk, är det likt sig ännu,
<br>Skall det veta att bryta ett led?
<br>Jag har låtit de stormande yvas; välan
<br>Vräk undan dem nu som en man!"
<p>Det var sagt, det var nog, det behövdes ej mer,
<br>Det blev fröjd, det blev jublande rop.
<br>Sex hundrade krigare stormade ner
<br>Mot den trotsande fiendes hop,
<br>Och den vräktes tillbaka, pluton för pluton,
<br>Tills den föll nedtrampad vid bron.
<p>Sandels han kom till sin här i galopp,
<br>Där vid stranden den segrande stod.
<br>Då hans vita Bijou bland lederna lopp,
<br>I sin snöglans purprad med blod,
<br>Och generalen med tjusningens eld i sin själ
<br>Glatt hälsade trupp och befäl;
<p>Då spordes ej mer ett smygande knot,
<br>En viskning, bitter och dov,
<br>Nej, ett jubel stormade honom emot,
<br>Och i jublet hördes hans lov,
<br>Och det roptes av röster till tusental:
<br>"Hurra för vår tappra genral!"