dbo:abstract
|
- الضوء البروجي (أو الفجر الكاذب) هو توهج ضعيف نسبياً مثلث الشكل تقريباً يمكن مشاهدته في السماء الليلية، ينتج عند تبدد أشعة الشمس بواسطة الغبار الموجود على فلك البروج (دائرة الكسوف) للنظام الشمسي. يمتد الضوء البروجي من المنطقة المحيطة بالشمس على امتداد مسار الشمس وتحديداً دائرة البروج وتسمى هذه المنطقة «هالة فراونهوفر» ترسل طيف اشعة يضاف إلى الطيف الكوني. وهج مخروطي الشكل لضوء خافت ينتشر في السماء، يُرى من جهة الغرب بعد المغيب مباشرة، ويُرى من جهة الشرق قبل الشروق بقليل. ويظهر ضوء الأبراج أقوى ما يكون بالقرب من الشمس ثم يخفت تدريجيًا. ويمكن تتبعه بسهولة، عند نقطة متوسطة في السماء. ويظهر هذا الضوء مرة أخرى في منطقة تقابل الشمس مباشرة. وقد أطلق على الأبراج هذا الاسم لأنه يُرى قُبالة سلاسل الأبراج التي تقع على طول دائرة البروج أي الدائرة الظاهرية لمسار الشمس حول الأرض. ويتمثل التفسير المقبول لهذا الضوء في أنَّ أعدادًا هائلة من جزيئات دقيقة من مادة تنتشر حول النظام الشمسي الداخلي تعكس ضوء الشمس، وتصبح هذه الجزيئات مرئية حينما تظلم السماء. ويُعتقد أن ذرات التراب هذه تُعَدُّ من أنقاض المذنبات والكواكب الصغيرة. وينشأ الوهج المقابل أيضًا عن ذرات التراب التي تعكس ضوء الشمس. (ar)
- Zvířetníkové světlo je slabá záře, která se vyskytuje na noční obloze kolem ekliptiky. Nejlépe jej lze vidět v období kolem rovnodennosti (na jaře po západu a na podzim před východem Slunce), když je ekliptika skloněna k obzoru o velký úhel. Jev je způsoben rozptylem slunečního světla vesmírným prachem v prachovém oblaku kolem ekliptiky, což zjistil jako první dánský astronom Theodor Brorsen. Intenzita zvířetníkového světla klesá se vzdáleností od Slunce, ovšem při velmi tmavých nocích (stupeň světelného znečištění 1 nebo 2) je vidět podél celého zvířetníku. Ve skutečnosti pokrývá celou oblohu a způsobuje velkou část celkového záření oblohy za bezměsíčné noci. Obdobný jev – slabá, ale mírně zesilující, oválná záře přesně naproti Slunci – se nazývá protisvit. V něm je zvířetníkové světlo nejsilnější. (cs)
- La llum zodiacal (o també pols zodiacal) és una llum dèbil, de forma gairebé triangular, que es pot veure al cel nocturn, estenent-se al llarg del pla de l'eclíptica on hi ha les constel·lacions del zodíac. Cobreix el cel completament, encara que només és apreciable sobre el pla de l'eclíptica i és responsable del 60% de la llum natural en una nit sense lluna. És causada per la dispersió de la llum solar en partícules de pols interestel·lar presents per tot el sistema solar. Aquestes partícules mesuren entre 0,1 i 100 micròmetres. Aquest fenomen va ser investigat per primer cop per l'astrònom Giovanni Domenico Cassini el 1683 i explicat per primer cop per a l'any següent. La llum zodiacal és molt dèbil i completament invisible si el cel és il·luminat per altres objectes brillants com la lluna o la contaminació lumínica. A l'hemisferi nord, el moment més favorable per a l'observació de la llum zodiacal és a la primavera després del crepuscle i a la tardor abans del trenc d'alba. Decreix en intensitat lumínica amb la distància respecte al sol. A les nits molt fosques es pot observar una banda contínua al llarg de tota l'eclíptica. En oposició a la llum zodiacal, és possible observar una lluentor ovalada molt dèbil coneguda com a Gegenschein. (ca)
- Das Zodiakallicht (gr. ζῳδιακός zodiakós ‚Tierkreis‘), auch Tierkreislicht genannt, ist eine schwach leuchtende permanente Erscheinung längs der Ekliptik in der Zone des Zodiaks. Sofern am Nachthimmel nicht überstrahlt, kann das astronomische Phänomen als diffuser, horizontnah breiterer Lichtkegel wahrgenommen werden. Das Zodiakallicht entsteht durch Reflexion und Streuung von Sonnenlicht an Partikeln der interplanetaren Staub- und Gaswolke, welche die Sonne als dünne Scheibe in der Planetenebene ringförmig umgibt. Der zodiakale Lichtschein umspannt den gesamten Himmel entlang der Ekliptik. Sein wenige Grad um die Sonne herum gelegener Bereich wird als F-Korona bezeichnet. Ihr schließt sich jeweils das Hauptlicht des Zodiakallichts an, keilförmig abnehmend. Dieses geht über in die sehr lichtschwache schmale Lichtbrücke, die zum etwas breiteren und wenig helleren Gegenschein führt – nahe dem Sonnengegenpunkt. Ringsum verbindend wird die schwache bandförmige Aufhellung auch Zodiakal(licht)band genannt. (de)
- Το λεγόμενο ζωδιακό φως κατατάσσεται στα ουράνια φαινόμενα. Κατά τους μήνες Ιανουάριο μέχρι Απρίλιο κατ΄ έτος, μετά τη λήξη του λυκόφωτος γίνεται ορατό στον δυτικό πάντα ορίζοντα ένα υπόλευκο και διάχυτο, πολύ ζωηρό φως σε μορφή τριγωνικής στήλης που εκτείνεται κατά μήκος της εκλειπτικής. Το ύψος του φωτός αυτού στην Ελλάδα φαίνεται να περιορίζεται στις 50°. Ανάλογο τέτοιο φως παρατηρείται και στον ανατολικό ορίζοντα, προ του λυκαυγούς, κατά τους μήνες Οκτώβριο και Νοέμβριο. Και στις δύο αυτές περιπτώσεις αυτό το φως ονομάζεται ζωδιακό φως. Το ζωδιακό φως προέρχεται από την ανάκλαση του ηλιακού φωτός υπό σωματιδίων που ως αραιός κονιορτός (σκόνη) βρίσκονται διαχυμένα στο χώρο μεταξύ των πλανητών και κυρίως από τον Ήλιο μέχρι τον Άρη. Από το σχήμα που παίρνει το ζωδιακό φως συνάγεται ότι το «κονιορτώδες» αυτό νέφος είναι φακοειδές και ότι το επίπεδο της τροχιάς της Γης είναι το επίπεδο συμμετρίας του. (el)
- Zodiakoko argia argi banda ahul bat da, ia hiruki formakoa, gaueko zeruan nabari daitekeena, ekliptikaren planoaren luzera osoan hedatzen, non Zodiakoko konstelazioak aurkitzen diren. Zerua bere osotasunean estaltzen du, baina bakarrik ekliptikaren planoan nabari daiteke eta Ilargirik gabeko gau batean, argi natural guztiaren %60a ematen du. Eguzki Sistema guztian zehar aurkitzen diren hauts partikuletan Eguzkiaren eragiten du. (eu)
- La luz zodiacal es una banda débil de luz, de forma casi triangular, que puede apreciarse en el cielo nocturno extendiéndose a lo largo del plano de la eclíptica donde se encuentran las constelaciones del Zodíaco. Cubre el cielo por completo aunque solo es apreciable sobre el plano de la eclíptica y es responsable del 60 % de la luz natural en una noche sin Luna. Está causada por la dispersión de la luz solar en partículas de polvo que se encuentran a lo largo de todo el sistema solar. (es)
- Breo buan solais a bhíonn le feiceáil go héasca sna trópaicí tar éis luí na Gréine mar choirceog solais ag síneadh ó bhun na spéire. Solas na Gréine atá ann, ach frithchaite ag deannach idirphláinéadach. (ga)
- La lumière zodiacale est une faible lueur de forme vaguement triangulaire visible sur le ciel nocturne et qui s'étend le long de l'axe du Soleil sur le plan de l'écliptique (et donc du zodiaque, qui lui a donné son nom). Ce phénomène apparaît le mieux après le coucher du Soleil au printemps, ou avant son lever à l'automne, quand le zodiaque est perpendiculaire à l'horizon. Il est dû à la réflexion de la lumière solaire sur la poussière cosmique orbitant proche de la Terre, plus précisément la poussière circumterrestre. (fr)
- Cahaya zodiak (dikenal di Indonesia sebagai fajar palsu, fajar semu, fajar kizib, dan fajar kazib bila dilihat sebelum matahari terbit) adalah cahaya putih yang terlihat samar, menyebar, dan berbentuk segitiga di langit malam dan tampak memanjang dari arah Matahari di sepanjang bidang ekliptika zodiak. Sinar matahari yang dihamburkan oleh debu antarplanet menjadi penyebab fenomena ini. Cahaya zodiak paling baik dilihat saat sebelum fajar dan setelah senja. Namun, pancarannya sangat redup, sehingga membuatnya tidak terlihat karena cahaya bulan dan/atau polusi cahaya. (in)
- 황도광(黃道光)은 황도면을 따라 분포하는 행성간 티끌로 인해 생겨나는 고깔 모양의 희미한 빛을 말한다. 황도광은 태양 근처가 가장 밝고, 태양에서 멀어질수록 어두워진다. 황도광에는 방출광과 산란광이 있다. 이 중 방출광은 티끌이 적외선 영역에서 복사를 통해 내는 빛이다. 반면에 산란광은 가시광인 태양 빛을 산란시켜 내는 빛으로, 해가 지고 난 후 서쪽 하늘이나 해가 뜨기 전 동쪽 하늘에서 볼 수 있다. 흔히 황도광이라하면 황도 산란광을 의미한다. 황도광은 희미하여 달빛이나 광공해가 있으면 보기가 매우 어렵다. 황도면상의 태양과 반대 쪽에서 인근 부분에 비해 약간 밝은 빛을 볼 수 있는데, 이를 대일조(對日照)라 부른다. (ko)
- The zodiacal light (also called false dawn when seen before sunrise) is a faint glow of diffuse sunlight scattered by interplanetary dust. Brighter around the Sun, it appears in a particularly dark night sky to extend from the Sun's direction in a roughly triangular shape along the zodiac, and appears with less intensity and visibility along the whole ecliptic as the zodiacal band. Zodiacal light spans the entire sky and contributes to the natural light of a clear and moonless night sky. A related phenomenon is gegenschein (or counterglow), sunlight backscattered from the interplanetary dust, appearing directly opposite to the Sun as a faint but slightly brighter oval glow. Zodiacal light is very faint, often outshined and rendered invisible by moonlight or light pollution.Zodiacal light is most visible when the zodiac is at a steep angle to the horizon. Its brighter triangular portion is best seen in the Northern Hemisphere in spring during twilight after sunset and in autumn before sunrise, and in the Southern Hemisphere in autumn before sunrise and in spring after sunset. The interplanetary dust in the Solar System forms a thick, pancake-shaped cloud called the zodiacal cloud which straddles the ecliptic plane. The particle sizes range from 10 to 300 micrometres, implying masses from one nanogram to tens of micrograms. The Pioneer 10 and Helios spacecraft observations in the 1970s revealed zodiacal light to be scattered by the interplanetary dust cloud in the Solar System.Analysis of images of impact debris from the Juno spacecraft shows that the distribution of the dust extends from Earth's orbit to the 4:1 orbital resonance with Jupiter at 2.06 AU, and suggests that the dust is from Mars. However, no other dedicated dust instrumentation on Pioneer 10, Pioneer 11, Galileo, Ulysses, and Cassini found an indication that Mars is a significant source of dust besides comets and asteroids. (en)
- In astronomia, la luce zodiacale è una debole luminosità che appare lungo l'eclittica, in particolare nelle vicinanze del Sole. Il periodo migliore per osservarla è la primavera, dopo che le luci del tramonto sono completamente scomparse, mentre d'autunno subito prima dell'alba. È così debole da essere completamente invisibile se la Luna è presente in cielo o se si proietta sulla Via Lattea. La luce zodiacale decresce di intensità allontanandosi dal Sole, ma in notti molto buie è stato osservato un cerchio completo attorno all'eclittica. Dato che tale fenomeno luminoso è delimitato ai dintorni dell'eclittica, può essere sempre osservato entro la regione zodiacale ed è per questo che viene denominato "luce zodiacale". In realtà, la luce zodiacale copre l'intero cielo, ed è responsabile per il 60% della luminosità totale del cielo in una notte senza Luna. Nella zona direttamente opposta al Sole si trova a volte una regione un poco più luminosa del resto, chiamata col termine tedesco Gegenschein (traducibile come "bagliore opposto" o "bagliore riflesso"). La luce zodiacale è la riflessione della luce solare da parte delle particelle di polvere presenti nei piani orbitali del sistema solare. L'ammontare di polvere necessaria è sorprendentemente basso: se si trattasse di particelle grandi 1 millimetro si troverebbero a 8 chilometri di distanza l'una dall'altra, supponendo che esse abbiano un'albedo (potere riflettente) pari a quello della superficie lunare, che è molto scura. Questo materiale è concentrato in un volume a forma di lente, centrato sul Sole, e che si estende ben al di là dell'orbita terrestre. Il gegenschein è causato dalla riflessione della luce solare verso la Terra da parte delle polveri che permeano il piano del sistema solare (in modo similare alla riflessione della luce solare da parte della Luna quando si trova in opposizione rispetto al Sole). Storicamente l'astronomo italo-francese Giovanni Domenico Cassini fu uno dei primi studiosi ad osservarla in epoca moderna nel 1668, chiamandola "spina celeste meteora". Inizialmente, non seppe spiegare l'origine di questo fenomeno, eventualmente attribuibile ad una nuova cometa. Secondo alcune fonti, alcuni anni dopo giunse ad una spiegazione simile a quella accettata attualmente. (it)
- Zodiakaal licht (Grieks: ζῴδιον; zódion; "dierenriem") is een uiterst zwakke permanente driehoekige witte lichtgloed aan de nachtelijke hemel die lijkt uit te stralen vanaf van de zon langs de ecliptica (schijnbare zonneweg) en de daarbij gelegen dierenriem. Het is een astronomisch verschijnsel dat wordt veroorzaakt door zonlicht dat wordt verspreid door ruimtegassen en -stoffen en dat zo zwak is dat het bij maanlicht of lichtvervuiling onzichtbaar is. Zodiakaal licht vermindert in intensiteit naarmate de afstand tot de zon groter wordt, maar in zeer donkere nachten kan het soms als een complete opschijnende band rondom de ecliptica worden gezien. Zodiakaal licht is echter onzichtbaar voor het oog aanwezig over de gehele hemel en is daarbij verantwoordelijk voor 60% van al het licht aan de hemel tijdens een maanloze nacht. Tegenover de zon (bij het ) kan soms ook een zeer zwakke ovale gloed worden gezien, die bekendstaat als de . Het fenomeen werd in 1683 voor het eerst beschreven door Giovanni Domenico Cassini en een jaar later verklaard door Nicolas Fatio de Duillier. (nl)
- 黄道光(こうどうこう)とは、天球上の黄道に沿って太陽を中心に帯状に見える淡い光の帯である。 また、黄道上で太陽のちょうど反対の位置付近にも少し明るい部分が存在する。これを対日照と言う。 (ja)
- Światło zodiakalne – słaba poświata, ukazująca się na nocnym niebie w pasie przebiegającym wzdłuż ekliptyki (zodiaku, stąd nazwa) w pobliżu Słońca. Najlepsze warunki do obserwacji występują na wiosnę po zachodzie Słońca na zachodniej części nieba lub podczas jesieni przed wschodem Słońca na wschodniej części nieba. Światło zodiakalne jest tak słabe, że nawet blask Księżyca może uniemożliwiać obserwację tego zjawiska gołym okiem. Światło zodiakalne zmniejsza swą intensywność wraz ze wzrostem odległości kątowej od Słońca, ale podczas bardzo ciemnych nocy zjawisko to zostało zaobserwowane wzdłuż całej ekliptyki. Słabe świecenie, znane jako przeciwblask (Gegenschein), występuje też dokładnie naprzeciw Słońca. Światło zodiakalne to światło słoneczne odbite od cząstek pyłu kosmicznego, którego ilość w przestrzeni międzyplanetarnej jest znaczna. Ilość pyłu potrzebna, by zaobserwować światło zodiakalne jest zdumiewająco mała; jeśli byłyby to cząstki o wielkości 1 mm z takim samym albedo jak Księżyc, to każda cząstka byłaby oddalona o 8 km od najbliższego sąsiada. Według aktualnych szacunków obecna łączna masa tych cząstek w odległości do 5 j.a. wynosi ok. 10-20 bilionów ton, głównie o średnicy 100-200 μm. W początkowym okresie istnienia Układu Słonecznego, tuż po uformowaniu się planet, czyli w czasie tzw. Wielkiego Bombardowania 3,8 mld lat temu, światło zodiakalne było prawdopodobnie 10 000 razy silniejsze niż obecnie. Cząstki te występują w obszarze przestrzeni kosmicznej o kształcie soczewki ze środkiem skoncentrowanym na Słońcu i sięgającym daleko poza orbitę Ziemi. Przeciwblask może występować dlatego, iż cząstki będące bezpośrednio naprzeciw Ziemi są w pełnej fazie (por. faza Księżyca). Wskutek efektu Poyntinga-Robertsona cząstki pyłu są wyhamowywane i w czasie rzędu 100 tys. lat opadają na Słońce. Ośrodek ten jest jednak zasilany nową materią, pochodzącą w pewnej części ze zderzeń małych planetoid, a według badań naukowych z 2009 roku w większości z rozpadu komet krótkookresowych. Według najnowszych badań głównym źródłem pyłu odpowiedzialnego za powstawanie zjawiska jest Mars. (pl)
- Zodiakalljuset är ett ljussvagt, ungefär trekantigt vitt sken som verkar sträcka sig från närheten av solens längs med ekliptikan (zodiaken). På jordens nordliga breddgrader går det bäst att observera zodiakalljuset på den västra natthimmeln på våren efter skymningen, eller på östra natthimmeln på hösten precis före gryningen. Vid ekvatorn är det relativt lätt att observera ljuset året runt. Det är så ljussvagt att det inte syns vid månljus eller ljusförorening. Zodiakalljuset syns allt svagare ju längre bort från solen man tittar, men riktigt mörka nätter har det observerats i ett band runt hela ekliptikan. Faktiskt kommer zodiakalljuset från alla delar av natthimlen även om det är starkast just runt ekliptikan. Det bidrar med 60 % av ljuset från himlen en månfri natt. Det finns även en väldig ljussvag men märkbar ljusglöd i direkt motsatt riktning från solen, känt som . Zodiakalljuset undersöktes och förklarades av astronomen Cassini omkring 1690. Det orsakas av solljus som reflekteras från stoftpartiklar i solsystemet och har därför samma spektrum som solen. Stoftet ligger i en lins-format område i rymden med solen i mitten, och sträcker sig lång bortom jordens omloppsbana. Eftersom huvuddelen av stoftet ligger nära solsystemets plan, syns zodiakalljuset längs med ekliptikan. Den mängd material som krävs för att orsaka zodiakalljuset är förvånansvärt liten. Om materialet bestod av 1 mm stora partiklar med samma albedo som månen (som är ganska mörk), skulle varje partikel befinna sig på det glesa avståndet 8 kilometer från sina närmsta grannar. Gegenschein kan orsakas av att partiklarna direkt motsatta solen är i full fas och därför återspeglar maximalt solljus. Den del av solljuset som stoftpartiklarna inte reflekterar utan absorberar återstrålas som infraröd strålning i alla riktningar. Absorptionen av fotoner med enbart radiell rörelsemängd ökar partiklarnas massa utan att deras tangentiell rörelsemängd ökar. Det medför att partiklarna långsamt rör sig i en spiralformad bana mot solen, (Poynting-Robertsoneffekten). Det innebär att det måste finnas en källa som fyller på mer stoft. Kometstoft och grus som skapats av kollisioner mellan asteroider tros vara denna källa. (sv)
- A luz zodiacal é um feixe de luz fraca, quase triangular, visto no céu noturno e que se estende ao longo do plano da eclíptica, onde estão as constelações do Zodíaco. Cobre completamente o céu, mas só é perceptível no plano da eclíptica e é responsável por 60% da luz natural em uma noite sem Lua. É causada pela solar nas partículas de poeira que são encontradas em todo o Sistema Solar. Pode ser observado no céu noturno, mesmo depois do pôr-do-sol ou antes do nascer-do-sol, tanto na Primavera quanto no Outono. (pt)
- Зодиакальный свет — слабое свечение, наблюдающееся вскоре после захода или перед восходом Солнца (сразу по окончании или непосредственно перед началом астрономических сумерек). Назван так ввиду постоянной видимости в зодиакальных созвездиях. (ru)
- Зодіакальне світло, досвітня зоря — свічення в області екліптики, що утворюється внаслідок розсіяння сонячного світла хмарою пилових частинок, які оточують Сонце. Видно, як світлу смугу, що простягається вздовж екліптики (поясу зодіаку), звідси й назва. Зодіакальне світло найкраще спостерігати на заході незабаром після заходу Сонця або на сході перед його сходом (відразу після закінчення або безпосередньо перед початком астрономічних сутінків). (uk)
- 黃道光(英語:Zodiacal light)是指在夜空中靠近太陽的地方,沿著黃道或黃道帶泛出略呈三角形的白色微光。在北半球的中緯度地區,最適合觀察黃道光的時段是春季的暮光完全消失之後的西方天空,或是秋季曙光出現之前的東方天空。因為黃道光非常黯淡,月光或光污染很容易盖住黄道光。黃道光的強度會隨著远离太陽而減弱,但在非常黑暗的夜晚也能觀察到黃道光籠罩著整個黃道。事實上黃道光是散逸在整個天空的,在晴朗无月的夜晚大约能够占到夜天光总亮度的60%。在背對太陽的方向上可以看見一團微弱但比周圍稍亮一點的橢圓形的光暈,這就是所謂的對日照。 黃道光是被散佈在太陽系內的塵埃粒子反射的太阳光,因此其光譜與太陽光是相近的。太阳系内的这些尘埃粒子稱為行星際塵雲,以太陽為中心呈现透鏡的形狀,一直擴散到地球公转轨道以外的空間。因為大部分行星际灰尘都位於黃道面上,所以看見的黃道光就沿著黃道散發出來。形成黃道光所需要的物質總量非常少,如果這些塵埃粒子的直徑都是1mm、反照率(反射光線的能力)和月球相当,那么每隔8公里需要一顆塵粒。對日照則是由在地球上看来正好對背著太陽方向的塵埃粒子造成的,能看見的發出微光的範圍大約是滿月大小。 坡印亭-羅伯遜效應會造成塵粒緩慢的以螺旋的路徑進入太陽,因此必須有源源不斷的新塵粒來補充黃道中的雲氣。來自彗星塵埃尾和小行星碰撞產生的塵埃粒子是補充形成黃道光和對日照的顆粒最主要的來源。這幾年,來自不同太空船的觀測顯示,確實有一些帶狀分布的塵埃粒子是與一些特定的小行星族和彗尾有所關聯。 (zh)
|
rdfs:comment
|
- Zodiakoko argia argi banda ahul bat da, ia hiruki formakoa, gaueko zeruan nabari daitekeena, ekliptikaren planoaren luzera osoan hedatzen, non Zodiakoko konstelazioak aurkitzen diren. Zerua bere osotasunean estaltzen du, baina bakarrik ekliptikaren planoan nabari daiteke eta Ilargirik gabeko gau batean, argi natural guztiaren %60a ematen du. Eguzki Sistema guztian zehar aurkitzen diren hauts partikuletan Eguzkiaren eragiten du. (eu)
- La luz zodiacal es una banda débil de luz, de forma casi triangular, que puede apreciarse en el cielo nocturno extendiéndose a lo largo del plano de la eclíptica donde se encuentran las constelaciones del Zodíaco. Cubre el cielo por completo aunque solo es apreciable sobre el plano de la eclíptica y es responsable del 60 % de la luz natural en una noche sin Luna. Está causada por la dispersión de la luz solar en partículas de polvo que se encuentran a lo largo de todo el sistema solar. (es)
- Breo buan solais a bhíonn le feiceáil go héasca sna trópaicí tar éis luí na Gréine mar choirceog solais ag síneadh ó bhun na spéire. Solas na Gréine atá ann, ach frithchaite ag deannach idirphláinéadach. (ga)
- La lumière zodiacale est une faible lueur de forme vaguement triangulaire visible sur le ciel nocturne et qui s'étend le long de l'axe du Soleil sur le plan de l'écliptique (et donc du zodiaque, qui lui a donné son nom). Ce phénomène apparaît le mieux après le coucher du Soleil au printemps, ou avant son lever à l'automne, quand le zodiaque est perpendiculaire à l'horizon. Il est dû à la réflexion de la lumière solaire sur la poussière cosmique orbitant proche de la Terre, plus précisément la poussière circumterrestre. (fr)
- Cahaya zodiak (dikenal di Indonesia sebagai fajar palsu, fajar semu, fajar kizib, dan fajar kazib bila dilihat sebelum matahari terbit) adalah cahaya putih yang terlihat samar, menyebar, dan berbentuk segitiga di langit malam dan tampak memanjang dari arah Matahari di sepanjang bidang ekliptika zodiak. Sinar matahari yang dihamburkan oleh debu antarplanet menjadi penyebab fenomena ini. Cahaya zodiak paling baik dilihat saat sebelum fajar dan setelah senja. Namun, pancarannya sangat redup, sehingga membuatnya tidak terlihat karena cahaya bulan dan/atau polusi cahaya. (in)
- 황도광(黃道光)은 황도면을 따라 분포하는 행성간 티끌로 인해 생겨나는 고깔 모양의 희미한 빛을 말한다. 황도광은 태양 근처가 가장 밝고, 태양에서 멀어질수록 어두워진다. 황도광에는 방출광과 산란광이 있다. 이 중 방출광은 티끌이 적외선 영역에서 복사를 통해 내는 빛이다. 반면에 산란광은 가시광인 태양 빛을 산란시켜 내는 빛으로, 해가 지고 난 후 서쪽 하늘이나 해가 뜨기 전 동쪽 하늘에서 볼 수 있다. 흔히 황도광이라하면 황도 산란광을 의미한다. 황도광은 희미하여 달빛이나 광공해가 있으면 보기가 매우 어렵다. 황도면상의 태양과 반대 쪽에서 인근 부분에 비해 약간 밝은 빛을 볼 수 있는데, 이를 대일조(對日照)라 부른다. (ko)
- 黄道光(こうどうこう)とは、天球上の黄道に沿って太陽を中心に帯状に見える淡い光の帯である。 また、黄道上で太陽のちょうど反対の位置付近にも少し明るい部分が存在する。これを対日照と言う。 (ja)
- A luz zodiacal é um feixe de luz fraca, quase triangular, visto no céu noturno e que se estende ao longo do plano da eclíptica, onde estão as constelações do Zodíaco. Cobre completamente o céu, mas só é perceptível no plano da eclíptica e é responsável por 60% da luz natural em uma noite sem Lua. É causada pela solar nas partículas de poeira que são encontradas em todo o Sistema Solar. Pode ser observado no céu noturno, mesmo depois do pôr-do-sol ou antes do nascer-do-sol, tanto na Primavera quanto no Outono. (pt)
- Зодиакальный свет — слабое свечение, наблюдающееся вскоре после захода или перед восходом Солнца (сразу по окончании или непосредственно перед началом астрономических сумерек). Назван так ввиду постоянной видимости в зодиакальных созвездиях. (ru)
- Зодіакальне світло, досвітня зоря — свічення в області екліптики, що утворюється внаслідок розсіяння сонячного світла хмарою пилових частинок, які оточують Сонце. Видно, як світлу смугу, що простягається вздовж екліптики (поясу зодіаку), звідси й назва. Зодіакальне світло найкраще спостерігати на заході незабаром після заходу Сонця або на сході перед його сходом (відразу після закінчення або безпосередньо перед початком астрономічних сутінків). (uk)
- الضوء البروجي (أو الفجر الكاذب) هو توهج ضعيف نسبياً مثلث الشكل تقريباً يمكن مشاهدته في السماء الليلية، ينتج عند تبدد أشعة الشمس بواسطة الغبار الموجود على فلك البروج (دائرة الكسوف) للنظام الشمسي. يمتد الضوء البروجي من المنطقة المحيطة بالشمس على امتداد مسار الشمس وتحديداً دائرة البروج وتسمى هذه المنطقة «هالة فراونهوفر» ترسل طيف اشعة يضاف إلى الطيف الكوني. (ar)
- La llum zodiacal (o també pols zodiacal) és una llum dèbil, de forma gairebé triangular, que es pot veure al cel nocturn, estenent-se al llarg del pla de l'eclíptica on hi ha les constel·lacions del zodíac. Cobreix el cel completament, encara que només és apreciable sobre el pla de l'eclíptica i és responsable del 60% de la llum natural en una nit sense lluna. És causada per la dispersió de la llum solar en partícules de pols interestel·lar presents per tot el sistema solar. Aquestes partícules mesuren entre 0,1 i 100 micròmetres. Aquest fenomen va ser investigat per primer cop per l'astrònom Giovanni Domenico Cassini el 1683 i explicat per primer cop per a l'any següent. (ca)
- Zvířetníkové světlo je slabá záře, která se vyskytuje na noční obloze kolem ekliptiky. Nejlépe jej lze vidět v období kolem rovnodennosti (na jaře po západu a na podzim před východem Slunce), když je ekliptika skloněna k obzoru o velký úhel. Jev je způsoben rozptylem slunečního světla vesmírným prachem v prachovém oblaku kolem ekliptiky, což zjistil jako první dánský astronom Theodor Brorsen. (cs)
- Το λεγόμενο ζωδιακό φως κατατάσσεται στα ουράνια φαινόμενα. Κατά τους μήνες Ιανουάριο μέχρι Απρίλιο κατ΄ έτος, μετά τη λήξη του λυκόφωτος γίνεται ορατό στον δυτικό πάντα ορίζοντα ένα υπόλευκο και διάχυτο, πολύ ζωηρό φως σε μορφή τριγωνικής στήλης που εκτείνεται κατά μήκος της εκλειπτικής. Το ύψος του φωτός αυτού στην Ελλάδα φαίνεται να περιορίζεται στις 50°. Ανάλογο τέτοιο φως παρατηρείται και στον ανατολικό ορίζοντα, προ του λυκαυγούς, κατά τους μήνες Οκτώβριο και Νοέμβριο. Και στις δύο αυτές περιπτώσεις αυτό το φως ονομάζεται ζωδιακό φως. (el)
- Das Zodiakallicht (gr. ζῳδιακός zodiakós ‚Tierkreis‘), auch Tierkreislicht genannt, ist eine schwach leuchtende permanente Erscheinung längs der Ekliptik in der Zone des Zodiaks. Sofern am Nachthimmel nicht überstrahlt, kann das astronomische Phänomen als diffuser, horizontnah breiterer Lichtkegel wahrgenommen werden. Das Zodiakallicht entsteht durch Reflexion und Streuung von Sonnenlicht an Partikeln der interplanetaren Staub- und Gaswolke, welche die Sonne als dünne Scheibe in der Planetenebene ringförmig umgibt. (de)
- The zodiacal light (also called false dawn when seen before sunrise) is a faint glow of diffuse sunlight scattered by interplanetary dust. Brighter around the Sun, it appears in a particularly dark night sky to extend from the Sun's direction in a roughly triangular shape along the zodiac, and appears with less intensity and visibility along the whole ecliptic as the zodiacal band. Zodiacal light spans the entire sky and contributes to the natural light of a clear and moonless night sky. A related phenomenon is gegenschein (or counterglow), sunlight backscattered from the interplanetary dust, appearing directly opposite to the Sun as a faint but slightly brighter oval glow. (en)
- In astronomia, la luce zodiacale è una debole luminosità che appare lungo l'eclittica, in particolare nelle vicinanze del Sole. Il periodo migliore per osservarla è la primavera, dopo che le luci del tramonto sono completamente scomparse, mentre d'autunno subito prima dell'alba. È così debole da essere completamente invisibile se la Luna è presente in cielo o se si proietta sulla Via Lattea. La luce zodiacale decresce di intensità allontanandosi dal Sole, ma in notti molto buie è stato osservato un cerchio completo attorno all'eclittica. Dato che tale fenomeno luminoso è delimitato ai dintorni dell'eclittica, può essere sempre osservato entro la regione zodiacale ed è per questo che viene denominato "luce zodiacale". (it)
- Światło zodiakalne – słaba poświata, ukazująca się na nocnym niebie w pasie przebiegającym wzdłuż ekliptyki (zodiaku, stąd nazwa) w pobliżu Słońca. Najlepsze warunki do obserwacji występują na wiosnę po zachodzie Słońca na zachodniej części nieba lub podczas jesieni przed wschodem Słońca na wschodniej części nieba. Światło zodiakalne jest tak słabe, że nawet blask Księżyca może uniemożliwiać obserwację tego zjawiska gołym okiem. Światło zodiakalne zmniejsza swą intensywność wraz ze wzrostem odległości kątowej od Słońca, ale podczas bardzo ciemnych nocy zjawisko to zostało zaobserwowane wzdłuż całej ekliptyki. Słabe świecenie, znane jako przeciwblask (Gegenschein), występuje też dokładnie naprzeciw Słońca. (pl)
- Zodiakaal licht (Grieks: ζῴδιον; zódion; "dierenriem") is een uiterst zwakke permanente driehoekige witte lichtgloed aan de nachtelijke hemel die lijkt uit te stralen vanaf van de zon langs de ecliptica (schijnbare zonneweg) en de daarbij gelegen dierenriem. Het is een astronomisch verschijnsel dat wordt veroorzaakt door zonlicht dat wordt verspreid door ruimtegassen en -stoffen en dat zo zwak is dat het bij maanlicht of lichtvervuiling onzichtbaar is. Zodiakaal licht vermindert in intensiteit naarmate de afstand tot de zon groter wordt, maar in zeer donkere nachten kan het soms als een complete opschijnende band rondom de ecliptica worden gezien. Zodiakaal licht is echter onzichtbaar voor het oog aanwezig over de gehele hemel en is daarbij verantwoordelijk voor 60% van al het licht aan de (nl)
- Zodiakalljuset är ett ljussvagt, ungefär trekantigt vitt sken som verkar sträcka sig från närheten av solens längs med ekliptikan (zodiaken). På jordens nordliga breddgrader går det bäst att observera zodiakalljuset på den västra natthimmeln på våren efter skymningen, eller på östra natthimmeln på hösten precis före gryningen. Vid ekvatorn är det relativt lätt att observera ljuset året runt. Det är så ljussvagt att det inte syns vid månljus eller ljusförorening. Zodiakalljuset syns allt svagare ju längre bort från solen man tittar, men riktigt mörka nätter har det observerats i ett band runt hela ekliptikan. Faktiskt kommer zodiakalljuset från alla delar av natthimlen även om det är starkast just runt ekliptikan. Det bidrar med 60 % av ljuset från himlen en månfri natt. Det finns även en v (sv)
- 黃道光(英語:Zodiacal light)是指在夜空中靠近太陽的地方,沿著黃道或黃道帶泛出略呈三角形的白色微光。在北半球的中緯度地區,最適合觀察黃道光的時段是春季的暮光完全消失之後的西方天空,或是秋季曙光出現之前的東方天空。因為黃道光非常黯淡,月光或光污染很容易盖住黄道光。黃道光的強度會隨著远离太陽而減弱,但在非常黑暗的夜晚也能觀察到黃道光籠罩著整個黃道。事實上黃道光是散逸在整個天空的,在晴朗无月的夜晚大约能够占到夜天光总亮度的60%。在背對太陽的方向上可以看見一團微弱但比周圍稍亮一點的橢圓形的光暈,這就是所謂的對日照。 黃道光是被散佈在太陽系內的塵埃粒子反射的太阳光,因此其光譜與太陽光是相近的。太阳系内的这些尘埃粒子稱為行星際塵雲,以太陽為中心呈现透鏡的形狀,一直擴散到地球公转轨道以外的空間。因為大部分行星际灰尘都位於黃道面上,所以看見的黃道光就沿著黃道散發出來。形成黃道光所需要的物質總量非常少,如果這些塵埃粒子的直徑都是1mm、反照率(反射光線的能力)和月球相当,那么每隔8公里需要一顆塵粒。對日照則是由在地球上看来正好對背著太陽方向的塵埃粒子造成的,能看見的發出微光的範圍大約是滿月大小。 (zh)
|