dbo:abstract
|
- Samuel Barber fou un compositor estatunidenc, conegut fonamentalment per la seva obra Adagio per a cordes. (ca)
- Samuel Osborne Barber II (9. března 1910, , Pennsylvania, USA – 23. ledna 1981 v New Yorku, USA) byl americký hudební skladatel vážné hudby, mezi jehož nejznámější skladby patří (v originále ) z Smyčcového kvartetu op.11. Svoji první hudbu složil již ve věku 7 let. Měl také pěkný znělý hlas v barytonovém rozsahu, proto také zvažoval kariéru zpěváka. Hudbu studoval na Curtisově konzervatoři v Filadelfii. V roce 1938 napsal Smyčcový kvartet h moll, jehož prostřední, druhá věta tvoří dnes jeho nejznámější a nejhranější samostatnou skladbu , známé také pod názvem vokální verze Agnus Dei. Několik ocenění také obdržel za svoji violoncellovou sonátu (opus 6) z roku 1932. Před 2. světovou válkou studijně pobýval v Evropě, za války sloužil u amerického letectva. Jeho raná tvorba je poměrně melodická, nepostrádá tradiční harmonii i mívá klasickou hudební formu, proto je řazena do období pozdního hudebního , díla pocházející ze závěru jeho života pak nesou výrazné stopy hudebního modernismu. Jedná se také o autora řady písní. (cs)
- صامويل باربر باللغة الإنجليزية Samuel Barber (م. 9 مارس 1910 – و. 23 يناير 1981) مؤلف موسيقي أمريكي كتب الموسيقى الأوركسترالية والأوبرا والموسيقى الكورالية وموسيقى البيانو. يعد أحد أشهر المؤلفين الموسيقيين في القرن العشرين. ابن أخ الكونترالتو لويز هوم وكان يرعاه المؤلف الموسيقي سيدني هومر، الذي لاحظ مواهب صامويل الصغير حين بدأ في التاسعة العمل في أوبراه الأولى. وفي عام 24 التحق باربر بمعهد كيرتس الذي افتتح حديثا في فيلاديلفيا، حيث درس البيانو مع إيزابيل فنجيروفا، والتأليف الموسيقي مع روساريو سكاليرو وقيادة الأوركسترا مع فريتز رينز وكان في كيرتس أن التقى بمؤلف موسيقي شاب آخر يدعى جيان-كارلو مينوتي، الذي أصبح رفيقه مدى الحياة وتعاون معه مهنيا. أعماله الأولى من أيام دراسة باربر ما زالت تحتل مكانا في برنامج الحفلات، بما في ذلك «شاطئ دوفر» – وهو لحن لقصيدة كتبها الشاعر ماثيو أرنولد للصوت ؛ باربر، الذي صار مطرب باريتون مقتدر، غنى الغرض الأول العالمي – وتدريبه في التخرج، افتتاحية «مدرسة المشاغبين». هذه الأعمال رسخت مكانته كواحد مثير للاهتمام في جيله من المؤلفين الأمريكان، وهي المكانة التي رسها حصوله على جائزة روما وجائزة بوليتزر مع منحة للسفر عام 1935 حين كان عمره 25 سنة. موسيقاه جذبت أذن أرتورو توسكانيني، الذي قاد العروض الأولى لعملين له: «مقال للأوركسترا» (الذي أعاد تسميته «المقال الأول للأوركسترا») و"أداجيو للوتريات"، أحد أشهر أعمال القرن العشرين. شكل المقال – وهو أحد ابتكارات باربر، عبارة عن «جدال موسيقي» حيث تكون «فكرة» واحدة أو لحن الثمار حيث تظهر حركة واحدة كاملة – يكون شيئا يرجع المؤلف إليه في مراحل لاحقة من حياته، حيث ألف «مقال ثاني» عام 1942 و«مقال ثالث» عام 1978. كونشرتو الكمان الغنائي الجميل سنة 1940 أحد أروع كونشرتات الوتريات في القرن العشرين، مع خاتمة مذهلة وحركة افتتاحية معبرة بثراء. كما كتب كونشرتو للبيانو (الذي نال عنه جائزة بوليتزر) وكونشرتو للتشيللو. لفلاديمير هوروفيتز كتب سوناتا البيانو في مقام مي بيمول الصغير سنة 1949، جاعلا إياه صعب قدر الإمكان في العزف. أعمال باربر الأخرى للبيانو تشمل «ليلية إهداء لجون فيلد» لسنة 1959 و«الجولات» الجميلة مصنف رقم 20 (1942-44). إنجازات باربر الأنيقة في مجال الموسيقى الصوتية، خاصة أغنيات جيمس أجي «نوكسفيل: صيف 1915»، للسوبرانو والأوركسترا، كلفته به السوبرانو إلينور ستيبر. كما كتب مجموعة أغاني يطلق عليها «أغاني الناسك 53» حيث وضع نصوصا أيرلندية مجهولة قديمة مأخوذة عن جدران الأديرة. اعترافا بمكانه البارز في الموسيقى الأمريكية، أوبرا متروبوليتان كلفت باربر بكتابة أوبرا «أنطونيو وكليوباترا» المأخوذة عن مسرحية شكسبير، لافتتاحية منزله الجديد في مركز لنكولن عام 1966؛ بينما لم يلاقي نجاحا في إنتاجه الأصلي، الأوبرا التي لعبت في دور البطولة ليوتين برايس في دور كليوباترا، أظهرت مرة أخرى براعة باربر الفريدة في الخط واللون، وأسلوبه الفائق في تلحين النص. (ar)
- Samuel Osmond Barber II (9-a de Marto, 1910 - 23-a de Januaro, 1981) estis usona komponisto de orkestra, opera, ĥora, kaj piana muziko. Li estis unu de la plej famaj komponistoj de la 20a jarcento. Lia Adaĝo por ŝnuroj (1936) gajnis konstantan lokon en la repertuaroj de orkestroj. Li gajnis dufoje la Premion Pulitzer por muziko, pro sia opero Vanessa (1956-57) kaj sia Koncerto por piano kaj orkestro (1962). Ankaŭ vaste interpretita estas lia Knoxville: Somero de 1915 (1947), verko por soprano kaj orkestro, kiu enmuzikigas tekston en prozo de . Nekutima inter nuntempaj komponistoj, preskaŭ ĉiuj el liaj komponaĵoj estis registritaj. (eo)
- Samuel Barber (* 9. März 1910 in West Chester, Pennsylvania; † 23. Januar 1981 in New York) war ein US-amerikanischer Komponist. (de)
- Samuel Osmond Barber (West Chester, Pensilvania, 9 de marzo de 1910-Nueva York, 23 de enero de 1981) fue un compositor estadounidense de música de cámara y orquestal. (es)
- Samuel Osborne Barber II (West Chester, Pennsylvania, 1910eko martxoaren 9a - New York, 1981eko urtarrilaren 23a) orkestra, opera, abesbatza eta piano musikaren konpositorea izan zen. Stravinskiren eragin handia izan zuen. da haren lan ezagunena, eta musika klasiko garaikideko maisulantzat jotzen da. Birritan irabazi zuen musikaren Pulitzer Saria: Vanessa operarengatik eta Piano eta orkestrarentzako kontzertuarengatik. soprano eta orkestrarentzako lana James Ageeren prosarekin sortu zuen. Barberren gainerako obren artean, aipatzekoak dira: Sinfonien mugimendua (1937), Orkestrarako soinuak (1938 eta 1942), Biolin-kontzertua (1940) eta Gau-hegaldia (1944). (eu)
- Samuel Osborne Barber, né le 9 mars 1910 à West Chester en Pennsylvanie et mort le 23 janvier 1981 à Manhattan (New York), est un compositeur américain. (fr)
- Samuel Osmond Barber II (March 9, 1910 – January 23, 1981) was an American composer, pianist, conductor, baritone, and music educator, and one of the most celebrated composers of the 20th century. The music critic Donal Henahan said, "Probably no other American composer has ever enjoyed such early, such persistent and such long-lasting acclaim." Principally influenced by nine years' composition studies with Rosario Scalero at the Curtis Institute and more than 25 years' study with his uncle, the composer Sidney Homer, Barber's music usually eschewed the experimental trends of musical modernism in favor of traditional 19th-century harmonic language and formal structure embracing lyricism and emotional expression. However, he adopted elements of modernism after 1940 in some of his compositions, such as an increased use of dissonance and chromaticism in the Cello Concerto (1945) and Medea's Dance of Vengeance (1955); and the use of tonal ambiguity and a narrow use of serialism in his Piano Sonata (1949), Prayers of Kierkegaard (1954), and Nocturne (1959). Barber was adept at both instrumental and vocal music. His works became successful on the international stage and many of his compositions enjoyed rapid adoption into the classical performance canon. In particular, his Adagio for Strings (1936) has earned a permanent place in the orchestral concert repertory, as has that work's adaptation for chorus, Agnus Dei (1967). He received the Pulitzer Prize for Music twice: for his opera Vanessa (1956–57), and for the Concerto for Piano and Orchestra (1962). Also widely performed is his Knoxville: Summer of 1915 (1947), a setting for soprano and orchestra of a prose text by James Agee. At the time of Barber's death, nearly all of his compositions had been recorded. Many of his compositions were commissioned or first performed by such noted groups and artists as the Boston Symphony Orchestra, the Philadelphia Orchestra, the New York Philharmonic, the Metropolitan Opera, Vladimir Horowitz, Eleanor Steber, Raya Garbousova, John Browning, Leontyne Price, Pierre Bernac, Francis Poulenc, and Dietrich Fischer-Dieskau. While Barber composed a significant body of purely instrumental music, two-thirds of his compositional output was art songs for voice and piano, choral music, and songs for voice and orchestra. Some of his most frequently performed songs include both the solo voice and choral versions of Sure on this shining night (solo version from 1938 and choral version from 1961) with text by Agee; and the song cycle Hermit Songs (1953), with anonymous texts by Irish monks from the eighth through thirteenth centuries. This emphasis on sung material was rooted in his own brief career as a professional baritone in his 20s which inspired a lifelong love of vocal music. In 1935, Barber recorded his own setting of Arnold's "Dover Beach" for NBC, accompanying his own singing voice, and was also featured weekly on NBC Radio in 1935–1936 performing of German lieder and art songs. He also occasionally conducted performances and recordings of his works with symphony orchestras during the 1950s, and taught composition at the Curtis Institute from 1939–1942. Barber was in a relationship with the composer Gian Carlo Menotti for more than 40 years. They lived at Capricorn, a house just north of New York City, where they frequently hosted parties with academic and music luminaries. Menotti was Barber's librettist for two of his three operas. When the relationship ended in 1970, they remained close friends until Barber's death from cancer in 1981. (en)
- Samuel Osborne Barber II (9 Maret 1910 – 23 Januari 1981) adalah komposer musik orkestra, opera, and piano dari Amerika Serikat. Barber adalah salah satu komposer Amerika paling dikenal pada abad ke-20: kritikus musik menyatakan bahwa "Mungkin tidak ada komposer Amerika lainnya yang mendapatkan pengakuan yang seperti ini." Karya Barber berjudul (1936) umumnya selalu ada di dalam daftar lagu yang dimainkan pertunjukan orkestra. Barber mendapatkan penghargaan sebanyak dua kali: yang pertama untuk opera (1956–57) dan kemudian untuk (1962). Karya lain yang juga populer adalah (1947), yaitu karya soprano dan orkestra tentang prosa karya James Agee. Pada saat kematiannya, hampir seluruh karya komposisinya sudah direkam. (in)
- 새뮤얼 오즈본 바버 2세(Samuel Osborne Barber II, 1910년 3월 9일 - 1981년 1월 23일)은 미국 펜실베이니아주 출신의 낭만주의 작곡가이다. 20세기의 가장 뛰어난 작곡가들 중 하나로, "아마도 다른 미국의 작곡가 누구도 그렇게 이른시기부터 오래 지속되는 호평을 받은 적이 없었다"는 평가를 받는다. 퓰리처상 음악 부문을 오페라 'Vanessa'와 오케스트라곡 《Adagio for Strings (1936)》로 두 번 수상했다. 로 분류되기도 한다. 커티스 음악원 재학 중에 작곡한 가곡 《도버의 해변》은 영국시인 매슈 아널드의 시에 곡을 붙인 것으로 "이 밤의 바다는 고요하고 물결은 넘쳐 달은 밝은데 해협에 둥실 떠있네…"라고 낭만적인 서정을 노래한 아름다운 가곡이다. 일말의 애수를 품은 낭만적인 시정이 바버 음악의 특징이다. 《교향곡 1번》, 《현악을 위한 아다지오》, 《관현악을 위한 에세이 1, 2,3번》 등은 아르투로 토스카니니, 브루노 발터, 아르투르 로진스키 등의 유명 지휘자의 눈에 들어 젊어서 일찍 악계에 등장하였다. 두 곡의 오페라를 남겼고, 모두 메트로폴리탄 오페라에 위촉된 작품이다. 1966년 가을에 메트로폴리탄 오페라가 링컨 센터의 새 극장으로 이사했을 때 바버의 《안토니우스와 클레오파트라》가 첫공연을 장식했다. (ko)
- Samuel Osmond Barber II (West Chester, 9 marzo 1910 – New York, 23 gennaio 1981) è stato un compositore statunitense, noto al grande pubblico soprattutto per il suo Adagio per archi. (it)
- Samuel Osmond Barber II (ur. 9 marca 1910 w West Chester w Pensylwanii, zm. 23 stycznia 1981 w Nowym Jorku) – amerykański kompozytor. (pl)
- サミュエル・バーバー(英語: Samuel Barber、1910年3月9日 - 1981年1月23日)は、米国の作曲家。特に《弦楽のためのアダージョ》が有名。 (ja)
- Samuel Osborne Barber II (West Chester (Pennsylvania), 9 maart 1910 – New York, 23 januari 1981) was een Amerikaanse componist en muziekpedagoog. Jonger dan Arnold Schönberg, Alban Berg of zijn landgenoot Charles Ives behoorde Barber nooit tot de muzikale avant-garde. Zijn oeuvre kan als postromantisch beschouwd worden, harmonisch schept hij uit wat de 19e eeuw heeft opgeleverd, qua vorm maakt hij veel van de sonatevorm gebruik (vooral in zijn symfonieën), ook als hij de uitdrukkingsmiddelen vanaf de jaren 40 uitbreidt. (nl)
- Samuel Osborne Barber II (West Chester, 9 de Março de 1910 — Nova Iorque, 23 de Janeiro de 1981) foi um compositor norte-americano de música erudita. Uma de suas obras mais conhecidas é "Adagio for Strings". Começou a compor com sete anos de idade; os seus estudos formais foram feitos no "Instituto de Música Curtis", em Filadélfia. Aos 25 anos tornou-se membro da Academia Americana em Roma. Compôs o conhecido "Concerto para Violino" Opus 14 sendo este interpretado pelo grande violinista Isaac Stern, e a obra "Music for a Scene from Shelley", Opus 7, esta última baseada num poema de Percy Bysshe Shelley. É o autor de um Concerto para Piano e Orquestra e de uma Sonata para Piano. Sua ópera "Vanessa" (1957) ganhou o Prémio Pulitzer de Música. Em 1963 voltou a receber o Prémio por Piano Concerto. (pt)
- Samuel Barber, född 9 mars 1910 i West Chester, Pennsylvania, död 23 januari 1981 i New York, New York, var en amerikansk kompositör. Han är mest känd för sitt Adagio för stråkar (1938), en violinkonsert (1939) samt filmmusik. Redan tidigare, år 1936, hade han erhållit Pulitzerpriset för sina arbeten. De tidiga kompositionerna kännetecknas av en närmast neoklassicistisk stil, men från mitten av 1940-talet förekommer alltmer av polytonalitet och fri tonalitet. Å 1958 skrev han operan Vanessa, och ytterligare en opera, Antony and Cleopatra, var färdig 1966. (sv)
- Сэ́мюэл Ба́рбер (англ. Samuel Barber; 9 марта 1910, Уэст-Честер, Пенсильвания — 23 января 1981, Нью-Йорк) — американский композитор и музыковед. (ru)
- 塞缪尔·奥斯本·巴伯二世(英語:Samuel Osborne Barber II;1910年3月9日-1981年1月23日),美国作曲家、鋼琴家、指揮、男中音,音樂教育者。他是20世纪作曲家中作品上演比较频繁的一位,音樂評論者認為其「成名甚早,並且持續受矚,任何美國作曲家難以望其項背」。巴伯的音樂受柯蒂斯音樂學院教授,以及自己的親舅舅、作曲家影響。他的作品通常不見當代主義的特色,而多采取浪漫主义手法。在和聲、結構等度向上,都更接近19世紀的風格,其音樂抒情而富於情感表達。直到1940年之後,巴伯才開始嘗試現代技法。例如在大提琴協奏曲(1945年)和《》(1955年)當中使用不和諧音、半音,或是在鋼琴奏鳴曲(1949年)、《》(1954年)和《夜曲》(1959年)當中刻意模糊調性,並引入序列音樂等等。 自養成時期起,巴伯便同時接受器樂演奏和人聲演唱的訓練。作品很快就揚名國際,《弦乐柔板》(1936年)是他最知名的作品,之後也被改編為《》(1967年),由合唱團演唱。其他知名的作品尚有《》。他是二屆普利策音樂獎得主,幾乎所有的作品在其生前均得到錄製保存。巴伯的創作不少皆是著名的團體或人員委託,隨而進行首演,這包括了波士顿交响乐团、费城管弦乐团、纽约爱乐乐团、大都會歌劇院、弗拉基米爾·霍羅威茨、李奧汀·普萊絲、弗朗西斯·普朗克與迪特里希·菲舍爾-迪斯考等。 一般認為巴伯的器樂創作相當傑出,事實上他有三分之二的作品都為人聲所寫,包括藝術歌曲(鋼琴、管弦樂)、合唱團作品等。著名者有《》(1938年,1961年改寫為合唱版本)、《》(1953年)等。卅歲之前,巴伯曾短暫以歌者身分從事職業,這段經驗啟發他終生對人聲創作的喜愛。五〇年代,巴伯偶而會指揮自己的作品錄音。此外他在1939年-1942年期間,於柯蒂斯學院教授作曲。 巴伯与意大利裔美国作曲家梅诺蒂之間長達四十年的艺术合作和感情生活一直被传为佳话。他們的關係中止於1970年,然而直到巴伯在1981年因癌症而死之前,倆人仍是密友。 (zh)
- Самюел Барбер (англ. Samuel Osmond Barber II; 9 березня 1910 — 23 січня 1981) — американський композитор. (uk)
|
rdfs:comment
|
- Samuel Barber fou un compositor estatunidenc, conegut fonamentalment per la seva obra Adagio per a cordes. (ca)
- Samuel Osmond Barber II (9-a de Marto, 1910 - 23-a de Januaro, 1981) estis usona komponisto de orkestra, opera, ĥora, kaj piana muziko. Li estis unu de la plej famaj komponistoj de la 20a jarcento. Lia Adaĝo por ŝnuroj (1936) gajnis konstantan lokon en la repertuaroj de orkestroj. Li gajnis dufoje la Premion Pulitzer por muziko, pro sia opero Vanessa (1956-57) kaj sia Koncerto por piano kaj orkestro (1962). Ankaŭ vaste interpretita estas lia Knoxville: Somero de 1915 (1947), verko por soprano kaj orkestro, kiu enmuzikigas tekston en prozo de . Nekutima inter nuntempaj komponistoj, preskaŭ ĉiuj el liaj komponaĵoj estis registritaj. (eo)
- Samuel Barber (* 9. März 1910 in West Chester, Pennsylvania; † 23. Januar 1981 in New York) war ein US-amerikanischer Komponist. (de)
- Samuel Osmond Barber (West Chester, Pensilvania, 9 de marzo de 1910-Nueva York, 23 de enero de 1981) fue un compositor estadounidense de música de cámara y orquestal. (es)
- Samuel Osborne Barber, né le 9 mars 1910 à West Chester en Pennsylvanie et mort le 23 janvier 1981 à Manhattan (New York), est un compositeur américain. (fr)
- Samuel Osmond Barber II (West Chester, 9 marzo 1910 – New York, 23 gennaio 1981) è stato un compositore statunitense, noto al grande pubblico soprattutto per il suo Adagio per archi. (it)
- Samuel Osmond Barber II (ur. 9 marca 1910 w West Chester w Pensylwanii, zm. 23 stycznia 1981 w Nowym Jorku) – amerykański kompozytor. (pl)
- サミュエル・バーバー(英語: Samuel Barber、1910年3月9日 - 1981年1月23日)は、米国の作曲家。特に《弦楽のためのアダージョ》が有名。 (ja)
- Samuel Osborne Barber II (West Chester (Pennsylvania), 9 maart 1910 – New York, 23 januari 1981) was een Amerikaanse componist en muziekpedagoog. Jonger dan Arnold Schönberg, Alban Berg of zijn landgenoot Charles Ives behoorde Barber nooit tot de muzikale avant-garde. Zijn oeuvre kan als postromantisch beschouwd worden, harmonisch schept hij uit wat de 19e eeuw heeft opgeleverd, qua vorm maakt hij veel van de sonatevorm gebruik (vooral in zijn symfonieën), ook als hij de uitdrukkingsmiddelen vanaf de jaren 40 uitbreidt. (nl)
- Samuel Barber, född 9 mars 1910 i West Chester, Pennsylvania, död 23 januari 1981 i New York, New York, var en amerikansk kompositör. Han är mest känd för sitt Adagio för stråkar (1938), en violinkonsert (1939) samt filmmusik. Redan tidigare, år 1936, hade han erhållit Pulitzerpriset för sina arbeten. De tidiga kompositionerna kännetecknas av en närmast neoklassicistisk stil, men från mitten av 1940-talet förekommer alltmer av polytonalitet och fri tonalitet. Å 1958 skrev han operan Vanessa, och ytterligare en opera, Antony and Cleopatra, var färdig 1966. (sv)
- Сэ́мюэл Ба́рбер (англ. Samuel Barber; 9 марта 1910, Уэст-Честер, Пенсильвания — 23 января 1981, Нью-Йорк) — американский композитор и музыковед. (ru)
- Самюел Барбер (англ. Samuel Osmond Barber II; 9 березня 1910 — 23 січня 1981) — американський композитор. (uk)
- صامويل باربر باللغة الإنجليزية Samuel Barber (م. 9 مارس 1910 – و. 23 يناير 1981) مؤلف موسيقي أمريكي كتب الموسيقى الأوركسترالية والأوبرا والموسيقى الكورالية وموسيقى البيانو. يعد أحد أشهر المؤلفين الموسيقيين في القرن العشرين. إنجازات باربر الأنيقة في مجال الموسيقى الصوتية، خاصة أغنيات جيمس أجي «نوكسفيل: صيف 1915»، للسوبرانو والأوركسترا، كلفته به السوبرانو إلينور ستيبر. كما كتب مجموعة أغاني يطلق عليها «أغاني الناسك 53» حيث وضع نصوصا أيرلندية مجهولة قديمة مأخوذة عن جدران الأديرة. (ar)
- Samuel Osborne Barber II (9. března 1910, , Pennsylvania, USA – 23. ledna 1981 v New Yorku, USA) byl americký hudební skladatel vážné hudby, mezi jehož nejznámější skladby patří (v originále ) z Smyčcového kvartetu op.11. Svoji první hudbu složil již ve věku 7 let. Měl také pěkný znělý hlas v barytonovém rozsahu, proto také zvažoval kariéru zpěváka. Hudbu studoval na Curtisově konzervatoři v Filadelfii. (cs)
- Samuel Osborne Barber II (West Chester, Pennsylvania, 1910eko martxoaren 9a - New York, 1981eko urtarrilaren 23a) orkestra, opera, abesbatza eta piano musikaren konpositorea izan zen. Stravinskiren eragin handia izan zuen. da haren lan ezagunena, eta musika klasiko garaikideko maisulantzat jotzen da. Birritan irabazi zuen musikaren Pulitzer Saria: Vanessa operarengatik eta Piano eta orkestrarentzako kontzertuarengatik. soprano eta orkestrarentzako lana James Ageeren prosarekin sortu zuen. (eu)
- Samuel Osmond Barber II (March 9, 1910 – January 23, 1981) was an American composer, pianist, conductor, baritone, and music educator, and one of the most celebrated composers of the 20th century. The music critic Donal Henahan said, "Probably no other American composer has ever enjoyed such early, such persistent and such long-lasting acclaim." Principally influenced by nine years' composition studies with Rosario Scalero at the Curtis Institute and more than 25 years' study with his uncle, the composer Sidney Homer, Barber's music usually eschewed the experimental trends of musical modernism in favor of traditional 19th-century harmonic language and formal structure embracing lyricism and emotional expression. However, he adopted elements of modernism after 1940 in some of his compositio (en)
- Samuel Osborne Barber II (9 Maret 1910 – 23 Januari 1981) adalah komposer musik orkestra, opera, and piano dari Amerika Serikat. Barber adalah salah satu komposer Amerika paling dikenal pada abad ke-20: kritikus musik menyatakan bahwa "Mungkin tidak ada komposer Amerika lainnya yang mendapatkan pengakuan yang seperti ini." (in)
- 새뮤얼 오즈본 바버 2세(Samuel Osborne Barber II, 1910년 3월 9일 - 1981년 1월 23일)은 미국 펜실베이니아주 출신의 낭만주의 작곡가이다. 20세기의 가장 뛰어난 작곡가들 중 하나로, "아마도 다른 미국의 작곡가 누구도 그렇게 이른시기부터 오래 지속되는 호평을 받은 적이 없었다"는 평가를 받는다. 퓰리처상 음악 부문을 오페라 'Vanessa'와 오케스트라곡 《Adagio for Strings (1936)》로 두 번 수상했다. (ko)
- Samuel Osborne Barber II (West Chester, 9 de Março de 1910 — Nova Iorque, 23 de Janeiro de 1981) foi um compositor norte-americano de música erudita. Uma de suas obras mais conhecidas é "Adagio for Strings". Começou a compor com sete anos de idade; os seus estudos formais foram feitos no "Instituto de Música Curtis", em Filadélfia. Aos 25 anos tornou-se membro da Academia Americana em Roma. (pt)
- 塞缪尔·奥斯本·巴伯二世(英語:Samuel Osborne Barber II;1910年3月9日-1981年1月23日),美国作曲家、鋼琴家、指揮、男中音,音樂教育者。他是20世纪作曲家中作品上演比较频繁的一位,音樂評論者認為其「成名甚早,並且持續受矚,任何美國作曲家難以望其項背」。巴伯的音樂受柯蒂斯音樂學院教授,以及自己的親舅舅、作曲家影響。他的作品通常不見當代主義的特色,而多采取浪漫主义手法。在和聲、結構等度向上,都更接近19世紀的風格,其音樂抒情而富於情感表達。直到1940年之後,巴伯才開始嘗試現代技法。例如在大提琴協奏曲(1945年)和《》(1955年)當中使用不和諧音、半音,或是在鋼琴奏鳴曲(1949年)、《》(1954年)和《夜曲》(1959年)當中刻意模糊調性,並引入序列音樂等等。 自養成時期起,巴伯便同時接受器樂演奏和人聲演唱的訓練。作品很快就揚名國際,《弦乐柔板》(1936年)是他最知名的作品,之後也被改編為《》(1967年),由合唱團演唱。其他知名的作品尚有《》。他是二屆普利策音樂獎得主,幾乎所有的作品在其生前均得到錄製保存。巴伯的創作不少皆是著名的團體或人員委託,隨而進行首演,這包括了波士顿交响乐团、费城管弦乐团、纽约爱乐乐团、大都會歌劇院、弗拉基米爾·霍羅威茨、李奧汀·普萊絲、弗朗西斯·普朗克與迪特里希·菲舍爾-迪斯考等。 (zh)
|