Kategoriarkiv: Böcker

Världsstickardagen

Lämna ett svar

Idag (2026-06-13) är det andra lördagen i juni och då infaller Världsstickardagen = World Wide Knit In Public Day. Evenemanget startade 2005 som ett privat initiativ och nu firas dagen runt om i världen. Stickare träffas på offentliga platser för att ha det trevligt tillsammans, byta erfarenheter och visa upp sitt hantverk. Tyvärr har jag ingen stickning på gång just nu, annars hade jag åkt iväg och stickat tillsamman med andra.

En liten stickning har jag i alla fall, men det är ett prov som bara finns för att jag ska förstå. I Ivar Asplunds fina, pedagogiskt upplagda bok Sticka flätor finns en beskrivning till en halsduk med flätor på båda sidor, dvs det finns ingen avigsida på stickningen. Det låter otroligt och jag var tvungen att prova för att se att det verkligen är sant. Metoden är så smart uttänkt! Nu när jag har begripit repar jag upp provet. Kantmaskorna stickas också på ett smart sätt som gör att kanten ser likadan ut på båda sidorna. Jag använder en ryanål som flätsticka. Uppläggningsänden har jag trätt i nålsögat och fäster nålen i stickningen när den inte används.

.

Ett par handledsvärmare/muddar har jag också stickat från boken. Jag ville testa Ivars sätt att sticka kantmaskorna och hans metod att sy sömmar. Sömmen blir verkligen fin, men en aning klumpig i en så här liten stickning. Jag fick också bevis på att flätorna drar ihop stickningen väldigt mycket. Efter ett par omgångar flätor var stickningen alldeles för stor för min handled. Jag tänkte byta till tunnare stickor, alternativt minska antalet maskor i de aviga partierna. Men jag fortsatte och nu när muddarna är klara är de nästan lite för trånga.

Jag är sugen på att sticka fler flätor!

Två utställningar och en föreläsning

Lämna ett svar

En dag i förra veckan (2026-04-29) gjorde jag en tågutflykt med textiltema till Örebro. På hemvägen blev det ett uppehåll i Arboga.

Hos Konsthantverkarna i Örebro visar Lena Wahlstedt broderier t o m 2026-05-20. Människor i rörelse är namnet på hennes utställning. På återbrukade textilier lägger hon de stygn som behövs för att avbilda människor på väg, tillsammans, i samspråk eller med raska steg på egen hand. HÄR finns öppettider och annan information.

.

Hos Konstfrämjandet Bergslagen såg jag Maja Michaelsdotters utställning Ett andetag i universum. Utställningen är avslutad, men HÄR finns information om annat som händer hos Konstfrämjandet. Maja Michelsdotter tuftar sina verk och HÄR finns ett par katter från Vårsalongen på Liljevalchs. I Örebro visade hon hängande, skulpturala verk som för tankarna till fjärilsvingar. Jag ser en lek med material, teknik och skala, en allvarsam lek om livets skörhet.

.

På hemvägen blev det ett uppehåll med besök på Arboga bibliotek. En stor, intresserad och initierad publik fick ta del av Ivar Asplunds föreläsning om stickning. Hans känsla för detaljer och hans genomtänkta pedagogik gav mig en stor dos energi och, förstås, lust att sticka. Nästa morgon var jag snabb till ”mitt” bibliotek och lånade hans bok Sticka flätor. Det blir nog snart flätor på mina stickor, men än så länge plockar jag med mina garner och försöker välja garn som passar till något av Ivars alla fina flätmönster.

Mer säv

2 svar

Efter kursen häromdagen i sävslöjd med Nina Eriksén som ledare, titta HÄR, betraktar jag den lilla sävkorgen hos min mamma med nya ögon och med stort intresse. För den som provat ett hantverk öppnar sig världen en aning och det går att upptäcka saker som tidigare var fördolda. Jag ser att korgen har flätats av en skicklig slöjdare. Troligen har slöjdaren arbetat över en mall och sävstråna kan ha manglats innan flätningen för att bli platta. Mamma har fått korgen av en väninna som hade sin släkt i Kronoby i Österbotten i Finland, en trakt där traditionen att tillverka föremål av säv är känd åtminstone från mitten av 1700-talet. Läs mer HÄR.

.

I min bokhylla finns ett 10-tal böcker om korgar och i boken på bilden, Fläta korgar av Olivia Elton Barratt, hittade jag två arbetsbeskrivningar till flätade föremål i säv, en ask och en hatt. Båda flätas över en mall.

.

I bokhyllan återfann jag ett kompendium från Västmanlands läns hemslöjdsförbund med vävar formgivna av Ann-Sofie Svansbo år 1989. Ann-Sofie provade sig fram med strån av halm, säv och lin som inslag i textilierna. Av de sex vävsedlarna har tre säv som inslag, en stranddyna, en matta med säv och sisalgarn samt en ripsmatta. Vävnaderna i projektet packades i en finurlig låda som var anpassad till att användas i en vandringsutställning.

Jag fick också vara med på ett litet hörn i projektet, men inte med säv. Två mattor i daldräll med halm som inslag vävde jag på beställning, efter en förlaga i Västmanlands läns museum. Jag var också inblandad i att vandringsutställningen visades på biblioteket i Lindesberg. I tidningsurklippet från Bergslagsposten i oktober 1991 syns jag tillsammans med en av halmmattorna. Tyvärr har jag inga fler bilder att visa. Möjligen kan det finnas diabilder, men att leta bland alla mina tusentals dior känns övermäktigt. Det skulle vara kul att återse vävarna med säv, och de andra också förstås. Undrar om de finns kvar hos Västmanlands läns hemslöjdsförbund.

”Än är det vinter kvar, säger mor”

2 svar

Blåsippan ute i backarna står och snön ligger vit på taken, idag påskafton 2026-04-04.

Förmiddagens intensiva snöande har upphört och det blir strax en promenad. Då inviger jag mina nya halvvantar. De är stickade av garn spunnet hos Båvens Spinnhus av ull från Roslagsfår. HÄR visade jag dem när jag nyss hade börjat stickningen.

Båda vantarna är lika och kan alltså användas på båda händerna. Jag tänker att de slits mest i handflatorna och på det här sättet får de nog längre livslängd när det går att växla hand. Varven börjar vid tumkilen, så det enda ställe där skarven till det nya varvet syns är i det lilla partiet efter tummen. Det hade nog varit snyggare med mörk resår överallt, men det bruna garnet räckte inte.

Mönstret finns i olika varianter både hos nutida stickdesigners och i äldre plagg. Här är t ex en rekonstruktion av ett par gamla muddar från Bergen museum ur boken Håndplagg av Heide Fossnes.

Stickinspiration

5 svar

En vante låg halvfärdig i bortåt ett år eftersom jag inte hittade någon rytm i stickningen av mönstret. Garnet kommer från Båvens Spinnhus och är spunnet av ull från lantrasen Roslagsfår. Tant Kofta står för designen. Jag repade upp och letade inspiration till nya vantar.

De här vantarna finns i katalogen från utställningen Stickade svenska skatter ur folklig tradition som visades på Dalarnas museum i Falun vinter 2025-26. HÄR finns ett blogginlägg. Jag gillar att mönstret på vantarna är oregelbundet och att bredden på zigzagbårderna anpassas efter bredden på fingrarna. Jag lånade mönstret, gjorde om det en aning och använde det i mina nya vantar. Två varianter blev det. Tummen på min vänstra vante kommer från den upprepade vanten och på den högra vantens tumme förenklade jag rutorna. Vantarna i ett par måste ju inte vara lika. Det dyker ofta upp nya idéer under arbetet och att då behöva sticka en till likadan innan den nya idén kan realiseras är inte så kul.

Jag vägde vantarna och det överblivna garnet för att se om det kunde bli ytterligare ett par vantar. Garnet räcker inte till vantar, så det blir ett par halvvantar istället. Jag visar när de är färdiga.

Innan jag började med halvvantarna plockade jag fram några böcker ur bokhyllan för att få lite inspiration. Jag får alldeles för många idéer!

.

Heidi Fossnes, Håndplagg til bunader och folkdrakter, 2004. Norska vantar.
.

Kristi Joeste och Kristiina Ehin, Ornamented Journey, 2012. Vantar från Estland.

.

Rosaali Karjam och Kärt Summatavet, Kihnu Roosi Kindakirjad, Mitten patterns from Kihnu island, 2017.
Som titeln säger innehåller boken vantmönster från den estniska ön Kihnu, text på estniska och engelska. Rosaali Karjam, född 1935, har nedtecknat och stickat upp mer än 100 olika vantar med mönster som hon samlat in från släkt, vänner, bekanta på ön. Mönstren har oftast en liten historia om ålder, mönsterformer och vem som har gjort eller burit vantarna. Vantarna är stickade i natursvart och vitt garn. Muddar finns i många varianter med en liten bård i färg, t ex olika resårstickning, kontstickning, vitt ytmönster. Vilken skatt!

Stickade svenska skatter

4 svar

I hela fem månader visades utställningen Stickade svenska skatter ur folklig tradition på Dalarnas museum i Falun. Min plan var att se den. Men det blev tyvärr ingen resa till Falun för mig och nu är det för sent. I lördags, 2026-02-14, stängde utställningen. Som väl är finns det en fin utställningskatalog. Den beställde jag från museet och efter ett par dagar låg den i brevlådan. HÄR finns boken.

Aldrig tidigare, vad jag vet, har svensk folklig sticktradition visats samlat på det här sättet. Vilket enormt arbete som måste ha lagts ner bara för att leta upp alla de bortåt 200 föremålen som lånats in från museer, hembygdsföreningar, hemslöjdsföreningar och privatpersoner runt om i landet. De äldsta föremålen är från 1700-talet och de nyaste från början av 1900-talet. Det finns så mycket inspiration bland alla vantar, halvvantar, livtröjsärmar, spedetröjor, strumpor och andra maskor.

Jag blir förstås sugen på att sticka och plockar fram en påbörjad vante. Materialsatsen kommer från Tant Kofta och garnet är spunnet på Båvens Spinnhus av ull från lantrasen (Klövsjöfår) rättelse: Roslagsfår. Jag kommer inte överens med mönstret och vanten har legat ofärdig i minst ett år. Nu repar jag upp och ritar ett eget mönster på några få varv som snabbt kan ge mig en behaglig rytm med stickorna.

Handduksväv

2 svar

Kanske skulle det gå att väva ytterligare några centimeter, men nu klipper jag ner. En kort varp är det, till sex handdukar. Tekniken är en variant av sålldräll, som jag har tagit ut efter ett väv i en provsamling från en sedan länge nerlagd vävutbildning på Fellingsbro folkhögskola. HÄR finns väven i ett blogginlägg från ett besök hos Fellingsbro hembygdsförening 2015 och HÄR är ett inlägg med en tidigare handduksväv som jag vävde strax efter besöket i Fellingsbro. Av en händelse fick jag se att sålldrällsvarianten finns i boken Handdukar och duktyg av Gertrud Ingers från 1953. Kanske hade den som vävde på Fellingsbro folkhögskola tagit vävsedeln från boken. Jag har solvat på ett i mitt tycke mer logiskt sätt än i boken.

Den här gången valde jag bomullsgarn 12/2 i varpen med 12 trådar/cm. Till inslag blev det lintow 10. Garnerna har funnits länge i mitt förråd och det känns fint att garnlagret minskar en liten aning.

Nu ska handdukarna fållas, hankas och tvättas innan de är klara för användning. Hoppas ingen blir upprörd när jag berättar att jag fållar med symaskin och att banden i hankarna inte är handvävda.

Några tidigare moment innan det var dags att väva: varpning, förskedberäkning och pådragning.

Dogmabroderi – del 13

6 svar

Under förra året, 2025, deltog jag i en broderiutmaning arrangerad av danska Lisbeth Degn, broderande konstnär. I facebookgruppen Dogme Broderi / Dogma Embroidery presenterade hon en liten broderiuppgift en gång i veckan. HÄR finns mina broderier och mer information om projektet.

Nu har jag 52 små broderade lappar liggande i en hög på arbetsbordet. I facebookgruppen visar andra medlemmar hur de har bundit olika typer av böcker som de har satt in sina broderier i. Vad ska jag göra med mina?

Jag går till bokhyllan och bläddrar i några böcker för att leta idéer.

Papper och stygn av Monica Langwe
The art of the fold av Heidei Kyle och Ulla Warchol
Little book of bookmaking av Charlotte Rivers

Jag tittar i mina gömmor också och hittar en liten bok som är resultat av distanskurs som India Flint gav 2019, titta HÄR. Jag fullföljde inte kursen, annat krävde uppmärksamhet, men det blev en liten bok i alla fall.

Så, vad gör jag nu med mina 52 broderier? Jag funderar ett tag till.

Planerar nästa väv

12 svar

Vävstolen är tom, men snart ska en ny väv upp. Handdukar i lin har jag tänkt mig den här gången. Många kilo lingarn finns i mitt förråd, t ex nästan tre kilo av garnet på bilden, oblekt lingarn 16. Garnet har jag fått second hand av någon, som har fått det av någon osv. Tyvärr är de stora härvorna lite krångliga att hantera med de redskap som finns till hands. Nu sitter härvan på två nystvindor och med lite hjälp går det att använda nystmaskinen och göra nystan som jag kan spola inslagsgarn från senare. Varpar gör jag med något annat garn ur förrådet.

Men möjligheterna är så många och jag har svårt att bestämma mig. Ska jag väva en ”vanlig” kypert, någon annan kypertvariant på fyra skaft eller fler, kanske tuskaft, eller kypert och tuskaft i kombination? Ska jag ha oblekt lin i varpen, kanske med en rand i annan färg, eller blekt lingarn, eller kanske bomullsgarn? Det enda jag är nästan säker på är att inslaget ska bestå av det oblekta lingarnet på härvor. Jag tittar i pärmar och i bokhyllan för att leta efter idéer bland mina tidigare vävar och hittar saker som kan inspirera. Färdiga produkter har jag bara ett fåtal. Jag har ju oftast vävt för försäljning eller ibland på uppdrag.

Jag hittar ett par prover från löparvävar, båda från 2009, i lite grövre kvalitet än jag tänker mig till handdukarna. Den röda cottolinväven är vävd i kypert med svarta ränder i varprips. I den oblekta linvarpen har jag kombinerat kypert och panama. Båda skulle gå att anpassa till en tunnare väv.

En liten folder med vävprov och vävsedel är allt jag har av ett uppdrag jag gjorde för Örebro läns museum 1994 i samarbete med dåvarande hemslöjdskonsulenten Anntott Parholt. Kospenenhandduken i kypert har bomullsvarp och ett grovt inslag av lingarn. Strax till höger om mitten på på det lilla provet syns ett solvfel, medvetet eller omedvetet, som jag behöll från originalhandduken. Jag vävde ett antal handdukar med den gamla kospenehandduken som förlaga och som fanns till försäljning i museets butik. En av dem anas på bilden från boken Gästabordet (år 2000) av Lena Hellström och Sune Högberg.

Här är handdukar i linne som jag gjorde till tidskriften Vävmagasinet, troligen i slutet av 1990-talet. Tidningen har jag inte kvar, men handduken och vävsedeln finns i boken Vävglädje från Vävmagasinet, utgiven 2004. Det är en enda svart rand i varpen och kyperten vänder mitt i det svarta. En av handdukarna har hopknutna efsingar som inslag. (Efsingar är det sista av varpen, det som blir kvar i vävstolen när det inte går att väva längre.)

Efsingar är också inslaget i linneväven som jag sydde ett fodral till rundstickor av, titta HÄR.

Nu hoppas jag att jag snabbt kan fatta ett beslut och sätta igång. Fortsättning följer.

Garn och böcker

2 svar

Några hekto garn och ett par böcker fick följa med hem från vävmässan i Gävle, VÄV2025 (titta HÄR). Ett garnnystan och en bok har jag också nyligen köpt på annat håll.

Härvorna till höger på bilden köptes på mässan och kommer från Filtmakeriet i Kilafors. Garnet är spunnet av svensk ull, enligt etiketter på härvorna en blandning av gobeläng/svea/leicester/gotland. Jag föll för färgerna, den övre härvan går mer åt turkos i verkligheten. Halsdukar tänker jag mig att jag ska väva och komplettera med garn ur förrådet. Det gula nystanet köpte jag häromveckan när Åsa från Båvens Spinnhus besökte ett stickcafé i Katrineholm (titta HÄR). Garnet är spunnet av blandade fibrer, Åsas specialblandning. Planen är att även det gula garnet ska ingå i någon halsduksväv. Men ska jag väva varptaqueté, dubbelväv, treskaftad droppdräll, rutig åttaskaftskypert, ”vanlig” kypert, tuskaft med effektränder eller något annat? Det återstår lite tankearbete, plock med garner och en del matematik innan det är dags att varpa.

Boken Korgar av Kalle Forss och Sofia Månsson, hemslöjdskonsulenter i Skåne, blev klar alldeles i tid till vävmässan. Korgen på omslaget är en fiskmjärde flätad av pil. En liknande ca 7500 år gammal hittades häromåret vid en utgrävning i Malmö. Bokens innehåll är omfattande. Korgtraditioner i Sverige presenteras, liksom historik. Vidare informeras om korgarnas olika material, hur materialen skördas och behandlas innan det är dags för tillverkning. En genomgång av redskapen finns också och arbetsbeskrivningar till olika typer av korgar för den som vill göra en egen. Jag tänker nog inte fläta mig en korg, men jag tar med glädje till mig all kunskap som förmedlas av författarna.

Kalle Forss flätade en bågsträngskorg på vävmässan.

.

Monica Halléns bok Trasor i det blå var också alldeles färsk till VÄV2025. I boken blandas traditioner från Japan och Sverige. Utgångspunkten är det utslitna, det som kan tas till vara och få nytt liv. Den blå färgen, indigo, är genomgående. Boken innehåller vävsedlar och i Monicas monter på vävmässan visades vävarna från boken. Allt är så vackert och genomtänkt. Jag beundrar och njuter.

.

En tredje bok, eller snarare ett bookazine, kom med posten från Danmark i förra veckan (fraktkostnad 270 SEK!). Bookazine är enligt AI … en tidningsliknande publikation som kombinerar egenskaper från både böcker och tidskrifter, ofta med fokus på ett specifikt ämne, högkvalitativt papper och många bilder. 

Två gånger per år kommer HÅNDVÆRK i en dansk och en engelsk version. Jag valde danska. Utgivare är Rigetta Klint, hantverkare, formgivare, skribent och fotograf. HÅNDVÆRK vill värna om hållbarhet och långsiktighet samt förmedla kunskap om och respekt för material och hantverksskicklighet. Titta HÄR, på Instagram.

Denna gång, nummer 13, är temat ull. Rigetta Klint har hållt sig både hemma i Danmark och gjort utflykter till Sverige, Norge och Färöarna. Hon har besökt hantverkare, fårägare, formgivare och småskalig textilindustri som Kasthall och Gudbrandsdaelns Uldvarefabrik. Intressanta reportage och vackra bilder bjuder på mycket kunskap och inspiration. Nästa nummer, som kommer i mars 2026, har temat ”elev og mester”. Exempel på tidigare teman är ”plantebaseret”, ”bygningshåndværk”, ”træ”. Jag ska nog skaffa en prenumeration.

Bildväv med mera

Lämna ett svar

Sista utställningsdagen (2025-09-10) såg jag Agneta B. Linds bildvävar hos Konsthantverkarna vid Södermalmstorg i Stockholm. Vattenvävar var namnet på utställningen. Länge har konstnären utforskat och fascinerats av hur speglingar förvrängs och förändras i vatten. Hon lyckas verkligen visualisera vattnets rörelser och förmåga att reflektera omgivningen.

.

För mig var Agneta B. Lind okänd. Det låg en bok i galleriet, Laura Greta Kerstin Agneta. Konst genom 4 generationer (utgiven 2008, text Lena Köster) och där framgick att hon är konstnär i fjärde generationen.
Laura Sjunnesson 1860 – 1940
Greta Sjunnesson Strandberg 1886 – 1976
Kerstin Bränngård 1917 – 2020
Agneta B. Lind 1952 –

Minnet är lustigt och obegripligt. Laura Sjunnesson, namnet kände jag igen. Efter en stunds bläddrande i bokhyllan hittade jag henne i katalogen från utställningen Kärlekens Hus, broderier på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1994. Såg jag utställningen? Det minns jag inte, kanske har jag köpt katalogen någon annanstans.

Omslagsbild av Edna Martin.


I katalogen läser jag att Laura Sjunnesson var köpmannafru i Vadstena och började brodera i 60-årsåldern. Hennes stora broderade bild Sommar i Vadstenabygden visades på en utställning i Göteborg 1923 och väckte förtjusning hos konstkritikern Cèlie Brunius. 1927 var hon representerad på en vandringsutställning med svenskt konsthantverk i USA.

I utställningen på Liljevalchs 1994 deltog Laura Sjunnesson med tio verk. Även dottern Greta Sjunnesson Strandberg var representerad, med två broderier. I katalogen listas 225 verk, utförda av 34 olika konstnärer, bl a Elsa Agélii, Sten Kauppi, Britta Lincoln, Raine Navin, Gunilla Skyttla.

Även Britta Marakatt-Labba deltog på Liljevalchs 1994. Nu drygt 30 år senare, t o m 2025-11-09, visas hennes omfattande utställning Där varje stygn andas / Juohke sákkaldat vuoigná på Moderna Museet i Stockholm. Där var jag också häromdagen. Titta HÄR. HÄR finns information om utställningen.


Knyppling

2 svar

Den som, liksom jag, har gått någon utbildning där knyppling var en del av kursplanen har säkert använt den här typen av knyppeldyna. Dynans klädsel var nog annorlunda, men annat var samma, som det uppritade, hålslagna mönstret på hård kartong och alla knappnålarna. Vadstenspetsar knypplas på det här sättet. Pedagogiken som användes när jag skulle lära mig konsten att korsa och vrida trådar var utvecklad av Sally Johansson, både vid det första tillfället i början av 1970-talet och andra gången 30 år senare på Handarbetets Vänners skola. Knyppling blev aldrig någon favorit hos mig, kanske beroende på det inrutade, standardiserade sättet att lära ut.

På Handarbetets Vänner hade vi förmånen att under några timmar prova dalknyppling, dvs så som man traditionellt har tillverkat spetsar i Dalarna. Där finns inget kartongmönster på dynan, bara ett randigt tyg som vägledning. Knappnålarna sätts enbart i kanten av spetsen och knypplingen görs på fri hand. HÄR finns information om olika knypplingstraditioner i Sverige, från Vadstena, Dalarna, Hälsingland och Skåne.

Den som vill fördjupa sig i mångfalden av knypplade spetsar i Sverige får skynda sig till Vadstena. T om 2025-09-07 visas utställningen Spetsar på slottet på Vadstena slott. Utställningen, en av de vackraste jag sett, är producerad av Centrum för svensk knyppling i Vadstena, titta HÄR. Utställningstexterna med mycket information finns HÄR och jag hoppas dokumentet ligger kvar även när utställningen avslutats.

Min favoritmonter innehöll huvudbonader från olika socknar i Dalarna, s k kärringhattar, vita underhättor med knypplade spetsar fastsydda i framkanten och ytterhättor i olika utförande och med olika status.

Fyra konstnärer har deltagit i ett residens med syfte att arbeta undersökande och experimentellt med knyppling. Ostwald Au-Yeungs fantastiska bidrag visade sig vara svåra för mig att fånga på bild. Belysningen var nedtonad i utställningslokalen och hans verk med skuggeffekter är glasade. Men här är ändå ett foto. Tänk så mycket det går att åstadkomma med korsningar och vridningar!

Stygn till nytta och till nöje

Lämna ett svar

För ungefär 10 år sedan sydde jag två rejäla kassar av en duk köpt second hand. Åtskilliga kilo mat har burits hem i kassarna, storhandling ungefär varannan vecka, dvs ca 250 gånger, och mindre inköp då och då. Nu orkade inte handtagen bära mer, så det var dags att laga.

Lite slö var jag i sommarvärmen och drog inte fram så mycket material ur skåpen. En rulle bomullsgarn och bitar av en sliten linneservett fick duga. Linnetyget la jag runt handtagen och förstärkte med förstygn. Det blev kanske inte så snyggt, men nu håller kassarna ytterligare några år.

.

Tolv små stiliserade blommor blev bl a resultatet när jag gick en kurs i textiltryck på Eskilstuna folkhögskola tidigare i somras. (Titta HÄR). Nu har jag börjat fylla trycken med stygn.

Det är riktigt kul! Men fantasin behövde en liten knuff och i bokhyllan fanns en bok, som jag hade glömt bort. Kanske hittar jag något användbart.

Den här boken och andra broderiböcker tar jag med till Lilla verkstan (titta HÄR) i Radmachersmedjorna, Eskilstuna, onsdag 30 juli. Då firar vi Världsbroderidagen 2025. Vi räknar med att sitta ute på vår fina gård. Om vädret inte tillåter oss att brodera utomhus gör vi plats för så många som möjligt i den lilla stugan från 1700-talet. Vi kanske ses där?

Jubileumsåret 2024

2 svar

Förra året, och en bit in på detta, firades tre jubileer i organisationer som grundades av starka kvinnor och som har betytt oerhört mycket för slöjd, konst, hantverk, konsthantverk, estetik i Sverige.

Handarbetets Vänner grundat 1874 av Sophie Adlersparre firade 150 år. (Titta HÄR)
Svensk Hemslöjd grundat 1899 av Lilli Zickerman firade 125 år. (Titta HÄR)
Svenskt Tenn grundat 1924 av Estrid Ericson firade 100 år. (Titta HÄR)

Handarbetets Vänner, HV, driver ateljé, skola och galleri på Djurgården i Stockholm, mitt emot Skansen. HV firar bl a med en vacker och innehållsrik bok, En textil historia. Där presenteras personer som varit verksamma i det rosa huset, t ex Carin Wästberg, Greta Gahn, Edna Martin. Flera av de stora uppdragen där ateljéns hantverkare arbetat tillsammans med konstnärer beskrivs, t ex Minnet av ett landskap (1983), titta HÄR, den kanske mest sedda offentliga utsmyckningen i Sverige. Vi ser den stora väven ofta i TV-rutan i sändningar från riksdagen. Elisabet Hasselberg-Olsson formgav, Barbro Gren och Emiko Uematsu tolkade, färgade och vävde. Nutiden representeras i boken bl a genom skolans examensutställning 2024. HÄR finns ett blogginlägg från mitt besök där i våras.

I HV:s galleri pågår en jubileumsutställning t o m 2025-02-15. Utställningen och boken hänger nära ihop.

I utställningen visas prover på väv och broderi till ridån Ramverk (De lövrika uddarnas stöttepelare) av Ann Böttcher. Ridån finns på bild i boken och i verkligheten hos Tandvårdshögskolan i Malmö.

.

Jockum Nordströms verk Änget har omsatts till textil av hantverkarna Anna Eriksson och Malou Andersson. Verket finns i utställningen och i boken finns artiklar både om Jockum Nordström och om Anna Eriksson.

Blandat från utställningen:

Provväv till Stockholmsmelodi, konstnär Gösta Werner, hantverkare Lena Holmbäck och Birgitta Wäärn Seybold. 1986.

Provväv till Edens lustgård, konstnär Eva Schaffer, hantverkare Cecilia Waller. 1968.

Kuddar som såldes som materialsatser.

I sista stund hann jag se föreningen Svensk Hemslöjds jubileumsutställning Prisad slöjd som avslutades 2025-01-12. Utställningen visades på Stockholm stadsmuseum och innehöll 27 broderade och vävda verk av personer som fått något av de stipendier som delas ut genom Svensk Hemslöjd.

En bok har också producerats inför jubileet, Sticka, brodera och sy rya med Svensk Hemslöjd. Den innehåller historik och ett 20-tal handarbetsprojekt med inspiration från skisser i föreningens arkiv. Boken finns att köpa bl a i Svensk Hemslöjds butik på Norrlandsgatan i Stockholm.

Det var trångt framför broderierna när jag besökte utställningen. Det var svårt att komma åt att fotografera och det var intressant att tjuvlyssna lite på samtalen. En del besökare var väl bekanta med verken och med upphovspersonerna. Andra hade sitt första möte med broderier som inte är dukar med korsstygn och häpnade inför stygnens möjligheter.

Stol med yllebroderi av Elin Jantze. Broderad bild av Karin Derland. Uppe till vänster del av broderi av Britta Lincoln.

Eva Kitok

Eva Kitok

Anna Karin Jobs Arnberg

Helen Backlund

Sten Kauppi

Svenskt Tenn slog på stort och jubilerade med en magnifik utställning på Liljevalchs Konsthall på DJurgården i Stockholm. Utställningen avslutades 2025-01-12. HÄR finns bilder från mitt besök i höstas.

Mer textilintarsia

4 svar

För ett par veckor sedan deltog jag i en kurs i textilintarsia. Det fick mig att leta i bokhyllan, och där fanns den, boken som jag köpte i Berlin för 15 år sedan. En vän, Berit, och jag åkte dit 2009 för att se den stora utställningen om textilintarsia på Museum Europäischer Kulturen. Boken, som fungerar som en omfattande utställningskatalog, har samma namn som utställningen Tuschintarsien in Europa von 1500 bis heute – Inlaid Patchwork in Europe from1500 to the Present. Boken finns att få tag på, sök på titeln.

Här kommer några exempel från boken.

Den här medeltida textilen, ett sk guldskinnstäcke, känns nog igen av dem med textilintresse som besökte Historiska museet i Stockholm för länge sedan. Den visades under många år i en avdelning om medeltida textilier. Vill du se mer titta HÄR hos Historiska museet, välj Medeltid och sedan filmen Guldskinnstäcken. Jag lyckas inte länka direkt till filmen. HÄR finns också bild och text.

Dynorna i skarvsöm från mitten av 1700-talet är sydda av skräddare i trakten kring Hamburg. De är sydda på samma sätt och av ungefär samma sorts tyger som dynor bevarade i svenska museer. HÄR är ett exempel från Jönköpings läns museum.

Den här skarvsömsdynan är bara 18,5 cm i diameter och har ett hål i mitten. Den lilla dynan är från 1800-talet och typen användes i ett begränsat område i nuvarande Tyskland. Till vad, undrar ni kanske. Jo, som stöd när saker bars på huvudet.

Tio år, 1842 – 1852, tog det skräddaren James Williams (1818 – 1895) från Wales att färdigställa den här textila bilden, storlek 234 x 203 cm. De 4.525 bitarna av ylletyg är hopsydda kant i kant. Verket finns i National History Museum i Cardiff.

HÄR har jag samlat inlägg om textilintarsia, bl a från en utställning av Inger Johanne Rasmussen 2015 och om en bok av Kerstin Gustafsson om kirgiziska mattor.

Slöjdutställningar i Nyköping

3 svar

En tur till Nyköping blev det häromdagen med besök på ett par slöjdutställningar.

Hugget, kluvet, täljt är rubriken på utställningen som Anja Sundberg och Helena Åberg presenterar i NK-villan. Anja visar bl a täljda skedar och krympburkar.

Helena bidrar bl a med brickor och andra kärl i svepteknik. De två nyutkomna böckerna som hon är delaktig i finns också, Korgar från ett avlångt land och Om skogens material.

.

Utställningen pågår bara ytterligare ett par dagar, t o m 2024-10-26. Läs om NK-villan, ritad av Ferdinand Boberg, HÄR.

Desto längre tid har den på sig som vill se Slöjdsalong Sörmland på Sörmlands museum. T o m 2025-01-19 finns utställningen kvar. Öppettider mm finns HÄR. Museet gjorde ett upprop sommaren 2023 och efterlyste alster till den kommande jurybedömda utställningen. Av de 112 personer som anmälde sig fick 31 godkänt av juryn.

Här kommer några exempel med texter från utställningen.

Templet. Ida Netterberg. Pressat i gipsformar och skulpterat. Porslin och stengods.

Nostalgia. Tor Cederman. Stomme av trä och metall klädd med textil spets, målad med akrylfärg och förgylld.
I bakgrunden och detalj: Side effects. Johanna Törnqvist. Fusing och maskinsömnad, förbrukade pillerkartor.

I give you the end of a golden string eller Att väva det ofattbara. Rebecka Lundborg. Vävt i tuskaft, karelsk spets, Brooks Bouquet och spanska spetsar. Silkegarn färgat med syra- och metallfärger samt växtfärger.

Elk. Christer Peterson. Byggd av sågad och hyvlad lind, horn i furu.

Lycka. Petra Karlsson. Gotlandsfårskinn, vaxad lintråd. Tryck med träblock och textilfärg.

En stänk färg i vardagen. Amanda Lund. Vävd i daldräll, ull i inslag och varp.

Arrangörerna av de två utställningarna tycks ha helt olika tankar om slöjd och om vad de vill ge publiken. I NK-villan förmedlar Helena och Anja processen från material till färdigt föremål, glädjen i att göra, att skapa och att använda sin kunskap och fantasi. I Slöjdsalongen på Sörmlands museum exponeras objekten, utvalda av juryn, lite högtidligt och utan sammanhang. Jag åker hem med en fråga, som aldrig kommer att få ett svar. Vad är slöjd?

En handskriven vävbok

4 svar

När en vän säger sig ha en gammal handskriven bok som jag kanske kan vara intresserad av blir jag förstås nyfiken. ”Om du inte vill ha den så slänger jag den” säger hon. Finns det något val? Nu är boken i min ägo och det är jag glad för.

Boken är med största sannolikhet från någon vävutbildning. Men det saknas uppgifter om vilken utbildning, om vem som ägt boken och det finns ingen datering.

Med sirlig skrivstil beskrivs hela processen med att sätta upp en väv. Bindningslära finns förstås med och olika vävsedlar med eller utan tygprover.

.

En del saker ger mig huvudbry. Vad är uppplåckningsväv/uppplockningsäv avsedd till? Vad betyder det att ”Inslag för mönstret… uppplåckas på grova strumpstickor”? Inget tygprov finns.
UPPDATERING: Enligt en kommentar på Facebook är det troligen noppväv. Jag håller med!

Har någon sett benämningen ”norrlandsväv” på bunden rosengång? Eller ”Märta-väv” som namn på en väv som jag skulle kalla plattväv?

.

Floda-väv är typisk för Dala-Floda. HÄR är ett exempel från Dalarnas Museum.

Två vävsedlar med prover på riktigt tunna klänningstyger finns i boken. Närbilderna är fotade i lupp 1 x 1 cm.

.


Tjugoen varianter på en och samma solvning presenteras, 8 skaft och 8 trampor, med olika trampuppknytning. Vävprover finns, men alla är inklistrade på fel ställe.

Är det någon som känner igen vävnaderna och har en liknande bok som kan tänkas vara från samma utbildning?

Bayeuxtapeten, broderiböcker och Världsbroderidagen

9 svar

När jag var på kurs häromveckan (titta HÄR) sände SVT ett program om Bayeuxtapeten (titta HÄR), broderiet som skildrar slaget vid Hastings år 1066 och händelserna före och efter slaget. Förväntansfulla satte vi oss framför TV:n, men blev lite snopna när programmet inte handlade om broderiet ur ett textil perspektiv, utan istället om historia och arkeologi. Redskap, vapen och andra föremål finns bevarade från tiden när broderiet kom till (troligen några decennier efter händelserna som skildras), men föremålen kan ju inte själva berätta hur de använts. De detaljrika bilderna i broderiet ger emellertid forskare och andra nutida betraktare viktig information om hur t ex en yxa eller ett spjut hanterades. Intressant, även om vi hade velat se mer om material, färger, stygn etc. Programmet ligger HÄR på SVT Play t o m 2024-11-30, kan bara ses i Sverige.

För att läsa om Bayeuxtapeten som textilt föremål plockar jag fram en bok ur min bokhylla, The Bayeux Tapestry Embroiderers’ Story av Jan Messent, utgiven 1999. Jag hade turen att hitta mitt exemplar på rea i London för ett antal år sedan. När jag googlar författarens namn ser jag att boken har kommit i senare upplagor.

Den innehållsrika boken berättar om personerna som figurerar i broderiets berättelse, om vem/vilka som kan ha designat broderiet och vem/vilka som kan ha tillverkat, om materialen, om färgning, om olika detaljer i tillverkningen och förstås om stygnen, som till största delen är dubbel läggsöm, även kallat bayeuxstygn.

När jag ändå plockar med böckerna i bokhyllan passar jag på att ta fram och bläddra i några andra favoriter.

Jag antar att det finns fler än jag som gillar att bläddra i böcker. De här böckerna, och kanske några fler, tar jag med mig när Världsbroderidagen firas 2024-07-30. I Eskilstuna träffas vi i Rademachersmedjorna, på den fina gården hos Butik blickfånget. Alla är välkomna!

Den lilla stugan från slutet av 1700-talet, som hyser Butik blickfånget, är inte stor. Men om vädret inte tillåter oss att vara ute gör vi plats för så många som möjligt inomhus.

Vi är tre kollegor som tillsammans har verksamhet i stugan. Följ oss gärna på HÄR Instagram och HÄR på Facebook

Låt handen synas – En utställning om Karin Larssons textilier och skapande

11 svar

Häromdagen blev det en tur till Hallsberg och Bergööska huset. Huset, ett kombinerat affärs- och bostadshus, byggdes 1887-89 på uppdrag av Karin Bergöö Larssons far köpmannen Adolf Bergöö. Ferdinand Boberg ritade huset, ett av hans första uppdrag som nyutbildad arkitekt. (Läs om Boberg HÄR.) Adolf Bergöö avled 1890 och det blev sonen Per, Karins bror, som flyttade in i huset med sin familj. Väggarna i ett av rummen pryds av målningar av Pers svåger, Karins man Carl Larsson. Till vänster på väggen syns Karins föräldrar, Adolf och Hilda.

Huset är numera museum och utställningshall. I sommar (tom 2024-08-11) visas Låt handen synas – En utställning om Karin Larssons textilier och skapande och det var anledningen till mitt besök. Utställningen är producerad av och lånad från Carl Larsson-gården och visades senast i USA på American Swedish Historical Museum i Philadelphia.

Utställningen består av ett antal av Karin Larssons originaltextilier, alltså skapade av henne själv, och några kopior. Stora planscher visar utsnitt ur Carl Larssons målningar där textilierna avbildas. Texter kompletterar.

Jag hade lite svårt att ta till mig innehållet i utställningen. Kanske beror det på mig själv. Kanske beror det på att det tydligt märks att utställningen är producerad för ett annat utrymme. Jag hittar inget naturligt flöde bland objekten. Men utställningen är definitivt värd ett besök!

Bland det första som möter är Karin Larssons eleganta bruddräkt från bröllopet med Carl den 12 juni 1883. Klänningen är förstås skyddad i en glasmonter, liksom alla originaltextilierna, och är omöjlig att fotografera. Här är istället en bild från Eva Sundströms bok Karin Bergöö Larsson. Textilkonstnär mellan jugend och modernism.

.

Kudde vävd av Karin till Carl på hans 60-årsdag 1913.

Duk med kantavslutningar av band.

Rekonstruktion av Karins täcke i slarvtjäll.

Rekonstruktion av kolten som sonen Esbjörn bär på Carls målning.

Detaljer av Karins kudde i yllebroderi. I Eva Sundströms bok finns broderiet beskrivet.

.

Eva Sundströms bok Karin Bergöö Larsson. Textilkonstnär mellan jugend och modernism, 2023, är ett utmärkt komplement till utställningen, eller en ersättning för den som inte åker till Hallsberg. Eva Sundström har fått möjlighet att analysera originaltextilierna, alltså inte de i många fall förenklade ”kopior” som numera finns att se i familjen Larssons hem i Sundborn. Författaren beskriver Karin Larssons textilier som fantasirika, egensinniga och nyskapande med influenser från traditionen, från tidens strömningar mellan jugend och modernism och med impulser från omvärlden. HÄR är ett blogginlägg om boken.

Läs om Bergööska huset HÄR.
HÄR finns information om utställningen, öppettider mm.

Vävd färgglädje

Lämna ett svar

Nanne Støhlmachers nyutkomna bok Vevd fargeglede Sengetepper i Vest-Agder gör verkligen skäl för namnet. Vilken färgglädje och vilken mönsterrikedom det är i de gamla sängtäckena! Dokumentationen av täckena har pågått i över 20 år och nu har författaren fått möjlighet att avsluta projektet med den här praktfulla boken.

Boken inleds med en text av Bjørn Sverre Hol Haugen, Norsk Folkemuseum. Området Vest-Agder är beläget längst söderut i Norge utefter kusten och med en kilformad sträckning norrut. Han sätter in textilierna i ett geografiskt, kulturellt och historiskt sammanhang bl a med hjälp av nedteckningar, som bouppteckningar och äldre intervjuer.

Nanne Støhlmacher börjar med att beskriva materialen i täckena, redskapen som har använts och hur materialet har färgats. Sedan kommer bilder och beskrivningar av det stora antal täcken som finns bevarade. En mängd olika vävtekniker är representerade. Täckena är vävda i tuskaft, rosengång, gåsögon, ”ruteväv” = rölakan, rya, opphämta, plattväv, ”danskebrogd”. Nästa bild visar danskebrogd, fram- och baksida. Är det någon som har ett svenskt namn på tekniken? Mönstret är vävt på en botten av rosengång (och inslagsrips?).

Ännu har jag inte läst boken från pärm till pärm. Jag bläddrar, ser en intressant bild, t ex trasryan i blått, brunt och vitt. Stannar upp, suger i mig intrycken, läser några rader, fortsätter bläddra på måfå, stannar igen, beundrar täcken i rosengång. Och så vidare. Jag ska försöka koncentrera mig och inte dras med i färgprakten och mönsterglädjen. Texten på norska har jag inga större problem med. Det finns sammandrag på engelska som kan hjälpa till ibland..

.

.

.

Jag hittar inte boken hos någon svensk återförsäljare ännu. Lanseringen skedde för ett par veckor sedan (maj 2024), så den kanske kommer här också snart. En vän tog den med sig från Norge till mig.

Påfyllning i bokhyllan

Lämna ett svar

En vän sticker åt mig en bok då och då när hon har kommit över något som hon tror att jag gillar. Sigrid Palmgrens Vävbok II Delen från 1926 fanns inte i min bokhylla tidigare, så jag tog tacksamt emot den. Lite nyfiken blir jag förstås på första delen.

Boken är inte i bästa skick, men i mina ögon blir den bara ännu mer värdefull när någon har lagt ner lite möda på att sy ihop den med sytråd. En av ett 30-tal annonser i boken gör reklam för författarens ”Praktiska & Teoretiska Vävskola” i Norrköping.

Fler exempel på annonser:

Citat ut boken: ”Innehållande ett 60-tal färglagda vävmönster med fullständiga vävbeskrivningar”. Idag skulle vi inte säga att beskrivningarna är fullständiga eftersom det saknas trampordningar. Den som väver får titta på bilderna, förlita sig till sin erfarenhet eller prova sig fram.

Halland med omnejd – del 2

5 svar

.

Full av inspiration är jag efter en knapp vecka (23 – 28 april 2024) på en resa med textiltema i Halland med omnejd i regi av Red Fox Travel. Så skönt det är att ibland bara följa med och slappna av när någon annan har ordnat allting på bästa sätt. Intryck från resan delar jag upp i flera inlägg som samlas HÄR. Den här gången tar vi bussen ut på småvägar i olika riktningar.

Anneli Sörensen driver företaget Hishults Alpacka. På första bilden syns nästan hela hennes gäng. Hon får hjälp att klippa ullen, som skickas iväg för tvätt och kardning. En del spinns sedan maskinellt på spinneri och resten spinner hon själv på spinnrock.

Anneli bedriver ingen avel, utan köper ungdjur i de färger som hon önskar. Garnet finns i många olika kulörer, dels förstås beroende på att djuren har olika färg och dels för att ull av olika nyanser blandas i kardningen. Ett par handspunna härvor fick följa med mig hem, ett grått garn där en melering i svart och grått kan anas och ett mörkbrunt garn där brun och svart ull kardats samman.

.

I betydligt större skala drivs Öströö fårfarm. Ca 900 lamm föds varje år av de ca 550 tackorna av rasen gotlandsfår. Gården är ett utflyktsmål med hantverksbutik, café och gårdsbutik.

.

Gården ligger i vacker natur i området Åkulla bokskogar.

.

.

Elisabeth Nicholson är arrangör av de här välordnade dagarna i Halland med omnejd genom sitt företag Red Fox Travel. Hemma i Sibbarp har hon dessutom garnbutiken Knit One Purr One med fina kurslokaler.

Elisabeth visade sina ganseys, traditionella tröjor, gensare, av en typ som burits av fiskare runt kusterna både i Storbritannien och på det europiska fastlandet. Hon berättade om de enfärgade tröjornas konstruktion och om alla varianterna av reliefmönster med olika benämningar och betydelser.

.

.

En annan dag åkte vi lite längre, en bit norr om Göteborg. På landet i Romelanda bor och arbetar Lotta Blom, alias Tant Kofta. Hon berättade bl a om projektet Ullen vi ärvde, som hon drev tillsammans med Båvens Spinnhus. (Titta HÄR.)

Hon visade också provvävar från samarbetet med Boma Väveri. Väveriet tillverkar plastmattor i liten skala på ett hantverksmässigt sätt. I samma maskiner och med samma vävbindningar testar nu Lotta och Boma att väva mattor med linvarp och med olika ullblandningar som inslag.

.

Lotta färgar garn och säljer garn i sin butik. Där finns också annat fint att fästa ögonen på.

.

.

Länkar:
Red Fox Travel
Hishults Alpacka
Öströö Fårfarm
Knit One Purr One
Tant Kofta
Boma Väveri

Halland med omnejd – del 1

8 svar

.

Full av inspiration är jag efter en knapp vecka (23 – 28 april 2024) på en resa med textiltema i Halland med omnejd i regi av Red Fox Travel. Så skönt det är att ibland bara följa med och slappna av när någon annan har ordnat allting på bästa sätt. Intryck från resan delar jag upp i flera inlägg som samlas HÄR.

Hos Halmstads hemslöjdsförening fick vi en föreläsning om binge, den halländska sticktraditionen. I föreningens fina lokaler på Halmstad slott berättade Harriet Axelsson om binget och om hur föreningen arbetar med att förvalta, förmedla och förnya stickningen. Vi fick en förhandstitt på en hemsida som är under utveckling och som släpps senare i vår. Där kommer medlemmar i SHR-anslutna hemslöjdsföreningar kunna ta del av bingemönstren. Håll utkik HÄR!

.

.

.

.

Vi bjöds också på en workshop där Harriet Axelsson gav bra sticktips, som är användbara i all typ av stickning.

.

.

.

Nästan hundra år skiljer mellan de här stickböckerna. Det vänstra, som fanns i min bokhylla sedan tidigare, är utgiven 1924. Den högra gav Halmstads Hemslöjdsförening ut 2016. Flickan på den gamla bokens framsida har en bingetröja i mönstret som kallas Bjärbo. När mönstret presenteras i boken finns inte den benämningen. Det står bara ”gensare”, ett ord för tröja.

.

Hos hemslöjdsföreningen fanns förstås också broderier i hallandssöm. Här är några detaljer.

.

Ett fint broderi på en ärm på överdel till en dräkt från Stafsinge fanns också att beskåda.

Korgar och broderier

2 svar

Igår (2024-04-07) blev det en utflykt till Surahammar. Inte kunde jag väl motstå att besöka Stenhuset när det pågår utställningar med broderier och med korgar.
Utställningarna pågår t o m 2024-05-12, öppet lördagar, söndagar och helgdagar kl 13.00-17.00. HÄR finns Stenhuset hemsida. 

I cafét visas Anna Wengdins yllebroderier, kuddar och olika typer av väskor. Hennes inspirerande broderier är kraftfulla och färgstarka med intressanta detaljer.

.

.

Anna Wengdin var en av författarna till boken Brodera på ylle!, utgiven 2012 av Hemslöjdens förlag. Några år tidigare, när hon var hemslöjdskonsulent i Skåne, gjorde hon en liten folder, Lust till stygn, om skånska yllebroderier. Hennes insatser bidrog till att sätta fart på intresset för yllebroderi, för traditionen och för förnyelse.

.

KORGAR kan jag inte få för många! är rubriken på utställningen i Stenhusets stora utställningsrum. Under 40 år har Anna Karin Reimerson, tidigare länshemslöjdskonsulent i Västmanlands län, införskaffat en korg då och då och är nu uppe i 120 stycken.

.

.

Flera av oss som lyssnade på Anna Karin hade barndomsminnen från 1950- och 1960-talen av exakt den här typen av rottingflätning. Någon i publiken hade flätat hos scouterna, någon annan hos Röda Korset. Jag fick tidiga kunskaper om hur en korg kan konstrueras hos Unga Örnar. Någon grossist måste ha försett olika barn- och ungdomsverksamheter med material. Storleken på korgen är anpassad till en läskedrycksflaska.

Trågen från England fick mig att ta fram en bok ur bokhyllan, Last of the line – traditional british craftsmen. Där finns en artikel med rubriken The Trug Maker från en verkstad i Herstmonceux i Sussex med information om trågens historik, material och teknik. Anna Karins korg/tråg kommer dock från en annan traditionell tillverkare i samma område.

Det ena leder till det andra, igen

Lämna ett svar

Den här eleganta symaskinen med handvev hade jag nöjet att njuta av förra helgen (2 – 3 mars 2024) under Vinterspår på Frövifors Pappersbruksmuseum (titta HÄR). Maskinen tillhör Anne-Lie Lindström, min utställargranne på Frövifors. Anne-Lie samlar gamla symaskiner, 100 år och äldre, som hon med mycket kunskap, tålamod och noggrannhet renoverar så att de blir helt funktionsdugliga. Kanske såg ni reportaget om henne och symaskinerna i tidningen Land i höstas. Maskinerna står inte bara och ser snygga ut. Anne-Lie använder dem när hon syr kläder och annat. Under Vinterspår kunde besökarna testa att sy på denna, en brittisk maskin av märket Vickers, och en liknande av det mer kända märket Singer.

Som så ofta leder det ena till det andra. Symaskinerna påminde mig om Louise Waldéns doktorsavhandling Genom symaskinens nålsöga: teknik och social förändring i kvinnokultur och manskultur, Linköpings universitet 1990.

Jag tittade efter boken i min bokhylla. Där fanns den inte, men den gick att få hem till närmsta bibliotek. Flera gånger har jag hört Louise Waldén prata om sin forskning, bl a på en kurs som hon ledde på högskolan i Gävle för 20 år sedan, Textil ur ett tvärvetenskapligt perspektiv, 20 ”gamla” poäng.

Lite mer läsning kom fram ur min bokhylla, Louise Waldéns Handen & anden: de textila studiecirklarnas hemligheter från 1994 och antologin Den feminina textilen: makt och mönster från 2005, där hon var en av redaktörerna.

Läs om Louise Waldén HÄR.

Och så letar jag upp låten Innerst inne är du en riktig kvinna Louise på LP:n Sånger om kvinnor från 1971, text Louise Waldén, musik Gunnar Edander, sång Marie Selander. Lyssna HÄR. (Skivomslaget av Gittan Jönsson har jag visat HÄR tidigare, en annan gång när det ena ledde till det andra.)