Lösningsmedel: Skillnad mellan sidversioner
Tegel (Diskussion | Bidrag) m Rullade tillbaka redigeringar av 213.65.82.82 (diskussion) till senaste version av Jasmin Ros |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
(35 mellanliggande sidversioner av 26 användare visas inte) | |||
Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Bild:Water drop 001.jpg|mini|[[Vatten]] är ett lösningsmedel.]] |
|||
⚫ | Ett '''lösningsmedel''' är ofta en [[vätska]] som kan lösa upp ett [[fast ämne]], blanda sig med en vätska eller binda en [[gas]] och därigenom bilda en [[homogen]] [[Lösning (kemi)|lösning]]. Även fasta ämnen kan vara ett lösningsmedel, till exempel metaller som bildar en legering. Lösningsmedlet anges som det som finns störst mängd i lösningen, exempelvis [[vatten]] i [[saltvatten]]. |
||
==I naturen== |
|||
⚫ | |||
Det mest sedda lösningsmedlet i naturen är vatten, [[liv]] bygger nästan helt på reaktioner i vattenlösning. Det vanligaste lösningsmedlet är dock [[järn]] som helt dominerar Jordens inre. Detta gör att grundämnen som bildar vattenlösliga föreningar dominerar på jordytan medan tungmetaller som löser sig i järn är desto ovanligare. Anledningen till att många av dem är [[miljögift]]er är att levande organismer inte kommit i kontakt med tungmetaller i större utsträckning förrän människan började frigöra dem genom gruvdrift. [[Ädelmetall]]erna är harmlösa för [[miljö (omgivning)|miljön]], men deras sällsynthet på jordytan beror också på deras järnlöslighet. |
|||
==Mänsklig användning== |
|||
==Egenskaper== |
|||
⚫ | |||
⚫ | |||
⚫ | Lösningsmedel har oftast låg [[kokpunkt]] |
||
⚫ | Lösningsmedel har oftast låg [[kokpunkt]], de avdunstar lätt eller kan avlägsnas med [[destillation]], så att endast det lösta ämnet blir kvar. Användbara lösningsmedel ska därför inte [[kemisk reaktion|reagera]] med de lösta ämnena. Lösningsmedel kan också användas för att [[extraktion|extrahera]] lösliga komponenter i en [[blandning]]. Det vanligaste exemplet på detta är te- och [[kaffebryggare|kaffebryggning]]. Lösningar är oftast transparenta; kaffe och te innehåller mikroskopiska partiklar som inte låter sig lösas upp. |
||
==Polära lösningsmedel== |
==Polära lösningsmedel== |
||
Polära lösningsmedel består av molekyler där en del av molekylen har |
Polära lösningsmedel består av molekyler där en del av molekylen har annan elektrisk laddning än den andra. Exempel på sådana lösningsmedel är vatten och [[alkoholer]]. Polära lösningsmedel kan delas in i protiska och aprotiska. |
||
Ett '''protiskt lösningsmedel''' har en eller flera [[vätebindning]]sdonatorer. Protiska lösningsmedel gynnar [[SN1|S<sub>N</sub>1]]-reaktioner. Exempel på viktiga protiska lösningsmedel är: [[vatten]], [[metanol]], [[ättiksyra]], [[svavelsyra]] och flytande [[ammoniak]]. |
Ett '''protiskt lösningsmedel''' har en eller flera [[vätebindning]]sdonatorer. Protiska lösningsmedel gynnar [[SN1|S<sub>N</sub>1]]-reaktioner. Exempel på viktiga protiska lösningsmedel är: [[vatten]], [[metanol]], [[ättiksyra]], [[svavelsyra]] och flytande [[ammoniak]]. |
||
Rad 17: | Rad 18: | ||
'''Aprotiska lösningsmedel''' saknar vätebindningsdonatorer; de kan dock innehålla [[vätebindning]]sacceptorer. ''Polära aprotiska'' lösningsmedel gynnar [[SN2|S<sub>N</sub>2]]-reaktioner. Exempel på viktiga polära aprotiska lösningsmedel är [[Dimetylsulfoxid|DMSO]], [[Dimetylformamid|DMF]], [[acetonitril]], [[aceton]] och [[svaveldioxid]]. |
'''Aprotiska lösningsmedel''' saknar vätebindningsdonatorer; de kan dock innehålla [[vätebindning]]sacceptorer. ''Polära aprotiska'' lösningsmedel gynnar [[SN2|S<sub>N</sub>2]]-reaktioner. Exempel på viktiga polära aprotiska lösningsmedel är [[Dimetylsulfoxid|DMSO]], [[Dimetylformamid|DMF]], [[acetonitril]], [[aceton]] och [[svaveldioxid]]. |
||
Även alla [[opolär]]a lösningsmedel är aprotiska |
Även alla [[Opolär molekyl|opolär]]a lösningsmedel är aprotiska, men kallas oftast bara ''opolära lösningsmedel'', eftersom det inte existerar några ”protiska opolära” lösningsmedel. |
||
Uttrycket '''neoteriska lösningsmedel''' började användas av kemister på 1990-talet för att beteckna icke-traditionella |
Uttrycket '''neoteriska lösningsmedel''' började användas av kemister på 1990-talet för att beteckna icke-traditionella lösningsmedel, framför allt [[jonvätska|jonvätskor]], det vill säga [[smältning|smälta]] [[salter]], och [[superkritisk vätska|superkritiska vätskor]] som flytande [[koldioxid]]. De erbjuder nya [[fas (termodynamik)|tvåfassystem]] för [[extraktion]], och de ger ökade möjligheter att variera reaktionsbetingelser. Forskningen kring neoteriska lösningsmedel är i ett skede av faktasamlande, medan mycket i den teoretiska förståelsen av [[termodynamik]] och [[reaktionskinetik]] saknas. Industrin knyter stora förhoppningar till neoteriska lösningsmedel, bland annat som ersättare för miljöskadliga [[klororganisk]]a ämnen. |
||
==Opolära lösningsmedel== |
==Opolära lösningsmedel== |
||
Opolära lösningsmedel består av molekyler där de elektriska laddningarna än jämnt fördelade över atomerna en [[opolär molekyl]]. Många '''opolära lösningsmedel''' är uppbyggda av kolvätekedjor där (-CH2-)-grupper utgör ryggraden. Enklaste gruppen av kolväten kallas [[alkan]]er och har den generella formeln C<sub>n</sub>H<sub>2n+2</sub>. |
|||
Bensin är också ett opolärt ämne. Därför kan man använda regöringsbensin för att ta bort fettfläckar på kläder. Det bästa sättet är dock att fukta tyget i en ring runt fläcken och låta fukten dra med sig fettet in mot mitten. Sedan kan man lägga på [[potatismjöl]] och gnugga lite. Potatismjölet suger då upp fettet tillsammans med lösningsmedlet. |
|||
==Organiska lösningsmedel i arbetsmiljön== |
==Organiska lösningsmedel i arbetsmiljön== |
||
Organiska lösningsmedel kan vara antingen polära eller opolära. Det är en kemiskt heterogen grupp av ämnen och innefattar [[alifatiska kolväten]], [[aromatiska kolväten]], [[halogenerade kolväten]], [[estrar]], [[ketoner]], [[alkoholer]], [[glykoletrar]], [[ |
Organiska lösningsmedel kan vara antingen polära eller opolära. Det är en kemiskt heterogen grupp av ämnen och innefattar [[alifatiska kolväten]], [[aromatiska kolväten]], [[halogenerade kolväten]], [[estrar]], [[ketoner]], [[alkoholer]], [[glykoletrar]], [[petroleum]]destillat med flera. Organiska lösningsmedel används inom bland annat kemisk industri, läkemedelsindustri, byggindustri, bilindustri och träindustri. De används för [[avfettning]], i färg, lim, gummi och färgborttagning. |
||
Exponeringen för lösningsmedel kan ske via luftvägarna, via |
[[Exponering (medicin)|Exponeringen]] för lösningsmedel kan ske via luftvägarna, via [[hud]]en eller [[mag- och tarmkanalen|mag-tarmkanalen]]. Organiska lösningsmedel är oftast fettlösande och tas upp i fettrik vävnad som till exempel nerv-vävnad. Effekter av exponeringen kan vara skador på [[perifera nervsystemet]] och [[centrala nervsystemet]] som [[trötthet]], [[yrsel]], [[illamående]], irritation av ögon, hud och lungor. Höga koncentrationer kan leda till [[medvetslöshet]] och död. Kroniska effekter av flera års hög exponering kan ge symptom som sömnproblem, minnesproblem, koncentrationsproblem, aggressivitet, [[depression]] och trötthet.<ref>J Occup Med. 1994 Oct; 36(10):1079-92. A review of recent research on health effects of |
||
human occupational exposure to organic solvents. A critical review. |
human occupational exposure to organic solvents. A critical review. |
||
Baker EL.Public Health Practice Program Office, Centers for Disease Control and |
Baker EL.Public Health Practice Program Office, Centers for Disease Control and |
||
Prevention, Atlanta, Georgia 30333.</ref> [[Kloroform]], [[trikloretylen]], [[perkloretylen]], [[koltetraklorid]], [[metylenklorid]], [[bensen]], [[styren]] och [[formaldehyd]]är klassificerade enligt [[International Agency for Research on Cancer]](IARC) som [[cancerogen]] eller troligen cancerogena.<ref>http://monographs.iarc.fr/ENG/Classification/ClassificationsAlphaOrder.pdf</ref> |
Prevention, Atlanta, Georgia 30333.</ref> [[Kloroform]], [[trikloretylen]], [[perkloretylen]], [[koltetraklorid]], [[metylenklorid]], [[bensen]], [[styren]] och [[formaldehyd]]är klassificerade enligt [[International Agency for Research on Cancer]] (IARC) som [[cancerogen]] eller troligen cancerogena.<ref>[http://monographs.iarc.fr/ENG/Classification/ClassificationsAlphaOrder.pdf Classifications] {{Wayback|url=http://monographs.iarc.fr/ENG/Classification/ClassificationsAlphaOrder.pdf |date=20171224224313 }} IARC (pdf)</ref> |
||
Exempel på vanliga lösningsmedel är |
Exempel på vanliga lösningsmedel är bland andra [[etylacetat]], [[aceton]], [[n-butanol]]. Etylacetat används som lösningsmedel i färg, [[lack]], [[bläck]] och [[syntetiskt gummi]]. Inandning kan irritera ögon, luftvägar och ge huvudvärk och yrsel, långvarig exponering kan orsaka njur- och leverskador. |
||
Aceton används som lösningsmedel i hartser, fetter, lacker, oljor, bomull, cellulosaacetat och acetylen. Även i tillverkning av färger, borttagningsmedel, lacker, gummiplaster och kemisk industri. Hälsoeffekter kan vara huvudvärk, yrsel och trötthet, avfettning av huden, kan ge [[ |
Aceton används som lösningsmedel i hartser, fetter, lacker, oljor, bomull, cellulosaacetat och [[acetylen]]. Även i tillverkning av färger, borttagningsmedel, lacker, gummiplaster och kemisk industri. Hälsoeffekter kan vara huvudvärk, yrsel och trötthet, avfettning av huden, kan ge [[dermatit]], irritation av ögonen. |
||
Personer som varit kraftigt exponerade för lösningsmedel (till exempel cirka 10 år över gällande [[gränsvärde (arbetsmiljö)|gränsvärden]] för [[lacknafta]]) och har symptom (trötthet, minnesproblem, irritabilitet, humörsvängningar) förknippade med lösningsmedelsskada (toxisk [[encefalopati]]) utreds oftast på kliniker för [[arbets- och miljömedicin]] där man undersöker olika [[differentialdiagnos]]er, [[exponering (medicin)|exponeringsmätningar]] och gör [[psykologiskt test|psykologiska test]]. |
|||
För förebyggande av lösningsmedelsskador måste exponeringen för de organiska lösningsmedlen elimineras eller minskas. Därvid kan följande åtgärder behöva övervägas: identifiering av |
För förebyggande av lösningsmedelsskador måste exponeringen för de organiska lösningsmedlen elimineras eller minskas. Därvid kan följande åtgärder behöva övervägas: identifiering av [[risk]]källor; riskbedömning; förbud mot användning av vissa lösningsmedel; rutiner, hanterings- och skyddsinstruktioner; effektiv process[[ventilation]] nära källan; andningsskydd. På [[Arbetsmiljöverket]]s hemsida finns föreskrift om kemiska arbetsmiljörisker<ref>Arbetsmiljöverkets föreskrift om kemiska arbetsmiljörisker AFS 2011:19 {{webbref|url=http://www.av.se/lagochratt/afs/afs2011_19.aspx |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2013-12-04 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20131004102658/http://www.av.se/lagochratt/afs/afs2011_19.aspx |arkivdatum=2013-10-04 }}</ref> och vägledning till föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker<ref>Arbetsmiljöverkets ”[https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/kemiska-arbetsmiljorisker-foreskrifter-afs2011-19.pdf Vägledning för tillämpning av föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker]”, AFS 2011:19.</ref>, som även innefattar lösningsmedel. |
||
http://www.av.se/lagochratt/afs/afs2011_19.aspx</ref> och vägledning till föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker<ref>Arbetsmiljöverkets ”Vägledning för tillämpning av föreskrifterna om kemiska |
|||
⚫ | |||
arbetsmiljörisker”, AFS 2011:19. |
|||
⚫ | |||
http://www.av.se/dokument/Teman/Kemiska_arbetsmiljorisker/Kemivagledn.pdf</ref>, som även |
|||
⚫ | |||
innefattar lösningsmedel. |
|||
*[[Solvatisering]] |
|||
==Referenser== |
==Referenser== |
||
===Noter=== |
===Noter=== |
||
<references /> |
<references /> |
||
⚫ | |||
⚫ | |||
⚫ | |||
[[Kategori:Lösningar]] |
[[Kategori:Lösningar]] |
||
[[Kategori:Lösningsmedel]] |
[[Kategori:Lösningsmedel| ]] |
||
[[Kategori:Arbetsmiljö]] |
[[Kategori:Arbetsmiljö]] |
||
[[he:תמיסה#הממס]] |
[[he:תמיסה#הממס]] |
Nuvarande version från 27 juni 2024 kl. 15.50
Ett lösningsmedel är ofta en vätska som kan lösa upp ett fast ämne, blanda sig med en vätska eller binda en gas och därigenom bilda en homogen lösning. Även fasta ämnen kan vara ett lösningsmedel, till exempel metaller som bildar en legering. Lösningsmedlet anges som det som finns störst mängd i lösningen, exempelvis vatten i saltvatten.
I naturen
[redigera | redigera wikitext]Det mest sedda lösningsmedlet i naturen är vatten, liv bygger nästan helt på reaktioner i vattenlösning. Det vanligaste lösningsmedlet är dock järn som helt dominerar Jordens inre. Detta gör att grundämnen som bildar vattenlösliga föreningar dominerar på jordytan medan tungmetaller som löser sig i järn är desto ovanligare. Anledningen till att många av dem är miljögifter är att levande organismer inte kommit i kontakt med tungmetaller i större utsträckning förrän människan började frigöra dem genom gruvdrift. Ädelmetallerna är harmlösa för miljön, men deras sällsynthet på jordytan beror också på deras järnlöslighet.
Mänsklig användning
[redigera | redigera wikitext]Efter vatten är de vanligaste lösningsmedlen organiska, till exempel etanol och terpentin. Bland oorganiska ämnen som används som lösningsmedel finns förutom vatten även ammoniak och superkritisk koldioxid.
Lösningsmedel har oftast låg kokpunkt, de avdunstar lätt eller kan avlägsnas med destillation, så att endast det lösta ämnet blir kvar. Användbara lösningsmedel ska därför inte reagera med de lösta ämnena. Lösningsmedel kan också användas för att extrahera lösliga komponenter i en blandning. Det vanligaste exemplet på detta är te- och kaffebryggning. Lösningar är oftast transparenta; kaffe och te innehåller mikroskopiska partiklar som inte låter sig lösas upp.
Polära lösningsmedel
[redigera | redigera wikitext]Polära lösningsmedel består av molekyler där en del av molekylen har annan elektrisk laddning än den andra. Exempel på sådana lösningsmedel är vatten och alkoholer. Polära lösningsmedel kan delas in i protiska och aprotiska.
Ett protiskt lösningsmedel har en eller flera vätebindningsdonatorer. Protiska lösningsmedel gynnar SN1-reaktioner. Exempel på viktiga protiska lösningsmedel är: vatten, metanol, ättiksyra, svavelsyra och flytande ammoniak.
Aprotiska lösningsmedel saknar vätebindningsdonatorer; de kan dock innehålla vätebindningsacceptorer. Polära aprotiska lösningsmedel gynnar SN2-reaktioner. Exempel på viktiga polära aprotiska lösningsmedel är DMSO, DMF, acetonitril, aceton och svaveldioxid.
Även alla opolära lösningsmedel är aprotiska, men kallas oftast bara opolära lösningsmedel, eftersom det inte existerar några ”protiska opolära” lösningsmedel.
Uttrycket neoteriska lösningsmedel började användas av kemister på 1990-talet för att beteckna icke-traditionella lösningsmedel, framför allt jonvätskor, det vill säga smälta salter, och superkritiska vätskor som flytande koldioxid. De erbjuder nya tvåfassystem för extraktion, och de ger ökade möjligheter att variera reaktionsbetingelser. Forskningen kring neoteriska lösningsmedel är i ett skede av faktasamlande, medan mycket i den teoretiska förståelsen av termodynamik och reaktionskinetik saknas. Industrin knyter stora förhoppningar till neoteriska lösningsmedel, bland annat som ersättare för miljöskadliga klororganiska ämnen.
Opolära lösningsmedel
[redigera | redigera wikitext]Opolära lösningsmedel består av molekyler där de elektriska laddningarna än jämnt fördelade över atomerna en opolär molekyl. Många opolära lösningsmedel är uppbyggda av kolvätekedjor där (-CH2-)-grupper utgör ryggraden. Enklaste gruppen av kolväten kallas alkaner och har den generella formeln CnH2n+2.
Organiska lösningsmedel i arbetsmiljön
[redigera | redigera wikitext]Organiska lösningsmedel kan vara antingen polära eller opolära. Det är en kemiskt heterogen grupp av ämnen och innefattar alifatiska kolväten, aromatiska kolväten, halogenerade kolväten, estrar, ketoner, alkoholer, glykoletrar, petroleumdestillat med flera. Organiska lösningsmedel används inom bland annat kemisk industri, läkemedelsindustri, byggindustri, bilindustri och träindustri. De används för avfettning, i färg, lim, gummi och färgborttagning.
Exponeringen för lösningsmedel kan ske via luftvägarna, via huden eller mag-tarmkanalen. Organiska lösningsmedel är oftast fettlösande och tas upp i fettrik vävnad som till exempel nerv-vävnad. Effekter av exponeringen kan vara skador på perifera nervsystemet och centrala nervsystemet som trötthet, yrsel, illamående, irritation av ögon, hud och lungor. Höga koncentrationer kan leda till medvetslöshet och död. Kroniska effekter av flera års hög exponering kan ge symptom som sömnproblem, minnesproblem, koncentrationsproblem, aggressivitet, depression och trötthet.[1] Kloroform, trikloretylen, perkloretylen, koltetraklorid, metylenklorid, bensen, styren och formaldehydär klassificerade enligt International Agency for Research on Cancer (IARC) som cancerogen eller troligen cancerogena.[2]
Exempel på vanliga lösningsmedel är bland andra etylacetat, aceton, n-butanol. Etylacetat används som lösningsmedel i färg, lack, bläck och syntetiskt gummi. Inandning kan irritera ögon, luftvägar och ge huvudvärk och yrsel, långvarig exponering kan orsaka njur- och leverskador. Aceton används som lösningsmedel i hartser, fetter, lacker, oljor, bomull, cellulosaacetat och acetylen. Även i tillverkning av färger, borttagningsmedel, lacker, gummiplaster och kemisk industri. Hälsoeffekter kan vara huvudvärk, yrsel och trötthet, avfettning av huden, kan ge dermatit, irritation av ögonen.
Personer som varit kraftigt exponerade för lösningsmedel (till exempel cirka 10 år över gällande gränsvärden för lacknafta) och har symptom (trötthet, minnesproblem, irritabilitet, humörsvängningar) förknippade med lösningsmedelsskada (toxisk encefalopati) utreds oftast på kliniker för arbets- och miljömedicin där man undersöker olika differentialdiagnoser, exponeringsmätningar och gör psykologiska test.
För förebyggande av lösningsmedelsskador måste exponeringen för de organiska lösningsmedlen elimineras eller minskas. Därvid kan följande åtgärder behöva övervägas: identifiering av riskkällor; riskbedömning; förbud mot användning av vissa lösningsmedel; rutiner, hanterings- och skyddsinstruktioner; effektiv processventilation nära källan; andningsskydd. På Arbetsmiljöverkets hemsida finns föreskrift om kemiska arbetsmiljörisker[3] och vägledning till föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker[4], som även innefattar lösningsmedel.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ J Occup Med. 1994 Oct; 36(10):1079-92. A review of recent research on health effects of human occupational exposure to organic solvents. A critical review. Baker EL.Public Health Practice Program Office, Centers for Disease Control and Prevention, Atlanta, Georgia 30333.
- ^ Classifications Arkiverad 24 december 2017 hämtat från the Wayback Machine. IARC (pdf)
- ^ Arbetsmiljöverkets föreskrift om kemiska arbetsmiljörisker AFS 2011:19 ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131004102658/http://www.av.se/lagochratt/afs/afs2011_19.aspx. Läst 4 december 2013.
- ^ Arbetsmiljöverkets ”Vägledning för tillämpning av föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker”, AFS 2011:19.