Archive for ‘relationer’

12 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #4: Mat och ätande.

av elin

wpid-IMAG2330.jpg

Dagens förslag är att lära sig laga god vardagsmat om du inte redan kan det. Köp en kokbok, eller titta i en du redan har och/eller fråga någon vän som lagar god mat om hen kan och vill lära dig. Målet är att lära sig några basrätter som du tycker om att laga och som blir goda. Steg två handlar om att vänja sig vid att laga mat dagligen, eller laga mycket mat ibland och frysa in så att det går att värma senare. Planera utifrån vad du föredrar och kom ihåg att maten behöver inhandlas för att sedan kunna tillagas (tycker själv att det steget är det tråkigaste och lätt att glömma bort). Handlingslistor är praktiska. Det tar tid att få till nya rutiner så börja enkelt och var envis.

När du bjuder hem någon så är det sjyst att förhålla sig till att ni troligen behöver äta någon gång under besöket (om det inte är ett kort besök). Fråga den andra vad den har för matpreferenser om du inte redan vet det. Planera själv, eller tillsammans med den andra vad ni ska äta. Om det är du som är hembjuden till någon annan, fråga om du ska köpa med något på vägen. Delta i planerandet av mat, initiera det gärna.

Om du bor tillsammans med någon/några som du brukar äta tillsammans med; fundera på om ansvaret för planeradet, inhandlandet och/eller tillagandet av mat är skevt. Om det är det, initiera ett samtal om saken. Fråga alla om hur de känner kring det och om du är en av de som tar minst ansvar erbjud dig att ta din andel. Beroende på hur läget är nu så kan det ta olika lång tid att förändra och det kan vara rimligt att ändra långsamt med målet att det ska bli rättvist fördelat. Prata om det igen efter ett tag och fundera på hur det har utvecklat sig.

11 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #3: Värdesätt relationer!

av elin

wpid-IMAG2320.jpg

Dagens förslag handlar om att värdesätta relationer och engagera sig i att de pågår och fördjupas. Hör av dig till de som står dig nära och berätta vad som händer i ditt liv. Initiera att ses. Återknyt till saker som personen du umgås med har berättat tidigare. Visa att du minns och att du bryr dig om hur det har gått. Skriv dagbok om du har svårt att komma ihåg vad andra människor har berättat för dig.  Berätta vad du känner och vad som är viktigt för dig. Lyssna när andra berättar om det som är viktigt för dem just nu.

Det är intressant och givande att lära känna andra människor mer. Få veta vad de har varit med om, vad de tänker på, vad de känner och vill och hoppas på. Och att erfara saker med varandra över tid.

Om du har svår att komma ihåg att höra av dig till folk som du gärna har kontakt med så rekommenderar jag att använda något påminnelsesystem. Själv använder jag Task List för att påminna mig själv om att höra av mig till olika personer som jag vill ha kontakt med (allt från var tredje dag till en gång per kvartal finns där och jag ändrar i listan med jämna mellanrum). Det var lite läskigt att göra prioriteringarna, men jag tycker att det är sjukt värt det. Poängen för mig var bland annat att aktivt motverka att jag i första hand hör av mig till folk som jag är förälskad i, eller som jag uppfattar att jag har en konflikt med som behöver lösas. Jag ville aktivt uppvärdera och lägga mer tid på de relationer som jag trivs i, som är enkla och inte gör så mycket väsen av sig.

Om du upplever att någon vill ha en mer intensiv relation med dig än tvärtom, ta upp det och prata om det. Och mitt förslag är att då berätta vad du vill, vilken intensitetsgrad som är lagom för dig snarare än att bara säga ”jag vill mindre än vad du vill”. Det är mycket enklare att förhålla sig till: ”För mig skulle det vara lagom om vi sågs en gång i månaden”, än ett vagt ”mindre än”. Våga också berätta när du tror att du vill ses oftare än någon annan, kanske är det inte alls så.

09 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #1: Skriv dagbok!

av elin

image

Mitt första förslag är att börja skriva dagbok och inte om vad som helst. Det som bör fokuseras på i denna dagbok är känslor, tankar och relationer. Sätt ord på vad du känner och försök förstå varför du känner som du gör. Fundera på varför du reagerar på ett visst sätt i en viss situation. Att skriva dagbok är ett bra sätt att prata med sig själv och lära känna sig själv bättre. Detta kan hjälpa dig att sätta ord på dina känslor och behov i interaktionen med andra människor.

Det andra handlar om att fundera på det som andra har berättat för dig. Om någon har uttryckt ett behov, en känsla, eller någon form av kritik. Försök fundera på vad som kan ligga bakom den andras ord/agerande. Kan du tänka dig in i hens situation och förstå reaktionen?

Om det finns någon återkommande konflikt som du och någon i din närhet har så fokusera gärna på den. Försök förstå mer. Vad är det som är viktigt för dig i den här situationen och vad är viktigt för den/de andra? Försök att inte se det som något som ska vinnas. Försök istället att stanna vid förståelsen. Det brukar vara lättare att hitta vägar ut sen om en stannar upp en stund där. Förstå dig själv först, sedan den/de andra.

Anledningen till att jag tipsar just om dagbok är att jag själv tycker att skrivande är ett bra sätt att flytta fokus in i områden som jag annars inte tänker så mycket på, eller när jag vill tänka på en företeelse från en ny vinkel. Det är enklare för mig att göra det med hjälp av text jämfört med att bara försöka tänka nytt utan att ha något att stödja mig på. Om du inte är van vid att skriva (dagbok kan även skrivas i textdokument om det är handskrivet som känns motigt), eller föredrar andra sätt för att flytta fokus till nya spår, så kör på de sätten. Poängen är att börja empatisera med sig själv och andra i högre grad och att få ett rikare språk när det gäller att prata om detta.

04 september 2013

Bloggserie: Konkreta förslag till feministiska män.

av elin

image

Inspirerad av Fanny och min egna ilska och frustration har jag bestämt mig för att göra en bloggserie med konkreta förslag på vad en kan göra som feministisk man för att påverka feministiskt. Många feministiska män argumenterar mycket och har många gånger väldigt bra resonemang. Det är bra! När det kommer till den egna rollen i det hela tycks det vara svårare att göra förändringar. Jag tror att det delvis beror på en uppfattning om att det mest är en massa ”inten” som ska åstadkommas. Ungefär såhär tror jag att många feministiska män tänker: Jag ska inte ta så mycket plats i diskussioner, jag ska inte köra över kvinnor, jag ska inte förtrycka, jag ska inte… osv. Och att ni känner er lite vilsna inför hur alla dessa ”inten” ska gestalta sig.

Det kan hända att det finns en del borden också: Jag borde diska mer, städa mer, ta hand om hemmet mer, men jag tycks hela tiden ligga steget efter och det blir så otroligt motigt när jag hela tiden blir kritiserad, när jag aldrig kan göra nog. Kanske händer det att ni tänker så?

Jag tycker att Fanny tar upp bra saker i sitt inlägg och vi tycks ha liknande idéer om var själva essensen ligger i vad som skulle göra verklig skillnad. Att vilken roll vi tar i nära relationer är något som upprätthåller könsrollerna och skev maktförskjutning. Så det är där även mitt fokus kommer ligga. I alla fall till att börja med. Och troligen kommer jag upprepa en del av det Fanny skriver i sitt inlägg.

Bloggserien Konkreta förslag till feministiska män börjar på måndag!

31 juli 2013

Det personliga är politiskt, det politiska är personligt…

av elin

image

Det har återigen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, blivit aktuellt att fundera extra mycket på det här med ansvar och engagemang i relationer. Kopplat till kön. Och vad det får för konsekvenser när de som har relationen har lärt sig att vara varsitt kön socialt. Jag skulle gissa att det här problemet highlightas när relationen ifråga är romantisk.

Jag har två konfliktande värderingar när det kommer till detta:

1. Det är viktigt för mig att acceptera andras autonomi. Att de får välja hur de vill leva sina liv, vad de lägger sitt engagemang på osv.

2. Det är viktigt för mig att upphäva könsmaktsordningen.

Inte helt sällan kommer de här två värderingarna i konflikt med varandra. När jag uppfattar det som att någons agerande och/eller värderingar förstärker könsmaktsordningen så vill jag säga ifrån. Påtala detta.

Och gör det.

Men då det inte helt sällan handlar om ansvar och engagemang i relationer och att jag är en av parterna: ”Kvinnan som slår knut på sig själv för att få relationen att fungera” så kan det iaf lätt uppfattas som att jag bara argumenterar ”i egen sak” och att det handlar om att jag ”vill ha mer” än vad ”den andra vill ge”, vilket generellt sätt är något som jag är ointresserad av. Jag vill inte att någon ska ge mig mer än den vill, men jag vill inte heller att någon avslappnat ska kunna vara egocentrisk och upprätthålla patriarkatet utan att få mothugg.

Konsekvensen av denna motsättning mellan olika värderingar, som jag har samtidigt, är att jag tänker otroligt mycket på dilemmat. Hur ska jag hantera mötet med ytterligare en man som ganska sällan tar initiativ till ett samtal om hur vi reproducerar könsroller, eller flyttar sig ut ur sin comfort zone och in i min. Hur jag ska hantera känslan av att jag bara har att anpassa mig, eller låta bli relationen.

Till saken hör att jag inte vill behandla folk olika beroende på kön.

Och lika lite som jag vill flytta ut i skogen och bli självförsörjande för att fly från det kapitalistiska samhället vill jag sluta umgås med män för att fly från patriarkatet. Jag vill förändra det här i grunden, men jag vet inte vilka strategier jag ska använda.

30 juli 2013

Icke-monogami

av elin

image

Jag tycker inte om att det är såhär, men såhär är det: Det känns mer påriktigt att jag lever icke-monogamt nu när det finns två stycken som jag har haft sex med återkommande en tid. Det finns praktik att peka på som inte lika gärna hade kunnat vara monogam. Det finns något som sticker av. Det finns mer erfarenheter av både glädjande nya erfarenheter och trassel som vi har, eller håller på att reda ut. Jag har upplevt glädjen i att kunna säga: ”Hurra, vad var det jag sa!” om att jag kan hantera svartsjuka (även när jag under ett par dagar inte kan tänka på något annat och har svårt att äta, bara vill gråta, får panik). Att jag kan låta bli att agera på den och att den då taggar ner, mattas av. Kanske försvinner helt. Att det inte bara var i teorin som det funkade, att det funkade i verkligheten också. Det känns bra.

Men, poängen med min icke-monogami är inte hur många, eller få jag har sex med utan hur jag bygger relationer i allmänhet. Att jag aktivt vill värdesätta de relationer som inte ens med lite vilja går att knöka in i en parrelationstolkning och som är viktiga för mig.

Jag har på prov valt att välja ut fyra personer som jag highlightar lite för mig själv, ger lite extra uppmärksamhet. Två av dem har jag haft sex med återkommande under ett drygt halvår. Två av dem har jag inte haft sex med. Alla fyra pratar jag djupt med. En har jag känt länge, sju år eller så. De andra är ganska nya i mitt liv och jag blir ofta otålig. Ser fram emot den dagen då dessa relationer har landat lite mer (om det blir så). Jag vill inte att de ska bli statiska, men de här initiala missförstånden, krockarna och/eller tassandet kanske försvinner efterhand. Kanske blir jag tryggare (vi tryggare). Det är min förhoppning.

Jag har länge tänkt att jag vill kunna peka på något konkret, eftersom jag vet att det konkreta är mer begripligt än bara teoretiska ord om hur en vill ha det. Jag har tyckt och tycker fortfarande att det är svårt att hitta ord på mitt liv och min praktik så jag testar denna förenkling. Det finns fyra extra viktiga människor i mitt liv (som inte hör till min ursprungsfamilj). Jag testar det.

Men jag måste tillägga att det är föränderligt, annars går det inte att posta detta.

28 juli 2013

Livet

av elin

image

Jag var påväg att sätta mig vid datorn, men kvavheten inomhus la locket på all lust att skriva så jag tog ett block och gick tillbaka ut på balkongen och satte mig. Jag har en stor kudde som jag brukar sitta på. Det är behagligt att sitta nersjunken under balkongräcke. Se trädtoppar och himmel, höra bilarna susa förbi, men slippa se dem.

Jag lever mycket i framtiden just nu. Som att jag väntar på ett sen då jag kan trycka på play och på allvar börja uppleva livet igen. Allra mest är det så när jag är själv. Jag tänker på andra och längtar till sen, då när den och den relationen har stabiliserat sig, landet, hittat sin form. Då kan vi börja umgås och göra saker istället för att lägga tid på att försöka förstå varandra.

Då, när situationerna då jag frontalkrockar med den och den blir mer sällsynta, eller i alla fall i ett lägre tempo och kanske att vi kör in i varandra lite sådär från sidan istället. Skapar små repor i lacken bara. Och jag väntar på att en relation som ännu inte innehållit några allvarligare krockar ska börja ta form, kanske långsammare och mer varligt. Utkristallisera sig efterhand.

Det är som att jag glömmer att livet pågår nu. Jag har svårt att se hur nuet ter sig, kanske på grund av att jag inte är här utan i framtiden och rumsterar om. Försöker fixa till, möblera, ordna. Den totala friktionslösheten kanske inte är så önskvärd?

Vi matchar aldrig varandra perfekt. Då och då blir någon besviken. Då och då sker missförstånd. Jag vill gärna leva under tiden.

Etiketter: , , ,
Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång