Nödstickning - Hätäneule

Igår var jag på utfärd till Tammerfors. Besökte två utställningar: "Pellavan lumo" på Vapriikki och "Rakas ryijy" i Verkaranranta. Om ni har vägarna åt det hållet, missa inte utställningarna. De är intressanta och sevärda.

För bussresan hade jag en nödstickning med mig. En nödstickning är något man kan skapa nästan med ögonen slutna. Inget invecklat mönster, enbart rät- eller slätstickning. Själv valde jag att lägga upp maskor för en halsduk. Stickor nummer 9 och Novitas Foxigarn. Enda problemet med min nödstickning var att den tog slut redan innan vi nådde Tammerfors. På återvägen satt jag alltså sysslolös.Det är roligt att befinna sig i en buss med kreativa människor. Ingen snörper på näsan för att man stickar. Nej, tvärtom, man får en massa förfrågningar och medpassagerarna är genuint intresserade av det man gör, vilket garn, hur grova stickor och vilket sticksätt. Det är lite annat än här hemma.
Nog för att far i huset nuförtiden har mera överseende med mitt stickande än tidigare. Han har väl insett att det trots allt är en relativt förmånlig terapimetod! :) Eller så det är bara så krasst att han vet att jag håller mig lugn så länge jag har en stickning för händer.

Det roligaste av allt igår, var ändå att den lärare jag hade i textilslöjd (fast jag tror att det hette handarbete på den "gamla goda tiden") i tiderna i samlycéet, berättade att jag hade inspirerat henne till att börja sticka en halsduk med Big Ball Funny-garnet. Igår blev hon på nytt inspirerad då hon fick se hur Foxigarnet blev som en krimpäls.
Som sagt, det är roligt att befinna sig bland likasinnade och tänk att jag har kunnat sprida inspiration!

I Taitoshop handlade jag två härvor med Esitos öglemohair. Nu har garnlagret mitt ökat med hela 490 gram. Huhu! Och jag som skulle minska på det, inte öka. Men garnet gick precis ton i ton med min skjorta. Vad jag skall ha det till vet jag inte riktigt ännu. Men alltid hittar jag ju på något...

Eilen kävin Tampeereella. Kävin katsomassa näyttelyt: "Pellavan lumo" ja "Rakas ryijy". Kiintoisaa. Matkalla ehdin valmistaa kaulaliinan Novitan Foxilangasta. Puikot no 9 ja aina oikein-neule = hätäneule! :)
Taito shopista ostin 2 vyyhtiä Esiton lenkkimohairia. Nyt lankavarastoni taas kasvoi. Huhuh! En vielä tiedä mitä tehdä siitä...

Den lilla svarta

Lite dåligt samvete har jag haft över att inte ha åstadkommit så mycket under vintern och våren. Det har varit så mycket jobb och en hel del annat som kommit i vägen för mitt kreativa jag. Men totalt utan att sticka har jag ändå inte framlevt i vinterdvalan. Nej, den här lilla svarta, nåja lilla och lilla, halsduken blev färdig i januari i år. Det var en försenad julklapp till yngsta sonen. Han hade troget under jullovet följt med mig till Robin Hood och betraktat mina suckande och trånande blickar vid garnhyllan. Han kände på Novita Foxi garnet och var såld. Så mjukt och skönt, sticker inte det minsta och håller en ändå varm.

För mig personligen kanske lite fantasilös stickning. Man sätter bara upp tillräckligt antal maskor, beroende på hur bred halsduk man vill ha. Sedan stickar man rätstickning (= alla varv räta) och när man uppnått önskad längd är det bara att maska av. Lätt som en plätt. Roligt att kunna göra något för sonen. För det mesta är det ju dottern eller någon annan dam som är mottagare för mina kreativa alster.

Det bruna luddet...

... blev en halsduk. En födelsedagsgåva till systersonen. Stickad i Novitas Foxi-garn. Det blir en skön "pälskänsla".