Hejsan svejsan!
I onsdags var jag ju till naprapaten, det gick jättebra, väldigt lugn och försiktig behandling blev det. Hon utgick från rygg och nacke och nu ska jag göra lite småövningar för att få igång blodcirkulationen.
Kvällen och natten efteråt var ingen höjdare, men det visste jag ju att den inte skulle bli, så det var bara att bita ihop och gilla läget.
När jag berättade om alla mina krämpor osv sa hon när jag var klar, ”du har ju ett heltidsjobb bara på att vara sjuk”…:/:/:/
Jo, men visst, så är det väl, men det känns extra jobbigt när någon annan säger det!:(
Dagen efter började med buller och bång, när jag, Bosse och Benny var på väg hem från morgonpromenaden smet en grannhund ut och flög på oss.
Jisses amalia, vilket liv det blev, värsta slagsmålet och jag mitt i det hela, jag tappade balansen och for i backen med dunder och brak, det sista jag kände innan jag landade var att jag trampade Bosse rakt över ryggen. Åh, vad han skrek den lille gubben!:(
När jag till slut tog mig upp så var det bara hem och göra rent såret på knät och gå igenom Bosse och Benny för att se om de hade några skador.
Allt såg bra ut, inga sår el dyl. Tyvärr började Bosse gnälla framemot eftermiddagen och var jätteeländig på kvällen, hade ont i ”bröstet”. Vi ringde Djursjukhuset för att kolla lite, men de tyckte att vi kunde vänta och se över natten. Själv var jag så orolig att jag trampat sönder något revben el så, herregud, jag är ju stor som en elefant i jämförelse med honom!:/
Som tur är har han piggnat till och nu är det full fart igen, känns så himla skönt!

Själv har jag gått på lågvarv, blev himla trött av allt som hände, så jag har bara pysslat lite i trädgården och just nu vilar jag och stickar det sista på den blå ponchon…

Har inte varken haft lust el ork att sticka el virka sedan jag var till naprapaten, kanske omedvetet låtit kroppen vila från det!;)
Ha en fin helg alla ni fina! 💙💙💙💙💙