Hur många har hört talas om en Mandarinand? För många år sedan såg vi en för första gången i Schweiz, i den orten där Jakobs syster bor. Kanske någon tror att det är ett hittapånamn men det är det inte. Mandarinanden kommer från familjen änder i Östasien och finns i östra Sibirien Korea Japan och Kina. På 1700-talet skaffades Mandarinänderna till parkerna i England. Deras fina utseende gör att man kan hitta dom på zoo och i parker, som prydnadsfåglar.
I Sverige lär det finnas runt 20-30 stycken. Några i Enköping och på södermalm vid Årstaviken i Stockholm och på några andra platser.
Dessutom finns det, en, i våran park där vi bor, känns otroligt. Finns så klart några frågetecken, hur kunde den hitta just hit? Är den ensamen eller finns det en hona, som ligger och ruvar? En av våra vänner som går i parken var dag, berättade att den syns till på förmiddagen men inte på eftermiddag/kvällen. Inte vet jag vad det kan betyda? Blir i alla fall roligt att följa Mandarinanden och se om det är fler som dyker upp.
Självklart tog jag en del kort, som följer här. 
Vi skriver om vår Husbil/Resor, Trädgården, Pyssel, Bak/Mat och ditt o datt och lite hipp som happ.
tisdag 13 maj 2025
Mandarinand ...
lördag 14 september 2024
Schweiz Familjen ...
Från hembyn fortsatte vi till Jakobs syster, där vi blev några dagar och har bara umgåtts. Vilket innebär mer eller mindre, att vi äter oss genom dagarna! Hur ska detta sluta, undrar jag, som har svårt att säga Nej till allt det goda.
Det finns många restauranger som ligger lite ute i naturen, som den här uppe på en kulle med fin utsikt. Man kan ju undra hur och om, folk hittar hit? Fast det behöver man inte fundera över, när vi kom var det så gott som fullt. Hade systersonen inte ringt och bokat bord, då hade vi fått åkt vidare. Ett bord under de två stora träden, gick däremot inte att få men det gick bra att sitta under ett par parasoller, som flyttades efter solen. Ja som jag har nämnt tidigare, tar det ett antal timmar att äta, älskar att det är så, ingen stress, bara njuta.
d.Svarta svanar.
Ännu en krog som jag inte har besökt tidigare, men hur många finns det egentligen i närheten av där dom bor?
Vem som åt glassen är nog inte svårt att räkna ut, den här gången en liten portion!
Jakob tog en Appenzeller Bärli-Biber, som påminner om mjuk pepparkaka (men smakar inte pepparkaka) med lite mandelmassa fyllning.
Efter den tretimmars sittningen gav vi oss så iväg med husbilen till nästa ställe.
Kram Yvonné




































