"Peter May is a writer I'd follow to the ends of the earth"

Titel; Entry Island
Författare; Peter May

Rubriken på det här inlägget är en blurb på Entry Island av The New York Times, och jag är benägen att hålla med. Även om det inte var kärlek vid första meningen, som med The Black House, så tog det inte många sidor innan jag var helt fast. Längtar redan efter tvåan.

Min tveksamhet till en början berodde nog på att jag tyckte så otroligt mycket om Lewistrilogin, och kände att det skulle vara svårt att matcha den. De är lite lika, de här båda serierna. Entry Island utspelar sig i två tidsplan. Dels under den senare hälften av 1800-talet och dels i nutid. Den del av berättelsen som utspelar sig i dåtid tar sin början på en liten ö i Yttre Hebriderna, så där känner man igen sig från Lewistrilogin. Sedan tar berättelsen oss till Kanada via de skottar som tvingades lämna sina hem och blev bortdrivna av landägarna. Bortkörda och helt enkelt bortforslade över havet till Kanada.

Entry Island är en liten ö utanför Kanadas kust, så det känns som om Peter May har en förkärlek för den typ av dramatik som kan utspela sig på relativt små och samtidigt avgränsade platser. Och gärna för mig!

Jag tänker inte orda så mycket om handlingen, mer än att huvudpersonen, Sime Mackenzie, är polis och precis nyseparerad. Han hamnar på den här lilla ön tillsammans med en liten polisstyrka där även hans exfru ingår. Sime lider sedan en tid tillbaka av insomnia, vilket inte blir bättre av den ansträngda stämningen kollegorna emellan.

Redan första gången Sime möter Kirsty, kvinnan vars man blir mördad och själva anledningen till att han befinner sig på ön, känner han sig helt säker på att mött den här kvinnan tidigare.

Det här är bra, så bara läs. Jag har själv inte läst Peter Mays The Enzo Files eller The China thrillers, men kommer väl att göra det så småningom. Jag tror att han också skrivit några helt fristående romaner, men har inte kollat så noga.

Ann Cleeves Shetlandskvartett

Nu är jag inne på Cleeves tredje bok om polisen Jimmy Perez, och jag tycker fortfarande det är riktigt bra. Min enda invändning egentligen, och det är verkligen inte Ann Cleeves fel, är att det blev rörigt att läsa Cleeves serie och varva den med Peter Mays serie som börjar med Svarthuset, och också den utspelar sig på Shetlandsöarna.

Jag visste inte riktigt i vilket värld jag befann mig i tillslut. Det här är ju trevliga problem, dock. Jag har läst de två första delarna i Mays serie och njöt hela vägen, men nu läser jag färdigt böckerna om Perez innan jag tar itu med den tredje av May.

Båda de här serierna har ju varit fullträffar för mig. Däremot blev jag lite besviken när jag läste Cleeves första del om Vera Stanhope. Kanske det var lite dumt att slänga sig över den också, när jag redan hade fullt upp. Det känns som om jag borde ge Vera en ny chans längre fram.