London, baby!

 Jag bokade i mitten av november, men såklart så fick jag boka om eftersom det krockade med Sundsvalls deckarfestival. 

Så nu åker jag i mitten av oktober istället, dagarna måste ju anpassas efter hur Selma är i Solna. Så nu blir det torsdag till lördag. Dit tidigt, hem sent. 

Julen har kommit till London då, i alla fall på Liberty, och jag skulle också vilja åka tillbaka till Camden market, där har jag bara varit en gång.

Naturligtvis ska jag se ett par musikaler/teatrar, det är trots allt därför jag åker dit alls. Jag får se vad jag hittar biljetter till. 

Och så vill jag förstås besöka "Flanagans", det vill säga Claridges. Tänk om man någon gång skulle skriva ännu en bok om hotellet. Helt omöjligt är det ju inte, även om jag tyckte att jag satte en snygg punkt för den serien.

Det där med att skriva om dåtid lockar alltid, tycker jag. Tur för mig att jag kan göra det i mina deckare också, om jag vill. 

UPDATE, tydligen hade Solna förväntat sig ett helgbyte när jag ska till London, så jag ändrade resan och åker helgen efter istället. Det kostade 280 kr att ändra. Det är ju ändå överkomligt. Allt annat jag hade bokat funkade att boka om utan kostnad. 

Hemma.

Lååång resa, för ett kort framträdande. Längre än New York. Men trevligt, och jag är glad att jag gjorde det. Det är så väldigt annorlunda i Tyskland. 

En person läser ur ens bok, sida upp och sida ned från olika kapitel. Författaren sitter tyst bredvid efter att ha läst några sidor på svenska. Sedan är det signering och så är det över. 

Många åker på (tåg)turné i Tyskland med tolk, men jag vet faktiskt inte om jag hade klarat det. Nu har jag inte fått frågan och just nu är jag glad för det.

Nej, det här kunde jag bara titta på  (Hannover flygplats)

Alltså, mina bilder den här resan är så konstiga. Det här en en gate, haha.

Räkmacka för tretusenfemhundra kronor på Arlanda

Ja, vad är det här? Jag vet inte. 

Jag åkte business hem och då slipper man att ha någon brevid sig. Och så får man mat. Jag kunde inte äta den, såklart. 

På flyget mellan München och Stockholm satt jag ensam på min rad. Vi var 5 pers i business och 4 var kvinnor. Jag kunde få annan mat, tack och lov. 

Jag antar att jag idag kommer att var stuptrött hela dagen, och så får det vara för jag har inget jobb att göra. Det enda är städningen, som jag inte klarade innan jag åkte.

I morgon är det mer. Jag ska lämna in bilen för lagningen av det som inte blev lagat förra gången. Jag ska testuppkoppla mig på en grej jag ska göra med Akademibokhandleln, jag ska hämta Selma. Det kan vara något annat också.

På tisdag hämta bil (hoppas jag), och lämna Selma i Solna (åker kommunalt dit och hem) medan jag går på informationsmöte om stamrenoveringen. Efter det hämtar jag henne igen men förhoppningsvis då med bilen. Om inte, så åker jag kommunalt igen. Hon får sova över, men då måste jag ju ändå hämta henne onsdag morgon. Det går finfint. Jag kan också lämna henne ensam hemma, vi får se. Det alternativet är ju aldrig det första jag tänker på. Mötet kan ju ta ett par timmar och det känns för långt.

GUD vilket tråkigt blogginlägg, förlåt. Jag ska skärpa mig. Allt som står här står också i min kalender, som förstås är en 1800-talsvariant i papper. Har just packat upp och satt in 2027. 

Först nästa vecka måndag får jag tillbaka mitt manus, wohoo, och jag tänker att jag avslutar hela den redigeringen med att åka till London. Som jag längtar till den där stan. Åh!

Varken bättre eller sämre.

Bara inte helt okej, liksom. 

JAJA.

Jag har tagit två alvedon, ska dusch och tvätta håret, fixa och dona med lite packning, städa klart sovrummet och först vid tre-tiden åka till Jonathan och Linnea och träffa Mio. Linnea och Mio ska åka med mig till Arlanda sen eftersom de ska till Östersund, medan Selma stannar hemma med Jonathan.

OM jag är sjuk i morgon bitti på hotellet så får jag väl helt enkelt åka hem igen. 

I morgon flyger jag via Köpenhamn till Hannover, och på lördag hem via München. Selma hämtar jag på måndag igen. Min städning kom av sig så om jag är pigg ägnar jag söndagen åt det istället. 

Sitter som vanligt vid matbordet i min gamla windsorstol. Läste ett gammalt blogginlägg och insåg att vi sov i soffan där borta i början när vi flyttade in, Selma och jag. Innan allt annat kom hit. Jag beställde ju en ny soffa och när den kom, samtidigt som Ingarö skulle målas, så flyttade vi in. Jag anlitade en firma som enbart flyttade matbordet och mina garderober, före den stora flytten. Den lilla tv:n stod på en pall framför soffan. Det funkade, det också. 

Något hände i kroppen

när jag gick över bron mot slottet, igår när Selma och jag tog en promenad från restaurangen till Slussen. Ögonen rann, möjligtvis pga vinden, jag svettades som en gris, blev trött och ville bara sätta mig.

Inget av detta kände jag på den trevliga lunchen med min gamla kollega. Jag åt lax, blev mätt och vi traskade iväg med energi i benen.

Men på bron tog det slut. Jag var plötsligt galet hungrig igen (1 timma efter lunchen) och till sist hittade vi en liten restaurang med uteservering där vi satte oss, Selma och jag, och jag beställde en räksallad med ägg och avocado. Jag äter ju inte ägg, men det fanns inget annat bra alternativ. 

Därefter tog vi oss i alla fall hem, och jag var bara inte alls lika pigg som jag var bara ett par timmar tidigare. Hela kvällen var jag säker på att jag skulle bli sjuk, det kändes i kroppen, lite i halsen, och lite i huvudet. 

Och idag känns det prick likadant. Inte bättre, inte sämre, så jag HOPPAS att det är tillfälligt, och något som kroppen tänker bekämpa. Hoppas hoppas, det vore inte roligt att ställa in min medverkan på festivalen i Tyskland i sista sekund. 

Lite risig gör inget, jag kan ta alvedon, vad jag är rädd för är förkylning och flyg. Så länge man kan tryckutjämna funkar det finfint, men om man inte kan det så finns det få värre smärtor i öronen. Och det utsätter jag mig inte för.

När jag var flygvärdinna fick inte flyga när vi var förkylda och det fanns ju en bra anledning till det.

För några år sedan flög jag med corona i kroppen hem från London där det hade brutit ut, och det var den värsta flygresan jag någonsin har gjort, fy fan vad ont det gjorde. Jag hörde inget på ena örat på 3 veckor efter det. 

Så håll en tumme för att det går över. 

Idag städar vi, Selma och jag. Tvättar kläder. Och golv! Byter lakan, i ena sängen bara eftersom jag sover enbart i den just nu. 

Där har vi det. Onsdag. Tjohej?

 

Ledig, ska till stan

och äta lunch med gammal kompis och Selma ska med, såklart. Vi tar tunnelbanan. Den stannar perfekt nästan utanför restaurangen.

Igår var vi i skogen med Ninni och Tage. Selma morrade åt honom när han kom in i bilen (vi hämtade upp dem efter klippningen) som om hon inte kände igen honom. Men hon har tuffat till sig de senaste månaderna, jag har känt det flera gånger när vi har varit ute och träffat andra hundar.

Well, så fort vi kom ut ur bilen så var hon väldigt glad i honom och följde varje steg han tog och om hon hamnade före så väntade hon in honom. Vi släpper dem i skogen och tack vare att Tage är så lydig, han kommer blixtsnabbt på inkallning, så blir Selma duktig på det också.

Väldigt lyckad promenad och kul att prata med Ninni, såklart. Hon är ju så rutinerad deckarförfattare och kommer med kloka inspel. Har ni inte läst hennes "nya" Siljanserie (efter Hagforsserien) så gör det. Jag älskar den och hennes huvudkaraktär Ingrid. 

Selma klipptes igår och jag åt lunch på stan under tiden. 

Det kan ha varit gluten i det här, jag frågade inte. 

Det är kyckling med jordnötssås.

Helt slut efter två timmar i skogen.

Nyklippt och söt.

Där har vi tisdag morgon. Nu ska jag duscha, äta något och sedan drar vi till stan. 

SKICKAT MANUS.

Det är alltid lättat.

Om valet har jag inget att säga just nu, det är ju inte klart än. Somnade gott vid 22-tiden men vaknade klockan tolv och läste om hur jämnt det var.

Det är allt jag har att säga om den saken.

Strax ska Selma och jag dra och hämta hennes husse, som får följa med och lämna in henne hos frissan. Hon skriker förfärligt när jag lämnar så jag mår bättre om Jonathan gör det.

Typ så. Sedan ska vi träffa Tage och Ninni, och det ska bli superkul hälsar Selma!

Valdag

Det räcker att jag skriver ordet så får jag ont i magen.

Alla dessa människor, hälften av Sveriges befolkning, som tycker att det är okej att ha rasister i en regering, i centrala ministerposter, vad är det som de förstår som  inte jag gör?

Något måste det väl vara?

Jag kommer aldrig att glömma ett Uppdrag granskning för några år sedan som följde extremytterhögern (som har tagit av sig kängorna och kammat håret, men det var den enda skillnaden mot skinnskallarna tio år tidigare) som inte höll tillbaka någonting, och som sa att kontakterna med det parti som eventuellt kommer att leda Sverige framöver visserligen inte är bra att visa upp utåt, men att de är väldigt goda vänner och ofta samtalar om gemensamma visioner. De tycker som vi, de har de alltid gjort, sa de (typ). 

De kommer att få ny luft av en regering ledd av brunhögern. Vi kan vara i Trumps Amerika snabbare än vi tror. Inskränkningar i vår yttrandefrihet=reglerad press, aborträtt, HBTQI-rättigheter borttagna, demontering av all kultur och situationen för alla dem som inte är födda här. Demokratin hänger på en skör tråd nu. 

Det är var jag tror. 

Men de 50% som röstar på dem (för exakt så är det i det här valet), måste som sagt se något annat. 

För det kan väl inte vara så att 50% ger blanka fan i alla andra människor utom sig själva?

42 000

 av senaste deckaren. Jag tittade på årsmålet och vi är tretusen från det, men det går väldigt långsamt nu såklart när drakarna har tagit över försäljningen. De säljer lika mycket som jag på ett par veckor. Min första som kom ut i maj 25 har sålt 85 000 plus 60´i en stor kampanj. För mig är det fantastiska siffror, för någon annan är det alldeles för lite. 

JAJA. Jag håller samma tempo med tvåan som med ettan och det är så kul. Tvåan kan ju tappa, det är inte helt ovanligt. 

En hög chef på Bonniers sa att det klipper till vid bok fem, det vore ju så roligt om det är sant. Jag vill ju bli bättre och bättre på det här. Och mitt eget mål, om förlaget vill, är att jag ska ge ut 10 Vegaböcker. Jag har kontrakt på fem.  

Nummer tre är i produktion och jag har två dagar på mig i det här så kallade varvet.

I nästa omgång, som jag får tillbaka på måndag om två veckor, har jag fem veckor på mig. Varvet efter 3-4 och varvet efter det, ytterligare 4. Sedan korrläsning ett par varv och vips är det den 27e april, min födelsedag och releasedag för deckare 3.

Den 29e åker jag till New York. 

Jag förhandlade verkligen till mig lång redigering den här gången. Det kändes som om det var min tur att bli lite prioriterad. Förra året flyttades deadlines hit och dit, men nu ska de verkligen vara förankrade överallt, har jag fått löfte om. Hoppas det. 

Det som var struligt för ett år sedan var ju också flytten, den var ju för jävlig mitt i redigeringen. 

Men när ska man då flytta? Jag jobbar ju alltid! Det spelar ingen roll om jag släpper en eller flera böcker. Jobb jobb jobb (och jag älskar´t såklart).

Jag ser det fortfarande som en stor ynnest att få göra det här på heltid. Vilken grej, efter 50, ändå. 

Bredvid mig när jag sitter i soffan.

Idag är det lördag, de flesta är förstås lediga, men här ska flitas, minsann. Ska strax skicka in grönsaker (idag vaxbönor, brysselkål och något mer, är lite sugen på gröna ärtor, får se om jag har en påse sommargrönsaker i frysen kanske), i ugnen. Gjorde kycklingen igår så den är bara att värma. Sedan ska jag äta det med min veganska beasås. Mums. 

Första omgången redigering kommer att ske när jag har ätit, och sedan tar vi en promenad innan omgång 2. 20 sidor idag igen. 

Tjohoo. Det är molnigt idag, och det får gärna hålla i sig. 

Den här dagen handlar bara om jobb.

Ica kommer mellan 8-10, det är allt jag behöver hålla koll på. NEJ, jag måste hämta ut hormoner till Selma också, det får jag verkligen inte glömma. 

Igår blev Mio hemskickad från föris med eventuell magsjuka (det går där just nu), så för säkerhets skull, vare sig han är sjuk just nu eller inte, så avstår jag att hämta honom på tisdag eftersom jag ska resa till Tyskland nästa helg. 

Igår var jag på supermysig lunch med kollegor. Vi bollade idéer, åt god mat (lax) och grattade Simona. Varken Selma eller jag ville åka hem. Selma låg under en stol och åt på ett papper och jag njöt av sällskapet och samtalet. Vad välgörande det är att träffa arbetskamrater emellanåt. 

Vi bestämde oss för att inte fota varandra, så här kommer Selma under stolen och Selma i min famn.

Det här är allt ni får se.

Vi var uppe kl 6 och jag tände alla lampor för myset men det är snart dags att släcka dem igen. Igår öste regnet ned, idag blir det tyvärr sol. Men men, det blir förhoppningsvis inte supervarmt ute i alla fall. Det är det viktigaste.

Efter en promenad och frukost ska vi börja jobba. Jag siktar på 9.00. 

Fredag. Bra dag så här långt. 

Idag är det ingen vanlig dag,

för idag är det Simonas födelsedag. Hipp hipp hurra!

Vi, hon jag och några till, ska ses på stan idag. Så mysigt! Selma får följa med till krogen där vi ska äta lunch. 

Försökte jobba igår, men efter att ha läst samma sida om och om igen, fick jag ge upp. Det var för mycket som hände. Först kom fönstermänniskor och bytte ytterrutan på min balkongdörr, sedan kom borrmänniskan (som inte var inplanerad) och borrade upp spegel, klocka, brandssläckare och brandlarm och efter det var jag för trött. 

Nu sitter spegeln dikt mot väggen. Så glad att jag kom på att jag ville ha sen så stor. Den gör sig där.

Brandvarnare, äntligen.

Klockan äntligen!

Och slutligen, brandsläckaren, äntligen, som passade fint in bland mina foton (och tapetmönster. Det här är verkligen min favorittapet!)

MEN, 60 sidor kvar och det klarar jag utan problem de tre dagar jag har kvar av veckan, för idag är jag ledig. 

Om det regnar tar jag ev tunnelbanan, för då kommer man närmare krogen än om jag tar bilen. Vi får se. Jag kan använda paraply, men Selma blir dyngsur och det är inte mysigt för henne att ligga på golvet på krogen då. Hon har ju i princip magen i backen. Jag kan förstås ta med en liten handduk i väskan. Bra idé! Hon har dessutom en ny regnjacka som i alla fall täcker hela ryggen och rumpan. Det ordnar sig!

Blir det uppehåll är det ju mysigt med en promenad på stan. Där får hon följa med in på NK, på Moodgallerian och lite sånt. 

Jonathan häpnade häromdagen när jag sa att allt jag gör föregås av en noggrann planering, han sa att han inte visste det om mig. 

WELL, det kan ha blivit värre med åren. 

Det är också så att åren har gett mig större valfrihet, vilket jag inte hade när han bodde hemma. Då gick det mesta på rutin. 

Valmöjligheterna som kommer med det här jobbet är ju fantastiskt, men det kräver på sätt och vis mer organisation. I alla fall av mig. 

Typ så, torsdag. Bra dag så här långt! Mörkt och lite ruggigt. På morgonpromenaden hade jag min långa tjocka hundpromenadsjacka, plus collegetröja och t-shirt under. Händerna i fickan. Jag mötte folk i SHORTS. Någon hade t-shirt. Vi har verkligen olika uppfattning om hur kallt det är ute. (11 gr.)

Jag kan inte jobba medan

glasfirman fixar mitt trasiga fönster på balkongdörren, men ska bara vara hemma idag (utöver promenader) så ingen fara på taket om jag inte kommer igång på ännu en stund. Jag vill äta något innan, men inte stoppa in mat i ugnen så länge de är här. 

Selma är tvingad att sitta i soffan och tro det eller ej, hon lyder om jag kommenderar henne med så kallat eftertryck. Så duktig. 

Senare, när jobbet är gjort, ska jag skicka mina utrensade kläder till Sellpy. En jacka har jag plockat upp än så länge, vi får väl se vad jag skickar till sist. Det mesta, tror jag faktiskt. 

70 sidor kvar att redigera och om jag gör 20 av dem idag, kommer jag att ta helt ledigt i morgon när jag ska till stan på författarträff. Då har jag tre hela jobbdagar kvar, vilket inte är några problem. Jag behöver inte läsa igenom något. Kapitlen sitter och är bara utbyggda och förtydligade. 

Igår hämtade jag Mio kl 14.00 och då satt han och åt mellis med sina lika små kompisar. Han sträckte armarna mot mig längst bak i lokalen när han såg mig i dörren, och jag fick en stor kram när han gled ned från den lilla stolen när jag kom fram. Vid dörren vände han sig om och vinkade han till sina kompisar och sa hejå. Plutten. Hans favvisfröken sa att det går så bra nu och att han förstår att han ska vara där. 

Sedan gick vi och handlade. Glass var meningen, men det kom med fler saker i korgen. Jag var helt svettig när vi kom ut från butiken. När vi kom hem gick vi runt och drog ut grejer, åt glass, diskade, tränade på att säga farmor eftersom han gärna kallar mig mamma, såg på pippi och sedan kom den riktiga mamman och ännu senare pappan. Vi åt middag tillsammans och vid 19 vinkade vi hej då. 

Glass.

Lite piano

Och sen rakar man sig. Det är sen gammalt.

Mysdag. Är så glad att han trivs med att vara med mig. 

Lax rotmos och spenat

står på frukostlunchmenyn idag.

Fröken Selma har fått en regnjacka som kanske är i största laget, men den funkar. 

Det var smaskigt. Två filéer fick jag i mig. Jag gillar ju mätt, som sagt.

Jag är hungrig tidigare än jag brukar, å andra sidan åt jag mitt sista mål kl 17 igår. Havregrynsgröt En nygammal favvis. 

Med lax till frukost, äter jag nog gröt innan jag åker och hämtar Mio och sedan ska jag äta middag med familjen. 

Jag har fått tillåtelse att gå till Coop med Mio och köpa glass. GB Sandwich är hans favvis och han går gärna runt med en egen matvagn som finns där, så vi promenerar dit, det är inte långt, och så tar vi med glassen hem. 

Selma skriker förstås när jag lämnar henne i deras lägenhet för att hämta Mio, men det får gå, hon får vänja sig, för det här kommer ju att ske regelbundet från och med nu. 

Pluttan, inte lätt att vara en liten hund.

Jobbet gick strålande igår och så fort jag har ätit, klockan 9, så ska jag sätta igång. 20 sidor idag också. 

Wohoo. Bra tisdag, så här långt: Ica har varit här, det är molnigt ute och jag var tvungen att ha en tjockare jacka på vår första lilla promenad 7.30. 

Höst, mörker och jag älskar´t!

Selma är här,

 

I kökssoffan såklart. HUR ska vi någonsin få ut den härifrån?

Den 22a är det informationsmöte om stambytet, då får vi förhoppningsvis tidsplanen och hur upplägget blir. 29e är det extrastämma och röstning. 

Första dagen på sista redigeringsveckan för den här gången. Jag lämnar manus söndag kväll. Den 19-20e september åker jag på deckarfestival till Tyskland. Jag har ett framträdande 21.00 på kvällen den 19e. Sedan är det middag 22.30, men den tackade jag nej till. 

Jag får tillbaka manus den 28e och då har jag 5 veckor till nästa lämning.

I mellantiden ska jag, utöver Tyskland, planera för bok 4 i serien, hur jag ska jobba, vilka dagar etc. Jag ska också bestämma vilken bok jag ska skriva, jag har ju "synopsis" på två stycken. 

I morgon ska jag hämta Mio på föris, på onsdag förmiddag kommer fönsternissar och tittar på mitt balkongfönster, på torsdag ska jag till stan på långlunch, MEN jag hinner jobba ändå. Jag behöver bara komma igång på morgonen, det är det viktigaste. Kan jag jobba mellan 8-11, kanske 7-10 någon dag, så är jag hemma med dagens arbete. Återstår något så har jag hela helgen till mitt förfogande. Tjohej!

Igår sågs vi i min lilla familj på Söder när jag skulle hämta hunden, och Mio tog genast tag i mig. Knuffade bort mamma så att jag istället skulle gå och leda vagnen tillsammans med honom, så ångrade han knuffen, gick och hämtade henne igen, men det var fortfarande jag som skulle dra vagnen med honom. Han är väldigt målinriktad och vet exakt vad han vill. 

Hjärtat.

Vi gick till en liten lekpark där han sprang oavbrutet i 30 minuter. Oavbrutet! Han har slutat gå. Han pinnar på med snabba små ben och armarna svängande. Men man måste förstås passa honom. Han vill gärna gå i trappor och över kanter och då behöver han hålla någon i handen.

Plutten. Den energin skulle man ha. 

Nu är det nog ingen större fel på min energi heller, egentligen, får jag bara sova mina timmar funkar det fint och det får jag ju oftast. En natt av tjugofem kanske jag sover sämre. Jag somnar direkt, vaknar nästan alltid mitt i natten (typ 2 om jag har somnat 22.30) av att jag behöver gå på toa och den tjugofemte natten kan det vara svårt att somna om efter det. 

Men i natt sov vi gott. Jag vet att jag vaknade vid ett par tillfällen när Selma la sig nära, och jag var som vanligt uppe i natt (utan att titta på klockan), men somnade om direkt. 

Jag har en dag varannan månad när jag, alltid rätt oväntat, stupar, då är jag alldeles slut en hel dag, men då låter mig vara det, skiter i jobbet, går ut med hunden, och ligger i soffan. 

Att jobba trött är segt, så idag kommer det nog att gå bra, hoppas jag. 

Maten spelar också stor roll, jag blir ännu piggare av att skippa snabba kolhydrater. Men det har jag ju vetat sedan länge. Äter jag socker blir jag fruktansvärt trött, det är nästan värre än bubblig mage och ofrivilliga fisar som också kommer med socker och snabba kolhydrater för mig, däremot reagerar jag inte på frukt alls så det äter jag mer än gärna. 

Just nu är jag väldigt motiverad, måste jag säga. Min psoriasis är bättre och det går alltid att hitta något att äta ute, även om det är svårare. På mina bilresor blir det mycket korv, men går jag på krogen finns det alltid något valbart. Det ska bli intressant att se hur det går i Tyskland. 

Jag testade ju Tofu, men det var inte min grej. Dagen efter var magen i oordning, vilket i och för sig också kan bero på grilloljan jag använde. Vi får se vad jag testar framöver. 

Typ så. Bra måndag, så här långt. Tjohooo!

Fin kväll i Stockholm.

Vi åt på en fransk bistro i Östermalmshallen och sedan gick vi på teater. Rolig föreställning: Fejk.

En väldigt trevlig kväll med god mat, lysande sällskap och underhållning. 

Fin salong (stora scenen på Dramaten). Jag har inte varit där tidigare, det vet jag nu. 

Så mycket jobbat blev det inte igår, alltså tar jag nya tag idag innan Selma ska plockas upp i stan, dit den lilla familjen beger sig idag tydligen. 

Söndagen började med dimma men nu är det helt klart ute igen. Det är höst. Satan vad skönt!

Så jag har bjudit in hela mitt team, 10 personer med mig,

till ett tacksåhemsktmycketlunch, i Guldfoajén på Operan. Ett av mina finaste releaseminnen är ju därifrån, när jag släppte Gloria 2016, och i januari stängs  huset för renovering i sisådär 5 år. Café Opera, Bakfickan, Operakällaren plus hela Operan.

Grodan serverar tydligen mat i Guldfoajén nu, det visste inte jag, men kul, för de gör en säsong med julbord och jag knep ett till mitt Kostermordsteam: förlag och agenter.

Hurra.

Plus att jag har bokat en luciakonsert (för mig själv) i Storkyrkan (tror jag att det var), dagen innan lucia (tror jag att det var). Jag är hundledig, det är det viktiga.

Idag ska jag, som den kulturtant jag tydligen är, på premiär på Dramaten, det ska bli väldigt trevligt. Först middag på stan och därefter teaaaaater. Det är bra, jag behöver onekligen luftas. Nu blir det andra dagen på en vecka som jag kommer att sminka mig, herregud!

Men innan dess jobb. Igår gjorde jag två bra grejer i manus, och därefter borrade jag upp den spegel som jag skulle haft en hantverkare till, men som stannade hemma och vårdade barn. 

Well, jag hade bestämt att spegeln skulle upp igår och nu är den på plats. Den kan flyttas upp en decimeter, och när barnet är friskt, och hantverkaren ändå kommer hit och sätter upp resten (klocka, brandvarnare och brandsläckare), kan han också flytta upp spegeln. Fram till dess (det kan bli idag om han hinner innan 14.00) kan jag ändå svassa runt och spegla hela mig och mina OUTFITS!

Av den anledningen (att han kan komma hit lite oväntat) tänker jag börja morgonen med att duscha och tvätta håret så är det klart. Sedan ska jag äta lax, jobba, åka och handla typ i den ordningen. Möjligtvis handlar jag före jobbar. 

Nästa vecka ska jag hämta Mio på tisdag, äta trevlig lunch med kollegor på torsdag (och sminka mig, tjohej) och däremellan jobba "hårt" med mitt manus. 100 sidor kvar. Med 20 varje dag är det ju bara 5 arbetsdagar, å andra sidan återstår en hel del att lägga till, så bra att ha lite marginal ändå. 

Men hårt vill jag inte påstå att det är just nu. 

Jag har tagit det väldigt lugnt den här redigeringen, det blir betydligt tajtare i framtida redigeringar även om det här kanske är det mest "färdiga" manuset jag har skrivit av mina tre deckare. Att få så här god tid på sig att skriva gjorde underverk, plus att jag har hållit det för mig själv och inte släppt in någon under skrivandets gång. 

Jag hade som mål tusen ord om dagen, fem dagar i veckan. Jag kollade nu och hade 81 planerade arbetsdagar på mig och manus landade på 70´så hade några extra lediga dagar eller dagar jag inte skrev allt jag skulle. 

Det var tajtare på slutet, och jag skrev nog mer sju än fem dagar till sist, men ändå. Tempot kändes lägre, jag hann pyssla mer med manus än jag har gjort tidigare och jag var aldrig stressad mer än när jag var på västkusten. Då försvann viktiga dagar, eftersom mitt liv tillhörde andra just då. Plus att jag blev sjuk, det förbättrade ju ingenting, direkt. 

Nästa år ska jag vara där 2 veckor och förhoppningsvis har Jonathan körkort då. 

Så fyran kommer jag i alla fall att bygga på samma sätt. Ensam, långsamt och med samma glädje. Jag ska redan nu, när jag skickar iväg mitt manus till teamet på söndag kväll nästa vecka, göra en plan för hur var och när fyran ska skrivas. 

NU ska jag duscha.

Dagens fundering, eller kanske snarare nattens,

för jag vaknade 02 och kunde inte somna om på ett tag: cancelleringar.

Ni vet, känd person gör misstag (av olika slag), förlorar allt. Ett sådant exempel är ju Måns Zelmerlöw, som nu har kommit ut med sitt svarstal i en bok. 

Så vad har han gjort: Han har tagit kokain och varit otrogen. 

Han var också anklagad för ett fall av misshandel men det lades ned och det fanns visst också bevis på att ingen sådan hade skett. 

Jag tror dock att cancelleringen mest har med den anklagelsen att göra. Men det är ju inte så att när det är utrett och klarlagt så får en person komma in i värmen igen. 

Det kanske inte är supersmart att skriva en bok, i alla fall inte om den i du-form riktas mot exhustrun, och det är möjligt att den är, som en recensent skrev, ett försvarstal (en annan kallade den en studie i självömkan).

En känd författare är inblandad och då förstår man ju att det blir ett ännu större liv. 

Min fundering i natt handlar om när det ändå är nog. 

När slipper en människa ut ur cancelleringsburen? Att personen känner självömkan kan väl inte vara ett skäl att låta den stanna kvar i buren? Får man inte försvara sig mot det som känns orättvist? Ska man bara tugga i sig det som sagts om en? 

I det här fallet (eftersom misshandelsanklagelsen är nedlagt) har han inte gjort något mer än vad säkert 75% av Sveriges artistelit gör, med skillnaden att han blev upptäckt och att hans fru hängde ut honom. 

Ska han vara dömd för detta för alltid? 

Jag anser att vissa saker män gör är så grova att de kan få hålla sig ute i kylan för alltid. 

Men i fallet Måns? Nej, det tycker jag inte. 

Jag har aldrig varit ett av hans fans alls. Tyckte inte ens om hans eurovisionvinstlåt. Vad jag tycker om honom spelar ingen som helst roll för mig här. Har han inte suttit påtänd i en tv-studio, eller har varit omöjlig att jobba med, så låt honom för bövelen får ett jobb. 

Resten, ett havererat dysfuntionellt äktenskap, har varken jag eller någon annan med att göra. 

 

Kul kväll igår, men kort.

 Vips, så var det över 22.00. 

Jag hade parkerat redan under eftermiddagen när jag lämnade Selma till Linnea utanför hennes jobb, så bilen stod perfekt bara ett par hundra meter från festlokalen.

Som alltid så fanns det många roliga människor att prata med och mitt DJ-pass gick utmärkt och tjejerna kom och dansade med mig till min discolista. 

Idag har jag kollat var jag är i manus, skrivit några ord, men tänker vara ledig resten av dagen. Jag behöver handla och lite sånt. Slöa, se en film och kanske gå och sola faktiskt. 

Det serverades helt omöjlig mat för mig att äta igår, så istället proppade jag i mig chips mot slutet av kvällen, och nu är jag rädd att det har skadat min hud. Men jag var så hungrig och chansade. Förhoppningsvis är en gång ingen gång. Nästa gång ska jag ha en BANAN i handväskan. Jag invigde min nya fina Dior och den skötte sig perfekt (enkel att öppna, enkelt att hitta grejerna inuti) och satt perfekt på axeln. 

Idag har jag testat att göra Tofu i ugnen, jag kryddade med grillolja. Det var okej, inte mer. Som en kokt korv i konsistensen. Men det går ned, ju, eftersom jag var hungrig och inte är kräsen. 

Jag åt det med vaxbönor, broccoli, blomkål (som alltid är gott) och en slev vegansk beasås (som alltid är gott).  Jag vill ju gärna äta mer vegetariskt, inte ta livet av lika många kycklingar och då kanske jag får stå ut med att det faktiskt inte är supergott. 

Där har vi torsdag den 3e september. Nu ska jag slänga sopor och dra till Ica.

I morgon kommer person hit och borrar upp min stora spegel som har stått i hallen i två veckor, min fina rosa klocka, en brandsläckare jag har fått i present samt en brandvarnare (den förra råkade ramla ned när jag försökte stänga av den, när det brann i en kastrull här när jag hade flyttat in och skulle göra popcorn). 

Stor och hög, äntligen!

Här ska den hänga.

Här står klockan. Mer cerise än rosa.

Och här brandsläckaren som ju har ett stativ, alltså ska den upp på väggen. 

Tisdag.

Idag ska den här farmodern hämta sitt barnbarn på föris kl 14.00. Det ska bli mig ett sant nöje.

Pappan var glad, han hade lämnat sonen i morse utan en enda tår från barnet. Istället hade han direkt börjat leka i den stora sandlådan.

I ugnen står min frukost och så fort jag har ätit ska jag börja jobba. 15 sidor räcker, men 20 är bra. Vi får se hur långt jag hinner. 

Ni frågade om min nya tjusiga väska, här är den!

Ja men ni ser ju TJUSET! Kostade en månadslön och ska hålla en livstid.

Förr hade jag bara en väska, min förra Dior hade jag varje gång jag gick ut på 80-talet och det gjorde jag fem gånger i veckan. Här, i Stockholm, eller på Kanarieöarna. Alltid med min väska på axeln.

Nu sliter jag inte ut mina väskor för jag har många att välja på. Min vardagsväska  för tillfället är en liten säck från Prada, den använder jag mer eller mindre varje dag. Och en kuvertväska från Stella McCartney. 

I sommar har jag haft en tjusväska från Jimmy Choo när jag har velat vara lite finare eller en från Gucci som jag köpte vintage i perfekt skick.

Höst häromdagen föranledde att tända spisen (utan värme). Så mysigt.

Passerade den här kvinnan igår som satt djupt försjunken i sin bok i Farsta centrum. 

Tisdag. Bra dag så här långt.

Jag tänker mycket på stambytet

som ska ske någon gång framöver. Än så länge har vi inte fått så mycket information, mer än att det måste göras. Ett informationsmöte kommer i höst. 

Mina funderingar handlar om vart man ska ta vägen. Visst kan man bo kvar här, men det är enorma ingrepp i säkert 8 veckor i min lägenhet och tänk er ljudet i det här lyhörda huset resten av renoveringstiden. Om man åkte iväg till ett jobb vore väl en sak, men jag arbetar ju hemifrån. Plus har en hund. 

Det allra bästa vore att hyra något annat under den värsta perioden. Tejpa för allt rum så att minimalt byggdamm kommer in och sedan flytta härifrån. 

Eller investera i en liten lägenhet till, en med uteplats som man kan använda lite som sommarstuga efteråt. 

I Huddinge, strax söder om mig, säljs emellanåt små attefallshus (bostadsrätter), i vissa fall med uteplats och till och med en liten trädgård. Är det ett välplanerat litet hus funkar det ju superbra att sova i (utan att krypa upp för en stege till ett loft).

JAJA. Jag kan inte planera ett dugg än, och det är pyttelite frustrerande men det ger mig ju något att fundera på, planera för och försöka lösa. Min grej, ju.

Igår jobbade jag inte, jag räknade ut att jag kunde vara ledig, så istället såg jag på film. Project Hail Mary. SE DEN. Underbar film. Feelgood i rymdmiljö. Ryan Gosling är fantastisk. Finns på Prime. 

 Idag är det bara jobb som gäller. Hurra!

Det är möjligt att jag tar lite ledigt idag,

 det vill säga enbart redigerar 10 sidor istället för 20. Inte för att vi ska göra något speciellt, tvärtom. En längre promenad vore bra för det blev det inget av igår när det regnade precis hela dagen. 

I veckan är det jobb först och främst. På tisdag ska jag få hämta Mio på föris och på onsdag lämna Selma innan jag åker på förlagsmingel/fest på Söder någonstans. 

Mio äter ute och dippar pommes med mamma och pappa (som är snälla och messar bilder). Gullunge, så glad i mat! Vilken ynnest, när så många matvägrar. Nu kan det komma såklart, men än går det bra. Både Linnea och Jonathan var matglada som barn (och vuxna), om nu det spelar någon roll.

Det är alltid bökigt med trafik på eftermidddagen och lika bökigt att hitta parkering just på Söder. Jag kanske borde åka kommunalt, ska kolla det. Det är ju inte så att jag inte räknar ut exakt hur jag ska göra. 

Mina planer är mina lifesavers. Jag har ägnat mig åt sådana så länge jag kan minnas. Inget lämnas åt slumpen. Så länge jag kan påverka så gör jag det. Går jag på en buss bestämmer jag mig i samma ögonblick för var jag ska gå ut ur densamma. Det finns inte på kartan att inte veta det. 

Sedan kan jag ändra mig under färden. Jag minns i New York när jag klev av för att en passagerare var påtänd och skrämmande, då kom jag ju inte dit jag skulle. Men i de fallen gör det inget för då ställer jag om, helt enkelt. Jag gjorde raskt en ny plan. 

Där har vi det. Söndag.

Inga persienner nere (som de har varit hela sommaren) påminner mig om varför jag köpte den här lägenheten.