Duka i Syrén

Visst är väl den bästa tiden nu?? Nu när syrénen blommar och rosorna växer till (såvida de inte dött, vilket mina gjort i vinter). Äppelblommen sprider sin milda doft i trädgården, alliumen står som små glada färgprickar i rabatten och vickar på sina långa stjälkar. Riddarsporren växer sig stark för att så småningom kunna bjuda på sina vackra blå blommor.

Jag älskar denna tid!!



Att plocka in syrénen inomhus är nästan som att slösa med blomdoften, de står ju inte så länge, tyvärr. Men ibland får man göra undantag för hur fint är det inte med en vas på bordet. Hittar man sen en duk från 80-talet i gömmorna som passar ihop med blommorna, då blir dukningen ett lyckokast!

Så här kan det se ut när det är dags för en tjejmiddag i syrentider...






Kanske nästa bord får bli med vita syrener, de första rankorna av piprankan (då bladen fortfarande är små och späda) och några lila allium. Det tror jag blir kan bli fräscht till vit linneduk.

Tror det är dags för en tjejmiddag igen...

Var rädda om er och njut av solen!!

Vårteckenfinal - Äntligen lite tid över!!

Det är så att jag skäms lite... men tiden har verkligen inte räckt till för bloggen. Jag har saknat att skriva och fotografera, men framför allt att besöka er därute. Ni är inte bortglömda om ni tror det - jag lovar!!



Den senaste månaden har jag gått en smärt- och rehabkurs, gällande min fibromyalgi, som har varit mycket bra på många sätt. Dels har jag fått tänka till hur jag förhåller mig till min värk och hur jag låtit/låter den styra mitt liv. Men jag har också fått flera "nycklar" att använda mig av för att utvecklas och komma framåt i livet, att inte låta smärta och värk ta över. Gissa om det har tagit på krafterna!!! Helt plötsligt måste man ju tänka och ifrågasätta!! (Och det är jag ju inte van vid,* host host, blink*...)

Hur som helst så har jag fått ett nytänk. Inte så att jag var helt förstelnad innan, men nya tankar och idéer är inte att förkasta. Ibland behöver man sånt för att komma vidare. Nu ligger dock det stora arbetet framför mig - att bli "Smartare än smärtan"... (en slogan som en psykolog på kursen så gärna påpekade att han hittat på). Faktum är att det känns ganska spännande...

Fast energi har den tagit, som sagt, och därav min frånvaro från bloggen. Jag har missat berätta om flera vårtecken (läs om alla härliga vårtecken i Sveriges avlånga land här, hos Viveka på Humlebacken)... syren, allium, döda rosor, dotterns födelsedag.., många händelser har passerat.



Passerade ett dike gjorde jag igår, på väg till en husvisning (vars hus var helt underbart och satt myror i huvudet på oss...), och vet ni vad jag hittade?? Bulleblomster!!! Det är dööö-länge sen jag plockade några, och nästan lika länge sedan jag såg några. Detta ledde till att åkte jag tillbaka till diket idag och plockade mig en bukett. Nu står de så fint på köksbordet i den vackra porslinskannan jag köpte på vårmarknaden hos Björn och Marcus.
Visst är blommorna vackra!?



Nu ska det inte dröja fyra veckor till nästa inlägg... om ni sen tar det som ett hot eller löfte står er helt fritt. *ler*

Önskar er en fortsatt solig vecka! Äntligen kanske det är lite sommar på gång...

Vårtecken 6 och 7 - Att dö en smula... ger liv!

Efter en veckas ledighet, även från bloggen, så är jag tillbaka med nytt vårtecken Om fler vårtecken kan du läsa om du klickar på bilden VÅRTECKEN i högra spalten eller hälsar på hos Viveka på Humlebacken.

Solen skiner och fönstren behöver tvättas... det är ett vårtecken om något!!

Men det ska jag inte ta upp idag. Jag har nämligen inte tid att tvätta fönstren just nu. Ska strax börja jobba. Nej, jag ska ta upp vikten av att dö en smula för att kunna leva ännu mer. Hm... tänker du nu... "vad menar hon?"

Jo, för att naturen ska kunna blomma ut som den gör om våren så behöver den dö en smula. Inte helt ut, för då är det ju kört. Det vet vi alla. Utan den behöver vila, eller snarare sova, under en längre tid, för att få kraft till nya dagar. Dagar i full blom. Naturen behöver sin törnrosasömn. Därför har en lång vinter som den gångna varit något av det bättre för naturen. Den har fått ett täcke (snön) som värmer och skyddar från kylan och den har fått vakna i långsam takt. Alla vet vi ju hur förödande det kan vara för t ex ett äppelträd om det blommar februari och sen kommer en köldknäpp som tar blommorna. Ajöss med äpplena det året.

Ändå var det med sorg jag knipsade av blommorna på mina nyinköpta Mårbacka pelargoner. Men det var så jag skulle göra, enligt Bosse i Äntligen hemma. Och jag som inte är någon pelargonexpert lyssnar till dem som vet bättre.

Ska pelargonen bli mer tät nertill så behövs kraften i rötterna och då tar man bort blommorna och alla synliga knoppar. De tar enorm kraft från rotsystemet i blomman och gör så att den istället blir lång och gänglig. En sådan blomma vill jag inte ha så jag tog sats och knipsade av de vackra blommorna. Aj, det gjorde ont! Mer i mig än i blomman skulle jag tro.

Hur som helst är det ett sant vårtecken - vill du att din pelargon ska bli vid, tjock och vacker hela sommaren så ska du knipsa bort de vackra blommorna, gärna toppa den också, på våren.

Och det har jag alltså gjort nu... Snyft!

Blommorna ställde jag i en lite vas att njuta av... det går det också.

Ha nu en underskön vårdag, alla vänner därute!!

Ingen vila ingen ro....

Ibland blir man lovligt trött på Blogger... precis som jag nästan var färdig med inlägget så försvann nästan all text. *suck*
Alltså är det bara att börja om från början. JÄTTEKUL!

De senaste två veckorna har varit helt hysteriska... har inte hunnit någonting känns det som. Men, det är ju fel, för det har varit hur mycket som helst. Men tiden räcker inte till till allt som jag vill göra. Det är ett faktum. Jag hade nämligen satt som mål att göra två inlägg i veckan. För någon dagsbloggare kommer jag inte bli, såvida det inte hör till mitt jobb att skriva i bloggen, men två inlägg i veckan borde jag väl klara av. Men tji fick jag!

Nåja, huvudsaken är ju att jag lyckas åstadkomma ett och annat, eller hur?



Samtidigt är det flera roliga saker som tar min tid och en del av dem är riktigt spännande. Jag skulle så gärna vilja berätta, men jag ska hålla mig tills jag vet om det blir verklighet eller inte.
Nu blir ni nyfikna va??? *fniss*

Dessutom har jag sprungit på flera träffar gällande utredningen kring min fibromyalgi. I morse höll jag på att missa en av dem. Det var rena turen att jag tittade på pappret och insåg att jag hade 30 minuter på mig att äta frukost, klä mig och ta mig till stan. Jag lyckades!!! Men om den stressen är så bra för min värkande kropp är en annan femma.
Hur som helst ska denna utredning lära mig att hantera min värk så att jag kan få ett så normalt liv som möjligt, vilket är bra naturligtvis.


Utöver det är det ju sportlov och då har man barnen hemma som ska roas och aktiveras. Har ganska nyss kommit hem från simhallen där jag bevittnat barnen hoppa från femman. Förstår inte varifrån de fått sitt mod - hoppat från femman har jag aldrig vågat, inte ens som barn. Fast lite stolt blir man ju som mamma...

Men kan någon förklara för mig varför man känner sig som man sprungit ett maraton när man kommit hem från simhallen? Jag satt ju bara och drack kaffe och läste en bok?
Jag är helt klart färdig för sängen redan nu. Tror faktiskt jag ska ta med laptopen och en bra film och gå och lägga mig...



När det gäller mina inlägg ska jag försöka återkomma så snart jag kan med ett fylligare sådant. Tills dess bjuder jag på lite blommor som jag och Maken köpte till varandra på Alla hjärtans dag. Rosor, ranunkler och några kvistar syrénblommor.... så underbart vackert!!!




Önskar er allt gott!

Ps. Glöm inte köpa gummistövlar! Det ska bli töväder till helgen....