Mes eller inte

Så var det söndag och solen är framme och jag ska upp och ge en hjälpande hand på restaurangen.

Jag vill tacka för alla kommentarer och tips angående "asbesttaket" som är här utanför min lägenhet.

Eftersom jag inte visste mycket om materialet har jag undersökt lite om det. Jag vet nu att det finns på ganska många håll och att det inte behövs tas bort om det är helt och inte anses utgöra någon fara.

En anonym person tyckte att jag inte skulle vara en svensk mes, jag tror inte att mes har något att göra med nationaliteten men personligheten. Men hur som helst ville jag höra mig för innan jag sätter mitt namn på ett dokument som ska till borgmästaren. För jag bor i en liten stad och alla saker jag gör drabbar även min pojkväns familj.

Jag är inte rädd för att säga till men jag kan inte gå till grannen och säga "Hörru, ta bort taket annars anmäler jag det". Jag är bara en vanlig medborgare som inte har några expertkunskaper inom området. Därför kommer jag att göra som man ska göra när man misstänker asbest i sin närhet. Jag kommer fylla i det här brevet till borgmästaren och han kommer skicka ut experter som tittar och bedömmer hurvida taket ska tas bort eller inte.

Och jag ska inte vara anonym. Det är enkelt att göra sin röst hörd genom att vara anonym. Men det ska inte alltid vara enkelt, jag vill stå upp för mina ord!

Dilemma

Här i Italien sköter man sig själv och det hör inte till vanligheterna att man skvallrar till "myndigheter" om man ser något misstänksamt.

Därför har jag nu ett dilemma.

Häromdagen kom en väninna på besök. Det var första gången hon var hemma hos oss och efter den korta rundturen i lägenheten gick vi ut på balkongen.
Hon skrek rakt ut när hon såg taket på "mittenskjulet". Taket är nämligen gjort av Amianto, asbest på svenska, och det är tydligen förbjudet och väldigt farligt för hälsan. Speciellt när det börjar spricka precis som taket gjort under våran balkong.

Här är taket.

Jag har ingen större koll på hälsofarliga och förbjudna material men väninnan jobbar med miljö och natur så hon kan sin sak. Hon förklarade att man inte kan ta bort taket själv och det måste göras en utredning. Få fram att det verkligen rör sig om asbest och om det anses vara farligt.

Men hur får man igång en utredning? Vi letade runt på internet och fick fram information om hur man ska gå tillväga om man misstänker asbest i sin närhet.

Jag behöver alltså bara fylla i mina uppgifter i ett färdigskrivet brev och sedan skicka det till borgmästaren. Inte så svårt kan man tycka. Det är det jag vill göra!

Så var är problemet?

Problemet är att man inte tjallar. Jag har inte fått något positivt bemötande av pojkvännen och inte heller från hans familj när jag berättat om den här obehagliga upptäckten. För det är farligt, det är förbjudet!

Men det verkar inte spela någon roll för jag blir det svarta fåret. Hon som skvallrar. Hon som lägger sig i.

Ska försöka samla mina tankar och ta ett snack med väninnan igen...