Årets prärie

Årets "prärie" blir lite annorlunda än tidigare år. Det blir mer Digitalis än vanligt, och då blir det av de lite mera "stillsamma" varianterna. Ekorrkornen kom igen efter fjolårets sådd, så det var ju helt onödigt att driva upp nya plantor. Men, naturligtvis petade jag ner dem med, här slängs inga sådder! Ha ha. Nu undrar jag, om Ekorrkornen hinner blomma över, innan resten av "prärien" kommer igång. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur de brukar bete sig. Intressanta att titta på är de, speciellt i motljus och när det blåser litet.

Bilden går att klicka upp!

Än blommar det på prärien

De flesta slöjsiljor har gjort sitt, liksom ekorrkornet, men litet kärleksgräs visar sin mest vackra sida. Rudbeckiorna producerar fast inte såsom i sin glans dagar och prydnadsmoroten 'Dara' har knutit sig för gott, frånsett någon enstaka.

Bilden går att klicka upp.

Tog fröer från en anlagd prärie i Chicago, och här har vi resultatet.
Kan vara en Rudbeckia eller kanske en Helianthus.

Detta eviga tjat om PRÄRIE

Ja, detta eviga tjat om PRÄRIE, tänker nog många. Det har ju blivit en slags fokusering på sista tiden i min blogg på just prärie, och hur man får till en prärie. Åkte till präriens förlovade land USA för att ta reda på saken. Kontentan är att en prärie kan se ut nästan hur som helst. Den beror på vilka växter som hittar dit och rotar sig.

På en skylt i Chicago Botanic Garden kunde man läsa, att en prärie minsann inte bara är gräs. Nej, den är full av andra växter...

Prärien vid Chicago Botanic Garden.
Bilden går att klicka upp!

... nu undersökte jag inte precis hela prärien som CBG hade skapat, men just det här partiet på bilden innehåller, som man ser, solbrud och anisisop. En rudbeckia tittar också fram i högerkanten. För övrigt fanns det förstås gräs av olika arter och faktiskt en hel del tistlar.

Då drar vi vidare ....

Michiganstranden.

Utefter stranden av Lake Michigan, ungefär 5 km från Chicagos centrum har man satsat på att anlägga prärier. Delvis för att binda sanden, tror jag, men mest för att gynna djurlivet och kanske allra mest för att en prärie är lättskött. Den har ju även sin charm när den är i förfall, och ingenting skall väl egentligen ansas, utan den skall sköta sig själv. På det här avsnittet fanns det mängder av guldris, en hel del solhattar och förstås gräs.

Och så drar vi vidare till Millennium Park mitt inne i Chicago...

 Millennnium Park.

Bilden går att klicka upp!

... här har allas vår Piet Odolf, han med Drömträdgården i Enköping, skapat ett prärielandskap. Den var väl inte i sin skönast prakt direkt, men fin ändå! I denna prärie finns det rätt mycket solhattar och förstås gräs av olika arter och är mer varierad än de prärier jag nämnt tidigare.

Äntligen ...

Äntligen blommar rudbeckian 'Cherry Brandy' i min "prärie" (frösåddes i våras).

Ekorrkornen har gjort sitt och vipporna håller på att falla sönder. Däremot kommer
Litet Kärleksgräs väldigt fint.

Litet Kärleksgräs, Eragrostis tenella, börjar "ta plats" på min "prärie".

BILDEN GÅR ATT KLICKA UPP

Min Setaria italica 'Red Jewel' misslyckades jag med i fjol, men de 2 fröer jag hade
kvar i påsen sådde jag i våras, och det blev ett fint gräs. Såklart inte så imponerande
när man barasår 2 fröer. Men setarian producerade ganska många nya fröer, 
och de ska jag så nästa vår. 

Prärienytt

Min "prärie" är verkligen fin – i verkligheten. Den går faktiskt inte att göra rättvisa på bild. Blomstermorötterna har dragit iväg och är mycket högre än jag räknat med, och har alltså fått fel placering, i varje fall några av dem, i framkanten. Förra året odlade jag blomstermoroten 'Dara' och då blev den inte alls så här hög som i år! Dessa är inga övervintrare, utan sådda i år. I och för sig är det inget stort bekymmer. Däremot är jag inte riktigt så förtjust i rudbeckian med de stora bruna mittpartiet. Den är lite väl dominerande, så jag brukar klippa av lite blommor och ha i vas, nu var det några dagar sedan sist, det kommer alltså nya blommor hela tiden. I övrigt börjar Litet kärleksgräs att blomma, vilket kommer att ge prärien ett lyft från och med nu och framgenom hösten, den är ju vacker in i det sista. Återkommer.

Bilden går att klicka upp! Gör det! 

Prärien – IGEN!

Min "prärie" börjar arta sig, men inte har den blivit riktigt som jag tänkt mig. Och nu förstår jag min inspiratör, Anita Linder som skrev i sitt blogginlägg, att hon tagit väldigt många foton av SIN prärie för att få de kort hon önskade. Något mer svårfotat får man leta efter. Därför har det enda raka varit, att ta närbilder. Men den första bilden är i alla fall en sorts helhetsbild, och klickar man upp den, ser man förstås mer detaljer.

Prärien den 10 juli! Bilden går att klicka upp!

Ekorrkornet är mycket lägre och tanigare än jag tänkt mig.

Slöjsiljan älskas av svarta löss. Jag har sprutat med såpvatten då och då,

 men svårt att säga om lössen bryr sig eller ej ...

... nej, då är det bättre med lite hjälp utifrån. Två nyckelpigor har hittat rätt!

Orlayan, som jag har längre bak i "prärien", ger förstås inte riktigt
samma intryck som slöjsiljan, men är åtminstone lusfri!

Digitalisarna är inte så ståtliga som jag tänkt mig heller, dessutom har det blivit

fel sort. Men jag skall inte klaga, visst pryder de sin plats ändå!

Nu börjar de övervintrade rudbeckiorna att slå ut, men de röda, nysådda 

tar tid på sig ...

Min "prärie" börjar komma igång

Min "prärie" börjar komma igång så smått. Slöjsiljan har börjat slå ut, några ekorrkorn har fått ax, men mina röda rudbeckior 'Cherry Brandy' syns det inte mycket av ännu så länge. Bilden går att klicka upp. Digitalisen, som var namngiven som D. davisiana på fröpåsen är med ganska stor säkerhet en D. lutea. Pryder ändå sin plats, blir dock inte lika hög.

Mest Slöjsiljor och Digitalis davisiana.

Det blommar på prärien

Det blommar på prärien! Nåja, så märkvärdigt är det inte, det är bara några Digitalis davisiana lutea som börjat lite smått. Men det finns knoppar både på slöjsiljan och på Rudbeckiorna. Gräsen artar sig bra, så man kan säga, att det går framåt!

Hittills har inte blivit riktigt som jag tänkt mig. Jag hade tänkt att Digitalisarna skulle stå upp som spjut högre än de andra växterna. Som det ser ut nu får den allt sträcka på sig! Slöjliljan är betydligt högre.

Prärien den 21 juni 2016.

Prärien i mitten av juni

Min "prärie" blir bara tätare och tätare. Det är väldigt svårt att visa på bild så jag får väl förklara, att Digitalisens knoppar börjar slå ut, Ekorrkornet (som man bland annat kan skymta i nedre högra hörnet är drygt 20 cm högt nu och kommer fint, Blomstermoroten ser ut att komma fint och Slöjsiljan sticker upp litet högre än de omgivande växterna och har knoppar. Däremot har de nysådda Rudbeckiorna inte kommit särskilt långt (de rudbeckior man ser på bilden är fjolåringar, och de är rätt stora och har knopp, dock är jag inte säker på om de blir gula eller om det är 'Cherry Brandy').

Bilden går att klicka upp!

Slöjsiljan har knoppar, flitigt besökta av löss och myror.

Prärien i början av juni

Det har hänt en hel del i "prärien" på de senaste veckorna. Jämför med mitt tidigare inlägg! Digitalisarna frodas utan dess like, och risken är väl att de tar över hela föreställningen. Men, jag gillar verkligen de här lite neutralare sorterna,  så jag är ändå vid gott mod!

Digitalis davisiana

 Slöjsiljorna ser ut att må bra och är nu ungefär 10 cm höga. Man skymtar också ett

ekorrgräs (ungefär lika högt) och ett litet, litet Litet Kärleksgräs

och i framkanten är det Rudbeckia 'Cherry Brandy',

som är en överlevare från i fjol (de i år frösådda är förstås betydligt mindre).

Min prärie!

Jag blev så fascinerad av Anitas prärie (bloggen De fyra blomsterhaven), så jag har bestämt mig för att göra en egen "prärie" i år. Och det måste jag ju blogga om, så jag kan dokumentera utvecklingen. Jag har alltså planterat ut idag, eftersom jag inte räknar med någon frost mera i vår. Vi får väl se hur det blir med det!!

Här har jag gjort i ordning odlingsbädden, ungefär 1 meter bred och 2 meter lång,
och som är en del av en större rabatt.

Jag har sparat några Rudbeckior som överlevt vintern. Styvmorsviolerna tillhör

förvisso inte prärieväxterna, men jag hade inte hjärta att ta bort dem,

det får bli en senare fråga!

Här har jag plockat fram några växter som jag hade tänkt plantera. Det är Orlaya närmast.

Sedan är det Litet Kärleksgräs och Ekorrkorn, några vinröda Rudbeckior och Slöjsilja.

Så här blev det när det blev klart! Jag planterade även in två sorters Digitalis, Davisiana

och Parviflora som jag har haft på tillväxt sedan i fjol. Det kanske inte ser så mycket ut

för världen ännu – men vänta bara!!