Just nu är jag hemma i Stockholm med man och klimpar. Det som från början såg ut att vara en ganska lång resa känns nu helt plötsligt väldigt kort. Dagarna har en konstig förmåga att springa iväg och imorgon är det redan nyår. Vart tog de gångna dagarna vägen? De har bara försvunnit i ett huj. För att inte tala om det gångna året? Jag är helt säker på att det INTE hade lika många dagar som det förra, inte en chans!
För att avsluta året som sig bör så tänkte jag bjuda på en rolig historia som cirkulerar i Italien just nu.
(n.b. i Italien är det vanligt att det är Jesusbarnet som kommer med paketen och inte tomten. Dessutom är några av personerna i historien enbart kända i Italien. Detta påverkar dock inte slutklämmen)
"Kära Jesusbarnet, i år har du tagit ifrån mig min älsklings sångare Michael Jackson, min älsklings skådis Patrick Swayze, min älsklings skådespelerska Farrah Fawcett, min älsklings tv-presentatör Mike Bongiorno och min älsklings poet Alda Merini!!! Jag tänkte bara tala om för dig att min älsklings politiker är ... Silvio Berlusconi och att året inte är slut än."
Ha ett riktigt gott nytt år!!!!!
Visar inlägg med etikett resa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett resa. Visa alla inlägg
onsdag 30 december 2009
tisdag 20 oktober 2009
Epikuré
Årets vinterresa till Sverige är beställd. Biljetterna till Rasmus på luffen är betalda och uthämtade. Klimparna är nöjda.
Själv sitter jag och funderar på om jag ska beställa en dag på Yasuragi - jag älskar det stället! Eller varför inte en natt? Fast en övernattning kostar en del. Hm, jag tror bestämt att det är dax att skriva ett par rader till tomten.
Själv sitter jag och funderar på om jag ska beställa en dag på Yasuragi - jag älskar det stället! Eller varför inte en natt? Fast en övernattning kostar en del. Hm, jag tror bestämt att det är dax att skriva ett par rader till tomten.
fredag 2 oktober 2009
Dagens utflyktsmål
Idag kunde jag inte låta bli att köpa mig en nostalgitripp till åttiotalet.
Det blev en evighetsbiljett till 1984.
onsdag 26 augusti 2009
onsdag 19 augusti 2009
Seg böna söker ärtigt bordssällskap
Eftersom jag och klimparna bestämt oss för att rymma fältet, så kommer jag att återvända till Sverige. Inte idag, inte imorgon, men i början av september bär det av norrut igen, vi tänkte bara lida ett par veckor till först. Det måste vara martyren i mig som envist hänger sig kvar här i denna fuktdrypande skärseld. Vad väntar jag på? Martyrglorian, som tack för mitt oförskyllda lidande?
Eftersom ombyte förnöjer, så blir det vår vackra huvudstad som får besök den här gången. Det var ett tag sedan jag var i Stockholm utan vinterjacka, så det lär finnas en hel del att njuta av, både för mig och klimparna. De senaste gångerna jag varit i Sverige har jag tyvärr drabbats av magkatarr och inte riktigt varit i form, men den här gången har jag gett mig fanken på att ha det trevligt, så pass trevligt att jag tänkte att ni kanske skulle vilja vara med på ett hörn. Eller hörn och hörn, vad sägs om en helkväll ute? En middag på någon trevlig restaurang och sen, för de som har lust, lite bekymmerslöst skuttande och struttande på något av stans uteställen. Har ni lust?
Så, om ni bor i Stockholm med omnejd, eller om ni har lust att komma upp/ner bara för att vara med, kommentera!
Jag hade tänkt mig fredagen den 4:e eller lördagen den 5:e september. Skriv vilken dag som passar dig bäst och lämna gärna förslag på någon bra restaurang. När jag vet var, när och hur många vi blir så bokar jag.
Eftersom ombyte förnöjer, så blir det vår vackra huvudstad som får besök den här gången. Det var ett tag sedan jag var i Stockholm utan vinterjacka, så det lär finnas en hel del att njuta av, både för mig och klimparna. De senaste gångerna jag varit i Sverige har jag tyvärr drabbats av magkatarr och inte riktigt varit i form, men den här gången har jag gett mig fanken på att ha det trevligt, så pass trevligt att jag tänkte att ni kanske skulle vilja vara med på ett hörn. Eller hörn och hörn, vad sägs om en helkväll ute? En middag på någon trevlig restaurang och sen, för de som har lust, lite bekymmerslöst skuttande och struttande på något av stans uteställen. Har ni lust?
Så, om ni bor i Stockholm med omnejd, eller om ni har lust att komma upp/ner bara för att vara med, kommentera!
Jag hade tänkt mig fredagen den 4:e eller lördagen den 5:e september. Skriv vilken dag som passar dig bäst och lämna gärna förslag på någon bra restaurang. När jag vet var, när och hur många vi blir så bokar jag.
måndag 27 juli 2009
Sammanfattningsvis
Nu är vi hemma igen. Inte blir det särskilt många dagar, men tillräckligt många för att ha tid till en pizza och ett par tvättar.
Resan till Sverige har varit lyckad om jag bortser från utresans katastrofala försening, magkatarr, och min blödande svanskota.
Lillklimpen tycker också att resan har varit bra, för vad är väl ett fall i en bäck på Astrid Lindgrens Värld och ett par hundra blåmärken, om inte ett tecken på att han har haft det roligt?
Och storklimpen? Han har njutit som en gris. För att snickra och slå sig på tummen, bränna fingrarna på kaminen, och uppsöka tandläkare efter att ha fått morfar över sig under en brottningsmatch (jag tror att det var det de höll på med), är väl småpotatis om man tänker på allt roligt han hittade på i sin vilda framfart.
Fem/sex tillbud på tjugo dagar är ganska bra tycker jag, för det kunde ju ha varit betydligt mycket värre. Dessutom så har min svanskota läkt, magkatarren har fått hjälp av dr. Losec, lillklimpen har torkat och storklimpens tänder verkar ha klarat sig bra. Det var lite pirrigt ett tag för det lilla bandet som håller ihop läppen och den övre tandraden var av, men som tur är har munnen bra läkkött, så nu är det som nytt igen.
Hoppas att allt är bra med er alla!
Resan till Sverige har varit lyckad om jag bortser från utresans katastrofala försening, magkatarr, och min blödande svanskota.
Lillklimpen tycker också att resan har varit bra, för vad är väl ett fall i en bäck på Astrid Lindgrens Värld och ett par hundra blåmärken, om inte ett tecken på att han har haft det roligt?
Och storklimpen? Han har njutit som en gris. För att snickra och slå sig på tummen, bränna fingrarna på kaminen, och uppsöka tandläkare efter att ha fått morfar över sig under en brottningsmatch (jag tror att det var det de höll på med), är väl småpotatis om man tänker på allt roligt han hittade på i sin vilda framfart.
Fem/sex tillbud på tjugo dagar är ganska bra tycker jag, för det kunde ju ha varit betydligt mycket värre. Dessutom så har min svanskota läkt, magkatarren har fått hjälp av dr. Losec, lillklimpen har torkat och storklimpens tänder verkar ha klarat sig bra. Det var lite pirrigt ett tag för det lilla bandet som håller ihop läppen och den övre tandraden var av, men som tur är har munnen bra läkkött, så nu är det som nytt igen.
Hoppas att allt är bra med er alla!
måndag 13 juli 2009
Globetrötter
Avresedagen började lugnt. Väskorna var nästan helt färdigpackade, och det lilla som fortfarande befann sig utspritt över lägenheten, skulle snabbt packas ner efter frukost. Eftersom vi inte skulle behöva åka hemifrån förrän en bra stund efter lunch, och ungarna gärna ville ta ett dopp innan avfärd, så tillbringade vi förmiddagen vid badpölen. Det passade mig ganska bra, eftersom jag ville slippa traska runt i lägenheten som en osalig ande och dubbelkolla, trippelkolla och ... hur många gånger jag nu skulle hinna med att kolla packningen innan avfärd. Jag hade behov av att koppla av en stund, släppa taget om resenerven i ett par timmar. För att inte tala om hur skönt det skulle vara att få badda min resfeberheta lekamen med ett par kalla badlakan.
Efter att ha badat och ätit lunch vid pölen bar det äntligen av. Eftersom min sambo, som inte skulle med, är en riktig tidspessimist, och dessutom hade mer resfeber än jag, så anlände vi till flygplatsen mer än två timmar innan avgång. Detta innebar i sin tur att klimparna var reströtta långt innan det var dags att bege sig till gaten. För att inte tala om hur trött jag var på att förklara att resan faktiskt inte riktigt börjat än.
Väl vid gaten fick vi, eftersom lillklimpen är under fem, den stora äran att ta oss in i tarmen som leder ut till planet innan alla andra. Halvägs in i tarmen blev det stopp, planet var inte färdigt ännu och vi ombads att vänta.
Jag vet inte om ni kan föreställa er hur varmt det kan bli i en sådan där flygplanstarm när hundratrettio personer står och trängs, och solen gassar från en klarblå himmel. Kan ni inte det, så kan jag upplysa er om att det rör sig om temperaturer som helt klart står sig i konkurrensen med en vedeldad finsk bastu. Jag har inget emot bastubad, men då ska det vara avklätt, och med en lagom kall sjö utanför dörren.
Under den första halvtimmen vi stod där råkade storklimpen ha sönder sin bamseklocka. Och under den andra råkade han, kan ha varit på grund av utmattning, ramla på lillklimpens trolley så att den gick sönder. Förutom dessa två missöden, så gick allt som smort. Ingen gråt, ingen tandagnisslan, bara en trasig klocka och en helpaj väska. Vad mer kan man begära?
Efter en timme i tarmen meddelade markpersonalen vänligt att planet var trasigt. Med ett stort leende på läpparna bad de oss därför att återvända till avgångshallen.
-Ni kommer att få besked så fort vi vet! sa kvinnan och log så att munnen gick ur led. Vi undersöker just nu möjligheten att flyga in ett plan från Genève!
Jag kan ju inte annat än undra varför de tvingade ut oss där i hettan innan alla kontroller var gjorda. Men å andra sidan, så skattar jag mig lycklig att de faktiskt gjorde sig besväret att kontrollera planet ordentligt.
Eftersom vi hade haft den stora turen att ha förtur in denna mardrömslika svettkanal, så hade vi såklart den stora turen att vara sist ut ur den också. När vi äntligen kom ut i avgångshallen, med kläderna precis lika våta som ocentrifugerad tvätt, så var alla sittplatser upptagna. Jippi! Två trötta klimpar längtade naturligtvis efter att få stå i ett obestämt antal timmar. För att inte tala om hur gärna de skulle låta tristessen gripa tag i deras små utmattade kroppar, och med ett brett leende låta sig ledas till döds medan de rullar tummarna, och tittar på farbröder som kliar sig i skrevet, och tanter som kontrollerar sina pass för miljonte gången. Med lätt geléartade ben och humöret på topp, sällade vi oss därför till den muntra samlingen passagerare som stod och hängde vid gaten.
Efter en stund dök det upp en välinformerad kille ur markteamet.
-En timme, sa han, planet har nu lyft från flygplatsen i Genève. En timme till, och sen bär det av!
Killen såg allvarlig ut, tittade ner på klockan, och fick det att låta som om det faktiskt var sant.
Den pessimistiska svenska modern, som har bott i Italien alldeles för länge för att tro att en timme betyder sextio minuter, talar om för sina klimpar att de, om allt vill sig väl, kommer att få gå på planet inom en och en halv timme. Klimparna ler matt och klättrar upp i en fönsterkarm för att leka. De är två tappra riddare de där två, ingen av dem klagar, utan biter ihop och tar det för vad det inte är ... en helt vanlig italiensk försening.
För att göra äventyret kort ...
Törst - baren i vänthallen var stängd, men jag hade som tur var redan tidigare köpt drickor till resan i en annan bar.
Hunger - en halvtimme innan avgång fick vi matkuponger, och jag drog med mig klimparna och köpte mackor i en annan hall. Detta trassliga tilltag visade sig vara våra magars stora räddning, för på planet blev vi inte servade förrän tjugo minuter innan landning, och då var vi närmare fyra timmar försenade.
Protest – väl inne i planet visade lillklimpen sitt avståndstagande genom att lugnt förkunna: ”Jag tänker inte göra någonting alls förrän jag träffar mormor. ” Vilket han inte heller gjorde. Det är fascinerande att se hur stilla ett barn kan sitta om de bara vill.
Sömn - Eftersom resan tyvärr inte var slut vid landning, utan vi var tvungna att ta oss över till Sverige med Öresundsbrotåget, för att sedan fortsätta därifrån med bil, så kom vi inte i säng förrän halvtre på natten.
Sinnesstämning – lättnad, och sprudlande lyckliga över att ha kommit fram … överhuvudtaget.
Efter att ha badat och ätit lunch vid pölen bar det äntligen av. Eftersom min sambo, som inte skulle med, är en riktig tidspessimist, och dessutom hade mer resfeber än jag, så anlände vi till flygplatsen mer än två timmar innan avgång. Detta innebar i sin tur att klimparna var reströtta långt innan det var dags att bege sig till gaten. För att inte tala om hur trött jag var på att förklara att resan faktiskt inte riktigt börjat än.
Väl vid gaten fick vi, eftersom lillklimpen är under fem, den stora äran att ta oss in i tarmen som leder ut till planet innan alla andra. Halvägs in i tarmen blev det stopp, planet var inte färdigt ännu och vi ombads att vänta.
Jag vet inte om ni kan föreställa er hur varmt det kan bli i en sådan där flygplanstarm när hundratrettio personer står och trängs, och solen gassar från en klarblå himmel. Kan ni inte det, så kan jag upplysa er om att det rör sig om temperaturer som helt klart står sig i konkurrensen med en vedeldad finsk bastu. Jag har inget emot bastubad, men då ska det vara avklätt, och med en lagom kall sjö utanför dörren.
Under den första halvtimmen vi stod där råkade storklimpen ha sönder sin bamseklocka. Och under den andra råkade han, kan ha varit på grund av utmattning, ramla på lillklimpens trolley så att den gick sönder. Förutom dessa två missöden, så gick allt som smort. Ingen gråt, ingen tandagnisslan, bara en trasig klocka och en helpaj väska. Vad mer kan man begära?
Efter en timme i tarmen meddelade markpersonalen vänligt att planet var trasigt. Med ett stort leende på läpparna bad de oss därför att återvända till avgångshallen.
-Ni kommer att få besked så fort vi vet! sa kvinnan och log så att munnen gick ur led. Vi undersöker just nu möjligheten att flyga in ett plan från Genève!
Jag kan ju inte annat än undra varför de tvingade ut oss där i hettan innan alla kontroller var gjorda. Men å andra sidan, så skattar jag mig lycklig att de faktiskt gjorde sig besväret att kontrollera planet ordentligt.
Eftersom vi hade haft den stora turen att ha förtur in denna mardrömslika svettkanal, så hade vi såklart den stora turen att vara sist ut ur den också. När vi äntligen kom ut i avgångshallen, med kläderna precis lika våta som ocentrifugerad tvätt, så var alla sittplatser upptagna. Jippi! Två trötta klimpar längtade naturligtvis efter att få stå i ett obestämt antal timmar. För att inte tala om hur gärna de skulle låta tristessen gripa tag i deras små utmattade kroppar, och med ett brett leende låta sig ledas till döds medan de rullar tummarna, och tittar på farbröder som kliar sig i skrevet, och tanter som kontrollerar sina pass för miljonte gången. Med lätt geléartade ben och humöret på topp, sällade vi oss därför till den muntra samlingen passagerare som stod och hängde vid gaten.
Efter en stund dök det upp en välinformerad kille ur markteamet.
-En timme, sa han, planet har nu lyft från flygplatsen i Genève. En timme till, och sen bär det av!
Killen såg allvarlig ut, tittade ner på klockan, och fick det att låta som om det faktiskt var sant.
Den pessimistiska svenska modern, som har bott i Italien alldeles för länge för att tro att en timme betyder sextio minuter, talar om för sina klimpar att de, om allt vill sig väl, kommer att få gå på planet inom en och en halv timme. Klimparna ler matt och klättrar upp i en fönsterkarm för att leka. De är två tappra riddare de där två, ingen av dem klagar, utan biter ihop och tar det för vad det inte är ... en helt vanlig italiensk försening.
För att göra äventyret kort ...
Törst - baren i vänthallen var stängd, men jag hade som tur var redan tidigare köpt drickor till resan i en annan bar.
Hunger - en halvtimme innan avgång fick vi matkuponger, och jag drog med mig klimparna och köpte mackor i en annan hall. Detta trassliga tilltag visade sig vara våra magars stora räddning, för på planet blev vi inte servade förrän tjugo minuter innan landning, och då var vi närmare fyra timmar försenade.
Protest – väl inne i planet visade lillklimpen sitt avståndstagande genom att lugnt förkunna: ”Jag tänker inte göra någonting alls förrän jag träffar mormor. ” Vilket han inte heller gjorde. Det är fascinerande att se hur stilla ett barn kan sitta om de bara vill.
Sömn - Eftersom resan tyvärr inte var slut vid landning, utan vi var tvungna att ta oss över till Sverige med Öresundsbrotåget, för att sedan fortsätta därifrån med bil, så kom vi inte i säng förrän halvtre på natten.
Sinnesstämning – lättnad, och sprudlande lyckliga över att ha kommit fram … överhuvudtaget.
tisdag 7 juli 2009
Framme
Jag är nu på plats. Resan blev betydligt längre än väntat, men efter många om och men kom vi äntligen iväg. Jag skulle gärna vilja skriva lite om vår äventyrliga avfärd, men eftersom jag inte känner för att skriva ett halvdant inlägg, så får det nog vänta en dag eller två.
söndag 17 maj 2009
Ekoturismföreningen tipsar
Jag satt just och läste lite på Ekoturismföreningens hemsida, och så stötte jag på det här:
"Res kollektivt och lätt packad i sommar"
Undrar vad de menar? En virrepinne på tåget kanske, eller en bläcka på bussen?
Jag undrar om nykterhetsföreningen håller med?
"Res kollektivt och lätt packad i sommar"
Undrar vad de menar? En virrepinne på tåget kanske, eller en bläcka på bussen?
Jag undrar om nykterhetsföreningen håller med?
onsdag 15 april 2009
Utvecklingshistoria
Utflykten på långfredagen gick till en dinosauriepark. På torsdagskvällen hade jag stekt en sats pannkakor, så på fredagsmorgonen fyllde vi en kylväska med drycker och annat som passade bra att ha med på en heldagsutflykt i det fria. På väg till parken låg dimman som ett grått täcke över oss, och värre blev för varje kilometer vi körde. Ju närmre utflyktsmålet vi kom, desto sämre blev vädret. Väl framme såg det verkligen inte ljust ut. Vi satte på oss varenda plagg vi hade med oss i bilen, och jag svor över att jag tagit med en för tunn jacka, jag som är så frusen av mig. Väl inne i parken började det lätta lite. Solen började trevande leta sig fram mellan molnen, och tro det eller ej, men vid lunch åkte jackan av.
Parken var lagom stor och väldigt mysig. Det var riktigt härligt att promenera runt bland de stora, lummiga träden. Efter halva turen nådde vi fram till picknickplatsen. Den låg vackert vid en liten damm, och hade dessutom en stor lekpark där barnen klättrade och gungade, medan vi vuxna vilade benen och lapade sol. Efter lunch tog vi andra halvan av parken, och innan vi klämde oss in i bilen igen blev det en liten glasspaus i cafét.
Parken hade ett bra upplägg. Den började med de första urtidsdjuren, i det här fallet rörde det sig om Pterygotus, en havsskorpion som levde för ca: 430.000.000 år sedan. För att sedan ta oss framåt i tiden, och avsluta turen med Neandertalmänniskan. Detta gav en bra överblick om när i historien de olika djuren levt. I parken fanns också ett inhägnat område med lite djur (hjortar, rådjur, m.m.).
När vi kom hem från utflykten var vi alla trötta och glada, kanske till och med gladare än vi skulle ha varit om dagen börjat bättre. För det som på morgonen såg ut att bli en misslyckad utflykt, blev till syvende och sist väldigt, väldigt lyckad.
lördag 4 april 2009
Steppdans och pizzeria
Idag är det full rulle i familjen segsliten. Mamma och hennes man kom med ett tidigt morgonplan, så redan vid lunchen var vi sex stycken till bordet. Mamma kom med tre stora resväskor, varav en var fylld med deras grejer, och de andra två var fyllda till brädden med påsk och födelsedagspresenter till lillklimpen, påskpresenter till storklimpen, mat, och godis.
Lillklimpen fyller egentligen inte år förrän senare denna månad, men då är inte mamma här, så vi firade idag istället. Ungarna ville så gärna ha paket, och ska det göras i förväg så spelar det egentligen ingen roll om vi gör det idag, eller någon annan dag. Dessutom är det så mycket annat nästa helg, och barnen uppskattar det mer om man delar upp det i små lagom portioner.
Ikväll bär det av till ungarnas favorit pizzeria, och imorgon blir det familjelunch hemma hos svärmor. Detta arrangemang passar mig alldeles utmärkt, eftersom vi inte behöver trängas i vårt lilla kök under de närmsta dagarna. Dessutom blir det vila för alla parter, då vi slipper stå och laga mat hela helgen. Då har jag förståss inte räknat in svärmor, men hon faller liksom lite utanför det hela, eftersom hon inte behöver trängas här hemma med oss.
Det kan ju lätt bli lite pyssel när man är många, inte minst vad det gäller matlagning och toalettbesök. Vi har nämligen bara en enda toalett, och om steppdansen inte redan varit uppfunnen, så hade jag helt klart försökt lansera den som min grej.
Lillklimpen fyller egentligen inte år förrän senare denna månad, men då är inte mamma här, så vi firade idag istället. Ungarna ville så gärna ha paket, och ska det göras i förväg så spelar det egentligen ingen roll om vi gör det idag, eller någon annan dag. Dessutom är det så mycket annat nästa helg, och barnen uppskattar det mer om man delar upp det i små lagom portioner.
Ikväll bär det av till ungarnas favorit pizzeria, och imorgon blir det familjelunch hemma hos svärmor. Detta arrangemang passar mig alldeles utmärkt, eftersom vi inte behöver trängas i vårt lilla kök under de närmsta dagarna. Dessutom blir det vila för alla parter, då vi slipper stå och laga mat hela helgen. Då har jag förståss inte räknat in svärmor, men hon faller liksom lite utanför det hela, eftersom hon inte behöver trängas här hemma med oss.
Det kan ju lätt bli lite pyssel när man är många, inte minst vad det gäller matlagning och toalettbesök. Vi har nämligen bara en enda toalett, och om steppdansen inte redan varit uppfunnen, så hade jag helt klart försökt lansera den som min grej.
torsdag 12 mars 2009
Heligt utflyktsmål
Jag har förstått av en del kommentarer här på bloggen, och även på andras bloggar, att det undras lite över utlandssvenskarnas vallfärdande till Ikea. Inte för att jag tycker att det verkar som om vi åker dit mer än någon annan, men jag har i alla fall sett att en del undrar lite. Detta beror nog på att många av er som bor i Sverige, inte har en aning om vad vi kan köpa på Ikea. Jag menar, hur ofta har en svensk anledning att besöka Ikea på sin semester? Det är ju inte riktigt vad man vill se när man reser runt i världen. Tänk er själva hur det skulle låta, om man på frågan om vad man sett på sin dyrt betalade semester svarade: Åå I Sydney var vi på et såå fint Ikea. För att inte tala om i Rom! De hade ett såå fantastiskt utbud!
Men, men, varför då dessa pilgrimsresor till Ikea? Jo, så här är det, vi kan nämligen köpa saker som inte finns på ett vanligt svenskt Ikea. Saker som vi inte kan få tag på någon annanstans, men som ni kan köpa var som helst.
Vad kan då detta vara? Jo, svensk mat! På alla Ikeabutiker världen över så har man en matbutik med svenska varor. Och som ni kanske kan förstå, så kan en kaviarmacka eller en sillbit vara väldigt gott emellanåt. Så för att belysa er okunskap, så ska jag därför räkna upp en hel hög med varor som jag kan köpa på Ikea. Självklart kan jag inte alla varor i huvudet, men jag ska göra ett försök.
Man kan t.ex. köpa: Kaviar original, kaviar med dill, räkost på tub, olika hårda ostar, olika sorters sill, vaniljsås, senap, gravlaxsås, brunsås i påse, smögensås i påse, lingonsylt, drottningsylt, krusbärssylt, hjortronsylt, flädersaft, lingonsaft, inlagd gurka, prinsesstårta, korvbröd, kokkorv, prinskorv, tunnbröd, lax i olika former, frysta köttbullar, julskinka till jul, fryst pytt i panna, glögg, brännvin, bullar, kakor och kex av olika de slag, smågodis, Marabou choklad, hårt bröd, renkorv, olika delikatesskakor som chokladbollar och dammsugare, svenskt öl, julmust, pepparkakor, pepparkakshus som man bara behöver klistra ihop, påskgodis, torkad stekt lök, svenskt kaffe, svenskt rabarber te, päroncider och mycket annat.
Jag hoppas att detta kan räcka som en förklaring till utlandssvenskarnas vallfärder mot vårt alldeles egna Mecka - IKEA.
Men, men, varför då dessa pilgrimsresor till Ikea? Jo, så här är det, vi kan nämligen köpa saker som inte finns på ett vanligt svenskt Ikea. Saker som vi inte kan få tag på någon annanstans, men som ni kan köpa var som helst.
Vad kan då detta vara? Jo, svensk mat! På alla Ikeabutiker världen över så har man en matbutik med svenska varor. Och som ni kanske kan förstå, så kan en kaviarmacka eller en sillbit vara väldigt gott emellanåt. Så för att belysa er okunskap, så ska jag därför räkna upp en hel hög med varor som jag kan köpa på Ikea. Självklart kan jag inte alla varor i huvudet, men jag ska göra ett försök.
Man kan t.ex. köpa: Kaviar original, kaviar med dill, räkost på tub, olika hårda ostar, olika sorters sill, vaniljsås, senap, gravlaxsås, brunsås i påse, smögensås i påse, lingonsylt, drottningsylt, krusbärssylt, hjortronsylt, flädersaft, lingonsaft, inlagd gurka, prinsesstårta, korvbröd, kokkorv, prinskorv, tunnbröd, lax i olika former, frysta köttbullar, julskinka till jul, fryst pytt i panna, glögg, brännvin, bullar, kakor och kex av olika de slag, smågodis, Marabou choklad, hårt bröd, renkorv, olika delikatesskakor som chokladbollar och dammsugare, svenskt öl, julmust, pepparkakor, pepparkakshus som man bara behöver klistra ihop, påskgodis, torkad stekt lök, svenskt kaffe, svenskt rabarber te, päroncider och mycket annat.
Jag hoppas att detta kan räcka som en förklaring till utlandssvenskarnas vallfärder mot vårt alldeles egna Mecka - IKEA.
Kollektivtrafikant på kaparexpedition
I går ringde de från konsulatet och talade om att mitt körkort kommit. Det tog precis sex dagar, och inte de utlovade tio. Gissa om jag blev förvånad? Jag undrar om det var av ren och skär medkänsla, eftersom mitt nuvarande körkort går ut på måndag. Eller om de kanske kände sig tvungna att förbarma sig över en stackars svensk medsyster, och lade på ett litet extra kol. För det vet väl alla, att man inte klarar sig utan bil i Italien! Tåg och bussar går ju oftast inte efter tidtabell, utan när de har lust. Var det inte av medkänsla eller förbarmande, så kanske det var på grund av påtryckningar från en annan svensk bloggare. Det var nämligen en tjej, som kommenterat inlägget i förra veckan, som sa att hon kände ett par personer på den svenska ambassaden i Rom. Hon skrev att de inte blivit så italieniserade ännu, utan menade att de fortfarande var ganska svenska. Detta kan jag ju starkt ifrågasätta, eftersom det inte finns en endaste människa, och då menar jag verkligen INTE EN ENDASTE, som kan bo i Italien en längre tid, utan att bli väldigt påverkad av den italienska kulturen. Så antingen far hon med osanning, eller så är hennes vänner någorlunda nyinflyttade.
Så i morgon bär det av in till Milano. Om det är öppet vill säga. Damen på konsulatet bad mig att ringa först, för hon visste inte om hon tänkte hålla öppet eller inte. Det låter som något jag pratat om tidigare...italienisering. Eftersom de bara har öppet tio timmar i veckan, så blir det väldigt konstigt när de bara stänger sådär.
Jag kommer att åka bil till Milano, för som jag tidigare berättat så går ju tågen när de vill, och sen så står de gärna still ett tag på vägen. Jag tror de vilar upp sig emellanåt. Tågen verkar ha behov av att pusta ut, ta igen sig, samla nya krafter, och sen ladda batterierna, för att orka stånka vidare.
Att åka bil till Milano betyder för min del att jag åker bil till Milanos största parkering, som inte ligger i Milano, utan lååååångt utanför. Därifrån tar jag tunnelbanan in till stan. Jag måste till och med byta, för parkeringen ligger inte på den linjen som går in till centrum. Det brukar ta lite tid, men att åka in till centrum med bil är stört omöjligt! Förutom att det inte finns parkeringar, så består Milano av enkelriktade gator och av ringvägar, som i ett komplicerat mönster tar sig runt stan. Kör man fel, kan man få köra flera varv innan man lyckas komma någon vart. Om man av någon märklig anledning lyckas ta sig in till centrum, så uppstår nästa problem...innerstan är nämligen avstängd för alla utom de som bor där. Så om jag inte liftar med någon varutransport, eller innerstadsbo, så är det i alla falla ingen idé att försöka ta sig dit in med bil.
Har just tagit en paus föra att ringa konsulatet och tala om att jag kommer. De tänkte ha stängt imorgon! När jag protesterade lite märglöst, så sa de att de kunde hålla öppet en halvtimme, så jag var välkommen att komma mellan 10.00 och 10.30. JEEEEZUS! Det blir till att kapa ett tåg och hota en tunnelbanechaffis, annars hinner jag aldrig!
Man kan klicka på de färgglada orden för att komma till de inlägg jag syftar på!
Så i morgon bär det av in till Milano. Om det är öppet vill säga. Damen på konsulatet bad mig att ringa först, för hon visste inte om hon tänkte hålla öppet eller inte. Det låter som något jag pratat om tidigare...italienisering. Eftersom de bara har öppet tio timmar i veckan, så blir det väldigt konstigt när de bara stänger sådär.
Jag kommer att åka bil till Milano, för som jag tidigare berättat så går ju tågen när de vill, och sen så står de gärna still ett tag på vägen. Jag tror de vilar upp sig emellanåt. Tågen verkar ha behov av att pusta ut, ta igen sig, samla nya krafter, och sen ladda batterierna, för att orka stånka vidare.
Att åka bil till Milano betyder för min del att jag åker bil till Milanos största parkering, som inte ligger i Milano, utan lååååångt utanför. Därifrån tar jag tunnelbanan in till stan. Jag måste till och med byta, för parkeringen ligger inte på den linjen som går in till centrum. Det brukar ta lite tid, men att åka in till centrum med bil är stört omöjligt! Förutom att det inte finns parkeringar, så består Milano av enkelriktade gator och av ringvägar, som i ett komplicerat mönster tar sig runt stan. Kör man fel, kan man få köra flera varv innan man lyckas komma någon vart. Om man av någon märklig anledning lyckas ta sig in till centrum, så uppstår nästa problem...innerstan är nämligen avstängd för alla utom de som bor där. Så om jag inte liftar med någon varutransport, eller innerstadsbo, så är det i alla falla ingen idé att försöka ta sig dit in med bil.
Har just tagit en paus föra att ringa konsulatet och tala om att jag kommer. De tänkte ha stängt imorgon! När jag protesterade lite märglöst, så sa de att de kunde hålla öppet en halvtimme, så jag var välkommen att komma mellan 10.00 och 10.30. JEEEEZUS! Det blir till att kapa ett tåg och hota en tunnelbanechaffis, annars hinner jag aldrig!
Man kan klicka på de färgglada orden för att komma till de inlägg jag syftar på!
tisdag 10 mars 2009
Pilgrimsresa
Å vad jag är gla'
jag har varit
på Ikea i da'!
jag har varit
på Ikea i da'!
Och spenderat mer
än vad som är bra
på ramar, lampor,
och svensk chokla'.
Jag vet aldrig riktigt
hur det går till,
men vagnen fylls
fast jag inte vill.
Det går tydligen inte
att bara titta,
utan varor som Billy,
Skavsta eller Britta
helt av sig själva
ner i vagnen hitta'.
Jag fick dessutom
en tallrik mat,
och en liten stunds prat
med en svensk kamrat.
Att resan är lång
är ju bara roligt,
när man sitter och pratar
lugnt och förtroligt.
söndag 8 mars 2009
Korteligen
Skulle gärna vilja ha tid att skriva ett längre inlägg, men datorn har varit ockuperad av en spelande storklimp, och sedan av en semesterortsletande sambo. Om en timme är det dax för söndagslunch hemma hos svärmor, så det blir vad det blir, ett par korta rader. Middagen i går var superb! Restaurangen var mysig, och vinet var utsökt. Klimparna hade, trots visst motstånd, haft en bra kväll med farmor och farfar, och verkade nöjda.
Slutet gott, allting gott! Och alla familjemedlemmar var nöjda och glada.
Jag vill också passa på att tacka Vero för att hon tillägnat mig utmärkelsen Tack för att du finns. Ni vet, den som jag fick av Pysen häromdagen. Jag vill också tacka Vickepicke och Ankan, som bollade utmärkelsen tillbaka till mig. Vickepicke undrade om man fick göra så. Jag har ingen aning, men den har landat här igen, så jag behåller den.
Ankan däremot, sa att den kommer från klubben för inbördes beundran. Det tycker jag är kul, så jag tar med glädje emot den igen. Man kan aldrig få för många utmärkelser, för de är ju ett uttryck för att vi uppskattar varandra, eller hur!
Nej, nu pockar familjen på min uppmärksamhet, och vill att jag ska engagera mig i morgontoaletten. Kan verka lite sent så här dax, men vi har myst omkring hela morgonen. Och då har det inte funnits någon plats för så triviala saker som ansiktstvätt och påklädning.
Slutet gott, allting gott! Och alla familjemedlemmar var nöjda och glada.
Jag vill också passa på att tacka Vero för att hon tillägnat mig utmärkelsen Tack för att du finns. Ni vet, den som jag fick av Pysen häromdagen. Jag vill också tacka Vickepicke och Ankan, som bollade utmärkelsen tillbaka till mig. Vickepicke undrade om man fick göra så. Jag har ingen aning, men den har landat här igen, så jag behåller den.
Ankan däremot, sa att den kommer från klubben för inbördes beundran. Det tycker jag är kul, så jag tar med glädje emot den igen. Man kan aldrig få för många utmärkelser, för de är ju ett uttryck för att vi uppskattar varandra, eller hur!
Nej, nu pockar familjen på min uppmärksamhet, och vill att jag ska engagera mig i morgontoaletten. Kan verka lite sent så här dax, men vi har myst omkring hela morgonen. Och då har det inte funnits någon plats för så triviala saker som ansiktstvätt och påklädning.
tisdag 3 mars 2009
När katten är borta .....
Nu är jag tillbaka till den hektiska vardagen. Idag är det tandläkarbesök på schemat, och storklimpen tycker inte att det ska bli allt för roligt. Han har bara varit där en gång tidigare, och då tittade de bara på tänderna. Idag ska det röntgas, och några av de nya tänderna ska bli penslade med fluor. Det här med fluorpensling är nytt för mig. Jag tror aldrig att jag hört talas om det tidigare, men här är det något man gör, speciellt på de nya, bakre kindtänderna. Vår tandläkare menar att tänderna är mer skyddade då, och därför mindre utsatta för karies. Det är ju faktiskt tänder som han ska ha med sig hela livet, så om han sparar lite på dem nu, så vinner han ju på det i framtiden.
Som plåster på såren ska storklimpen få äta lunch på McDonald’s. Det ser han däremot fram emot, eftersom det bara blir han och mamma. Efter sex dagar med pappa, så kan ett par timmar på tu man hand med mamma göra susen. Det verkar dock som om de har haft en riktig höjdarvecka. De har varit på inflyttningsfest hemma hos kompisar, ätit middag på pizzeria två gånger och hamburgare en gång. De har till och med hunnit med ett IKEA-besök. De har haft så mycket att göra att de knappt haft tid att tänka på oss! Det är bra, för nu vet jag att jag utan problem kan lämna dessa två gräsänklingar åt sitt öde. Jag tror till och med att de skulle uppskatta om jag åkte bort lite oftare, eftersom de då får chansen att ta hand om varandra på ett alldeles speciellt sätt.
Som plåster på såren ska storklimpen få äta lunch på McDonald’s. Det ser han däremot fram emot, eftersom det bara blir han och mamma. Efter sex dagar med pappa, så kan ett par timmar på tu man hand med mamma göra susen. Det verkar dock som om de har haft en riktig höjdarvecka. De har varit på inflyttningsfest hemma hos kompisar, ätit middag på pizzeria två gånger och hamburgare en gång. De har till och med hunnit med ett IKEA-besök. De har haft så mycket att göra att de knappt haft tid att tänka på oss! Det är bra, för nu vet jag att jag utan problem kan lämna dessa två gräsänklingar åt sitt öde. Jag tror till och med att de skulle uppskatta om jag åkte bort lite oftare, eftersom de då får chansen att ta hand om varandra på ett alldeles speciellt sätt.
onsdag 25 februari 2009
På snöfronten inget nytt!
Har nu kommit fram till den stora staden. Stockholm ligger kvar, men snön håller redan på att smälta bort. För att jävlas riktigt mycket, har det utlovats regn i åtminstone två dagar framåt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, blev på något sätt lurad på konfekten. Här har jag gått och stålsatt mig…och så blir det inget. Jag har liksom packat för rena rama alpsemestern, och så är det mest snölika jag sett florsockret på ett gäng semlor. Jag hade ju fått höra att det MINSANN hade snöat. Att ungarna i kvarteret hade gjort MINST en biljon snögubbar på gården. Har inte sett en enda snögubbe, men däremot hittade jag fem centimeter grå snömodd. Jättebra att dra väskan i! Den VAR orange. Nu är den gråprickig.
Mamma låg också kvar där jag lämnade henne i januari. Hon hade lovat mat, och det höll hon. Så slutresultatet är ganska okej….ändå.
Vintervärme
Den här härliga utmärkelsen har jag fått från Ingela la la! Visst är den go! Den får mig att tänka på varm choklad och ostmackor efter en dag i pulkabacken, finns det något vintrigare än det?
Denna härligt vintervärmande utmärkelse skickar jag vidare till:
Apropå vinter, så ska jag nu lämna våren och musöronen för att åka till Stockholm, knappa två timmar kvar tills det är dax. Har lite delade känslor inför att sätta på mig täckjackan igen, men det får väl anses vara ett nödvändigt ont. Jag ska ju hem till min älskade mamma, så det är det värt. Storklimpen är inte helt tänd på att vara i skolan medan lillklimpen och jag rockar loss i storstan, men han får ju ha pappa för sig själv så det går nog över. Lillklimpen ser med spänning på resan. Han tycker att det är pirrigt att åka utan brorsan, men verkar äntligen ha förenat sig med tanken. Barnen är lovade att få Skypa på kvällarna, så då ses vi ju i vilket fall som helst.
Stockholmare, håll i hatten för nu kommer jag!
söndag 1 februari 2009
tisdag 27 januari 2009
Upptäcktsresande
I går kväll beställde jag en resa hem till mitt gamla fädernesland Sverige. Som ni kanske vet, var mitt julbesök inte direkt en hit, och eftersom mamma inte tänker komma hit på sportlovet, gör jag därför ett andra försök. Tyvärr är inte barnen lediga mer än två dagar den veckan, det är karneval, så för att storklimpen inte ska missa för mycket i skolan, så kommer jag och lillklimpen resa ensamma. Storklimpen tycker att det ska bli roligt att vara hemma själv med pappa, och lillklimpen tycker att det ska bli spännande att få resa iväg utan storebror. Själv tycker jag också att det ska bli spännande och roligt, men märkligt. Jag har aldrig varit borta från storklimpen mer än en och en halv dag sedan han föddes, och nu ska jag vara borta hela sex dagar. Fyra dagar på BB räknas inte för då kom han och hälsade på.
Det kommer nog att kännas konstigt, men förr eller senare måste man ju klippa av navelsträngen. Egentligen är det inget som jag själv valt, utan det har bara blivit så. Jag och sambon har aldrig gjort några egna resor, och när jag ska någonstans, tar jag alltid barnen med mig.
Om jag ska leta efter ett passande adjektiv för min resa, så blir det nog ”skönt”, för det är just så jag känner det. Det ska bli skönt att resa med bara ett barn och det ska bli skönt att bara behöva bry mig om ett barn. När jag har båda blir det aldrig en lugn stund och jag har tusen järn i elden hela tiden. Det ska bli skönt att gå på stan, vilket jag inte tycker annars. Att gå på stan med två små busungar betyder att jag hela tiden är spänd och flackar runt med blicken för att se att jag inte tappar bort ett av dem, att de inte gör sig illa, bli överkörda, klättrar upp på hyllorna i affären eller har sönder något jag absolut inte har råd att betala.
Nej, jag ska försöka ha det riktigt skönt! Höja blicken och titta på det jag har omkring mig. Jag ska återupptäcka Stockholm. Min hemstad, som jag knappt minns hur den ser ut, eftersom jag varit så upptagen med annat de senaste åren.
Det kommer nog att kännas konstigt, men förr eller senare måste man ju klippa av navelsträngen. Egentligen är det inget som jag själv valt, utan det har bara blivit så. Jag och sambon har aldrig gjort några egna resor, och när jag ska någonstans, tar jag alltid barnen med mig.
Om jag ska leta efter ett passande adjektiv för min resa, så blir det nog ”skönt”, för det är just så jag känner det. Det ska bli skönt att resa med bara ett barn och det ska bli skönt att bara behöva bry mig om ett barn. När jag har båda blir det aldrig en lugn stund och jag har tusen järn i elden hela tiden. Det ska bli skönt att gå på stan, vilket jag inte tycker annars. Att gå på stan med två små busungar betyder att jag hela tiden är spänd och flackar runt med blicken för att se att jag inte tappar bort ett av dem, att de inte gör sig illa, bli överkörda, klättrar upp på hyllorna i affären eller har sönder något jag absolut inte har råd att betala.
Nej, jag ska försöka ha det riktigt skönt! Höja blicken och titta på det jag har omkring mig. Jag ska återupptäcka Stockholm. Min hemstad, som jag knappt minns hur den ser ut, eftersom jag varit så upptagen med annat de senaste åren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
%5B1%5D.jpg)
Inlägg
