Vävda ullfiltar

Det hela började med att det blev vår. Då händer det en massa saker med mig. Jag längtar till skogen, till gräset och till ett eget boende. Ett boende med plats för en vävstol. Alltså: det blev vår och jag fick lust att väva. Den kopplingen är ju solklar. Så plötsligt ramlade det en liten begagnad golvvävstol på mig. Begagnad fast oanvänd. Och jag är ju inte den som tackar nej till saker som råkar ramla åt mitt håll. Så jag började väva. 

Det blev tre små filtar. Varpen är bomull 16/2 i trådtätheten 10 tr/cm och bindningen är liksidig kypert. Inslag är ett tunt ullgarn som heter Supersoft. Eftersom jag stickar mycket i det hade jag gott om rester att använda. Filtarna är ca 70x90 cm och nu efter lite ruggning är de ulliga och mjuka! På bilden ännu ofållade. 

(Och jag stickar fortfarande! Jag hinner bara inte blogga så ofta som jag hade önskat.)

Jakken

Äntligen är den klar! Det började med en klar tanke om en stickad kavaj, och jag hade en viss "udda flicka" som förebild någon gång förra september. När nästan hela kroppen var klar upptäckte jag ett stickfel, ett ordentligt stickfel där jag hade stickat fel ett varv i rapporten men det retade mig mycket (annars kan jag låta småfel vara just för att det är roligare att sticka framåt än bakåt). Jag lät den ligga.

 

Sedan hittade jag den i våras igen och stickade om. Stickade klart och klippte upp. Insåg att det inte alls var kavaj den skulle bli. Jag vet inte var det var som hände men vi kan säga såhär; jag hade inte tänkt på att något som sitter tajt när det sitter ihop kan vara för litet när det ska finnas lite omlott... Mer än så behöver inte sägas.



 

Fördelen med att sticka om några rapporter på kroppen var att jag fick en andra chans att forma midjan, jag hade visst lite mer midja än jag trodde... 

 

Ja, och så tänkte jag ju om. Den raka kanten som skulle blivit slag lät jag sitta kvar utifall att... Och så plockade jag upp en ganska rak och lång linje från axel ner till under brösten. När jag stickat klart hela sjalkragen och var nöjd vågade jag klippa bort. Sedan sydde jag på ett fint band över klippkanten, å vilken härlig känsla det gav! Extra lyx till en fin stickning. 

 

Garnet är Supersoft från Magasin Duett, 170 gram Iced och 120 gram Kingfisher. Jag stickade hela koftan på stickor 2.5 mm och det kommer för alltid vara mina favoritstickor. Mönstret, själva diagrammet, är taget från "Jacquardfrakke" från boken Feminin Strikk och sedan har jag gjort lite som vanligt; lagt upp till vad som ser ut som en hals och provat mig fram.



Hållbar textil och tunt ullgarn

Jag kluddade ju ner en snabb lista igår, med anledningar för att bojkotta bomull. Det finns långt fler anledningar, en är att vi har gott om textil råvara i Sverige i form av ull (som faktiskt slängs och eldas upp nu!) och igår kom en rapport som tar upp ännu ett skäl: alla kemikalier som krävs för att tillverka textilier. Kemikalieinspektionen har undersökt textilier för att spåra farliga ämnen och de hittade initialt så många som 3500 ämnen (s. 12 i rapporten) ! 2000 av dem är inte ens listade i Reachregistret, där miljö- och hälsofarliga ämnen listas tillsammans med råd om användning. Som exempel nämner Kemikalieinspektionen att det krävs 3 kg kemikalier för att framställa material till 1 kg T-shirts.

Detta gör mig illamående och jag vill veta mer om olika material. Många nämner ekobomull, bambu, mjölk- och sojagarn som miljövänliga alternativ men det gör mig misstänksam. Vilken process behöver rinnande mjölk gå igenom för att bli ett hållbart garn? Eftersom jag inte vill ha ull i mina underkläder och inte är beredd att tvätta, preparera och spinna all min ull själv (än!) så behöver jag veta mer om de alternativ som finns. Överallt jag tittar ser jag bomull.

Under tiden jag läser på mer om detta (bidra gärna med fakta efter tillförlitliga källor) så tänker jag sticka vidare med ull. Lin känns också som ett vettigare alternativ. Tunn, tunn ull stickas det med här för tillfället.

 

Experiment med "blobbor".Jädrar vad mycket frustration det krävdes innan det gick. Stickor 2.5 mm och en stor portion tålamod. Om det ska bli något vettigt av det eller om det bara var en tanke som behövde testas vet jag inte än. 

En härlig och lugn söndag hemma kan bli så tråkig att en råkar ta en titt i UFO-korgen. Jamen där låg ju jakkan från förra hösten. Oops. Jag har ändrat mig från kavajslag till sjalkrage och nu har jag plockat upp till det sistnämnda. Det överblivna tyget sitter kvar tills jag ser hur det blir. Garnet, Supersoft, är en dröm att sticka med som vanligt. 

 

Och så till mitt nästa projekt, en tunika i Isagers Tvinni. Smutslila och rött. Jag kommer se ut som den blekfis jag är men det får det vara värt, jag kommer vara en varm blekfis!

Fortsättningen

Jag började ju på en "jakke" i september. Sedan hände det en massa annat och det blev jul och allt sådär. Nu tog jag upp den igen. Stickade glatt på. Tog ett kort för att dokumentera och stickade glatt vidare. När jag sedan tittade på fotot såg jag att jag hade stickat fel. För 6 rapporter sedan...

 

Så jag blev lite besviken och lade den åt sidan under tiden jag stickade på den bruna klänningen. Så för en vecka sedan repade jag upp allt igen, jag satte i en sticka först ni vet (läs tipset!), och nu är jag igång igen.

 

Det positiva var att jag fick en andra chans på att forma midjan, jag började minska för den försent första gången. Nu har jag börjat öka igen efter midjan och det är bara fyra rapporter kvar på bålen! Garnet är förresten Supersoft och jag stickar på favoritstickorna 2.5 mm.