Äpplen i massor...

 

En överdådig blomning, massor av bin och andra trevliga insektskompisar har fått träden att digna av äpplen. Grenarna hänger nästan ända ner till marken och håller man inte i hattan är det lätt att slå skallen i en gren som i te "brukar" vara där i normala fall☺De drösar dock ner åt höger och vänster och jag skickar med alla som besöker oss en påse hem. Augustiäpplen i all ära men de måste tas om hand direkt. Mos, juice, paj och kaka för den som har tid☺

Vi har, efter en tids sommarpaus i arbetet, återupptagit arbetet med trappa och gavel. Den gamla trappan bilades ner och alla stackars semesterlediga grannar har fått lyssna på en Hiltiborr hela em. De var noggranna när de murade på 30-talet...Imorgon lovar jag att vi ska vara mer tystlåtna!

Nu ska vi bara fundera ut hur vi

 ska få till resten...

Kram Milla

Det mognar...

Nu mognar det i växthus och på äppelträd. 

I år fick vårt 'Transparente Blanche' ett trist skorvangrepp och inte så mycket frukt som det brukar. Däremot har det gamla 'Åkerö'trädet stora fina äpplen. Dom är så goda!

Det skruttiga förkrympta familjeträdet, som A fick när han fyllde 35 (ett tag sedan...) har aldrig haft så mycket frukt som i år. Av alla sorter dessutom. Annars brukar 'Katja'delen vara den som levererar 10-15 äpplen varje år och de andra sorterna överhuvudtaget inga. Trädet har mest fått stå kvar för att det är bra med ett träd på just den platsen. Trevligt med frukt då.

Ifjol pressade jag druvorna och gjorde juice. Riktigt gott! 

Chili, mums!

Hjälp! Det känns som att alla tomaterna mognar samtidigt i växthuset. Får nog koka ketchup...

Vi käkar bönor på längden och tvären...

Då jag sitter på mitt kontor har jag 'Signe Tillisch' rakt utanför fönstret. På våren bjuder hon på en blomsterutsikt, som heter duga. Under sommaren är det mest grönt och skönt och hon ger lunden skugga. Nu fram på hösten önskar jag att mina armar varit aningens längre för då skulle jag nått de rödaste och finaste äpplena uppe i hennes topp om jag öppnat fönstret och sträckt ut dem. Men så långa är de inte så det blir till att använda stege.

Må så gott!

Stora kramar från mig!

Signe Tillisch - en ömtålig läckerbit...

Vilka underbara höstdagar vi har i södra Halland. Söndagens väder lockade många utomhus, även oss. Växthuset hade gjort sitt för säsongen och det var dags att plocka in de sista tomaterna. En gurka hänger dock fortfarande kvar. Tänkte att den skulle få växa till sig lite till innan jag plockar ner den...Druvorna, som hängt under växthustaket var på väg att bli mer än mogna och det var hög tid för skörd. Där var många så jag delade med mig till grannar och vänner. Resten blir druvjuice. Ska bara hitta ett bra recept...

 

En vindstilla dag som den gångna söndagen passade sig även som äppelplockar dag. Årets skörd bjuder på stora och fantastiskt söta och goda äpplen. Det kan vi tacka den soliga sommaren för. Mycket socker har lagrats i frukten och givit dem dess sötma. Vårt gamla 'Åkerö' träd är tacksamt att plocka. Lagom högt även om man står på stege. Och vilka äpplen sen! Värda att klättra för!

 

 

Utanför köksfönstret och en våning upp utanför mitt kontor sträcker sig ett 'Signe Tillisch'. En sort med anor ifrån 1890-talet. Det blommade fantastiskt i våras och nu fullständigt dignar grenarna av stora vackra äpplen. En sort som är mottaglig för skorv men vi brukar ha tur, så även i år. De är helt perfekta! Inte ett skadedjursangrepp syns heller så långt ögat kan nå!

 

 

Nackdelen dock, med 'Signe Tillisch' är, att då de väl börjar mogna så drösar de ner i parti och minut. Så nu gäller det att arbeta snabbt medans det är vindstilla. Vindstilla är det nämligen inte vidare värst ofta på västkusten... Problemet är bara att hur försiktigt man än går fram så är det nästan stört omöjligt. De finaste sitter ju som vanligt uppe i toppen och dit är det lite för högt...Då får jag använda en äppelplockare modell "så där", vilket resulterar i att plockar jag ett trillar tre. Det är lite sorgligt nu när de är så fina. De är ömtåliga och det känns som att de blir kantstötta bara man tittar på dem:) Men väldigt, väldigt söta och goda! Blir till att göra Jan-Oves goda äppeldricka!

 

 

 

Nu ska jag ut och plocka ner de jag inte hann igår. Lådorna förvarar jag i lusthuset så länge innan de ställs ner i mammas och pappas svala matkällare. Ni anar inte hur ljuvligt gott det doftar där inne! En ren fröjd för kropp och själ!

 

Kram Milla

Utsikt som heter duga...

På vår övervåning har jag mitt kontor. Utanför fönstret står det gamla äppelträdet 'Signe Tillisch', som jag beskär ganska försiktigt. Det har ett lite yvigt och busigt växtsätt och varje år är det översållat av både blommor och frukt. Så även i är. Man hinner inte med att plocka alla. De dunsar ner på gräs och i rabatter. Det är underbart lyxigt på våren att drömma sig bort över ett vitt hav med humlor och bin seglandes på vågorna. Här om morgonen drömde jag igen. Då hade blomsterhavet förvandlats till ett hav av äpple. Om det inte varit så längt ner till marken från platsen där jag satt hade jag sträckt mig ut och plockat. De finaste växer ju på något märkligt sätt alltid uppe i toppen!

 

Kram

Milla

 

Åkerö äpple...

Är väldigt glad över att mitt Åkerö äppelträd bär så mycket frukt i år. Det är ett riktigt saftigt och gott höstäpple med anor från 1700-talet. Tyvärr vill en del av frukten trilla ned. Det gläder ju inte mig men däremot koltrasten. Den måste ju också leva och blir så lycklig till vintern när skafferiet är välfyllt.

Han brukar rensa rubbet.

 

Åkerö växer måttligt vilket ju är en fördel då det inte blir så mycket att ansa och hålla efter. Klippte det inte alls i år om jag ska vara ärlig... Tyckte inte att det behövdes. Det är ett gammalt och ganska högt träd. Sorten angrips ofta av fruktträdskräfta så rena fina verktyg när det är dags för beskärning, tack! Äpplena är medelstora till stora med ett saftigt och fast fruktkött. Räknas till dessert- och bordsäpplena. Det mognar ganska sent men fördelen är att det går fint att lagra enda till efter jul. En riktigt läckerbit om jag får tycka till.

 

Förlåt, tog en liten tugga...kunde inte hålla mig...liiite surt fortfarande.