Det finns en konstig sport. Eller nja. Det är nog inte en sport egentligen. Sysselsättning kanske är ett bättre ord. Eller besatthet. Av rubriken har det ju redan framgått att det är traktorpulling det handlar om. Dvs fordon som inte alls ser ut som en traktor drar en vagn och ska orka göra det i 100 meter. Det ska låta och ryka utav bara helvete.
Jag gillar ju inte motorsport. Och jag gillar verkligen inte höga ljud, in facto så har snubben och jag alltid en konflikt om hur högt tv-ljud vi ska ha. Han höjer och jag sänker. Tyvärr har han det oslagbara argumentet att han inte hör om vi inte höjer på sin sida. Så han får som han vill. Att jag ber honom vaxa öronen biter som inte.
Ändock hamnade jag på traktorpulling och det berodde endast på Nisses förmåga att sälja in det hela. Dels lovade han konstant eufori under hela dagen. (Det trodde jag inte riktigt på). Det som avgjorde var istället att han målade upp en bild av hur vi i morgonsolens sken anlände Norr där han bor, han tar emot oss med öppna armar och ger oss varsin baguette, vi sätter oss i amazonen och ger oss av. Det gick inte att motstå.
Så facit: Det blev inte baguetter men nybakta bredda mackor med tre olika typer av pålägg. Traktorerna var högljudda och starka. Solen sken. Bilresan gick geschwinnt. Allt som allt var det en intressant upplevelse.
Och det går att sticka när man är på traktorpulling också.