Mycket nu

Jobbet är helt galet. Sådär att jag hela tiden bara hinner precis det jag måste och aldrig kommer till det jag borde. Det värsta med det är att snart är bordena måsten och då vet jag inte hur det ska gå att få ihop. Så tillbaka är sömnlösheten och den extrema tröttheten. Svårigheten att engagera sig i det man gör och viljan att bara ligga hemma och vägra göra något alls. Inte bra alls.

Moster

Har jag blivit på gamla dar. Syrran och hennes kille har fått en finfin dotter. Mycket spännande, och glad är jag över att jag fick komma och ta en snabbtitt när de lämnade sjukhuset:)

Byxorna!

Detalj av fickan och mina nyanlända märkband med namn från bloggen. Blir ju liite proffsigare så. Knittersband till stickat och hönaband till sytt. Nice:)

Valde tryckknappar istället för vanliga till hängslena, är dock lite osäker på längden på hängslena så jag har inte monterat dem helt än. Han får prova först. Sen är jag ju notoriskt sämst på att följa en beskrivning så jag ändrade från dragkedja i ena sidan till tryckknappar på båda. Hoppas det funkar.

Och här är de i färdigt skick. Lite dassiga färger på korten, de gör sig bättre live. Jag hoppas att unge herrn och hans päron tycker de är fina i alla fall. Tror de tittar in här ibland så kanske blir det inte nån direkt överaskning.

Misstag o gruvliga misstag

Ibland undrar jag hur dum i huvudet jag är. Eftersom jag gång efter gång går i samma fälla. Nästan varje dag snabbkollar jag lite tidningar på nätet, DN, NA och aftonbladet. Typ. När jag kommer till aftonbladet så gör jag ibland misstaget att scrolla vidare när jag läst en artikel. Och hamnar i kommentarerna. Grovt räknat ser det ut såhär:

20% ondgör sig över artikelns meningslöshet och önskar att den aldrig blivit skriven. (men de läser den och KOMMENTERAR...DAH!) Alternativt tycker de att aftonbladet förolämpat dem och deras vänner personligen genom att skriva något så meningslöst.

20% får alltid, oavsett ämne till något antingen aggresivt eller putslustigt om att kvinnor ska hållas på plats, är horor/slynor etc eller att allt genustänk är blaha blaha och män är från mars och kvinnor från venus och en man som lagar mat är en kuvad sate

20% skriver och gnäller för att deras tidigare kommentarer tagits bort och nu misstänker de att aftonbladet samarbetar med CSI för att cencurera deras mycket viktiga åsikter.

20% besserwissrar om något faktafel som blaskan nu har gjort för åttielfte gången i ordningen och uppmanar dem vänligt (eller aggresivt) att kolla fakta nästa gång

10% kommenterar över huvud taget inte artikeln utan rackar bara ner på de andra kommentarerna

Och sådär en 10% vill bara säga "bra gjort Victoria, jag är så glad för din skull" och liknande vänligheter.

Så för min mentala frid så inser jag ju att jag borde sluta. Nu. Omedelbums. Eller starta en studie, låna en blodstycksmätare och se hur denna skit påverkar min risk för hjärt- kärlsjukdom. Min gissning är att den står för en inte oansenlig ökning.

Jag bjuder på ett exempel. Artikeln handlade om Carina Berg som jobbade med ett populärt TV-program under sin graviditet.

"Ja, tänk att hon orkade stå och prata i TV med foglossning... Tur att hon inte har ett"vanligt" jobb då. Finns tusentals kvinnor som jobbar på industrier, inom vården eller på egen gård med tungt rörligt arbete fast dom är gravida och har foglossning. Det är ju ett hån mot oss att tramsa så med henne. Graviditet är ingen sjukdom, och kvinnor har varit gravida sedan tidernas begynnelse, så det är inget speciellt med henne. Såna artiklar gör mej något irriterad..."

"Vilken tur att hon ställer upp för TV4's fantastiska kvalitetsunderhållning..... Måste ju vara väldigt hårt, hur skulle en dylik högprestations-underhållning någonsin kunna klara sig utan henne? I dessa tider då det skall sparas på energi så kanske vi kunde slippa se och höra eländet, det skulle säkert spara några Watt.."

Fattigt

Det har varit fattigt här ett tag. Jag skyller ifrån mig på två saker; jag är sjuk och jag syr. Mycket snart är dock mitt senaste projekt färdigt och jag hoppas att det passar den unge herrn både i storlek och smak. Är faktiskt så nära klar att jag nästan vågar lova att det dyker upp bilder ikväll. Sen måste jag ge mig på Sveas present så att vi får åka och träffa henne snart. En knytoverall tänkte jag att det blir.

Stackars mig

Fortfarande inte frisk och alltså inget stickcafé för mig idag. Lite uppmuntran är det dock att mina fina märkband med namn som bloggen har anlänt och gjort mig ännu mer taggad att sy klart manchesterbyxorna som är påbörjade.

Bilförarirritation

När jag för ovanlighetens skull kör bil till jobbet kör jag ganska lagligt. Typ rätt hastighet alltså. Några kilometer för fort av misstag lite mer ibland men rätt lagligt. Det innebär också att jag saktar ner till sjuttio på sjuttiosträckorna på hundravägen hem till mig. Och jag gör det gärna genom att motorbromsa. Det krävs inte att man lättar på gasen långt innan för att det ska funka. Det som händer är dock ALLTID att mina medtrafikanter blir mycket förvånade. Och förutsätter att jag ska köra jättelångsamt även när det blir hundra igen. Så de lägger sig i arslet på mig och sen snabbt ut i vänsterfilen när det blir tvåfiligt igen. För att sedan ligga och köra om i tusen år eftersom även jag accelererar när sjuttiosträckan är över.

Detta är mycket tydligt när jag kör i min egen bil som är liten liten liten. Då gör de även likadant efter rondellen där jag kör ut på stora vägen. Utan att ens veta om jag tänker köra fort eller långsamt. Kör jag snubbens jättestora skytpickup däremot. Då blir det andra bullar och de ligger snällt bakom och väntar och ser.

Äntligen!

Kanske är detta lösningen på världsproblemen, eller så kommer en ny finansiell kris uppstå då jag inte längre köper en ny virknål nummer fyra varje gång jag ska börja ett nytt projekt. Fint blev det också mitt pysselfodral.

Götte!

Klappat och klart

Jag har fått in den rätta knycken nu. Barnkläder tar precis lagom lång tid att sy för mig och mitt aningen begränsade tålamod. Här är presenten till Karin och Davids bäbis. Vit body med bruna muddar och ett påsytt hjärta i rutigt tyg på ena ärmen.


Åkte bort till svärmor och tiggde till mig lite stramalj och prydde det hela med texten made by drifti. Vilket ju inte säger speciellt mycket alls om man inte känner till drifti är bäbisens pappas företag. Lite kul tyckte jag. Får la hoppas att de stämmer in och att de inte läser bloggen. Det senare är jag rätt säker på i alla fall:)

Och nu i färdigt skick. Finfin tycker jag själv att den blev. Inte riktigt lika roligt att tota ihop ett stick- och virkfodral men än mer välbehövligt. Så till verket.

Sytt

Sådär. Nu har jag i alla fall börjat. Och det som har påbörjats måste ju slutföras. Jag har ju absolut inte en miljard påbörjade projekt i virk- och stickkorgen. Nej då. Inte alls. Ovan i alla fall min övningsbody inför den som ska göras till vänner som nyss fått barn och min finfina symaskin i grönmetallic. Inte toppmodern men funktionell!

Så snart hoppas jag att det sprutar ut sydda projekt till mig själv och diverse ungar. Hoppas kan man ju alltid.

Fyndrunda

Idag var det Ervalladagen. Ett fantastiskt samarbete mellan diverse lokala föreningar i stil med schacksällskapet, scouterna, kyrkan und so weiter där det bjöds på bakluckeloppis, trollkarl och saft och kakförsäljning. Faboulous. Köpte en fin lampa och blev hånad av snubben och snubbens syrra för att jag är för lik hans morsa.

Sedan vidare till nyss nämnda morsa för att kolla på en hylla till min nya sylya som ligger bekvämt belägen under trappen. Fick inte den hyllan jag skulle ha men en annan, ett par nystan mattrasor som det ska virkas av samt en bunt tyger som annars var på väg till loppis. Nice.

Språkpolis

Jag är inte så mycket för att kommentera språk längre. Tycker jag i alla fall. Inte efter att omgivningen i ledning av mina föräldrar mobbade ut mig genom att kalla mig talpedagog under halva min uppväxt. Självklart kommenterar jag dock de som själva är språkbesserwissrar. Mer sällan andra. Men ibland blir det för mycket. Som det här JÄVLA OSKICKET att skriva dem där man i talspråk säger dom.

Man vill skriva:
Det här är de finaste byxorna jag har

Men skriver:
Det här är dem finaste byxorna jag har

Det ser helt cp ut. Som om ingen skulle kunna göra det. Men det händer. Hela tiden. Min gissning är att det beror på att man i talspråk säger dom och sen har fått för sig att det är fult att skriva talspråk och då drar på med ett dem som ju istället blir helt fel.

Det heter de, de de de de de de! Om jag bara mindes svenskan lite bättre skulle jag förklara varför, med fina ord om ordklasser och allt. Men det här får duga. Så gör om, gör rätt för i helvete.

Seg student

Varje halvår när det närmar sig sista ansökningsdag till universitetet så känner jag ett sug. Jag måste ju söka något. De senaste två gångerna har jag haft sådant oflyt (flyt?) att de kurser jag velat gå blivit inställda. Så inte denna gång. Nu är jag antagen och registrerad på patient- och närståendeundervisning på Kristianstads högskola. Det är heldistans på internet. Diskussionsforum och hela faderullan. Andra veckan nu och jag börjar så smått inse att det inte räcker att vara anmäld och registrerad. Man måste faktiskt låna böckerna också, och skriva i forumen. Engagera sig.

Nästa gång jag känner det där suget kanske jag tänker om.

Förarbete

Efter att förra veckan ha köpt garn var det den här veckan dags att rita av mönster. Så nu finnes mönster till body och overall i storlek mini, passande tyg och tillbehör och allt som saknas är tid att börja sy.

Kanske ikväll om snubben ska och jobba i parken för då planerar jag att våldsgästa päronen och den tillfälligtdärboende systern och börja kötta barnkläder. Bäst att passa på innan de blir för stora. Roligare att sy smått.

Vakennatt

Idag var allt som vanligt till en början. Jobbade, i och för sig var det väldigt mycket att göra eftersom kirurgerna helt plötsligt hade bestämt sig för ändra operationsdag så att de jag trodde att jag skulle träffa på onsdag helt plötsligt skulle hem idag. Ho ho. Sen till träningen och aerobic 1. Gick dåligt vilket berodde (mycket sannolikt i alla fall) på att jag inte hade ätit ordentligt.

Sen var det stickning, och konstigt nog hade man bestämt sig för att krångla till det för oss och börja stänga klockan åtta istället för nio vilket betyder att vi måste hitta oss ett nytt fik att sticka på. Två timmar är för lite. Men men, idag blev det tidig kväll i alla fall. Vilket var tur för snubben var så trött att han däckade klockan tio.

Själv gjorde jag inte det. Jag började känna mig konstig runt nio och vid det här laget har jag och en sköterska på sjukvårdsrådgivningen båda ställt diagnosen UVI på mig så det blir till att köa i telefonen för att få prata med vårdcentralen i morgon bitti.

Blä, skitont gör det ju. Har inte haft detta förr och trodde jag skulle slippa, men nä:(

Fjäskfrukost

Idag stod ovanstående och väntade på snubben när han vaknade. Men den stackarn fick i och för sig koka kaffet själv. Livet är hårt.

Virkning i ovanlig miljö

Följde med snubben en kväll i veckan och väntade på skjuts hem medan han jobbade. Med mig hade jag virkningen. Man kan kanske säga att jag nog såg lite udda ut där jag satt på det svarta golvet, svarta lampor överallt som svartklädda snubbar sprang runt och försökte laga. Men som alltid försökte jag hålla stilen och virkade såklart i svart.


Och såhär blev det när det var färdigt. En av tio. Men jag är på god väg med den andra. Och sen är det bara att kötta vidare.

Tygköparutflykt

Såhär såg det ut, tyg upp och tyg ner, först såg det inte ut att vara så mycket men eftersom så mycket av det som fanns var fint så ändrade vi uppfattning så småning om.

Butiken låg hemma hos hon som hade den, här sitter Petra och väntar i soffan med sina fynd.

Malin blev kär i det här tyget med bilarna på och förhandlade till sig en hel meter. Mycket barnkläder blir det av det.


Det är konstigt vad man kan tycka om olika saker. Snubben fick gåshud på hela kroppen när jag informerade om dagens planer. Vi andra var eld och lågor.

Så tidigt i morse lämnade jag honom i sängen och begav mig mot stan i min fina lilla bil. Plockade upp resesällskapet och så styrde vi kosan mot Eskilstuna. Väl där fortsatte vi en bit till och hamnade bredvid en tygaffär som låg charmigt placerad mitt ute på landsbygden intill ett svin-eller var det hönsstall. Smell inclusive om man säger så. Men vi var glada ändå och skred till verket.

Vi spenderade säkert två timmar i två små rum, tog ut tygbalar, lade tillbaka dem igen, tog ut dem igen, funderade, kände, tänkte har jag råd med det här. För det var fint men inte billigt kan man säga. Till sist kände vi oss nöjda och gick därifrån med varsin välfylld påse och lite mindre siffror på kontot.

Äntligen symaskin

Efter mycket funderande och en hel del brister i initiativkraft tog jag igår tag i projektet att skaffa en plats för min symaskin. Det var på tiden. Och detta leder ju självklart till att jag måste en sväng förbi calletex i eftermiddag så jag har något att sy. Och så besök på neanobelle tror jag den hette, tygaffär utanför Eskilstuna imorgon. Det kan bli dyrt. Men någon variation måste jag väl ha mitt i allt mössvirkande.

Status där är för övrigt enochenhalv mössa klar, åttaochenhalv kvar.

Utmaning

Nu är det dags att gå till träningen. Närmare bestämt Step 2 på friskis. Attans. Dels så var jag inte hundraprocentigt övertygad av ledaren när jag var på ett step1 pass med honom förra veckan, lite lite instruktioner i förhållande till hur mycket snurrar det var. Och dels har jag aldrig varit på step 2 förut.

Min gissning är att det kommer snurra i huvudet snart. Jag är ju inte den mest koordinerade i världen.

Portad från sovrummet

Jag har just blivit portad. Stanna du här nere så jag hinner läsa lite innan du börjar kackla säger han. Och försvinner.

Jag kan visst vara tyst. Så det så. Knäppo. Tyst och stilla det är vad jag ska vara imorgon bitti. Inte som i morse då det blev både fot- och ryggmassage för att han skulle komma upp ur sängen. Nej då. Ska man hålla sig på avstånd på kvällen borde väl samma regel gälla även på morgonen.