Den svåra balansen.

Det är nu 3 månader sedan jag fick brevet från vårdcentralen. Brevet som delvis förändrade mitt liv, ja hela familjens liv. Höga kolesterolvärden och lite högt blodsocker förändrade mycket här hos oss. 

Vi äter nu på ett annat sätt och rör oss mer. Mer fisk och kyckling, mer grönsaker och frukt, mindre socker och mättat fett. det har gjort resultat på kroppen och vågen men har det gjort resultat för blodet? Har mina kolesterolvärden förändrats? Sockret var normalt när jag tog prover sist men hur r det med blodet? Var och tog nya prover igår så nu är det spänd väntan tills svaren kommer. 

Men nu är det dag för ännu en förändring.

Stress är lika dåligt för kroppen som vad dålig kost och motion är. Men med min bakgrund av utbrändhet och återkomst borde jag väl vara expert på det, är jag det? Njae, jo i tanken är jag det men just nu inte i handling. Det brev från vårdcentralen som förändrade min kost och motion skapade en enorm stress hos mig. Jag gick igång totalt. Pressade in träningspass före jobb, efter jobb och hade träning och kost hela tiden i tanken. 

Morgon pass på gymmet, stavgång på lunchen och sedan kanske ett pass på motionscykeln på kvällen. Inget fett i maten, vad ska jag äta?.. Allt detta har, ser jag nu skapat en ny sorts stress, en häslostress och stress är lika farligt för hjärtat som mättat fett. Balans, balans, så nu är det dags för en balans ja. En balans mellan aktivitet och vila, jag jobbar ju också och har hus, trädgård och två aktiva hundar att ta hand om. Märker hur tankarna börjar snurra, hur jag planerar aktiviteter för att få in allt, hur jag blir stressad av allt jag inte hinner med men ser, som skitiga fönster och ogräs i rabatterna.. men gymmet då och löprundan och vad ska jag äta, om jag inte tränar blir... suck... Ja nu får det bli en period av balansträning här.

Nationaldag!

6e Juni och Sveriges nationaldag, firar vi den på något speciellt sätt? Nej det gör vi inte. Vi passar på att städa och röja lite här hemma.

 Känns som mitt hem blivit en soptipp nu när värmen kom. Jag orkar inte efter en dag på jobbet. Då vill jag bara sjunka ner i hängmattan i skuggan eller i soffan på uteplatsen. På morgonen är det träning och motionering av mig och hundar som gäller, får passa på medans det är något så när svalt. Min lediga onsdag går åt till återhämtning och vila. Helgerna är uppbokade med olika aktiviteter så.. hemmet förfaller.

 Högar samlar sig, i hallen ligger handdukar och badkläder, för badar gör vi ofta nu, det är eller var i måndags 22 grader i havet. Skor står huller om buller, vinterskor, sommarskor, springskor... i källartrappan samlas återvinning blandat med vantar och mössor. Vintern hanns aldrig med att ta undan innan sommar skulle letas fram, allt är i oordning... Nu blommar dessutom flädern, redan, dags att hitta hinkar, handla socker och citroner så vinterns saft blir gjord... Ojojoj så mycket som händer på en och samma gång...Suck! 

Stress ja, jo jag känner en viss stress över att det inte är någon ordning med något, ingen struktur och allt går för fort, så mycket ska göras och snart är det midsommar....

En fundering så där…

Jo jag funderar vidare i Häslostressens spår…
I takt med att löpsedlarna skriker ut sitt budskap om olika dieter och tränings metoder så visar tvn mer och mer matprogram.
Och det är inte dietprogram precis, nej då det är Leilas olika härliga program, där man går upp i vikt bara av att se på det! Samtidigt som hon är språkrör eller vad det heter för “Viktväktarna”, dubbelmoral eller?
Det är Sveriges och alla världensländers bästa hemma bagare ett program som dryper av smör och grädde. Det är mat och bakning på alla kanaler. Och sen har vi Biggest looser och Anna Skipper…
Jo jag vill baka och äta allt som Leila gör men samtidigt träna som på Biggest looser.. inte konstigt det blir stress i stugorna
Hej från mig, som nu ska till gymmet och träna.. så kan jag fika i solen sen med en god kaka… Lagom är bäst!

Kanske…

Ja kanske behöver vi alla en liten dos av hälsostress för att komma igång? Kanske är det så att vi behöver påminnas hela tiden, av tidningslöpsedlar eller annat för att röra på kroppen och äta bra mat. För visst är det så att våra kroppar är gjorda för att röra på sig mer än vad de flesta gör idag.

Jag har alltid tyckt att jag är en ganska så aktiv människa, som rör på mig mycket men när jag fick på mig en stegmätare så såg jag att det var inte så många steg jag gick egentligen. Visst går jag promenader med hundarna men inte så mycket som man kan tro. De får motion och tränas men jag rör mig inte så mycket som jag trodde. När vi tränar står jag oftast stilla och det är de som rör sig, satte jag en stegmätare på hunden så blev det nog massor med mera steg. Vi hade för några år sedan en stegmätartävling på mitt dåvarande jobb, vilket var en ögonöppnare. Rekommendationen är 10.000 steg för en vuxen människa per dag och för att komma upp i det så behöver man går långt! En vanlig dag här hemma utan hundpromenader kom jag inte ens upp i 1000… och en vanlig dag på jobbet var det kanske lite mer men inte så mycket. På det jobb jag har nu blir det nästan inga alls, för där står man stilla i en liten butikslokal.

Vad jag vill ha sagt är att jag trodde jag var mer aktiv än vad jag egentligen var, det kan vara bra att testa sig då och då, hur mycket man egentligen rör sig, hur starka är mina muskler, hur länge orkar jag göra olika saker, hur mycket äter jag i förhållande till hur aktiv jag är i min vardag. För det är vardags motionen som är viktig. Att gå i trapporna, ta en promenad till affären, leka aktivt med barnen osv..

Lika viktigt som kondition är muskelstyrka, kroppen hålls uppe av muskler och är man svag någonstans så får man ont. Svaga magmuskler ger ont i ryggen osv.. så det är viktigt att stärka upp sig man behöver inte pumpa på ett gym och få svällande biceps men en allmänstyrka är bra. Visst gräver jag i trädgården och visst lyfte jag små barn men det är ofta ensidiga rörelser. Jag som är mycket högerstyrd använder min högra sida mycket mer än vänster vilket gör muskelstyrkan i höger bättre än vänster, vilket leder till värk i nacke, axlar och rygg, ja jag behöver tänka på det och växla om. Att kratta med både höger och vänster arm, skotta snö, bära kassar osv, tror inte jag är ensam om att fungera så. När jag tränar benlyft på gymmet gör högerbenet jobbet medan vänster bara följer med, tog ett tag att upptäcka det, så nu får ett ben i taget jobba så styrkan blir jämn.

Hälsan är viktig för mig, jag vill leva länge och kunna vara aktiv, därför tränar jag.

Sitter här nu med ny träningsvärk eftersom jag var på gymmet igår. Jag har alltför länge haft alltför många ursäkter för att inte ta mig till gymmet och därför fått  känningar av ryggen igen.

Jag vet att om jag tränar, så mår jag bra, Jag vet att om jag äter bra mat i lagom portioner så mår jag bra. Och jag vill må bra och orka leva ett aktivt liv.
Så min rekommendation är att, ta bort stressen ur hälsan och gör ett aktivt livsval.
Helena.

Sol och trädgårdskärlek!

Ja nu skiner äntligen solen, som jag väntat och längtat. Denna vinter har varit så mörk, så grå, dimmig och regnig men nu är solen åter!!
Det blommar i min trädgård, i söndags när jag låg och krafsade i rabatterna kom en yrvaken humla susandes förbi.
Fruktträden är klippta, min enda rabatt är inte helt rensad men jag har börjat. Otroligt skönt att bara ha en nu, förut hade jag fyra, en ganska stor som var svårarbetad på grund av formen och tre mindre, nu har jag en lång och smal men som jag kan jobba i från både gräsmattan och grusgången, behöver inte kliva runt bland små skott längre. Krukorna jag planterade i förra året har fått nya lökar som jag köpte på jobbet, färdig drivna, lavendeln från förra sommaren har överlevt och får sitta kvar, lökarna byter jag sedan mot sommarblommor,, när lökarna blommat klart, så himla skönt!!
Nu har jag bestämt vad som ska bli på baksidan huset, där har vi aldrig brytt oss om att fixa ordning och det blev helt uppgrävt när vi gjorde nytt avlopp förra våren. Men där ska bli min alldeles egna terapiträdgård. Har börjat skissa på den och det känns bara så kul, blir mycket grus och sten för att få lugn och harmoni…
Hoppas ni alla har det bra.
Helena.

En dag i stillheten…

På bokrean köpte jag en bok om trädgårdsterapi, om Alnarpsmetoden. En bok som handlar om mig! Ja inte riktigt personligen men så fort jag läst några sidor i den så kände jag igen mig, alla symptom men också, det viktigaste för mig, alla orsaker till utbrändheten. Jag har alltid trott att just mina orsaker var så specifika för just mig, ingen annan kunde väl ha det bagage som jag har men se där det finns en hel bok om detta!!
En fråga som jag fastnade för var “Hur vilar du?”
Den frågan har jag fått många gånger under resans gång, av sjukgymnaster och kuratorer osv.. men aldrig riktigt kunnat svara på oftast har jag sagt att jag vilar när jag springer eller när jag går i skogen med hundarna och det är på sätt och vis sant, för det är avkoppling för mig men vad är det i dessa aktiviteter som ger vila, när aktiviteten i sig är ganska fysisk. Finns väl ingen normal människa som vilar när de springer Men det är inte själva aktiviteten som är vilan, efter lite funderande kom jag fram till att det är ensamheten som är vilan. Jag springer aldrig tillsammans med någon annan, lockas inte av grupptränings aktiviteter, vill helst gå i skogen ensam, osv.
Så där kom svaret, jag vilar i ensamheten, det är min totala vila, vilket jag är hemma eller i skogen eller.. jag behöver ensamheten.
Och det är ensamheten som alltid lockat mig, en dröm om att vara författare, tänk att få resa bort till en enslig stuga i skogen och bara skriva, det är en dröm jag haft, vad jag nu vet är att det är inte skrivandet som lockade, även om jag gillar att skriva, det är ensamheten, att ha ett giltigt skäl att söka ensamheten.
När jag tog en paus från boken och satte mig med kaffekoppen, började jag bläddra i en tidning, där fanns en artikel om omaka par. Kvinnan i paret var “introvert” och trivdes bäst i ensamheten och mannen var “extrovert” och behövde liv och rörelse för att må bra. Det fanns ett test också gillar veckotidningstest jag blev “ambivent” och behöver alltså både ock, det stämmer så bra. Jag gillar liv och rörelse men behöver dess i mellan total ensamhet för att återhämta mig! Det är där jag missat så mycket, jag har inte gett mig tiden i stillhet för återhämtning pga det dåliga samvetet, inte kan väl jag… osv..
Så gårdagens utmaning blev att ta en dag i stillheten, jag ringde praktiken och flyttade min lediga dag till igår och sedan jobbade jag med de tankar som kom upp, det dåliga samvetet för jag skulle ju ha jobbat.. ja det kom många automatiska tankar att ta tag i, tankar som förut har hindrat mig att följa min egen önskan och det gick bra, himlen ramlade inte ner för att jag inte var på praktiken tvärt om fann jag vilan utan att ha presterat något för någon annan än mig själv. Det går bra nu!!
Helena.

Om röda dagar tycker jag mycket!

Tänkte lägga ännu en grå och stormig bild här men ångrade mig.. visst har vi storm idag igen och ösregn på tvären men jag orkar inte visa mer.
Längtar efter ljus och värme nu, inte har vi så kallt men det är ruggigt…
Det är skönt med röda dagar tycker jag, att alla i familjen kan ta det lugnt och koppla av, sova länge på morgnarna, äta frukost sakta och lugnt och sedan bara vara hela dagen. Jag börjar lära mig det nu, att bara vara, det har tagit lång tid men nu går det. Jag kan ligga kvar i sängen länge med kaffe koppen. Jag kan gå från frukostbordet och rakt in i soffan med en bra bok eller bara slö titta på tvn utan att må dåligt, ett stort steg för mig!
Jag har övat massor nu i julhelgen!!
Sista extra röda dagen innan påsk nu och vi njuter i fulla drag, att vi sedan fick kliva upp mitt i natten för att hämta sonen i Uddevalla ( det går ingen nattbuss på söndagar) det gjorde inte så mycket när vi var lediga idag.
Nu har jag tillbringat en stund med att rensa i skafferiet, slängt halvtomma paket med mjuka kex, hällt ut glöggslattar… osv. Det blev så tomt så…. Mitt nyårslöfte om man nu kan kalla det så, var att ta en vit månad nu i januari, inget godis och ingen alkohol. Det kändes i hela kroppen då på nyårsafton att det blivit för mycket av det goda. Mina leder svullnar och värker av för mycket socker, ja hela kroppen kommer i olag… julen är en helg då jag tillåter mig att frossa i allt som är gott och så ett par… hmmm… glas vin till det.. men nu är det stopp och det går bra. Känner inget sug efter något.. ja kanske en massa frukt och färgglada grönsaker då
Önskar er en fin trettondag och en trevlig start på veckan!
Helena.

Julstädning och nostalgi!

Ledig idag och tänkte ta tag i julstädningen! Tycker det är viktigt med lite extra röj så här till jul, blir mer ro i själen när det är rent i hörnen. Jag har dragit ner på det väldigt mycket om jag jämför med förr, då bonades golv och städades alla skåp osv…. men lite extra blir det.
Då tog jag ledigt en dag och bara städade och röjde, nu tar jag lite i taget då och då, visst är det skönt att få allt gjort på en och samma dag för att sedan sätta fram tomtar och klä granen men inte till den energi mängd som gick åt… den dagen var jag ingen trevlig människa med julstämning i kroppen.. mer en “maniskjulzilla” som for runt och fräste åt alla.
Nu går jag här och tar en hög i taget med julmusik i bakgrunden inte har jag tagit ledigt heller utan onsdagen är min lediga dag, har lagt upp jobbtiden så, känns bra med en paus mitt i veckan, är uppe i 16tim/v nu så jag jobbar 4 tim/dag. Denna vecka mellan 14.00-18.00, nyttigt att träna vardagsbalans och ransonera energin så den räcker en hel dag, att inte passa på att göra allt hemma innan jobb, svårt men nyttigt.
Det var julstädningen, nu till nostalgin..
Flyttade undan bordet i hörnet för att torka av elementet bakom och där står skrivet med en något spretig handstil, dotterns namn med en glad streckgubbe ritad bredvid, (på elementet alltså) lilla gumman då var hon inte gammal.. hon är 20 år nu, så glad jag är nu att jag inte skurade bort eller målade över det då . I botten av tidningskorgen ligger en gul byggkloss i trä, jag sparar den varje gång som ett minne nu. Ett minne från den tiden då vardagsrummet svämmade över av klossar och andra leksaker. Mina barn ville aldrig leka på sina rum utan de ville vara där jag var.. suck och en lite snyft, tiden den går men minnena finns kvar, små ord skrivna här och var, ritade figurer och annat som då kunde driva mig till vansinne men som nu är härliga påminnelser från en tid som varit!
Ta det lugnt i julstöket och ha en fin dag!
Helena.

Varför stressar man??

Stress och stress, det är semester stress, vikt stress, jobb stress och mer där till, ja nu är årets stresshögtid här för vem känner inte den stora “Julstressen”…..
Tiden räcker inte till hör man ofta.. jag har inte tid… men tid är ju allt vi har, alla har tid och helt demokratiskt lika mycket tid. Det är vad vi själva väljer att använda tiden till som är grejjen, vi har 24 tim om dygnet, december är lika lång för alla, om vi nu ska ta julen som exempel. Men hur väljer man att använda tiden, skjuter man upp allt till helgen? Då ska man städa, handla, putsa fönster, laga mat osv…. och sen landar man helt uttröttad på jobbet på måndag morgon.
Varför gör man så? Vad är det som är så viktigt och den stora frågan, för vem är det viktigt? Varför ska man göra allt just till jul? eller semestern eller….
Numera när jag känner stress vibrera i min kropp, för det är så den känns för mig, som en liten obehaglig vibration bakom bröstbenet, då sätter jag mig ner och funderar en stund. Känner efter vad det är som orsakar detta och varför. Jag ska säga att 9 gånger av 10 så är det vad jag tror att andra tycker, tänker eller kräver av mig som är orsaken. Då är ordet TROR ett viktigt ord, jag tror att andra tycker jag är tjock, har ett smutsigt hem, otränade hundar osv… ingen har sagt något utan den lilla ego som bor i oss alla har petat på mig och jag har reagerat. Då får jag fundera en stund över vad JAG tycker, tänker och känner. Jo visst har jag lagt på mig några kilo extra men jag lider inte av det mina hundar är både tränade och motionerade så…
Ja så gör jag, när stressen kommer så sätter jag mig ner… tills det går över Jag smäller till egot med en klubba och lyssnar till själen i stället! Bara för att min mamma, mormor, granne gör/ gjorde på ett sätt så behöver inte jag göra så, om jag inte absolut vill för min egen skull….

Allt går!

När någon fråga mig “hur är det” så svarar jag alltid, jo tack det är, bara bra, gärna med ett stort leende! Då ser de flesta väldigt konstigt på mig, ja de som vet lite om min bakgrund i alla fall. Jag kan nästan se hur deras tankar går… Bara bra? Är inte hon sjukskriven för vad det nu var, cancer, utbrändhet, värk i kroppen… Hur kan hon se så himla frisk och pigg ut och dessutom säga, “det är bara bra”??
Det kan jag, därför att trots allt detta som jag varit med om så, mår jag väldigt bra. Det handlar inte om hur jag har det, utan om hur jag tar det.
Jag kan göra allt eller nästan allt jag vill, det som inte går så bra kan man alltid göra om lite så fungerar det.Jag kan dessutom alltid välja, jag kan välja att se det svåra, tunga och jobbiga som just det, svårt, tungt eller jobbigt. Eller så kan jag se det som, det går över, just nu är det så här och då kan jag välja att göra det jag mår bra av. De dagar när allt är tungt och ångestdemonerna dansar jenka i mitt bröst, då kan jag andas och känna att jag lever! Det är inte alla som gör det
Jag kanske inte kan springa, just nu men jag kan gå en promenad eller i alla fall sitta ute i sköna stolen.
Det är väldigt många saker som är lite besvärliga att göra just nu men det finns alltid någon annan som kan hjälpa till eller så kan jag delegera detta som jag alltid gjort till någon annan som växer med uppgiften, det är nyttigt för tonåringar att ta ansvar Det finns alltid en lösning på allt, det gäller bara att se. Det går att leva livet fullt ut trots att man hamnat i en lite annorlunda sits, det gäller bara att blunda en stund för att sedan se saker från en lite annan vinkel.
Lite humor hjälper alltid, jag kan köra bilen vart jag vill, bara det inte är några andra bilar ute och kör eller cyklister eller annat tjafs på vägen Se det går väl bra! Och snart är det full fart på mig igen men denna gång i min egen takt och med nya vinklar på livet!
Så det handlar inte om, hur man har det, utan om, hur man tar det!
Helena, som nu gjort 2 inlägg på en dag!!!!!

Dags att knyta ihop….

Det börjar bli dags nu att summera och knyta ihop säcken igen. Denna säck som var så överfylld med all möjlig bråte, så fylld att den sprack. Ska jag då verkligen knyta ihop den igen, spara den säcken som är så dålig, ja det kan man undra. Ska man verkligen spara på gamla minnen, såna som gjort så ont? Ja därom tvistar de lärde, som man brukar säga, det finns en uppsjö av olika självhjälpsböcker, som talar om alla möjliga och omöjliga tekniker.
För mig så blir det så att, jag har under denna tid bearbetat dessa gamla smärtsamma minnen, vänt och vridit på dem, sett dem från alla vinklar, gått tillbaka och genomlevt dem igen i smärta, oh ja men samtidigt med den vuxna kvinnans alla kunskaper. Jag har sett och känt och bearbetat, så de flesta minnen, ja alla faktiskt, är inte längre smärtsamma, de är just minnen, vissa behåller jag andra låter jag lösas upp, så säcken den är tom nu. Den är förbrukad och går till historien. Jag har lärt mig att rensa på ett sätt som fungerar för mig, genom att se verkligen se och känna, innan jag slänger, kanske sparar jag en bit av något, kanske ser jag det för vad det var för att sedan låta det gå. Vissa händelser behöver ligga till sig och mogna lite innan man verkligen kan se vad det är men inte allt, ibland behöver man bara släppa taget och gå vidare.
Man kan aldrig ändra på något som hänt, man kan däremot ändra på sättet man ser på det. Vad jag lärt mig är, att man aldrig kan springa från saker som är jobbiga, inte heller begrava eller stänga in, det kommer alltid tillbaka på ett eller annat sätt, tyvärr oftast smärtsamma sätt. Jag väljer nu att se och bekräfta, detta har hänt, jag har varit med om det för att sedan låta det gå.
Jag försöker leva här och nu, en dag i taget och se vad som händer. Men det som varit, det har varit och stör mig inte längre.
Nu börjar nästa resa den som bygger upp mig. För man blir inte automatiskt frisk och stark av att göra upp med det som tyng en. Men man blir fri, fri att själv välja en väg, att själv bestämma vad man väljer att lägga sin energi på. Jag har blivit lättare nu, lättare i hjärtat, lättare i själen, säcken var tung men nu väljer jag att låta den gå, jag behöver inte längre någon säck, jag väljer att resa vidare utan bagage.
Man har alltid ett val och det finns alltid möjlighet att börja om!
Det är helt ok, att sätta sig ned en stund och fundera, för att sedan erkänna, att jag valde lite fel men nu börjar jag om!!
Helena.

Förändring!

Ja ett förändringsarbete genomgår jag och nu ser jag resultaten.
Den översta bilden är tagen i augusti förra året och den andra är tagen igår!
Jag skäms inte för att säga att tårarna rann. när jag såg bilden i morse, den är tagen av Lars igår när vi hade julmingel i skogen med alla vänner och hundar. Jag ser en glad och avspänd Helena en som är lycklig i sig själv. Tillfreds med sina demoner och med glädje lysande ur ögonen, Tack Lars för att du med denna bild hjälpte mig att se, verkligen se och känna vilket otroligt jobb jag gjort. F-n jag ser många år yngre ut! Visst har jag lagt på mig några kilo under året men vad gör väl det inte är jag gravid heller..även om det ser ut så..kallt och många tröjor !
Jag ser mina hårt hopbitna käkar på den övre bilden, hur jag kämpar för att ge ett tufft och snyggt intryck, hur spänd jag är, hur arg och ledsen jag var på insidan.. ja fy attan, den bilden kanske jag skulle ha på kylskåpet för att aldrig glömma… fast det vore onödigt, vem vill minnas..inte jag. NU njuter jag av att jag mår så bra som jag gör och tänk hur det kan bli när jag är färdig. När prinsessan i mig riktigt kommer fram, kanske får ni se mig i klänning och klackar

Önskar er alla en fin dag!
Helena.

Intryck..

En biverkning av denna utbrändhet som jag nu går igenom, är att jag har svårt att sortera alla intryck, alltså, när det händer mycket på en gång. Då kan inte hjärnan sortera, när man är pigg och frisk, sorterar hjärnan av sig själv kan man säga, vad som är viktigt och vad man bara kan låta flyta förbi.
När jag nu är i en folksamling te x, så blir hjärnan överfull, den jobbar så det sprakar men allt blir en stor röra i stället för att sorteras prydligt i olika fack. Om jag ska följa ett samtal och det är många som pratar samtidigt eller andra ljud som stör, då hör jag inte vad som sägs. Jag får problem med balansen, huvudvärk, ljuskänslig och ljudkänslig, alla intryck förstoras så jag blir väldigt påverkad. Det märks mest inomhus, ute är det mycket lättare. Jag tänker inte så mycket på det när jag är här hemma men på Ikea i lördags kväll.. då blev det kaos i hjärnan, det är som om alla samtal som förs omkring mig bombardera min hjärna samtidigt, alla som rör sig hastigt runt om, jobbigt som bara den och all energi går åt till att stå upp. Men det är helt normalt säger min doktor Karin, det går över… lätt för henne att säga men så sant. Jag får lära mig att inte vara så duktig och kasta mig in i saker som jag brukar göra utan i stället stanna upp och fundera över om jag behöver gå på te x Ikea…finns väl värmeljus på ica men jag vill så mycket och fram för allt, så vill jag att, allt ska bli som vanligt igen, vill kunna anmäla till my dog i Göteborg, vill handla på ikea, vill..vill så himla mycket.
Men det jag mest av allt vill, är att kunna köra bil igen, att ha den friheten att kunna sätta mig i bilen och åka vart jag vill, när jag vill men att inte kunna sortera i trafiken det är farligt, så jag får vänta å vänta, det går som sagt över men det tar tid..
Ha en fin dag, Helena.

Den stora, "Borde dagen"!!!

Ja så har den då kommit, den stora borderdagen. Den dagen då jag rusar runt och försöker hinna med allt jag , borde hunnit med men skjutit upp, till, jag gör det senare!!!

Varför gör man då så, för jag tror inte jag är ensam om att göra så.

Ja det kan man undra, kan det bero på att jag jobbar heltid och det nästan alltid är kväll när jag kommer hem? Eller för att jag är dålig på att prioritera och organisera i mitt liv. Jag vet att jag har en tendens till att göra roliga saker först..och gärna skjuta upp sånt jag tycker är mindre roligt. Jag jobbar heldre i trädgården och tränar hundar än städar och tvättar... men det hinner alltid i kapp mig, det som jag borde gjort.

Så idag så ska jag stryka, leta på alla brev och telefon nummer som jag borde ha fixat förra veckan. Röja och rensa, sätta upp och plocka undan.. Tur att det är mulet och grått ute, annars hade det nog blivit något annat..

Om någon undrar varför det inte kommer några nya bilder så beror det på att jag tröttnat på vitt och grått!!! Vill ha vår och spirande grönska, dessutom så jobbar jag när det är ljust!!

Ha en härlig söndag, Helena.

Nu har jag och Tish, varit ute på en skön kvälls promenad. Jag tycker det är skönt nu när sommaren börjar bli "sen" det blir ett annat tempo här hos oss. Man kan liksom strosa runt, det är lagom temperatur och börjar bli vackra färger. Inne i stan har en annan sorts turister kommit. Dom som kommer för att ta det lugnt och strosa dom med... Lite äldre par eller tjejgäng som inte kommer för att "pressa" och festa utan för att ha semester. Inga stressade barnfamiljer som rusar runt för att hinna med allt, nej nu är västkusten som bäst.

Hade tänkt springa ett varv i skogen men kroppen sa-vill inte, vill ta det lugnt, så det blev en promenad. Mitt löfte om inget godis sprack.....när jag är trött så blir jag såå, sötsugen och visst fanns det choklad i kylen som bara liksom slank ner..Jaja, sånt är det. I morgon är en annan dag. Det känns att jag jobbat tre dagar nu, trött i huvudet! När man är hemma och gör en massa så blir man trött i kroppen på ett annat sätt men på mitt jobb blir man trött i huvudet. Många bollar att hålla i luften mycket att komma ihåg och mängder av frågor att svara på. Det är det som gör jobbet så himla kul men jag blir trött i huvudet och det är viktigt för mig att koppla bort det när jag kommer hem (inte huvudet, jobbet)!

Men nu är det snart läggdags, började tidigt i morse. Ha en fortsatt skön kväll, Helena.