I gamla svenskbygder,,,och så muggar

vi körde igenom vackra skogar

När man lämnar Lübeck, några km från stan, så passerar man skylten, att här låg gränsen mellan Öst och Väst och att den gränsen upphörde i oktober 1990.

vi körde över slätter

Så kom vi till staden Stalsund, alldeles vid bron till ön Rügen. Stralsund blev en sån där favvo-stad. Så väldigt trevlig och inbjudande. Fina affärer. Vackra byggnader. Och eftersom man inte varit "väst-influerad" så länge, så var den där känslan av oexploaterat ganska stark. Hamnområdet är fullt med trevliga restauranger och har en fin utsikt över till Rügen. Dessutom hade vi ett helt fantastiskt väder!

mobbe-foto på karta för att hitta hit o dit
och tillbaks till där vi ställt bilen,...
för snål för att köpa en papperskarta så...

hamnen i Stralsund

vacker dörr...

här väntade jag hur länge som helst för fontänen
som skulle spruta vatten ur marken...
icke under min tid...

hur många goda doftpinnar som helst
och kaffebönor för nollställning av
doftsinnet emellan...

vore nåt för altanen... 

hoppsan! Kakan överst blev utnämnd till
den "Ultimata Chokladkakan"

man kan inte tro att det är Mc Donalds, inte

Och så var vi in på en Mc Café i Stralsund. Alltså Mc Donalds nya Café-verksamhet, som jag tycker är en hit! Så trevligt. Och så gott.

Under hela min viktminskningsresa, dvs drygt ett år,  så har jag haft drömmen om den "Ultimata Chokladkakan". Den som jag ska äta när jag hittar den. Jag har letat o letat, alltså med ögonen, inte med munnen, hihi, men inte hittat nåt som ens ser ut att komma i närheten. Men så hittade jag den alltså. Det var värt det! Nu slipper jag leta längre, och kan återgå till isbergssallad...

Och så hittade jag också nåt som jag köpte, och är väldigt förtjust i. Mc Café-muggar, fyra stycken i olika färg. Härliga att hålla i, goda att dricka ur.

Sådärja, nu har jag säkert tröttat ut er igen. Så jag fortsätter resan någon annan dag. Då ska jag berätta om slottet vi bodde på, och om Prora...

Nu tänker ni nog: herregud va männskan är positiv. Var det inte nåt som var negativt? Jo det ska jag berätta (även om jag helst skulle vilja glömma det...)
Vi körde in i ett P-hus i Köpenhamn. Det stod Gratis Parkering 3 timar. Ok, bra. Vad vi missade där, är att man skulle ju ha en P-skiva- Husk P-skive ska det ha stått nånstans enl P-bolaget, som skrev ut en P-bot på 650 dkr. Dvs nästan en tusing i svenska efter betalning med kort hemifrån (valutatillägg, kortbetalningstillägg, kortbetalningsprocent) ... ja ja, såkandetgå.
Det var väl en fin födelsedagspresent? Vah? Eller inte....

Ett år äldre men ung i sinnet...

Nu är vi tillbaks hemma på ön, efter en liten tripp neröver...

Det bidde
två nätter och tre dagar i Köpenhamn först.

På väg ner till Nyhavn

Hermés butik

Vad vi gjorde där?
Det var ju min sextioårsdag
som skulle
firas så enkelt som möjligt

och jag skulle göra det
som jag verkligen
ville göra

typ fönstershoppa,

kolla in street-wear,
(hösten blir svart kort jacka,
tighta svarta jeans
korta boots
leomönstad schal...)

äta dricka flanera...

vad kan detta vara för butik?

Jo det är skon m stort S. Louboutin

Malene Birger å så mkt snyggt

favoriter bland öl-sorter

billig klänning (50 dkr)

och
ni vet de där sakerna som man tänkt
göra länge men aldrig blivit av

Danmark, speciellt den delen av Själland
mellan Helsingör och Köpenhamn,
har jag tillbringat varje sommar från
fem års ålder tills jag blev så stor
att jag "slapp" följa med.

Min far var omåttligt förtjust i detta område
och vi bodde i tält, husvagn, hotell, hyrde hus
ja vad som helst bara vi kom ner dit.
Mina farföräldrar var oftast också med.

Vi bodde ju i Gävle, så resan var lång, då
på femtiotalet... ja den är lång nu också,
så klart, men då... ja ni vet...

Vi drog runt på alla kulturella platser och
även okulturella,,, men ett speciellt ställe...

Kronborgs Slott, det slott som man ser när
man åker över med färjan från Helsingborg
eller Hälsingborg som det hette då... till
Helsingör
var liksom starten på sommaräventyret.


En gång på sextitalet skulle vi åka till
slottet för att gå en rundvandring
men just den dagen så kom vi för sent.
Jag minns min besvikelse när vi fick vända
utanför slottet....

Sen blev det aldrig av...
förrän på min sextioårsdag alltså.

 En rundvandring med dansk guide
ner i Kasematterna och uppe i slottet
där vi verkligen fick veta hur illa vi
svenskar betett oss... ja hua. Och hur
kan vi bara helt enkelt behålla tronhimlen?
Fredrik II bordhimmel.
Och sen bara låna ut den till 2016... den
är ju danskarnas?
Alla de vackra gobelängerna, vilka färger,
vilken härlig historia.
Verkligen sevärt.

Jag älskar historien om Holger Danske
som sitter där ner förstenad och väntar på
att Danmark ska komma i trångmål. Då
ska han hjälpa till igen...

Och Hamlet, han som från början var en saxisk sagoprins
från typ 1200-talet,,,

Shakespeare ville bara ha en schysst plats
för sin hjälte Prins Hamlet, och valde Kronborg
som var en av de största internationella knutpunkterna
och känt för sin rikedom (tack vare en tull som alla fick
betala som passerade sundet).
Man tror aldrig Shakespeare nånsin var i Danmark, men
flera i hans umgängeskrets hade varit i Helsingör
och spelat i olika teaterstycken och uppträtt.
Så när Shakespeare skulle ha nån plats för sin nya
hjälte att bo och verka, så bidde det Prinsen av Danmark
i Kronborgs Slott i Elsinore...
"Den tragiska historien om Hamlet, Prinsen av Danmark"

Nu börjar jag bli långrandig.
Jag fortsätter sen...

Kvinnan bakom mannen...

Som ni kanske vet, eller anat, så är jag väldigt intresserad av design o arkitektur. Vissa perioder/stilar är särskilt intressanta.

En av dom är Bauhaus. Och nu menar jag varken byggfirman eller popgruppen...


Efter första världskriget så uppstod, ja återuppstod, ett slags kulturellt movement som kom att kallas för Bauhaus. Egentligen var det en skola i design och kultur, och fanns i flera tyska städer.  Det var radikalt förenklade former, rationalitet i tillverkning och en funktion som skulle fungera överallt.

En av Bauhaus-skolorna fanns i den tyska staden Dessau. Chef för skolan var Mies Van de Rohe. En numera välkänd designer av bla Barcelona-möblerna.

foto: regencyshop.com

Men... bakom varje känd man finns det en kvinna...

Kvinnan i det här fallet är Lilly Reich. Lilly och Mies träffades redan 1929, och innan dess så ser hennes historia ut så här:

Lilly föddes 1885 i Berlin.
1908 flyttade hon till Wien och arbetade där för Wiener Werkstätte. Detta var ett produktionskollektiv
för förnyandet av brukskonsten. Vår egen Elsa Gullberg inspirerades av Wiener Werkstätte när hon grundade det som nu är Svensk Form (Svenska Slöjdföreningen) .

1911 kom Lilly tillbaks till Berlin och började så småningom arbeta med att bygga upp mässor och att designa möbler, kläder och textil. 1912 designade hon en visningslägenhet för en arbetarfamilj i Berlins Handelshus och alla blev väldigt förtjusta över hennes stil och möblernas funktion. 1914 deltog hon i en utställning i Cologne (Köln). Mellan åren 1924 och 1926 var hon chef för Frankfurt-mässan och ansvarig för själva designen.

Där mötte hon Ludwig Mies van der Rohe, och honom levde och verkade hon tillsammans med .
Mies var bla chef för Utställningen  "Die Wohnung" i Stuttgart 1927 och Lilly designade flera av interiörerna i husen.  "Wohnraum in Spiegelglas" (vardagsrum i spegelglas) designade hon tillsammans med Mies.
1929 blev Mies chef för den stora tyska paviljongen vid mässan i Barcelona. Den kända paviljongen revs efter mässan, men rekonstruerades under 1980-talet.
Det var till denna mässa som Barcelona-möblerna introducerades. Den kända stolen  är   "en ikon för modern klassisk design, en internationell symbol för god smak, kanske den mest klassiska stol du kan äga"

Varför skriver jag nu om Lilly och stolen?
Jo för att nu börjar man tro att det var Lilly som designade stolen.
Lilly var lika utbildad som Mies inom design. Hon var artikulerad, han var reserverad. Hon var noggrann och gillade detaljer, han såg den större helheten.
Stolarna designades under den perioden som han var tillsammans med Lilly. Varken före eller efter Lilly var han särkskilt intresserad av möbler, utan ägnade sig åt sina hus.

MoMA, Museum of Modern Art har fått en stor del av Mies teckningar och noteringar, och även några av Lillys. Här ser du Lillys vackra linjer för en stol. Mies har lite svårt med det där...

Kanske satt de och spånade tillsammans över den ultimata stolen? Många av teckningarna, som sparats och finns på MoMA, är gjorda på kvitton, lösa urrivna papper och reklamblad.

Mies flyttade till Chicago vid andra världskriget. Bauhaus-skolorna stängdes ner.  Lilly blev inkallad för att arbeta med Hitlers Tekniska Chef, Fritz Todt. Han grundade den riksmyndighet som var en militärt ordnad bygg-och ingenjörsorganisation i Nazityskland kallad Organisation Todt. Organisation Todt byggde upp bla nya flygplatser, som designades av bl a Lilly---

Efter kriget blev Lilly lärare i inredningsarkitektur och byggnadskontruktion på Berlin-universitetet och hade även en egen studio för arkitektur, design, textil och mode i Berlin till sin död 1947.

Undrar om vi nånsin kommer att veta sanningen om vem som verkligen gjorde den ultimata stolen....?

Lilly och Mies
bild: timbouckley.com

Ranunkler!&påskeld&vågkraft

Äntligen så har jag hittat vita ranunkler!

De fanns i den fina blomsterhandeln

i Lysekil. Nu ska vi se hur länge det dröjer

innan jag haft ihjäl dom...

Försöker mig på att komma ihåg att vattna....

de fina smårosorna som jag fick av husse

på Alla Hjärtans dag har varit inne i en rejäl

torrperiod men har nu återhämtat sig hjälpligt.

Varenda lite rosenknopp har gått in i eternell-

stadie, men det har kommit gröna blad i alla fall...

Visst är den fin?

Påsken börjar närma sig. Här ute på ön verkar Påsk verkligen

bli början till nåt. Flera av resturangerna öppnar igen efter

sin vintersömn. Så himla roligt! Och gott...

Påskeld är ett måste, och vi har upptäckt att de bygger

en rejäl nere på stranden här nedanför.

Har vi tur så kan vi stå ute (visst beställer vi varmt i Påsk?)

på altanen och skåla och njuta av elden. På avstånd

visserligen, men ändå...

Vi kanske kan fjutta på lite på en grill här, eller nåt...

eller så tar vi en sväng neråt... men för Lillemans skull

så är det nog bäst att stanna hemma. Påsksmällare

är ingen höjdare. Inte för att han är rädd, men han

är inte överförtjust heller...

Förresten, minns ni mitt inlägg om Islandsberg?

Härutanför lägger man nu ner det allra

senaste experimentet i att utnyttja naturens egna krafter

Våggeneratorer.

Läs mer här

Visst är det häftigt att man kan utnyttja även

vågor och strömmar för att förse oss med elektricitet?

Ett vindkraftverk kan ge ungefär 640 kW och

dessa generatorer ger nu 30 kW.

Men tänk vilken skillnad! Bara en lite boj

som sticker upp över vattenytan... inga stora åbäken

(missförstå mig rätt, jag gillar vindkraft generellt)

som sticker upp i skyn...

Pannlappar? Grytlappar? Slukhål!!!!!

Vad kallar ni dom för? Jag säger nog Pannlappar... ibland Grytlappar, 

ja jag är sällan konsekvent, jag...

Visst är de fina? Igår var jag inne på Skeppargatans

Dagcenter i Lysekil. De har en liten "smutt" där

de säljer alster som tillverkats av brukarna på Dagcentret.

Alltså... jag hade kunnat köpa ihjäl mig!

Hittade en hel dröse väskor, förkläden, löpare, väggtextil, tavlor, 

som jag ville ha! ja herreje,,,

Det blev fem stycken pannlappar/grytlappar. De två vi hade med oss hit till ön, 

de har husse ofrivilligt eldat upp genom att låta dem ligga på spisen med plattan på...

ja jag vet vad ni tänker...

Om jag har nån favorit av dessa?

Ja det skulle i så fall vara ugglan,,, och sländorna,,,

och älgen,,, men färgerna på fiskarna,,, 

och det fina paret med vingar,,, går inte

att välja,,,,härligt!

Så nu har jag alltså fem stycken.

Ifall han skulle få för sig att elda nån till, så har jag alltså reserver...

Slukhål!!!

Imorse läste jag tidningen (Bohuslänningen) och givetvis

hittade jag nåt som förfasade mig så väldigt, att jag genast

omvärderade Florida från favoritresemål till nåt som ska

undvikas. För vem vill falla ner i ett stort hål?

Slukhål, som sagt, är när,,, ja det är som det låter,,,

ett hål som öppnar sig och slukar allt... 

(lite som min hungriga mage känns nu då kanske...?)

Läs här i Expressen om slukhålen i Florida.

Men det är ju där det, säger ni kanske...

men läs då här om slukhål på Gotland...

Jag blev så förskräckt, men samtidig nöjd att bo i ett hus

som förhoppningsvis är fastmonterat på berget,

att jag var tvungen att fotografera tidningen o visa er.

Hur djupa de kan bli? I Kina har man mätt 662 meter... neråt...inåt...

om hålet fortsätter, ja då är det här,,, ni vet... på andra sidan....

ja jösses...

där piggnade jag allt till, när jag läst detta...

ett helt hus i Guatemala föll ner, öppningen  är  22 m vid och 33 m djup...

foto av bild i tidningen Bohuslänningen...

Att smeta på sig...

Nu är jag igång igen... med mina pekpinnar... Nejdå, jag ska bara berätta lite om mina hudprodukter.
Och så visar jag mitt parfymskåp...

väl inlåsta dofter...

Har i alla år... ja jag erkänner... varit en sån där tvål-och vattenmänniska. Jag tvättar mig med tvål i ansiktet... Ve o fasa. Använder i o för sig en tvål som innehåller naturliga produkter, så gott det går, den kommer från Österrikiska Haslinger och just den som jag använder innehåller lindblommor. Hittas på hälsokost... om man har tur...

Men så kommer man ju upp i åren,,, höhö,,, och till slut så fullkomligt SKRIKER huden i ansiktet att NU får det bli ändring på det här... Den vill ha snäll tvätt och gärna lite trevligt, mysigt under natten...

Ett alternativ är att tillverka SJÄLV, jo det skulle jag nog kunna, har gått kurser en gång i tiden, men jag ORKAR inte helt enkelt. Det är en väldans mecklande med olika olje-och vattenfaser och temperaturer o grejor...

Men varför då inte bara köpa nåt vadsomhelst med känt namn? Jo serrni, det är så här. Minns ni inlägget med krackern? Och Facklingen? Där man gjorde plast?

Det finns också ett annat ställe där man krackar, och det är inom petroleum-industrin. Dvs Olja-industrin. Petroleum, det är nåt som finns i nästan alla våra hudvårdsprodukter. Den som orkar (och vågar) kan läsa här. Det som jag hänvisar till är ämnet Paraffin, nåt som ni säkert hört talas om. Det har också andra namn, och de kan ni hitta i innehållsförteckningar. Speciellt i hudvård... och baby-olja!
Petrolatum står det ibland. Då kan det vara paraffin eller vaselin...  båda är alltså produkter från den petrokemiska industrin. Länkarna går till Shenet, min outsinliga källa när det gäller oljor, dofter, krämer,  recept, INCI-nummer osv.

Lypsyl-beroende. Är det bekant? Jo det är sånt man får om man använder en petroleumprodukt. Huden blir beroende och kräver fler o fler påstrykningar. För att komma till rätta med ett petroleum-beroende så måste man stå ut med att huden får återhämta sig utan någon petroleum och börja använda produkter som innehåller naturliga oljor.

Vad använder jag nu då? Jo jag uppsökte hälsokosten och lusläste innehållsförteckningar. Det minst onda... ja det blev så... var Weledas baby-produkter. De innehåller: Mandelolja, sesamolja, ringblomma, kamomill, ullfett, bivax, zinkoxid, lera, fettsyreglycerid (tillverkad av växtolja).
Jag tvättar ansikte, hals och dekolletage :-) (undebart ord, eller hur?) med Calendula Shampo& Body Wash. Tuben innehåller 200 ml och kostar 89 kr. Räcker hur länge som helst. Sen, till natten, smörjer jag in mig med Calendula Face Cream, 50 ml kostar 69 kr. Detta funkar hur bra som helst för mig. Det doftar helt underbart av ringblomman och kamomillen, och otroligt nog verkar detta ha fixat till den torra blandhy som jag har. Nu slipper jag det där onda ansiktet på kudden, det som skriker efter näring och fukt...

Hur det ser ut inne i mitt parfymskåp? Jo det ser ut så här: dyrt och billigt om vartannat. Mest gamla favoriter. Är inte mycket för det här med nya kändis-dofter... Burberry är en stor favorit, och Laura Ashley. Men störst är nog ändå Worth! Je Reviens. Har haft den sen jag var typ tio år, min allra första riktiga parfym...  

Till vardags blir det oftast den mycket maskulina, citrondoftande Acqua di Profumo från fantastiska italienska Lérbolario (just denna har utgått, men fler kan hittas hos hälsokosten). Body Shops ögoncreme är ok... 

Jahapp, det var allt för idag. Nu har det varit ett lite "tjejigt" inlägg från mig. Ovanligt? Ja kanske det...

Men här kan ni hitta det mest oväntade, eller hur? kära läsare och bloggvänner... 

Apropå ljus...

Nu har jag testat att göra nya ljus av gamla stumpar. Använde mig av en plåtburk (majs...) och smälte i vattenbad. En sån burk stumpar räckte precis till ett glas... Å vad jag kände mig nyttig och duktig. Återanvändning, det är bra det...

I torsdags kväll, när vi skulle gå och lägga oss, stod jag vid en av altandörrarna. Skulle dra för lamell-gardinen och slängde en blick ut genom glasdörren.

På himlen, långt borta över klipporna och Orust, var ett märkligt sken.

Det var som om hela himlen lystes upp, och det var från en eld, det syntes. Det flammade!

I vanliga fall brukar vi se ljus från "gurkhusen" på Orust, dvs de stora växthus där gurka odlas. Är det moligt så lyser belysningen i växthuset upp nåt alldeles enormt.

Men det här flammande orange ljuset var nåt helt annat. Vad gör vi? Jo som tekniknördar så börjar vi genast googla ifall det brinner nånstans på Orust. Nej, vi hittar inget.

Sen slog det mig! Kracker! I Stenungsund finns Borealis (vackert namn...) fabriken som tillverkar eten och propen.  När man tillverkar detta så använder man nafta, etan, propan och butan. Själva tillverkningsprocessen för just eten och propen kallas för kracker. Dessa används sen för att tillverka Polyeten, d v s plast.


Krackning används för att sönderdela stora kolvätemolekyler till mindre. När det gäller olja så sönderdelas petroleum till bensin. Borealis krackar gaser som blir en annan gas alltså, som sen blir...plast.

Vad har detta med ljuset att göra?

Jo när krackern behöver släppa ut gaser så ska de helst brinna, det kallas fackling. Det är en slags säkerhetsventil för att man inte ska släppa ut de farliga gaserna rätt ut i luften. Istället bränns de på en fackla, en hög smal skorsten.

Den fackling som vi såg var alltså i Stenugsund, tre mil !!! bort, fågelvägen.

bild:chemicalnet.se

Det var en planerad fackling/utsläpp, då man startade upp en fabrik. En fackling låter nåt alldeles förskräckligt. För att inte sotflagor ska falla ner i området, så tillsätter man vattenånga. Det är den som gör att det låter så hemskt. Miljömässigt är det inget vidare heller, men bättre än att låta gaserna försvinna ut.

Och plast... ja vem klarar sig utan det nu? Även om vi återanvänder plastpåsar, väljer andra förpackningar osv, så finns plasten i kablar, i ledningar, i bilar, i verktyg...mitt tangentbord är av aluminium och...plast...

Lite nostalgiskt är det allt...

Såg ni Änglagårds-filmen igår?

Det gjorde vi, för andra gången...

Förra gången så var den ny och det

var på Bio i Tidaholm som vi såg den.

Filmens vita, vackra hus är

Grimstorps Egendom och ligger

ungefär mellan Småland och Skaraborg

utanför byn Sandhem.

Vill ni åka dit? Kolla in här.

Grimstorp är en sätesgård som har

funnits i samma släkts ägo sen 1700-talet.

Huvudbyggnaden är uppförd i nygotisk stil

efter ritningar av stadsarkitekten i Gävle, 

Erik Alfred Hedin, åren 1879-1881.

Originalinredning och takmålningar.

Ja ni såg ju själva... ett

helt fantastiskt hus.

Bara några få kilometer fågelvägen

från vår gård.

Cykelvägen från gården till

byn går alldeles förbi...

En liten släng av nostalig

fick jag allt. Gården är ju underbar

sommartid. Naturen är fantastisk.

Affären i filmen ligger i verkligheten i den lilla byn Vistorp.

När vi flyttade till gården i början på

1990-talet, så var affären i full gång.

Flygfältet ligger i Timmele, mellan Falköping och Ulricehamn.

De tidigare filmerna spelades in i det området.

Gamla Änglagård, det gula som brann, heter

Lönnarp och ligger i Böne, Ulricehamn.

Kyrkan heter Kärråkra kyrka och ligger i

Hällstads Församling, Ulricehamn.

Byn Yxared, där allt utspelar sig, existerar bara i

Änglagårds-världen.

Minns ni hur de två papporna promenerade i allén

och bestämde gemensamt faderskap?

Före Änglagård njöt vi av Uggla, Miss Li och de andra.

Så jag gråter när Uggla sjunger "Jag och min far"...

Vi fick nog höra låtar som går till historien, tror jag.

Idag, annandagen, så har vi tagit en promenad i halkan,

Lilleman och jag. Husse lagar makrill idag.

Och ikväll ska vi göra precis ingenting.

Tomt o skarv

Igår tog Lilleman och jag en promenad ner till Marinan. Denna gång gick vi ända ner, för nu var det inte så halt längre. Det var igår det, idag är det snorhalt. Överallt... Dubbar på, helt enkelt.

Men nu är vi alltså i gårdagen. Det var nästan tomt i marinan. Endast en båt låg kvar i vattnet. Längst ute stod en ensam julgran och lyste och höll båten sällskap. Isen har lagt sig lite vid sidorna, men det är fortfarande en ränna kvar.

På vägen ner till marinan så såg vi en storskarv. Den var väldigt skygg, och när vi gick förbi den så flög den iväg. Men på hemvägen så hade den kommit tillbaks till samma sten igen.

det är här man önskar att man har ett rejält zoom... inte kalla fingrar och en iPhone

Skarven är en stor fågel, ca 80-100 cm hög och har ett vingspann ca 150 cm. Denna satt på en sten ute i vattnet och torkade sina vingar när vi gick förbi första gången.

Storskarven   Phalacrocorax carbo carbo  (vilket namn, va falakrokoraks... karbo karbo)  kallas också ålakråka eller havstjäder.
Den skarv som finns här hos oss på västkusten, är den skarven som häckar i Nordatlanten och ja, tro det eller ej, de övervintrar här...  På östkusten finns en annan gren av de här skarvarna, och skillnaden är visst nån liten krökning i mungipan...

Skarvarna är hatade av fiskare. De är generalister, dvs de äter precis vad som helst, bara det har med havet att göra. De plockar fisk ur nät, de hackar sönder fisken i näten och ibland fastnar de själva i näten och skadar dom. De äter alla storlekar upp till 20 cm och de dyker ner i vattnet och äter småfisk. De större fiskarna, gärna ålar, tar de med upp och äter över ytan.

Att de sitter på stenar och klippor och håller ut vingarna så karaktäristiskt, beror på att de inte är vattentäta i fjäderdräkten, som de flesta andra fåglar som håller till i och vid vatten. Det beror på att fjädrarna ska bli blöta och hjälpa till så att skarven kan dyka. Annars flyter den... Därför måste dom torka sig efter jakten...

Har skarven några fiender? Ja, människan och havsörnen. De första jagar dem/skyddsjakt från båt (man äter skarv i Norge, sägs det...) och de andra (havsörnarna) är lite mer sofistikerade. De tar sig till skarvarna bon. Skarvarna har säsongsäktenskap, dvs håller ihop en omgång ungar, där de hjälps åt att mata ungarna som finns i bon i klippskrevor eller i höga träd. När havsörnen uppsöker boet, så blir skarvungarna så himla rädda (tror sjutton det, när en örn med 2 1/5 m vingbredd landar bredvid dom...) att dom kräks upp maten som de fått. Havsörnen tackar så mycket för den halvsmälta födan och drar vidare. Ibland så tar de nån unge, men det här sättet funkar bra så...

Skarvarna stället till det alldeles nåt förskräckligt dessutom. Deras spillning luktar nåt alldeles hemskt, och det fräter bort allt växande (ja inte folk o husdjur då, utan växtlighet, menar jag...) En skarvkoloni kan förstöra en hel ö, men som tur är, så kan ön hämta sig igen ifall kolonin av nån anledning flyttar (man får inte skjuta skarv i koloni) . Spillningen förändrar sig kemiskt och blir gödning, och då börjar det växa igen...

I vissa länder använder man skarvar som husdjur. Eller man har dom som fiskeredskap egentligen. Tama skarvar har en lina runt halsen så att de inte kan svälja fisken. Vill ni se hur det går till så kan ni söka på Cormorant fishing på Youtube eller kika här. Snällt? Ja jag vet inte vad jag ska tycka om detta, faktiskt...

Jag tänkte, att nu när skolorna snart är slut för i år, så skulle ni få lite onödigt vetande... så ni har nåt att fundera på, menar jag.

Såg ni det?

julstjärna i kontorsfönstret. lite snö på köksaltanen

Sent i går kväll, vid 22 tiden, stod jag och kikade ut genom köksfönstret. Så hördes en skarp smäll och på himlen såg jag det absolut största stjärnfall jag nånsin sett. Sakta sakta dalade den ner mot jorden med en lång "svans".

Det var antagligen en bolid, den som ramlat ner nånstans i Värmland. En bit av en fotbolls storlek som passerar genom atmosfären och brinner upp. En liten bit av Geminiderna som passerar nu här i dagarna... Som gör att vi kommer att få se märkliga ljusklot på himlen, och upp till 120 stjärnfall i timman natten mellan 13-14 december.

För en massa år sen satt jag utanför en hydda vid Röda Havet i Egypten. Vi satt i solstolar, hade en liten whisky i näven och kikade på ett praktfullt skådespel just lucianatten. Det smattrade som fyrverkerier och himlen var full av stjärnfall. Visst är det underbart vackert, märkligt och jag tycker skrämmande.

År 2036 kommer 99942 Apophis med diametern 500 meter att passera oss läskigt nära. Kanske för nära. Dubbla storleken blåste ju bort dinosaurerna... för 65 miljoner år sen. Dags igen? Astronomiprofessor säger: Lika stor chans att den träffar,  som att vinna på Lotto...
öööh, ok...

Apropå jordens undergång, Mayakalendern slut och 20121221 dvs 21 dec i år...  Dagen efter ska vi ha födelesdagskalas. Undrar om tårtorna vi beställt är klara då?