Om du vill övertygas, sätt dig ned i elden.

Jag kan inte låta bli att undanhålla er lite medeltida visdom i valtider.

"Om din kunskap om eld har blivit övertygelse bara genom ord, sök då att själv bli bränd av den. Förbli inte i lånad övertygelse. Det finns ingen äkta övertygelse förrän du själv har brunnit, om du vill övertygas, sätt dig ned i elden."

Orden är Rumi´s. 1200-talspoeten med härstammning från östra Turkiet, sufipoeten framför andra. Jag har en dikt av honom som motto som ni kan se i min bloggpresentation.

Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, övertygelse, politik, Rumi, samhälle, partier

Inget liv är värt att slösas bort på trivialiteter och kravlös förnöjsamhet.

Den 24 januari 1974. Jag kommer till jobbet som vanligt. Eftermiddagsskift på Gränges Aluminium. Stämplar in kl 14.00, hämtar tappschemat och ger mig upp i hallarna, trucken står utanför verkstaden med motorn på. En hälsning från förmiddagsskiftet som visserligen bryter mot regelverket, men som vi ändå gör för att undelätta för varandra.

Uppe i hallarna hämtar jag dagens tappskänk, kör fram till första ugnen som skall tappas, hugger ett hål i slaggskorpan och ställer skänken på värmning. Efter ett par minuter är allt klart för att börja. Jag har gjort det tusentals gånger förut. Allt verkar vara som det ska. Klockan är 14.36. Jag vet det eftersom den krossas och stannar exakt då. För det var ingen vanlig dag på jobbet. Det var den där dagen då det händer som inte ska hända.

Jag går fram för att kolla att tappningen går rätt och hinner konstatera att det är metall och inte slagg som kommer, sedan vet jag inte mer. Skänken exploderar, jag slås medvetslös och kastas 3 meter bakåt, landar på huvudet på golvets järngaller. Min hjälm slår i väggen 30 meter bakåt och 10 meter över golvet. Det berättar mina arbetskamrater senare. Själv vet jag bara att jag vaknar till och försöker släpa mig bort, jag är blind på det ena ögat och ser svagt med det andra. Sedan tynar jag sakta bort. Antagligen dör jag. Jag svävar över min kropp som jag kan se ligga på golvet och återupplever hur jag flyger genom luften och landar. Två gångar i en sorts slowmotion.

Hjälpen kommer snart, jag körs till sjukhuset i Sundsvall och mina skador listas; huvud och överkroppens framsida med 2a och 3e gradens brännskador, alla muskler och senor i nacken sönderslitna, brott på nyckelbenen och höger handled, oräkneliga frakturer på skallbenet och käken, flera tandskador. Ögonens status är oklar eftersom brännskadorna ”limmat” ihop dem. Jag fraktas omedelbart vidare till brännskadeavdelningen på Uppsalas akademiska sjukhus, där man konstaterar att jag har haft tur i oturen. Det var gummirök som orsakade explosionen, och den lade sig som en heltäckande antiseptisk mask över brännskadorna. På så sätt slapp jag de infektioner som deformerar alla brännskador. Nu återstod bara väntan, väntan på att ny hud skulle växa ut under ”gummimasken”. Efter fyra veckor i isolering lossnar den och jag kan förbereda mig på att åka hem. Med armen i gips och en heltäckande blå tatuering över högra ansiktshalvan återvänder jag till Sundsvall. Efter 5 månaders som sjukskriven orkade jag inte gå sjukskriven mer utan bad min läkare och företaget om att få börja jobba igen. Ett antal år följde med operationer och rehab.

Det här blev en rubrik och en liten notis i tidningarna, men för mig så förändrades hela mitt liv. Lite mindre rädd för att dö, desto gladare för att leva, har man hälsat på hos döden så får varje dag, varje timme och minut ett helt nytt värde. Jag blev kräsen på livet, inget halvdant ljummet dög längre. Inget liv är värt att slösas bor på trivialiteter och kravlös förnöjsamhet. Jag jobbade kvar 3 år på Gränges, sedan bröt jag upp och sökte en helt annan livsväg. Jag sökte mig till teatern och har fortsatt där till den dag som idag är.

Intressant

Ja, jag erkänner!

Ja, jag erkänner. Jag genar. Jag är en sån där som genar i kurvorna, när jag kör bil. Med en körsträcka på uppemot 7000 mil per år så gör man allt för att göra bilkörandet intressantare. Ett sätt är att gena i kurvorna, inte trafikfarligt eller genom att utsätta andra för fara, utan bara gena överallt där det går. Försöka köra kortaste vägen mellan starten och målet.

Till en början var det mest av geometriska skäl. Leka med tangenten på varje böjd linje och att slicka insidan av en kurva. Som en tiotusenmeterlöpare ungefär. Efterhand så har jag mer och mer funderat över det här beteendet. Tjänar det något syfte mer än att aktivera hjärnan under timslånga, uttråkande rutter där nyheterna upprepas, för jag vet inte vilken gång i ordningen, på radions P1. Jag vet ju att det kan reta medtrafikanter även om det inte på något sätt stör deras trafikrytm. Men jag gör det ju inte för att reta någon, lika lite som en muslim är muslim för att reta en sverigedemokrat. Likafullt så har jag börjat tänka på det. Jag skäms väl lite trots allt.

Det var då jag kom på att jag skulle räkna ut hur många meter jag sparade på vägen mellan hemmet och jobbet. 12 mil dit och lika många hem. Hur mycket kortare blir det av att jag genar i kurvorna? Och till min förvåning gick det att beräkna. 25 meter per kilometer blev det. 250 på en mil eller 6000 meter per dag. Det är 30 000 meter på en vecka. 3 mil. 144 mil per år. Jag har också räknat på hur mycket tid som jag sparat för att umgås med barn och vänner. 45 minuter. 40 timmar på ett år, nästan ett halvår sedan jag började pendla till Norge.

Under mina 20 år på vägen har jag alltså kortat min körsträcka 2900 mil eller nästan ett 2/3-dels varv runt jorden, två kubikmeter diesel har inte förbrukats och släppt ut sitt gift. En hel uppsättning däck har besparats vår natur genom att inte slitas ner. Visst, en väldigt blygsam insats för vårt klimat, eller rättare sagt ingen insats alls om man tänker på hur många mil jag tvingats köra ändå.

Så på något bakvänt sätt så känns det ändå lite bra när jag sätter mig i bilen i morgon för att komma till jobbet och jag börjar gena i kurvorna. Även om någon säkert bara kallar det skattesmitning. Jag menar, moms, miljö- och energiskatter etc etc som tack vare mitt genande inte kommer staten tillgodo. :)


Andra?