Middag med kort datum

Vad man ska ha till middag är inte alltid helt lätt, men ibland bara löser det sig av sig självt. Häromdagen låg det några stackars franskbröd och torkade i en stört på Konsum. Halva priset, kort datum, stod det. Torrfranska är ju inget man vanligen köper, men fylld formfranska, fanns det inte det inte nåt sånt recept i nån gammal kokbok om smårätter hemma i lägenheten? Ett bröd hamnade i korgen.

Anders gröpte ur brödet, gjorde svampstuvning och fixade sallad på det sista av ett isbergshuvud och några småtomater. Jag letade något att duka med. Det var inte helt lätt. Valet föll på Terma till formbrödet och salladen. Det kändes bra. Men vad skulle vi äta på? Allt porslin kändes trist.

I besticklådan hittade jag en salladstång som vi sällan använder. Det är synd. Den är rätt praktisk. Den är märkt Kökslubben och kommer troligtvis från Nilsjohan. Den kan ha varit någon sorts medlemsgåva. Köksklubben var Nilsjohans medlemsklubb och hade som mest 1,2 miljoner medlemmar. Helt otroligt. Och tången är både fiffig, snygg och praktisk.

Det blev Stig Lindberg-tallrikar att äta på. Eller jag tror att det är Stig Lindberg.

Den här fajanstallriken från Gustavsberg har jag haft i flera år. Jag har fyndat den för 50 kr i en antikaffär på Söder i Stockholm. Den har en dekor som känns väldigt lindbergsk. Om den är tänkt till mat vet jag inte, men formen säger  mig att så är fallet.

På Antikmässan i år hittade jag en tallrik med samma form och storlek, men med ett annat mönster. Också det mönstret luktar Stickan. Men jag vet inte. Hittar jag fler tallrikar i samma serie kommer jag nog att ha svårt att låta bli att köpa om jag bara har pengar till det. Det vore helt fantastiskt med ett dussin olika dekorer…

Det gick att äta på det också, men jag var rädd att repa dem hela tiden. Jag kanske inte kommer att äta på dem varje vecka. Fast fint blev det och gott var det. Fyllt formbröd är det minsann inget fel på.

Till kaffet efteråt fick vi dyra praliner. Också de till halva priset på grund av kort datum. Det är inget fel på rea. Särskilt inte om man kan piffa till det med lite färgglada plastskedar och annat tillbehör. Skedarna har jag skrivit om här också.

Kvällsfika

Efter en hård kväll på jobbet är det gott med kvällsfika. En stor kopp te är vad jag vill ha, men det vill inte Anders. Han vill ha choklad. Så bra då att kunna hitta delar av Emilia från Arabia i skåpen. Tekoppen är jättestor och rymmer en halvliter och chokladkoppen är slank och elegant.

Dekoren på chokladkoppen är i en mjukt lila färg som man inte ser så ofta, men den vanliga svarta dekoren är fin den med och det gör inte så mycket att blanda dem.

Fiskande farbröder, damer med barnvagn och lekande barn är lite märkligt att ha som dekor på servisporslin, men dekoren är lekfull och full av fantasi. Jag föll direkt när jag hittade delar. Billigt var det också, fast det var mest bara tur.

Raija Uosikkinen ritade dekoren för Arabia, men jag vet inte när den tillverkades. Till serien hör en hel mängd delar, men de är inte direkt prisbilliga, så jag nöjer mig med de delar jag har tills det blir tillfälle att fynda nästa gång.

Till sist kan jag säga att med en gravlaxsmörgås i magen kommer jag att sova gott. Mums!

Påskfrukost med Ceylon

Påskafton och solen lyser ute. Då blir det frukost med kokta ägg på påskgul Ceylon av Hertha Bengtsson.

Ceylon är bland det finaste jag vet i porslinsväg. Jag gillar kontrasten mellan de färgglada kopparna och de svarta assietterna och kannorna. Tillsammans med den raffinerade reliefdekoren som nästan ser ut som spindelnät blir det väldigt vackert. Förutom gult finns kopparna i limegrönt och turkosblått. Jag tror att det ska finnas koppar i grått också. Sockerskålar och gräddkannor finns förutom i färgerna också i svart. Assietter och kaffe-, choklad- och tekannor finns i svart eller vitt, men svart är den absolut vanligaste och vackraste färgen.

Det är inte så ofta som vi använder My Garden-skålar av Marianne Westman. Så fort man lägger något dem syns inte längre de fina grönsaksdekorerna. De är alltså snyggast tomma, vilket är lite trist.

I matsalen finns en del av porslinssamlingen. Längst upp till vänster skymtar resten av Ceylon-samlingen. Den är inte så stor, men det är svårt att hitta delar till ett överkomligt pris.

Såhär till påsk letade Anders redan på ljusmanschetter med tygpåskliljor. Mycket fina, men knappast brandsäkert. Vi får elda med måtta.

Glad påsk!

Kalas med tyskt porslin

Ibland är det gott med tårta. Då kan det också hända att ens föräldrar kommer förbi. Då kan jag rekommendera att handla tårta från Finas hembageri. Det är gammaldags gott. Jamaicatårta innehåller sockerkaka, pistagekräm och banangrädde och är dekorerad med marsipan, grädde, biskvier och mandariner. Det var jättegott!

Anders kokade kaffe och klarande det med äggvita. Det var lite pyssligt, men kul att göra. En äggvita skulle blandas med en dl kallt vatten och kaffepulvret. Därefter hälldes det heta vattnet på och det fick koka sakta i tre minuter. Efter att det vilat en stund och kaffet sjunkit silade han av det och häpp var kaffet så klart som jag aldrig sett kaffe förut.

 

Porslinet för dagen kommer från Tyskland. Det är märkt KPM Krister Germany, men är i övrigt lika anonymt som mycket annat porslin. Det är trevligt att duka med ändå.

De närmast sörjande gav mig blommor. 40-årsdagen är fortfarande lika behagligt lugn som det var tänkt.

Dagens dukning med uppstekt pannkaka

Uppstekt pannkaka tillhör en av de bästa resträtter jag vet. Det är till och med godare än nygräddad pannkaka. Som uppstekt är den godast knaperstekt i smör och serverad med lingonsylt.

Det börjar närma sig jul och det har flyttat in en röd handvävd löpare i köket. Den har Anders mormors syster vävt en gång i tiden och den funkar även nu. Det var inte så lätt att hitta porslin som passade till duken, men Stig Lindbergs Colorado hittade vi till slut. Bruna glas på fot från Björkshult kan man också dricka mjölk ur och Marianne Westmans syltburk ur Arom-serien funkar både till jul och till lingonsylt.

Lingonsylten har vi kokat själva. Vi plockade bären sent i höstas ute vid stugan när det redan hade varit frost flera gånger. Det funkade att plocka även då. Vi hittade en burk honung som vi använde som sötningsmedel istället för socker. Det gick alldeles utmärkt och honungssmaken passade väldigt bra till lingon. Och till uppstekt ugnspannkaka.

Dagens dukning med risporslin

Igår kväll hade vi fikabesök.  Vi bjöd på glögg och scones, men i brist på glöggkoppar fick vi ta små moccakoppar av risporslin av Fridl Holzer-Kjellberg för Arabia.

Några koppar hade vi sedan tidigare, men de flesta plus den stora skålen med scones i fick vi i present av två kompisar. Gissa om vi blev glada. Om man tittar noga ser man att en av kopparna inte har samma mönster som de andra två. Modellen är också lite annorlunda. Det verkar ha tillverkats koppar och fat flera olika mönster och modeller i flera olika storlekar. Det gör det hela nästan vara roligare. Det finns så många olika att samla på. Om man vill.

Jag är svag för små skålar och fat och här finns det en hel uppsjö olika modeller och mönster att hitta. Hittills har vi dessa två och det räckte gott till mandel och russin. Fridl Holzer-Kjellberg började ta fram risporslinet i början av 1940-talet och tillverkningen upphörde 1974. Tyvärr har jag ingen aning om när de delar vi har är tillverkade.

Glöggen serverades ur en kaffepanna som Kaj Franck hittat på för Arabia. Vi brukar servera glögg ur den. Den är lagom stor och ganska julig med sin röda färg.

Dagens dukning med Lotus Gul x2

Häromdagen blev det kvällste med nybakt surdegsbröd och ost. Mums. Det måste man fira med fint porslin.

Sedan kan man återanvända samma servis till frukost dagen efter med lite kompletteringar.

Dekoren Lotus Gul gjordes av Bibbi Breger och modellen på godset gjordes av Stig Lindberg. Tillverkade gjorde Gustavsberg mellan perioden 1958-1970. Den små glasskålarna är Sven Palmquists Fuga. De är fyndade för en krona styck på Returmarknaden i Umeå. Därifrån kommer också en hel del andra fina fynd. Småskålarna är perfekta för en tepåse eller två, några godisar eller lite salt.  Plastäggkopparna är tyvärr omärkta.

Dagens dukning

Den här dukningen är egentligen från i söndags. Det kändes lite vårlikt med Stig Lindbergs Odon, trots att odon i allra högsta grad är en höstföreteelse. Fina är de i alla fall, både bären i naturen och i Lindbergs tolkning. Såskannan är dock opraktisk, den sölar obeskrivligt mycket. Man måste ställa den på något. Det lilla fatet är egentligen en av flera i olika storlekar, men idag behövdes de inte. De fungerar dock som de ska.
Vasen är möjligen ett dricksglas från Ekenäs glasbruk, men det är så tunt att jag ogärna skulle vilja stoppa det i munnen.

Dagens dukning

Jag hade lovat att göra frukost med stekt ägg och rostat bröd. Det här porslinet använder vi inte så ofta. Vi har inte tillräckligt med delar. Till exempel saknas det mattallrikar. Rörstrand har tillverkat, men dekoren är helt anonym. Det är synd. Små klasar med blå bär (eller är det ballonger?) är placerade längs tallrikskanten eller strödda över godset. De är mycket dekorativa. Thebe-osthyveln är ganska kass, men den är snygg. Folke Arström kan inte ha testat den när han formgav den. Juiceglasen är Sven Palmqvists Rhapsody. De är små, men precis lagom till ett glas juice. Marianne Westmans smörbytta från Röstrand är en gammal trotjänare som verkligen håller måttet. Den är outslitlig.

Ibland är det kul att diska

I morse var det kul att diska. Grill Gul är en av mina porslinsfavoriter. Dekoren ritades av Bibbi Breger 1958 för Gustavsberg. Jag gillar kombinationen av de tunna svarta och de breda gula ränderna. Den finns i brunt och grönt också, men gult är min favorit. Idag till frukost fick den sällskap av assiett och äggkopp från Karlskrona porslinsfabrik med dekoren Bellis av Eva Bladh Ståhl. I botten skymtar Gustavsbergs Rustik av Britt-Louise Sundell. Den är en riktigt bra vardagsservis. Fast å andra sidan kan man använda allt till vardags. När ska man annars använda det?
Jag undrar vad jag ska diska imorgon…

Jag hade nästan glömt bort Karlstad

För flera år sedan bodde vi i Karlstad. Såhär såg köket ut. Jag gillade aldrig riktigt lägenheten, förutom att den låg väldigt centralt vid Sandgrund, men nu när jag fick se bilden på köket längtar jag nästan tillbaka. Alla hibiskusarna har jag gett bort (vi har inte några söderfönster längre) och alla fina saker står inne i skåp, så man måste öppna för att se dem. Tänk om vårt nuvarande kök blev klart så vi kunde sätta upp hyllor och göra riktigt fint. Tänk att få ställa fram Ceylon-servisen och alla teakskålar och allt sånt så att man ser dem varje dag. Jag längtar tills dess.

Äppelmosburk

Gårdagens inköp på Antikfönstret i Mariestad var ett bra köp. I samma serie finns en smörbytta som vi använt i ett antal år nu som serveringssmörbytta. Den åker in och ut ur kylskåpet och verkar hur tålig som helst. Godset är hårt och glasyren spricker inte, vilket annars kan vara ett problem. Särskilt med smörbyttor. Jag längtar riktigt tills det blir dags att koka äppelmos igen. Tack Rörstrand och Marianne Westman som formgivit den.

Tekoppsfavoriten

Den här tekoppen hittade jag på auktion för ganska många år sedan nu. Dekoren heter Emilia och är gjord av Raija Uosikkinen för Arabia. I serien finns en hel massa delar, bland annat en fantastiskt kvadratisk porslinsbricka.

Det som gör tekoppen så bra, förutom den snygga dekoren med utflyktsmotiv, är att den är så rymlig. Den rymmer precis en halvliter te.

Jag har på  känn att min kopp är andrasortering. Dekoren är lite skadad på vissa ställen och det finns en överglaserad spricka i godset. De gör inget. Den är snygg att se på och god att dricka ur.