Middag med kort datum

Vad man ska ha till middag är inte alltid helt lätt, men ibland bara löser det sig av sig självt. Häromdagen låg det några stackars franskbröd och torkade i en stört på Konsum. Halva priset, kort datum, stod det. Torrfranska är ju inget man vanligen köper, men fylld formfranska, fanns det inte det inte nåt sånt recept i nån gammal kokbok om smårätter hemma i lägenheten? Ett bröd hamnade i korgen.

Anders gröpte ur brödet, gjorde svampstuvning och fixade sallad på det sista av ett isbergshuvud och några småtomater. Jag letade något att duka med. Det var inte helt lätt. Valet föll på Terma till formbrödet och salladen. Det kändes bra. Men vad skulle vi äta på? Allt porslin kändes trist.

I besticklådan hittade jag en salladstång som vi sällan använder. Det är synd. Den är rätt praktisk. Den är märkt Kökslubben och kommer troligtvis från Nilsjohan. Den kan ha varit någon sorts medlemsgåva. Köksklubben var Nilsjohans medlemsklubb och hade som mest 1,2 miljoner medlemmar. Helt otroligt. Och tången är både fiffig, snygg och praktisk.

Det blev Stig Lindberg-tallrikar att äta på. Eller jag tror att det är Stig Lindberg.

Den här fajanstallriken från Gustavsberg har jag haft i flera år. Jag har fyndat den för 50 kr i en antikaffär på Söder i Stockholm. Den har en dekor som känns väldigt lindbergsk. Om den är tänkt till mat vet jag inte, men formen säger  mig att så är fallet.

På Antikmässan i år hittade jag en tallrik med samma form och storlek, men med ett annat mönster. Också det mönstret luktar Stickan. Men jag vet inte. Hittar jag fler tallrikar i samma serie kommer jag nog att ha svårt att låta bli att köpa om jag bara har pengar till det. Det vore helt fantastiskt med ett dussin olika dekorer…

Det gick att äta på det också, men jag var rädd att repa dem hela tiden. Jag kanske inte kommer att äta på dem varje vecka. Fast fint blev det och gott var det. Fyllt formbröd är det minsann inget fel på.

Till kaffet efteråt fick vi dyra praliner. Också de till halva priset på grund av kort datum. Det är inget fel på rea. Särskilt inte om man kan piffa till det med lite färgglada plastskedar och annat tillbehör. Skedarna har jag skrivit om här också.

Kvällsfika

Efter en hård kväll på jobbet är det gott med kvällsfika. En stor kopp te är vad jag vill ha, men det vill inte Anders. Han vill ha choklad. Så bra då att kunna hitta delar av Emilia från Arabia i skåpen. Tekoppen är jättestor och rymmer en halvliter och chokladkoppen är slank och elegant.

Dekoren på chokladkoppen är i en mjukt lila färg som man inte ser så ofta, men den vanliga svarta dekoren är fin den med och det gör inte så mycket att blanda dem.

Fiskande farbröder, damer med barnvagn och lekande barn är lite märkligt att ha som dekor på servisporslin, men dekoren är lekfull och full av fantasi. Jag föll direkt när jag hittade delar. Billigt var det också, fast det var mest bara tur.

Raija Uosikkinen ritade dekoren för Arabia, men jag vet inte när den tillverkades. Till serien hör en hel mängd delar, men de är inte direkt prisbilliga, så jag nöjer mig med de delar jag har tills det blir tillfälle att fynda nästa gång.

Till sist kan jag säga att med en gravlaxsmörgås i magen kommer jag att sova gott. Mums!

Lunch i all svårighet

Den senaste tiden har jag känt mig håglös och oinspirerad. Allt det där jag borde göra har blivit liggande. Jag har egentligen inte haft någon anledning, men ibland är det så. Fast livet fortsätter ju ändå och man får göra det man kan av det. Idag är det grått och trist, men det är ljust ute och i köket är det extra ljust. Det gjorde lite skillnad. Och man måste ju äta även om det bara finns rester.

Så sagt och gjort. Det fick bli rester till lunch. Gårdagens vegostacos var inte så dumt att göra restmat på. Det fanns kvar både champinjoner och lök och annat bra. Det fick bli pasta. Lotus Gul passade till duken och Ingegerd Råmans glas ur Lilla servisen var det längesedan jag ens tittade på så de fick vara med de med. Sallad ur fugaskålar är gott. Det fanns en kruka med pärlhyacinter också och sedan var det klart. Det känns redan lite bättre.

Mellandagsfrukost

Torrt vörtbröd, ostkant, gamla blodapelsiner och bottenskrapet i kaffepåsen. Fast det blev gott ändå. Och rätt snyggt. Det är inte ofta risporslinskopparna kommer fram trots att de är väldigt fina, men till espresso är de perfekta och lagom stora och såhär i juletider funkar de bra till glögg. Rhapsodyglasen är också för små för det mesta, men till frukostjuice går de an. Smått och lite kan ge välbehövlig omväxling i mellandagarna.

Fyriskaka, dahlior och en ask

När jag kom hem från jobbet idag var det äppelkaka på gång i köket. Anders höll på att baka fyriskaka ur Sju sorters kakor. Det är nästan den perfekta äppelkakan. Den bli saftig och mjuk med mycket äpple- och kanelsmak.

Dahliorna på bordet kommer från stugan. Vi plockade så mycket dahlior vi kunde när vi åkte därifrån häromdagen. Man vet aldrig när frosten kommer nu. Sorten är köpt som ‘Stolze von Berlin’, men när jag jämför bilder på nätet blir jag tveksam. Färgen stämmer ok, men formen på blommorna känns inte riktigt rätt. Är det någon som vet?

Fyriskakan blir extra god med lite vispad grädde. Nästan allt blir godare med lite grädde…

Kopparna vi använde kommer sällan ut ur skåpet. De är väldigt små och så tunna att det känns som att de ska spricka bara man tar i dem. Fast fina är de med körsbärsblommor och damer i kimono.

Den här lilla asken är ett nytillskott bland allt gammalt skräp. Den kommer från Skruf. Locket är gjuten kristall, som glittrar vackert när ljuset faller på det. Asken är köpt i en liten antikaffär i Östersund som heter Vingslaget. Om man har vägarna förbi Östersund är det väl värt ett besök. Affären är pytteliten, men proppad med saker man vill ha. Vi har inte kommit därifrån tomhänta än.

Dagen dukning med prickar och kolakrans

I eftermiddag har vi haft besök ute i stugan. Dagen till ära hade vi bakat kaka i vedspisen. Det är ju fortfarande så varmt att man kan sitta ute, så vi dukade fikabordet på vår nyanlagda gräsmatta mitt bland alla dahlior. Kopparna som kommer från Arabia hittade jag på loppis för 120 kr för ett antal år sedan. 6 koppar med fat. De passar perfekt ute i stugan.

 

Kakan bakade vi redan igår när vi ändå höll på att elda i spisen. Valet föll på kolakrans ur Bonniers kokbok från 1960. Bonniers kokbok kan man inte vara utan. Vi har två exemplar i stan och ett exemplar i stugan. 

Exemplaret här ute har skyddsomslaget kvar och bara det var värt varenda öre. 20 kr kostade kokboken. Bonniers kokbok har jag lika mycket för recepten som för bilderna. När jag var liten brukade jag titta på de fina köksinteriörerna i början och på avsnittet om julen. Avsnittet om bakning var också flitigt läst.

Kolakransen är toklätt att göra, men glasyren blir inte riktigt som på bilden ovan, men det gör inget. Gott blir det hursomhelst.

Ett annat recept värt att prova om man inte är rädd för sötsaker är Chokladkaka med amerikansk glasyr. Glasyren är i allt väsentligt hårdvispad marängsmet som man brer ut och gör toppar av. Mycket sött och gott!

Kvällsfika på balkongen

Nu är kvällarna mörka och mysiga och det är fortfarande varmt och skönt. Då är det skönt att kvällsfika på balkongen även om det kanske inte blir dagens nyttigaste mål mat.

Tidigare var det Bondens marknad här i Umeå och vi trotsade regnet, gick dit och köpte tyskt flätat bröd av kafé Anno 1762 från Olofsfors. Det blev bra till kvällsfikat tillsammans med marmelad och ost. Anders hade lagt på en duk med stora rosor på som jag nästan hade glömt bort att vi hade. Det är bra att leta lite extra i skåpen ibland.

I sommar har vi invigt en ny smörask. Vi har haft den i skåpet ett bra tag, men inte använt den. Det är svårt att förstå varför eftersom den är både snygg och praktisk. Figgjo Flint i Norge har tillverkat, men i övrigt vet jag inte mycket om den. På locket står: “Smör og bröd gör kinden röd.” Tre glada norrmän pryder locket.

Vi har fått bra ljus på balkongen i sommar. Fotogenlampan ger förvånansvärt bra ljus. Den har en liten rostfri skärm kring glaset som sprider ljuset neråt dit det behövs mest, så nu slipper vi äta i mörkret. Jag hoppas på många mörka, men varma höstkvällar framöver.

Frukost på balkongen

Huvva vad längesedan det var jag vi dukade på riktigt. Våren och försommaren bara svischade förbi. Idag var första gången vi gjorde till oss och dukade fint. Fast det var mer än svalt och vi behövde tröja för att inte frysa bort. Lotus Gul från Gustavsberg fick det bli bland alla pastellblommor.

Jag har hunnit plantera på balkongen också och bakgrunden skymtar resultatet. Sommarljus, Gaura lindheimeri, har blivit en favorit som är svår att vara utan. Den fixar både en del skugga och torka och hela balkongen känns som äng om man planterar tillräckligt många. I år är färgtemat rosa och lila. Nästa år blir det något annat.

Kanske kryddtagetes. Mitt i allt rosa och lila fanns det plats för en gul. Kryddtagetesen, Tagetes tenuifolia, har blommat oavbrutet sedan i slutet av april när jag köpte den och den visar inga som helst tecken på att sluta. Jag har inte ens plockat bort gamla blommor. Däremot har jag samlat frö och hoppas att det kan bli några plantor att ha på balkongen nästa år. Förutom att den är vacker och blomvillig är den god att äta. Prova!

Påskfrukost med Ceylon

Påskafton och solen lyser ute. Då blir det frukost med kokta ägg på påskgul Ceylon av Hertha Bengtsson.

Ceylon är bland det finaste jag vet i porslinsväg. Jag gillar kontrasten mellan de färgglada kopparna och de svarta assietterna och kannorna. Tillsammans med den raffinerade reliefdekoren som nästan ser ut som spindelnät blir det väldigt vackert. Förutom gult finns kopparna i limegrönt och turkosblått. Jag tror att det ska finnas koppar i grått också. Sockerskålar och gräddkannor finns förutom i färgerna också i svart. Assietter och kaffe-, choklad- och tekannor finns i svart eller vitt, men svart är den absolut vanligaste och vackraste färgen.

Det är inte så ofta som vi använder My Garden-skålar av Marianne Westman. Så fort man lägger något dem syns inte längre de fina grönsaksdekorerna. De är alltså snyggast tomma, vilket är lite trist.

I matsalen finns en del av porslinssamlingen. Längst upp till vänster skymtar resten av Ceylon-samlingen. Den är inte så stor, men det är svårt att hitta delar till ett överkomligt pris.

Såhär till påsk letade Anders redan på ljusmanschetter med tygpåskliljor. Mycket fina, men knappast brandsäkert. Vi får elda med måtta.

Glad påsk!

Vego-Tex mex och danska träskålar

Det är väldigt mycket vinter fortfarande trots att det har droppat från taken i flera dagar. Jag borde ha sått lite frön, men jag vet inte var jag ska ställa dem så det får vänta ett tag till.  Men äta måste man ju. Och såhär i sviterna efter alla köttskandaler är det inte mer än rätt att grönsakerna får sin chans. Man kan till exempel göra Tex mex-mat av dem.

Istället för köttfärs i tortillabröden kan man ta aubergine. Tärna den fint och stek med samma kryddmix som till köttfärs. Det funkar alldeles utmärkt.

Träskålarna är ett fynd från tradera. De är märkta Digsmed Danmark. Digsmed verkar ha haft en stor produktion, men om märket finns det förvånansvärt lite att läsa. I alla fall på nätet. Däremot kan man titta på mängder av deras snygga träsaker där.

Den här skärbrädan är också märkt Digsmed Danmark. Den är så tjusig att jag inte kan med att skära på den, så den får fungera som uppläggningsfat.

Tänk at det ska vara så svårt att fylla ett tortillabröd lagom mycket. Man kan tacka tillverkaren av tortillabröden för att de var perfekt avpassade till spegeln på en Spisa Ribb-tallrik.

Kalas med tyskt porslin

Ibland är det gott med tårta. Då kan det också hända att ens föräldrar kommer förbi. Då kan jag rekommendera att handla tårta från Finas hembageri. Det är gammaldags gott. Jamaicatårta innehåller sockerkaka, pistagekräm och banangrädde och är dekorerad med marsipan, grädde, biskvier och mandariner. Det var jättegott!

Anders kokade kaffe och klarande det med äggvita. Det var lite pyssligt, men kul att göra. En äggvita skulle blandas med en dl kallt vatten och kaffepulvret. Därefter hälldes det heta vattnet på och det fick koka sakta i tre minuter. Efter att det vilat en stund och kaffet sjunkit silade han av det och häpp var kaffet så klart som jag aldrig sett kaffe förut.

 

Porslinet för dagen kommer från Tyskland. Det är märkt KPM Krister Germany, men är i övrigt lika anonymt som mycket annat porslin. Det är trevligt att duka med ändå.

De närmast sörjande gav mig blommor. 40-årsdagen är fortfarande lika behagligt lugn som det var tänkt.

Alla hjärtans frukost

Dagen till ära gjorde Anders scones till frukost. Hjärtformade såklart, men lika goda som vanligt. Jag gjorde mig till och dukade. Brunt är kanske inte kärlekens färg, men det fick gå ändå. Den bruna servisen heter Rustik och ritades av Britt-Louise Sundell för Gustavsberg i mitten på 50-talet, men den tillverkades ända in på 1970-talet.

Med Rustik var det knappast kärlek vid första ögonkastet, snarare tvärtom, men efter några år har man växt ihop och trivs mer och mer. Det kommer troligtvis att hålla livet ut. Det är en servis som vinner i längden och som passar särskilt bra med vardagsmat. Köttbullar och sånt. Ostkupan är köpt i Göteborg för rätt många år sedan och nu har jag äntligen kunna få reda på att den troligtvis kommer från Norge och är ritad av Benny Motzfeldt för Hadelands glasbruk. Teakbrickan under är nog inte original. Originalet verkar ha ett fasat spår där glaskupan sätts ner. Betydligt elegantare, men lösningen med bricka och handtag funkar det med.

Anders fina scones var väldigt goda tillsammans med västerbottensost och purjolök. Till det bruna och rökfärgade temat passade äppeljuice bäst. Apelsinjuice blev för färgglatt.

 

Hemgjord kvittenmarmelad var också gott till sconesen. Och aprikosmarmelad. Jag har skrivit det förut, men små fugaskålar är verkligen bra till så mycket. Mätt och belåten kan jag säga att det blir en bra dag dethär.

Dagens dukning med smörgåsar och importporslin

Gårdagskvällen ägnades åt tekakebakning. Varför gör man det inte oftare? Det är ju egentligen ingen ansträngning. De går fort att baka ut och bli klara med. Mina föräldrar kom på besök idag på förmiddagen och medan Anders gjorde smörgåsar ordnade jag med bordet.

De här blå kopparna har jag haft sedan någon gång på 1990-talet. Jag fick dem av min mamma i present. De är jättefina, men helt anonyma och endast märkta med IMPORT undertill. Det har gjort det helt omöjligt att skaffa fler och därför har de fyra kopparna blivit ensamma i skåpet utan sällskap av kannor och assietter. Det gör att de inte kommer fram så ofta eftersom de är rätt svåra att kombinera med annat. Fast jag blev rätt nöjd med glasassietter och Folke Arströms Thebe-bestick till.

Teakbrickan är egentligen en undertallrik, men den funkar utmärkt som bricka åt smörgåsarna som Anders gjorde. En smörgåsspade är helt perfekt att servera med för att slippa kladda ner fingrarna. Den här kommer från Nilsjohan.

Den senaste tiden har jag fått för mig att köpa små nysilverbrickor. Det här är det senaste inköpet och den var alldeles lagom för små Citronrutor ur Lotte Möllers bok Citron. Se recept nedan.

Praliner kan man hitta billigt på post-jul-rea. Det gillar jag, trots att det märks på vågen.

Pudrade citronrutor

Mördegsbotten:

2 ½ dl vetemjöl
½ dl socker
1 knapp tsk vaniljsocker
150 g smör

Fyllning:

3 medelstora ägg
2 dl strösocker
½ dl vetemjöl
rivet skal av 1 stor citron
5 msk pressad citronsaft

florsocker att sikta över

Gör mördegsbotten en en matberedare. Blanda först de torra ingredienserna i den. Lägg sedan ner smöret och arbeta snabbt ihop till en deg. Platta ut degen i en form som är ca 20x25 cm stor. Grädda mitt i ugnen i 200 graders värme i 12-15 min.

Under tiden vispas ägg och socker till fyllningen pösigt. Tillsätt vetemjöl, pressad citronsaft och det rivna citronskalet. Ta ut kakan ur ugnen och bred smeten försiktigt över den förgräddade mördegsbottnen. Grädda i ytterligare 8-10 minuter. Sikta florsocker över den nygräddade kakan och låt den kallna.

Skär kakan i rutor och servera. Pudra gärna lite extra florsocker över vid serveringen. Det ser festligt ut.

Dagens dukning

Man kan säga att gårdagens middag var ett försenat födelsedagskalas. Inte mitt eget dock. Tomatoppa fick det bli till huvudrätt och det var svårt att hitta något porslin jag var nöjd med. Valet föll till sist på Berså mest för att assietterna (nästan) kan användas som som lock till skålrikarna när man dukar. Det spar en hel del plats på bordet innan man börjar äta. Gremolata till tomatsoppan blev rätt gott som tillbehör och så fick jag användning för små krustadformar i Picknick-serien av Marianne Westman.

Det är inte så ofta man använder terrin, men när det är kalas får man anstränga sig. Alltså fick terrinen ur Terma-serien av Stig Lindberg vara med. Den slukar en hel del soppa trots att den ser rätt liten ut. Jag blir förvånad varje gång. Innan jag fyllde den med soppa hade jag värmt upp terrinen med kokande vatten, så att soppan inte skulle svalna när jag hällde över den.

Oststängerna som också hörde till fick precis plats på längden i ett uppläggningsfat i Berså. Vilken tur. Karaffen i bakgrunden är en favorit, men den är tyvärr helt anonym. Det finns ingen märkning alls på den. Är det någon som vet var den kommer ifrån, så skriv gärna och berätta.

Det blev en väldigt trevlig kväll. Välkomna åter!

Dagens dukning med uppstekt pannkaka

Uppstekt pannkaka tillhör en av de bästa resträtter jag vet. Det är till och med godare än nygräddad pannkaka. Som uppstekt är den godast knaperstekt i smör och serverad med lingonsylt.

Det börjar närma sig jul och det har flyttat in en röd handvävd löpare i köket. Den har Anders mormors syster vävt en gång i tiden och den funkar även nu. Det var inte så lätt att hitta porslin som passade till duken, men Stig Lindbergs Colorado hittade vi till slut. Bruna glas på fot från Björkshult kan man också dricka mjölk ur och Marianne Westmans syltburk ur Arom-serien funkar både till jul och till lingonsylt.

Lingonsylten har vi kokat själva. Vi plockade bären sent i höstas ute vid stugan när det redan hade varit frost flera gånger. Det funkade att plocka även då. Vi hittade en burk honung som vi använde som sötningsmedel istället för socker. Det gick alldeles utmärkt och honungssmaken passade väldigt bra till lingon. Och till uppstekt ugnspannkaka.

Dagens dukning med risporslin

Igår kväll hade vi fikabesök.  Vi bjöd på glögg och scones, men i brist på glöggkoppar fick vi ta små moccakoppar av risporslin av Fridl Holzer-Kjellberg för Arabia.

Några koppar hade vi sedan tidigare, men de flesta plus den stora skålen med scones i fick vi i present av två kompisar. Gissa om vi blev glada. Om man tittar noga ser man att en av kopparna inte har samma mönster som de andra två. Modellen är också lite annorlunda. Det verkar ha tillverkats koppar och fat flera olika mönster och modeller i flera olika storlekar. Det gör det hela nästan vara roligare. Det finns så många olika att samla på. Om man vill.

Jag är svag för små skålar och fat och här finns det en hel uppsjö olika modeller och mönster att hitta. Hittills har vi dessa två och det räckte gott till mandel och russin. Fridl Holzer-Kjellberg började ta fram risporslinet i början av 1940-talet och tillverkningen upphörde 1974. Tyvärr har jag ingen aning om när de delar vi har är tillverkade.

Glöggen serverades ur en kaffepanna som Kaj Franck hittat på för Arabia. Vi brukar servera glögg ur den. Den är lagom stor och ganska julig med sin röda färg.