Blue tuesday

I dag är det riktigt aprilväder. Solen skiner för att i nästa stund låta hela himlen öppna sig och vräka ner hagel och regn. Jag har lite samma känsla i kroppen som vädret är. Ombytligt. Jag var duktig och pluggade på förmiddagen, men nu har jag rusat runt, skruvat ner gamla gardinstänger, satt upp nya, strukit gardiner, ändrat mig, strukit ett annat par, ja ni förstår. Allt utom att plugga. Har 25 sidor att läsa och en reflektion att skriva. Hela kroppen och själen ropar nej.Men jag har en överrenskommelse med mig själv. Jag ska bara skriva detta inlägg. Sen så.

Tänkte visa min utsikt från mitt arbetsrum...

Himlen är kornblå och jag tycker att det är helt otroligt vackert. Man kan förstå Dan Andersson då han skrev om de blånande bergen. Jag ser hans by från mitt fönster.

Appropå kornblå. En vacker färg. Så jag bjuder på en bildkavalkad med temat blå från Expressen. Titta och njut....

Nu ska jag ta tag i pluggandet.
Ha en fin tisdag

Kramar

Minnen

Denna gamla tupp lekte min farfar med som barn. Den är nött och sliten efter barnhänder som burit och lekt med den en gång i tiden. Jag fick tillbaka den från mitt pappas barndomshem, där den stått på en klocka och väntat i alla år. 


När jag städat och plockat i hemmet som en gång var min farmors, har jag hittat så många vackra ting. Nu bor vi här och sakerna lever vidare med oss. Tänk om tuppen kunde berätta. Tack och lov finns massor med fotografier och dokumentation kring personer, platser och tidsepoker. Titta bara på detta axplock med minnesbilder...

På bilden i mitten till vänster figurerar min pappas mormors mormor och hennes man. Finn-Per och Finn-Pers Maja. 
Jag tycker kortet längst ner är lite spännande. Två kvinnor som umgås och dricker kaffe. Detta är den enda bilden bland ett 40-tal fotografier, där två kvinnor gör relativt vardagliga sysslor. Annars är de flesta bilderna väldigt uppstyrda och det är överhängande män på bilderna.. Jag tycker om tapeten och vedspisen som skymtar i bakgrunden. Undra om det är kalas?


Nu ska jag sätta mig i bilen och köra ner på byn. Det gapar tomt i kyl och skåp.
Förr fanns det en lanthandel här i byn. Det tillhör också det förgångna. Men minnet lever kvar.


Ha det bra

Tomt på skullen

Gårdagen var mycket trevlig och i dag står höhämtning på schemat.
Skullen gapar tom.

I sommar kommer vi att ta eget hö på åkrarna i byn. Det räcker kanske inte hela året till mina stora vänner, men det är en bra början.

Jag har en väldigt romantiserad bild av att vara månskensbonde. Speciellt kring höskörden. Brunbrända, bara ryggar och vackra sommardagar. En korg packade med godsaker och svalkande lemonad. Goda vänner och mycket skratt.

Vi får se om jag upplever det så i sommar. Eller om jag kommer att stå med värkande armar och rygg, svära över att det kliar på hela kroppen av vassa strån och flugor som bits och att semesterdagarna rinner iväg under tiden jag sliter på åkern.

Nu ska jag hänga släpvagnen på bilen och bege mig iväg.
Ha en skön söndag

Kramar

Flyttfåglar

Jag vaknade till ett vintervitt landskap. Väldigt vackert men jag hoppas att Kung Bore snart släpper sitt tag och låter våren få ta plats. Nu är det tungt med snö och jag vill ha värme och vackert väder!    

Förmiddagen har tillbringats på soptippen. Våra vänner som nu mer är våra grannar, behövde hjälp att kasta saker från sitt gamla hus. Sakletare som jag är, räddade jag lite fina ting. Även min sambo som annars slänger mer än lovligt, kammade hem lite fynd. Vännerna bjöd på sen lunch. Korv på gaffel och till effterrätt kaffe, baylis och glass! I kväll ska vi dit på middag. Det pratades om hemmagjord pizza och vin. Trevligt! Älskar när det inte är så uppstyrt.

Nu har jag ångan uppe och fortsätter städa inne. Snön som förvandlas till slask gör att  fyra par tassar drar in massor med grus och det knastrar när jag går över golvet. Men nu blir det rent och fint och de sista påsksakerna plockas undan. 

Jag har inte haft hjärta att kasta bort de sista fina blommorna ur en vacker påskbukett. Här är ett minne kvar...

I påskriset som bestod av kvistar från äppelträdet, satt dessa små fåglar....

Blommorna hade slagit ut. Det såg väldigt roligt ut, med vit äppelblom och färgglada fåglar. Därför fick de stanna kvar så länge. Men nu är det dags för de små vännerna att flytta in i sin kartong. Välkomna tillbaka nästa påsk.


Nu önskar jag er en kalasfin lördag! Det ska jag ha.

Kram till er alla

Jag drömmer mig bort...

...till midsommarafton, myggätna ben, skratt och goda vänner. Till sill, snaps och sommaryr lycka med vissnad krans på svaj.

Men i dag blåser det och snöar på tvären, så klänningen får hänga kvar på väggen och vänta en stund till.

I dag var jag på intervju. Nu håller jag tummar och tår för jobbet. Vill vill vill! Hittade ett gammalt vykort när jag letade i lådor efter betyg som jag skulle ha med.

                                                              På denna ljufva 
                                                                   lejonfäll
                                                              vi möter lyckan
                                                                hvarje kväll

Undra hur de tänkte? En naken ung dam, sittandes på en fäll som i mina ögon ser ut som en björn och inte ett lejon. Märkligt. Vem skickar man ett sådant kort till och i vilket sammanhang?

Det passar nog bättre att krypa ner under farmors gamla fäll. Inte av lejon men av gårdens får.

Ha en skön fredag och ta hand om varandra. Nu ska sluta att drömma och istället koka mig en kanna kaffe och fortsätta plugga musik och sinnesstimulering.

Sinnesstimulering

Pluggar så ögonen svider och kaffemagen gör uppror. Läser en magisteruppsats från Kungliga musikhögskolan i Stockholm och försöker att snickra i hop ett tema med musik som stimulering. Är lite lätt nervös också, då jag ska på en anställningsintervju i morgon förmiddag. Tänk om jag bara kunde hänvisa till First Aid Kit´s musik och vackra video så var arbetet färdigt.

Många sinnen stimuleras hos mig  i alla fall när jag tittar och lyssnar på videon till Emmylou. Så magisk och vacker omgivning och stämmorna ger mig rysningar. Underbart tycker jag...

Tiden går

...och mycket hinner hända under solen på ett år.

Jag har många gånger tänkt att jag ska lägga ner bloggen, men någonstans finns en längtan efter att fortsätta skriva, fotografera, inspirera, bli inspirerad och ta del av den vackra oas som många bloggar skapar.

Under detta året som gått har jag och min sambo fått (!) ett hus, tvekat, velat, tänkt, bestämt oss. Sålt vårat gamla fina, underbara hus och flyttat till min farmors hus som ligger djupt i finnmarken bland de blånande bergen.

Oj vilken process det är att sälja ett hus. Jag tänker inte bara på alla papper som ska fixas, möten som ska ordnas, städning, packning och så vidare. Nej det har varit en väldigt känslomässig process också. Men mer om det sedan.Det är ett kapitel för sig...

Jag har också börjat studera. Jag utbildar mig till omsorgspedagog inom neuropsykiatri, och snart har jag gått klart min utbildning. Det har krävts blod,svett och tårar från mig. Många långa dagar och sena nätter framför datorn. Men det har gått bra. Väldigt bra. Nu är det slutspurt och bara att gasa på.

Jag älskar att kika runt, kommentera och uppdatera i allas vackra krypin och mitt eget (som behöver en rejäl vårstädning).  Men av förklarliga skäl har detta inte hunnits med. Tur att bloggen finns kvar - nu när lust och tid sammanfaller.

Nu är jag här igen och nu ska finnmarken, livet som "månskensbonde" och åter igen renovering få plats i min blogg.

Hej alla jag har saknat er.

Kramar och på återseende